Allt du inte visste att du inte visste om trans – begreppet HBT

Som en del i min lilla bloggkampanj Allt du inte visste att du inte visste om trans har jag gått igenom vad som egentligen skrivs om transpersoner och transfrågor rent allmänt. Jag har tittat på vad svenska bloggar har skrivit om trans den senaste veckan, och med hjälp av Knuff och Google Bloggsök försökt få någon slags bild. Sökorden jag använt har varit transsexuell, transvestit, transgender, intergender, intersex, transperson, transa, könsbyte och könskorrigering, och jag tänkte presentera resultatet efter olika teman.

Till att börja med har vi den gruppen där man egentligen pratar om HBT-personer i allmänhet, men nämner något av transorden specifikt – ibland kanske utan att veta vad man egentligen syftar på. Under den senaste veckan har jag hittat fem sådana bloggar:

“When he was running for office in Chicago and wanted strong support from the LGBT (lesbian, gay, bisexual and transgender) community, he made it clear he supported full equality”

“I Stockholm finns en fritidsgård för homo-, bisexuella och transpersoner i åldrarna 13 – 20 år som heter Egalia”

“Under utbildningen fick jag bland annat veta att bara hälften av alla hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är öppna med sin läggning på jobbet”

“Hur många av er som läser bloggen är homosexuella, bisexuella, transsexuella eller av annan sexuell minoritet?”

“Idag planerar jag att jobba med att marknadsföra mitt alldeles nya bokprojekt som är tänkt att bli en bok fylld av självbiografiska berättelser om hur det är att som homo, bi- eller transsexuell känna sig trängd utav HBT-normen”

De två första exemplen är antagligen ganska bra formuleringar, förutsatt att det faktiskt handlar om homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket jag i alla fall vet är fallet när det gäller Egalia. Det händer ofta att människor säger HBT fast de egentligen bara menar homosexuella, eller möjligen homosexuella och bisexuella. Transpersonerna blir representerade i ord, men inte i handling.

Däremot är det tredje och fjärde exemplet inte så bra: Det är ingen läggning att vara transperson. Transskap handlar om könsidentitet och/eller könsuttryck. En heterosexuell manlig transvestit som inte vågar berätta på jobbet att han tycker om att bära klänning, men som är gift med en kvinna och berättar öppet om henne och kanske tillochmed förklarat någon gång att han inte är attraherad av andra män, är alltså öppen med sin läggning (heterosexuell) men inte med sitt könsuttryck (transvestit).

HBT: Homosexuella, bisexuella, transpersoner

Det händer också – väldigt ofta – att folk läser HBT som homo- bi- och transsexuella, som i det femte exemplet. I synnerhet journalister brukar vara otroligt duktiga på det. Jag vet inte hur många gånger jag läst en såkallad förklaring i en fotnot under en artikel:

“HBT står för homo- bi och transsexuella”

FEL FEL FEL!

Transpersoner är inte samma sak som transsexuella, men det man menar med T i HBT är just Transpersoner. Transsexuella kan vara transpersoner (även om många transsexuella och f.d. transsexuella inte vill bli inräknade i begreppet transpersoner, och detsamma gäller många intersexuella), men långt ifrån alla transpersoner är transsexuella.

Transpersoner kan omfatta: Transvestiter, dragqueens, dragkings, postgender, genderqueera, transgender, bigender, nongender, agender, könlösa, intergender, two-spirits, kathoeys, intersexuella, transsexuella, eunucker, hijras - kvinnor, män, människor

Notera gärna att dragqueen och transvestit är två olika saker, i synnerhet om du är kommunpolitiker i Malmö. Notera gärna att både dragqueen och transvestit är olika saker än transsexuell och att ingetdera är en sexuell fetisch (möjligen med undantag för “transvestitisk fetischism”, som inte är detsamma som transvestism), i synnerhet om du är upprörd medborgare i Nässjö kommun:

“För Centerpartiet sitter det i riksdagen, en mycket kontroversiell politiker vid namn Fredrick Federley. Denne Federley klär ofta ut sig till kvinna när han är ute i krogsvängen. Jag är personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter i Sverige, men min fråga till er lyder; anser ni att denna transsexualitet (!), som en ledamot av Sveriges riksdag bedriver på sin fritid, skadar riksdagens rykte? Personligen anser jag att det är mycket olämpligt att en ledamot i Sveriges högst beslutande politiska organ, sysslar med fetischism (!). Det ger ett intryck av att ledamöterna i riksdagen inte tar sitt ämbete på allvar. Anser ni att det är helt okej för politiker att syssla med fetischism? (!) För man kan även vända på frågan, och fråga sig hur många personkryss en politiker i exempelvis Nässjö skulle få, om det vore allmänt känt att han offentligt klädde ut sig i kvinnokläder? Jag är för fullständiga rättigheter för HBT-personer, men politiker bör alltid sätta sitt politiska ämbete framför allt annat.”

Om man vill framstå som “personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter” så är det en dålig idé att inte vara påläst om vad de ord man använder faktiskt betyder.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Allt du inte visste att du inte visste om trans, Bilder, Genus, Genusforskning, HBTQ, Internet, Intersexualism, Kultur och media, Politik, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

86 Responses to Allt du inte visste att du inte visste om trans – begreppet HBT

  1. Devin says:

    *bokmärker*

    Mycket bra (som vanligt…) – det här inlägget kommer jag att länka till! 🙂

    • Tack 😀 Det känns lite som att jag egentligen säger sånt som jag sagt tusen gånger förut, men då en mening i taget spritt i olika inlägg, och lite som att jag dumförklarar folk, men men…

      • Devin says:

        Ja, det kanske är “gammal skåpmat” för vissa av oss, men det är aldrig fel med repetition och sammanställningar.

        Det finns ju dumma människor, så det är inte så konstigt att det känns som att vi dumförklarar dem…. 😉

  2. Susanna says:

    Oj, jag visste inte att man kunde bedriva “transexualitet” på sin fritid. Hur gör man då när man jobbar, slutar man att vara transsexuell då? Åh du upprörda medborgare, du har fått en hel del om bakfoten. 🙂

    P.S. Från och med nu ska jag hänvisa till det här blogginlägget så fort nån i min närhet ställer nån dum fråga som har med trans* att göra.

  3. Isa says:

    Detta är första gången jag snubblar in på din sida, men jag kommer helt klart återvända! Kul med en öppen, välskriven blogg som bjuder på allt mellan skratt till kloka ord.

  4. Edward says:

    Jag hoppas på en fördjupning av en del av de vanligaste missförstånden.

  5. Mellanvärld says:

    Hur många av begreppen i bild 2 tror du folk känner till?

  6. karibien says:

    Super! Vilken folkbildningsinsats – frågan är hur du, vi, kan sprida detta bortom de redan kunniga och halvkunniga?

    (jag räknar mig förresten till skaran som behöver läsa på)

  7. Mikaela says:

    Åh vad bra! Den här bokmärker jag också. Blir bra att länka till när jag använder något transbegrepp.

    Mikusagi

  8. Paranoia says:

    I Nässjö har de koll.

    När helt oviktiga saker börjar diskuteras, som Federlys alter ego Ursula eller Anna Anka får jag alltid känslan av att sådana debatter aldrig hade uppkommit om folk faktiskt orkade sätta sig in i politiska frågor på riktigt. Jag kan hitta på anledningar att racka ner på Fredrik Federly och CUF som är väldigt mycket mer relevanta än att han klär ut sig till kvinna ibland. Ändå är det vad folk tar fasta på eftersom det är mer underhållande och lättsmält än t ex Federlys åsikter om Afghanistankriget.

  9. Zettermark says:

    Tycker du att transsexuell är en så dålig term (eftersom den blir missvisande i och med sin kontonation till läggning) att den borde slopas? Hur borde i så fall personer vars kön inte stämmer överens med kroppen benämnas, om alls? Jag ser dock en poäng med att faktiskt ha ord för saker och ting, om så bara för att skapa en plattform för identifikation och motstånd där det behövs.

    Okunskapen är stor, men jag tror också att det finns en rädsla för dessa termer som inte bottnar i HBTQ-fobi, utan i någon slags överdriven respekt. “Jag vill inte kränka någon så jag låter bli att benämna det alls”, vilket såklart också blir fel. Det är bra att du upplyser, definitivt, men jag tror också att det kan verka avskräckande att hamna i ett citat i din blogg. Å andra sidan får väl folk tänka till innan. Äsch, jag vet inte vad jag vill få fram. Kanske att folk som försöker vara öppna och korrekta inte ska få skit för att de inte når hela vägen fram. Men, MEN, jag vet också hur pissigt det är att alltid vara tacksam för att någon “accepterar en” eller vad det nu är. Varför ska vi behöva vara tacksamma för något som borde vara självklart liksom?

    Jag känner mig lite sliten mellan världar. Ibland blir jag gråtfärdig över hur mycket det suger att behöva komma ut (som queer, bi, tillsammans m. en transtjej eller vad det nu är) hela tiden, ibland känner jag likadant för att jag inte är tillräckligt queer heller. Tillexempel började jag senast idag på några inlägg med tema trans, som du säkert skulle såga totalt för att jag missade en massa saker. Och samma inlägg är samtidigt på alldeles för hög queer-nivå (och teoretisk) för en massa av mina läsare.

    Det går förstås inte att anpassa sig till alla, men jag vill ju att alla ska förstå och ingen bli kränkt, samtidigt som jag inte kan lägga hela min fritid på korrekta bloggformuleringar. Ack, detta liv 😉

    Hur som helst och oavsett förvirrande balansgångar här i livet, borde “transsexuell” sluta kopplas ihop med läggning. Jag och min partner brukar skämta om att det ju är jag som är transsexuell, som tänder på henne.

    • Jag grubblar på precis de där sakerna hela tiden. Och jag vet att det är avskräckande att bli citerad som “dåligt exempel”, men samtidigt vet jag inte hur man ska kunna prata om det annars. För jag tycker att det är bra att diskutera trans, och jag dömer inte människor för att de är okunniga (annat än när de faktiskt borde veta, tex. borde en läkare eller en psykolog känna till vad orden betyder).

      Jag märker av den överdrivna respekten, och den gör mig också frustrerad. Fast jag tar alltid åt mig och tror att det är för att jag låter aggressiv när människor direkt går in i “jag menade inte att såra någon, men…”. Jag tycker att det är klart att man ska kunna skämta om trans. Det gör jag med – även om jag inte bloggar om det så ofta längre, eftersom det lätt leder till att någon tar illa upp. Och det är okej att folk inte vet allt, inte kan allt osv. Huvudsaken är att man är villig att lära sig.

      • Zettermark says:

        Ja okej, självklart behövs exempel för att belysa vissa punkter och det är som sagt i ett upplysande syfte, inte för att bara racka ned på någon som missuppfattat (eller inte bemödat sig att läsa på).

        Jag har ju inget aning om huruvida du låter aggressiv eller inte, men det folk inte förstår är ju att bara för att det är första gången de stöter på någon som inte passar in på alla normer, är det tusende gången denna person svarar på/bemöter samma ifrågasättanden och tankar. Oavsett hur väl menat det är, blir det ganska tröttsamt i längden. Tänk om normisar kunde förstå hur det är att komma ut HELA TIDEN. Samtidigt som jag vet hur det är att vara den som inte vet något och bara vill förstå och säga rätt saker. (Även om “rätt saker” är ett rätt löjligt begrepp. Vaddå, säg bara det du vill utan att såra någon, oavsett normbrytande liksom.)

        Men jag håller med om att vissa borde veta. Typ barnmorskan som frågade mig vad transsexuell var härom veckan “eh, jag borde ju veta…” Eh, ja, det borde du!

        • Jo, och jag tror att rätt många transpersoner själva har varit den där som sagt fel och varit orolig att göra bort sig. Tex. när man nyss har insett vad det handlar om för egen del, och så söker man sig till ett forum och frågar “hur gör man ett könsbyte?” eller något sånt, och får tio uppläxande svar om att man inte får säga “könsbyte” – då känner man sig ganska missförstådd och tillintetgjord.

          Samtidigt tycker jag att det finns många svårigheter med att välja hur man uttrycker sig också. Jag kallade mig tex. för transa förut, eftersom jag inte riktigt vågade säga att jag var transsexuell (jag tyckte inte jag hade en manlig identitet, jag var bara en icke-tjej som ville ha en “manlig” kropp), men så var det några som sa att det är ett fult ord, som N-ordet. Det har också hänt att jag har kallat mig för hermafrodit, utan att veta att det fortfarande finns de som kallar intersexuella för hermafroditer. Jag tyckte bara att det var ett passande ord för att beskriva att min kropp hade ett kön medan min inre bild av min kropp ett annat.

          Och så har vi förstås den eviga diskussionen om transsexuella och intersexuella kan räknas in i transpersoner, om transpersoner är ett bra ord alls och om HBT är en bra förkortning… När det är en sådan oenighet inom gruppen så är det inte konstigt att det är svårt att föra fram ett tydligt budskap.

  10. Tycker att Ann-Cathrins svar i länken till det sista av citaten ovan var superb:

    “Ja, har man inget annat att fundera på så kan man ju fundera över det.
    Själv funderar jag på om jag ska skotta snö”

    – – –

    Själv funderar jag ibland över de könsbyten jag genomgått…
    Det jag själv valt och det jag inte valt…
    Men sådant vore förstås inte bara “överkurs”, utan rent ut obegripligt i den allmänna diskursen…
    Men vi är alla olika.

    Keep on blogging, Trollhare!

    • Ja, det svaret tyckte jag var underbart 🙂

      Jag önskar att jag 1. kunde mer om dsd och 2. kunde komma på hur man bloggar om det på ett bra sätt. För det är viktigt att få med den biten också, tänker jag.

      • Som oftast när det gäller människor är det den erfarenhetsmässiga, eller upplevelsemässiga delen av en grupps eller människas perspektiv och situation som är den viktigaste, inte den “objektivt” faktamässiga.

        Tyvärr så är just den erfarenhetsmässiga delen den svåraste delen att förmedla. Och när det gäller människor med DSD så varierar det upplevelsemässiga perspektivet från person till person, beroende på DSD och uppväxtsituation.

        Men att ha DSD i åtanke när du bloggar, att känna till att det finns de av oss som föds könsmässigt en smula obestämt, gör ändock en skillnad! Och du har åtskilliga gånger haft vårt perspektiv i åtanke.

        • Ja, det är det jag menar: Det går ju inte att beskriva särskilt kortfattat eftersom det är så otroligt stora skillnader i erfarenheter, och samtidigt är det egentligen just de personliga erfarenheterna jag tycker är allra mest värdefulla. Så jag håller mig till att då och då fundera över hur media beskriver det (och det blir så ofta så deppigt…) och att försöka tänka på hur jag formulerar mig och så, för det skulle inte gå att ge en rättvis bild annars.

          • Det är svårt att ge en rättvis bild av DSD, det är allt som oftast flera perspektiv som krockar med varandra, och även jag måste många gånger tänka till en och ibland två gånger extra innan jag (som ordförande för INIS) skriver något kring DSD som ska gälla oss alla.

            Våra erfarenheter och våra livsval går ibland på tvärs mot både transsexuella och transvestiter och intergender. Jag önskade jag kunde ge ett kort och kärnfullt svar och förklaring som innefattade oss alla, men det går tyvärr inte. Vi är en alltför disparat grupp.

            Men följande stämmer nog ganska bra (även om du redan känner till detta):

            * Tidiga könsoperationer hjälper inte alla nyfödda med DSD, även om det hjälper en del.

            * Ett tredje kön skulle hjälpa flera av oss.

            * Stigmatiseringen (socialt och psykologiskt) av att vara född med avvikande könsorgan är nog det som stjälper flertalet av oss.

            * Och okunskap är till förfång för oss alla.

          • Det var en väldigt bra sammanfattning! 😀 Den sparar jag så att jag har den som en påminnelse.

  11. MiaM says:

    Om du orkar med sökträffar som man blir än mer mörkrädd av så är nog “omopererad” nåt som antagligen ger träffar av värsta sort…

    • ah, såna sökord som jag brukar undvika. Så bra att folk kan svenska och vet att “omopererad” betyder att man har gjort om en första operation. Mao går det runt massor av människor som är omopererade utan att vara könsförbytta… 😉

  12. dean says:

    “jag är personligen mycket engagerad i hbt-personers rätt” (?) kanske är en förvrängning av “jag är engagerad i att försöka stoppa homolobbyns intåg i vårt svenska samhälle” eller dylikt. känns så, tycker jag.

  13. dean says:

    förresten, var går gränsen mellan transvetism (heter det så?) och fetischistisk dito? vad är skillnaden? hur vet man om känslan man får i kläderna har något med kåthet att göra eller ej? 🙂

    • Det är en väldigt bra fråga, men det är tydligen inte helt ovanligt att det börjar om “fetisch” och går över till att vara “tv” eller i en del fall “ts”. Alltså, att det kan vara ett sätt att prova på för en del, som sedan inser att det är “mer än så”. Och om känslan har med kåthet att göra? Hm… Det tror jag ärligt talat att jag aldrig ens har tänkt tanken på. Jag har alltid trott att just kåthet är en av de få känslorna som är svåra att misstolka.

      • Mellanvärld says:

        “Det är en väldigt bra fråga, men det är tydligen inte helt ovanligt att det börjar om ”fetisch” och går över till att vara ”tv” eller i en del fall ”ts””
        vad nu detta beror på?

  14. Linn says:

    “Jag är personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter i Sverige” i insändaren (?) ovan var verkligen en av de mest uppenbara lögnerna jag någonsin hört!

    Jag reagerade även på: “Jag är för fullständiga rättigheter för HBT-personer, men politiker bör alltid sätta sitt politiska ämbete framför allt annat.” Det är väl i allra högsta grad en rättighet att få vara öppen, även om en är politiker, eller va?

    • Ja, det tycker jag med. Fast sedan tänker jag att det går att utläsa som “jag har inget emot bögar och flator, så länge de inte transar”. Såna saker hör man ju en del inom “HBT”-världen också, så det skulle lika gärna kunna vara någon rabiat vanligbög…

  15. Pingback: Vad jag önskar att jag vetat om kön första gången jag var tonåring « trollhare

  16. Pingback: Män är djur, kvinnor är vackra, transpersoner är människor « trollhare

  17. Pingback: Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen « trollhare

  18. Pingback: Selma-syndromet (eller: Filip och Fredrik i ”Vi som inte kan någonting om transpersoner”) « trollhare

  19. djungelsoda says:

    Jag vill bara säga, TACK för att du skrivit detta. Vet många som läser din blogg, och ingen är gladare än jag om folk får lite mer koll på begreppet 🙂 Jag definierar mig själv som intergender och går ju då automatiskt in under “transpersoner”, precis som du säger. Väldigt frustrerande då att “folk i allmänhet” då direkt ska göra kopplingen att jag är TRANSEXUELL. Liksom öh, Nej? O.o Hehe. Cheers!

    • Åh, jag vet. Och när någon (erkänner att jag själv gjorde det någon gång) “vet” och upplyser folk om att det finns BÅDE transvestiter och transsexuella…

      • djungelsoda says:

        Tja, jag kan ju utan omsvep erkänna att det var den nivån jag låg på också (“det finns både transvestitet och transsexuella”), innan jag för ett par sen fattade att det JAG var räknades som att vara en transperson. Säger ju ju något om “allmänbildningen” bland folk i övrigt på den punkten iofs. Jag var totalt omedveten om att (exempelvis) begreppet Intergender existerade, innan jag själv läste mig till det. Önskar verkligen att informationen nådde ut mer till folk. Faktum är att jag sökt tjänst som skolinformatör för RFSL en gång, i stort sett pga. just den anledningen. (Nu fick nån annan det jobbet, but still)

        OKEJ att folk blandar ihop begreppen ibland. Men att de inte ens vet att det EXISTERAR fler variationer är bara FEL…

        • Mmm, det känner jag med. När jag var yngre och inte ens visste att det fanns ett ord som hette queer brukade jag använda konstig som begrepp. Jag var konstig, och det var inget negativt eller något diffust, utan en slags beskrivning av min uppfattning av kön och av människor i allmänhet. Först många år senare fick jag veta att det fanns andra som tänkte ungefär likadant, och att de hade kommit på ord för det.

          Nu var detta på 90-talet, när queerteorin knappt var uppfunnen, så det är inte så konstigt. Men än idag så är det många som säger nåt i stil med “jag trodde att jag hade koll, men jag hade ingen aning förrän du förklarade”.

          • djungelsoda says:

            Det är tur att du finns! Det är så bra att det finns en vettig blogg som ägnar sig så mycket åt de här ämnena. Jag skulle gärna göra något liknande själv, men tycker mig inte veta saker “tillräckligt säker”, för att våga upplysa andra (även om JAG tycker att jag har koll, åtminstone jämfört med gemene man).
            Jag nämner gärna begrepp som intergender, queer eller talar om genus och sexualitet, men då alltid “utifrån mina egna känslor och upplevelser” och utan att blanda in mer än den absoluta basfaktan (så att folk överhuvudtaget kan hänga med i vad jag pratar om).

          • Jag tycker inte heller att jag är tillräckligt säker, så ibland blir jag nervös när folk verkar tro att jag vet allt och att jag skulle vara någon slags representant för alla transpersoner. Tex. så kan jag alldeles för lite om intersexualism och om transvestism för att kunna blogga särskilt mycket om det, och jag är definitivt inte representativ 🙂

          • djungelsoda says:

            Det är den positionen jag är rädd för att hamna i, haha. Antingen att man blir hårt och aggressivt kritiserad för vad man skriver, eller att folk börjar se upp till en och får “för höga förväntningar”. Men å andra sidan belyser du en bra poäng där! Att det är viktigt att våga tala om det och dela med sig av den information man ändå har, och vad man tycker kring det. För det du gör är ju bevisligen ändå viktigt för många, och fyller en funktion 🙂

          • Ja, precis så! Jag känner aldrig prestationsångest som sådan inför bloggandet, men ibland är jag väldigt nervös när jag märker att folk tar mig på allvar på ett sätt jag inte hade räknat med.

            Jag är inte aktiv i någon förening (även om jag är medlem i flera), och jag har inte gått utbildningar i mängder och jag träffar inte en massa transpersoner IRL eftersom jag bor som jag bor och är som jag är. Jag har inte läst genusvetenskap och är inte skolad inom föreningslivet (även om jag höll KIM under armarna i något år) och jag har ingen insyn i RFSL (som ju ändå är det jag märker att folk förväntar sig att jag ska ha koll på). Jag är inte politiker och jag går inte på transgruppsmöten eller häckar på forum och maillistor i någon större omfattning. Jag skulle inte kalla mig för debattör eller föreläsare, och inte heller journalist.

            Alla dessa inten gör att jag ibland känner mig väldigt vilsen i vilken roll jag egentligen spelar, både för folk i transvärlden och de utanför. Det är ganska förvirrande ibland, fast också rätt skönt att inte känna mig bunden av traditioner. Jag behöver ju inte stå till svars inför någon annan, tex.

          • djungelsoda says:

            Det är kul att se att du då är så välinformerad och vågar uttala dig, UTAN att tillhöra någon organisation eller ha gått en massa utbilningar! Befriande, om inte annat. För jag känner också det där, att det skulle finnas nåt slags outtalat “krav” på att man ska vara aktiv inom RFSL, och helst ha gått massa genusvetenskapliga utbildningar, för att överhuvudtaget ha rätt att yttra sig. Och det är väldigt snedvridet, för ELITISM och exkluderande är knappast vad som behövs när man vill få folk att tala fritt och öppet om dessa ämnen… (Även om det givetvis är viktigt att det FINNS folk som utbildar sig och skaffar fram korrekt fakta, från början)

          • Nej, jag vet. Det är ju inte konstigare än att ingen annan kan komma och säga åt en hur det är att vara transperson och hur man tänker och känner och vill osv. Alla transpersoner som har ett öppet sinne och som har läst på litegrann och har kommit en liten bit på vägen för att förstå sig själva och omvärlden, bär med sig sin egen sanning. Alla är olika.

        • Mellanvärld says:

          Jag tror inte ens vi hade någon sådan informatör i skolan.

          “innan jag för ett par sen fattade att det JAG var räknades som att vara en transperson”
          samma här…

          • djungelsoda says:

            Jag tror inte vi hade det heller. Jag ÖNSKAR att vi hade haft det, för informationen vi fick var vääldigt bristfällig… Och då var vi ändå relativt förskonade från de allra värsta skräckexemplen man hört talas om. Det ska sägas att jag inte minns jättemycket av själva informationen från skolan idag. Men jag kommer ihåg att vi hade en del väldigt felaktiga stycken i biologiböckerna, och att transmänniskor bara nämndes lite hastigt i förbigående (typ: “Det finns män som vill vara kvinnor – de kallas transor” – HEJ du underbara 2000-tal, vad välinformerade pedagoger vi har!)

            Minns också att man (alltså även lärarna) väldigt konsekvent talade om “de där” som inte var heterosexuella. De tycktes aldrig falla dem in att det kunde finnas icke-heteros i klassen som närvarade. Oerhört obekvämt. Vi blev även indelade i kill- och tjejgrupper för att “lättare kunna prata om känsliga frågor” (eeeeh?!). Vi fick skriva lappar med frågor till de i den andra gruppen, och en av frågorna tjejgruppen (vi) fick var – “Har du någonsin attraherats av någon av samma kön”. Jag var den enda som lite mumlande svarade något åt “ja”-hållet – vilket ledde till en rejält aggressiv utfrågning under lunchrasten, från en tjej som uppenbart blivit väldigt provocerad av att jag inte svarat ett tydligt nej som de andra.

            Spinner iväg, men man blir liksom fortfarande irriterad över de där minnena…

          • Mellanvärld says:

            ”lättare kunna prata om känsliga frågor” inte för mig i alla fall…

            …eller ungdomsmottagningen som försökte “lugna” oss genom att framhäva att flickor bara undersöktes av kvinnliga läkare, och vice versa.

            “…provocerad av att jag inte svarat ett tydligt nej…” 🙁

          • Jag minns de där könsseparerade grupperna som ytterst märkliga sammankomster. Väldigt krystat. Men det var ju mer regel än undantag att jag inte passade in i klassen, så det hade inte varit någon större skillnad om vi hade kört mixade halvklassgrupper istället.

            Det där med att utgå ifrån att alla som ser ut som tjejer är tjejer och därtill känner sig mest bekväma ihop med andra tjejer är extremt vanligt. Jag minns när jag sökte mig till studenthälsan i England (och inte hade hunnit komma ut), och den sköterska som tog emot mig frågade om det var okej att jag träffade en manlig kurator, för de kvinnliga hade längre väntetid. De förutsatte att en “tjej” helst ville prata med en kvinna.

          • Vi fick inte heller något sånt besök. Däremot kom det en bög till skolan i högstadiet, och det skulle egentligen ha kommit en flata också men hon var tydligen sjuk den dagen.

            Jag har kvar min biologibok från högstadiet, och det står inget om trans-nånting alls där. Det finns en sida om homosexualitet, med någon inklämd mening på slutet om bisexualitet. Det vi fick lära oss i skolan om transpersoner var att vår lärare i mellanstadiet förklarade vad drag show var, och sedan på SANT-undervisningen så nämnde biologiläraren att steroider var sånt man gav till “kvinnor som skulle byta kön” eller nåt. Gymnasiet var en annan sak, eftersom jag för det första bytte program och för det andra läste in naturkunskapen i efterhand på distans. Jag vet inte om det bara blev så för att jag bytte och så, men jag hade ingen som helst SOS-undervisning på gymnasienivå.

          • Mellanvärld says:

            FALSKT-undervisningen?

          • Haha, SANT= Sniffning, Alkohol, Narkotika, Tobak 😉

  20. Pingback: Kärt återseende! « Djungelsoda

  21. Pingback: Transsexuella är olika – det är en åsikt. Transsexuella är lika – det är ett faktum « trollhare

  22. Pingback: Cispersoners könsidentitetsproblematik « trollhare

  23. Pingback: Mina testosteronnivåer är alldeles utmärkta, tackar som frågar « trollhare

  24. Pingback: HBT handlar inte (bara) om homosexualitet « trollhare

  25. Pingback: Transfett som valfläsk – eller en hållbar HBT-politik « trollhare

  26. Pingback: Socialdemokraterna om tvångskastrering, juridiska kön och hets mot folkgrupp « trollhare

  27. Pingback: Hur är en partiledardebatt homosexuell? « trollhare

  28. Pingback: Normo pride – för att visa att heterosexualitet är accepterat bland folket « trollhare

  29. Pingback: Transpersoner är sjuka. Ibland. « trollhare

  30. Pingback: Marcus Birro, del III: Jag kräks också på gullandet med transpersoner « trollhare

  31. Pingback: Glada nyheter för lesbiska och icke-lesbiska « trollhare

  32. Reb says:

    Du borde göra någon länklista eller så med dina sådana här guider. Eller vad man ska kalla dem. De är ju jättebra!

  33. Savox says:

    “och sedan på SANT-undervisningen så nämnde biologiläraren att steroider var sånt man gav till ‘kvinnor som skulle byta kön’ eller nåt. ”

    Jag undrar hur många patienter med astma och eksem som blivit halvt ihjälskrämda av att läkaren berättat att deras mediciner innehåller kortikosteroider… 😉

  34. Hahaha, jag vet att jag också reagerade på det, fast mest genom att hoppa till 😉

  35. Pingback: Transpersoner ska inte ha mänskliga rättigheter – för vi finns ju inte? | trollhare

  36. Pingback: Fem saker jag önskar alla kände till: 4 « Abandoning Status Quo

Leave a Reply