Testosteroneffekter mot telefondefekter

Torsdagen har varit den stora telefonpratardagen. Allra sista samtalet blev med Minou, som egentligen borde skriva någon viktig ansökan och därför pratade oavbrutet om vadsomhelst för att slippa. Plötsligt säger hen att jag har en manlig röst. Jag invänder att det är den inte alls. Jag har visserligen en lite mörkare röst, men den har fortfarande en mer kvinnlig rytm. Minou hävdar att det inte stämmer: även om jag inte är jättemaskulin så låter jag som en man.

Då minns jag de telefonsamtal jag haft de senaste veckorna med främmande människor som inte verkar ha ifrågasatt att det är jag som är Immanuel. Jag har inte riktigt tänkt på det, men det är möjligt att jag faktiskt passerar som kille på telefon ibland. Att jag inte har märkt det beror antagligen på att jag har vant mig vid att leta efter tecken på att jag INTE passerar, snarare än efter tecken på motsatsen.

Att passera som kille över telefon verkar vara svårare än att passera som kille IRL, eftersom man inte kan hjälpa folk på traven med sitt utseende. Jag har alltid undrat om det är något fel på de telefoner jag använder, och för den delen alla mikrofoner jag någonsin pratat i. Nu börjar det äntligen bli rätt.

Jag passerar som kille på telefon, enligt Minou. Själv är jag tveksam, men så börjar jag fundera över när jag egentligen senast fick ett säkert tecken på att jag inte passerar som kille IRL. Det var nog den där gången för en månad sedan, då en tandsköterska förväntade sig att det var jag som hette Tilde eller Hilde. Efter det har det inte hänt någonting – på en hel månad. I en månad har jag inte fått höra något som könar mig som tjej.

Det är möjligt att jag har börjat passera som kille utan att märka det själv, både utseendemässigt och röstmässigt. Jag vågar inte riktigt tro på det. Så sent som för en vecka sedan tränade jag mig på att försöka acceptera tanken på att jag kanske aldrig kommer att passera – och så plötsligt inser jag att det kanske är det jag redan gör. Det kanske är en av anledningarna till varför det börjar bli lättare att ha med folk att göra. Testosteron är bra mot min sociala fobi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Könsidentitet, Puberteten, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Testosteroneffekter mot telefondefekter

  1. dam i tofflor says:

    Grattis, det är ju rätt skönt när ens egen idé om vem man är stämmer någotsånär med omgivningens.

  2. drKotte says:

    min sociala fobi har helt smält bort sen transitionen började. Det är väldigt mkt lättare att relatera till andra när ens hjärna inte är upptagen med att vråla om hur fel man är, osv…

  3. drKotte says:

    eller, snarare, när det inte känns som att få en örfil varje gång man interagerar med någon, för att ens identitet kolliderar med vad man själv och andra förväntar sig. Ganska pavlovsk inlärning.

  4. Pingback: En man är mer än sin fitta – en transkilles tankar på Internationella kvinnodagen « trollhare

  5. Pingback: Testosteron kan orsaka välstädad lägenhet « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *