Regnbågens åtta färger – ta tillbaka magin och könsorganismen!

Hur många färger har prideflaggan, den med regnbågsfärger? De flesta skulle säga sex, antar jag. Det är den version som är den vanligaste numera, men en gång i tiden hade den faktiskt åtta. Enligt Wikipedia hade den ursprungliga flaggan från 1978 åtta ränder:

  • hot pink: sexuality
  • red: life
  • orange: healing
  • yellow: sunlight
  • green: nature
  • turquoise: magic/art
  • indigo: serenity/harmony
  • violet: spirit

När man skulle sy upp fler flaggor hade man svårt att få tag på knallrosa tyg, så man slopade den rosa randen. Sedan tog man även bort den turkosa, eftersom det var mer praktiskt att ha ett jämnt antal ränder när flaggan skulle hängas från en lyktstolpe; annars syntes inte den mellersta randen från andra sidan. Det var alltså sexualiteten som försvann först, och sedan magin och konsten.

Efter att jag läste det så har jag alltid försökt att göra regnbågsmönstret med åtta färger. Jag vill ha in magin i min regnbåge, och sexualiteten – eller asexualiteten – med. Idag gjorde jag till exempel ett slags handtag till min mobil så att jag lätt får upp den ur fickan, och åtta träpärlor blev precis lagom längd.

Mobiltelefonsnodd med träpärlor i rosa, rött, orange, gult, grönt,  turkost, blått och lila

Jag tycker att det på något sätt känns typiskt att sexualiteten försvann på grund av för hög efterfrågan, medan magin fick ge upp sin plats för rationaliteten. Jag tänker också på i vilket sammanhang det skedde; efter mordet på Harvey Milk, då efterfrågan på flaggorna tog fart. Jag tänker på att i filmen Milk syntes en enda kvinna, och de enda synliga transpersonerna var väldigt få och en del av en folkmassa. Filmen var full av byxbögar. Hade filmen handlat om Stonewall hade den antagligen gett en liknande bild. Transpersoner har slagits och tagit skit på ett sätt som många byxbögar (och för den delen säkert även en del kjolflator) aldrig gjort, men ändå förblivit osynliga.

När en person i kvinnokläder mördades i Puerto Rico för att hen hade kuk kallar amerikansk gaymedia det för “homofobi”, och håller en minnesstund på samma dag som Transgender Day of Rememberance – utan att någonsin nämna att det snarare är transfobi än homofobi som ligger bakom, och utan att fråga transgrupper om de vill samarbeta. Resultatet: Hatbrott mot transpersoner osynliggörs.

I Sverige blir en kille diskriminerad av en busschaufför som tvingade honom av bussen, med motiveringen att hans “trosor” syntes, fast han inte alls hade några trosor utan bara kalsonger. Det kallas för homofobi, där med. Utan att ha någon aning om exakt vad som hände och hur personen var klädd eller så, så gissar jag att det kanske snarare hade något att göra med att busschauffören reagerade på att klädseln eller beteendet var “för” feminint, snarare än att det handlade om sexuell läggning. Det är isåfall transfobi, snarare än homofobi. Man behöver inte vara transperson för att bli utsatt för transfobi, men eftersom händelsen inträffade våren 2008 var det fortfarande lagligt att diskriminera personer med könsöverskridande identitet eller uttryck.

Transfobin måste döpas om till homofobi för att bli mer begriplig, och förut för att överhuvudtaget kunna kallas för diskriminering. Transmedvetenheten är ganska osynlig även inom den såkallade HBT-världen. Idag skriver Lars Gårdfeldt, präst och bög, om Jonas Gardell och om hur bögar får vara jesusexperter nuförtiden – och tolkar Siwerts Öholms berömda melodifestivalraseri som enbart homofobi, fast det antagligen var lika delar homofobi och transfobi. Om inte Mark Levengood hade haft en bröllopsklänning på sig, hade känslorna svallat så högt då? H och B tar steg framåt. T hänger fortfarande på efterkälken.

Medan jag trädde pärlorna på snodden funderade jag över hur jag egentligen hanterar magin. För mig är magi religion, och den är så nära sammanlänkad med min bild vad det innebär att vara transperson att det vore omöjligt att skilja dem åt. Jag har väldigt stor respekt för ateister, och det händer att jag önskar att jag kunde vara en av dem, men jag har lärt mig att jag inte kan det. Lika lite som jag kan styra min längtan efter att känna mig hemma i min kropp, lika lite kan jag styra mina sinnen – och förmågan att känna närvaro är ett sinne.

För mig har regnbågen åtta färger. Den rosa pärlan står kanske inte för sexualitet i mina ögon, utan för könsorganism, och den turkosa för magi. Jag vill inte vara utan någon av dem.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Genus, HBTQ, HBTQ-historia, HBTQ-juridik, Könsidentitet, Könsneutrala äktenskap, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Regnbågsidoler, Sexism, Trans* i media, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Regnbågens åtta färger – ta tillbaka magin och könsorganismen!

  1. Emil Nordlander says:

    Jag håller med om att transfobi ofta göms bakom den mer bekanta homofobiflaggan. Samtidigt, som du skrivit om tidigare, kallas homofrågor för HBT utan att alls ha med transfrågor att göra. Hmm, jag undrar om det går att få ihop de två konstigheterna i en gemensam förklaring.

    Om personen som blev avkastad av bussen, jag läste också om det och tyckte att det var konstigt skrivet. Med det inte sagt att homofobi är fel benämning; det är helt enkelt svårt att avgöra. Busschauffören kanske visst att killen var homosexuell och aktivt sökte en anledning. Ett annat alternativ är att busschauffören uppfattade killens klädsel som könsöverskridande, som du skriver. Då kan det vara såväl transfobi (“fel klädsel=dåligt”) eller homofobi (“fel klädsel”=”fjolla/ej man”=”bög”=”dåligt”). Heteronormativiteten gör att de inte helt går att skilja åt, och det är väl lite av poängen med att ena homo-/bisexualla och transpersoner under samma flagg?

    • Ja, det är det jag ofta kommer fram till: det är svårt, ibland omöjligt och onödigt, att försöka bena ut vad som är vad. Men samtidigt så tror jag att HB-delen av HBT behöver bli petade i sidan då och då och bli påminda om att HBT har tre bokstäver av en anledning.

  2. dean says:

    varför låter man som busschaufför inte en person åka med bussen? obegripligt.
    nåväl; jag minns när min oerhört prideengagerade flatvän förklarade att det alls inte fanns någon rosa rand i flaggan längre. jag var helt ovetande och fick en chock, i synnerhet som rosa ju står för sexualitet. var skall en rosa sexrand platsa bättre än på prideflaggan?
    om jag gör en egen flagga skall den innehålla rosa, och nu mera även turkos som jag inte kände till alls tidigare. det är fint med färger. färg är en psykisk överlevnadsstrategi!

  3. Hej i natten!
    Jag gillar ditt inlägg till tusen. Får verkligen en att tänka till lite grann. Förresten är jag en tänkare, men då får jag ju lite till att tänka på, när jag läser dina inlägg. MVG. = betyg. Det var väldigt vad jag upprepar mej. Men det skiter jag i. Jag skriver som det kommer. Ha en bra natt och morgondag. Nattiskramar från mej, Monica.

  4. Ursäkta mej, men jag fick en fråga av en person här och råkade ja……. Ha det!

  5. Mikaela says:

    Rosa högst upp… som på mitt ljus! Jag har alltid* stört mig på att det är rosa högst upp, så är inte regnbågen ju! Var skaparen inspirerad av stolthetsflaggan?
    Jag gillar inte kombinationen rött + rosa, är därför jag stör mig 😛

    Jag kan inte heller vara ateist. Jag kan inte ignorera det jag känner.

    Folk… varför är det så många som tror att trans* hänger ihop med homosexualitet? När började folk dra de kopplingarna och varför slutar de inte?
    Vi behöver en massiv informationskampanj, i stil med den där “borsta två gånger om dagen” och “köp inte ut till dina barn”.

    Mikusagi

    *jag har haft ljuset i hundra år och började elda det först när jag flyttade hemifrån

    • Och jag som ÄLSKAR att kombinera rött och rosa 😉

      “Socialstyrelsen vill att du lämnar ifrån dig två äggstockar eller testiklar varje gång du ansöker om ett nytt kön” istf “Socialstyrelsen vill att du äter åtta skivor bröd om dagen”? 😉

  6. Linn says:

    När folk fällde kommentarer i stil med “ska det handla om musik eller om att de är bögar?” frågade jag mig tyst (jag var i yngre tonåren och mes): “När har melodifestivalen någonsin handlat om musik?”

  7. Timmi says:

    Tänkvärt, Satt just och hyllade Lars Gårdfelts artikel lite för mig själv när jag sladdade in på din blog. Farligt det där, hur lätt man tänker fel fast man egentligen vet bättre.

    Tack för ett bra inlägg.

    • Jag tyckte också att det var en väldigt bra artikel, det var ingenting emot den så. Det är bara det att det är lätt att halka in i ett spår och missa flera andra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *