Jag önskar jag var Lisbeth Salander

Det blev tystnad igår. Jag kunde inte blogga, fast jag hade så mycket att säga. Jag kunde inte heller plugga, fast jag verkligen ville. Allt jag klarade under torsdagskvällen och hela fredagen var att växla mellan lisbethläge (ett tillstånd av hyperfokus då hjärnan är extremt klar och känslorna totalt avstängda, då man tänker snabbt och rationellt, som Lisbeth Salander) och dvala. Jag var i chock. På torsdagseftermiddagen när jag precis fått veta vad som hade hänt irrade jag runt på Willys i evigheter. Jag vet mycket väl på vilken hylla tahinin står, men det tog ändå en kvart att hitta dit.

Av respekt för de som det gäller vill jag inte berätta vad som hänt. Det är inte mig man behöver oroa sig för, så mycket kan jag säga. Även om jag inatt trodde att jag var på väg in i en psykos så mår jag faktiskt bra. Idag börjar jag kunna använda ord att formulera mig med, att kunna tänka på något annat korta stunder i taget och att kunna släppa fram känslorna som jag förträngde i samma sekund som jag fick veta. Jag kunde inte gärna sätta mig på golvet bredvid hyllan med rissäckar och börja gråta, så jag trubbade av mig och gick in för att hålla mig sysselsatt. Det har visat sig fungera ganska bra.

Jag har berättat för ett par nära vänner, och de har varit underbara som stöd fastän jag inte har kunnat ta till mig några känslor alls. Jag börjar hoppas att jag snart har någorlunda fast mark under fötterna igen – eller att jag vänjer mig tillräckligt vid att allt gungar. Mamma sa att jag är som Lisbeth Salander. Jag önskar verkligen att det stämde.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Personligt and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Jag önskar jag var Lisbeth Salander

  1. cattasbubbla says:

    Oavsett vad det handlar om så låter det inte alls roligt men jag hoppas att det är något som kan ordna till sig på något sätt. Ta hand om dig i alla fall!

  2. Jonas says:

    Var rädd om dig och försök att tänka lugna tankar. Känslorna som kommer nu är naturliga. Om man har mycket runt omkring eller om man har blivit ledsen eller sårad av en händelse så tror jag att man måste lägga det rationella tänkandet på hyllan och tillåta sig att känna. Jag hoppas att du känner dig bättre till mods snart.

    • Mmm, jag försöker känna. Det är bara det att jag är utelåst från mina känslor. Jag är så förbannat rationell. Men vem vet, kanske kommer jag att gråta ikväll. Det hade varit skönt.

  3. pärlbesatt says:

    Gott mod och styrkekramar härifrån, vad det än gäller.

  4. Technicolor says:

    Låter jobbigt. Kram!

  5. SisterofNight says:

    Är du i chock så upplever du kanske att du är utestängd från dina egna känslor.
    Är det så kan det vara rent mediciskt, att din hjärna stänger av en del funktioner för att du ska orka överleva. Den tar hand om dig med andra ord.
    Personer som är i vissa tillstånd kan inte ta in mer.
    Det är logiskt. Men upplevs kanske som konstigt.

    Att reagera starkt är ju känslor i sig. Känslor av kanske overklighet…? Men det är som du upptäckt inte samma sak som att gå in i en psykos 🙂

    Det går över. Vi har alla varit där du är. Fråga t ex alla som blivit dumpade när de varit jättekära.
    Alla de blir inte psykotiska. Du har nog aldrig varit psykotisk gissar jag.
    Du tror nog att du är så himla rationell 🙂
    Men du är nog inte det, annars hade du kanske inte reagerat som du gör. En “rationell” person irrar inte omkring i affären i en kvart.
    Och är vissa sätt bättre el sämre att reagera på egentligen i olika situationer så länge ingen annan skadas? Det är en bra funderare.
    Få, om ingen kan agera, bete sig och tänka klart efter svåra besked. Lisbet Salander är en annan sak.
    Kram!

    • Fast jag tror att det var när jag kom hem från affären som jag gick in i det superrationella, för jag visste att jag inte skulle fixa att vara känslosam och ensam. Först idag har jag lyckats locka fram lite känslor, och det är väldigt skönt. Jag var verkligen rationell, som om verkligheten är någon slags pusseldeckare som ska lösas. Jag var skitsmart, men idag är jag mig själv igen…

  6. Ojdå! Det låter fruktansvärt, vad det nu var som hände. Tur att du har vänner och bekanta som du kunde tala med. Det är inte alla förunnat.
    Håller tummarna för dej!
    Kram Monica.

  7. Pingback: Vila i ovissheten « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *