Peter Jöback, Salem al Fakir, Eric Saade och differentialdiagnoser inom artistspektrum

Psykbryt har diagnosticerat Melodifestivalen i år igen, på sitt alldeles egna, briljanta sätt. Darins nummer är depression, Pernilla Wahlgrens schizofreni, Andreas Johnssons borderline, Timoteijs panikångest, Olas ADHD, Jessica Anderssons posttraumatiskt stressyndrom, Salem al Fakirs Aspergers syndrom, Anna Bergendahls narcissistisk personlighetsstörning och Eric Saades bipolär sjukdom.

Jag håller med om de alla, i synnerhet att Salems nummer är väldigt aspigt. Som Salem-fan och aspie blir jag glad över att inte vara den enda som sett det. Eric Saades nummer skulle jag däremot ha diagnosticerat med borderline personlighetsstörning, men jag köper absolut bipolär. Däremot kan jag inte hålla med om att Peter Jöbacks nummer är generaliserat ångestsyndrom. Gudars skymning, karln står ju och sjunger om histronisk personlighetsstörning – det är väl hur tydligt som helst?

Jöback sjunger Hollow på Youtube

För den som inte är så insatt i vad histrionisk personlighetsstörning innebär kan jag ge en snabbrepris, från Wikipedia:

“International Statistical Classification of Diseases definierar histrionisk personlighetsstörning som karaktäriserad av:

  • självdramatisering, teatraliskt beteende och överdrivna emotionella expressioner.
  • lättpåverkad av omständigheterna eller av andra personer.
  • utplanat och labilt känsloliv.
  • konstant sökande av spänning och aktiviteter där patienten är i centrum för uppmärksamheten.
  • olämpligt förföriskt beteende.
  • överbekymrad av fysisk attraktivitet.

Associerade kännetecken inkluderar egocentrism, självsvåldighet, konstant sökande efter uppskattning, lättstötthet och ihärdigt manipulativt beteende för att uppnå egna mål.”

Jämför med refrängen i Hollow, så ser ni att det är mitt i prick:

“Don’t leave me now
I’m hollow
I pray that you would stay
Dont turn and walk away
Don’t leave me now
I’m hollow
Come back if love is true
I’m hollow without you”

Nu kommer folk att invända att jag kränker människor med histrionisk personlighetsstörning genom att likna dem vid Peter Jöback. Andra kommer att säga att det är absolut förbjudet att skämta om psykiska sjukdomar i någon form alls. Några kommer att säga att jag inte vet vad jag pratar om, för de är övertygade om att människor med psykiska funktionsnedsättningar inte klarar av att skriva ett blogginlägg. Och så gissar jag dessutom att några kommer att invända att det ju inte är Peter Jöback på riktigt, utan att det är en scenpersona. My point exactly.

Jag får väldigt ofta det intrycket att musikalartister har tydliga drag av histrionisk personlighetsstörning – till skillnad från de flesta andra artister alltså, som bara har en cocktail av lite ADHD, lite Tourette och lite Aspergers syndrom.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Kultur och media, NPF, NPF i media, Psykologi, Relationer, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Peter Jöback, Salem al Fakir, Eric Saade och differentialdiagnoser inom artistspektrum

  1. Emil Nordlander says:

    Meh, det där låter ju mer borderline tycker jag; tomhetskänsla, separationsrädsla, idealiserande. Men lite generella kluster B-personlighetsdrag kan jag sträcka mig till 🙂

    Intressant tankegång hursom, med störda scenpersonligheter. Om någon skulle bete sig likadant utanför scenen som på den skulle personen säkert kunna få en diagnos, och särskilt en histrionisk sådan. Inte så konstigt, kanske. Som wikipedia säger: latin histrio; skådespelare.

    Det som är stört i civilsamhället är eftersträvansvärt på scen. Marvelous.

    • Fast det faktum att han står på en scen och bölar om att inte bli lämnad är väldigt histrioniskt, det måste du hålla med om 😉

      Japp, det är nog en växelverkan också, för de som har mer udda personligheter söker sig till scenen för att det är en miljö där sånt är tillåtet eller tom. eftersträvansvärt.

  2. Paul Stjernberg says:

    Det där med histronisk personlighetsstörning låter som en före detta arbetskamrat till mig.

  3. Martin says:

    Peter Jöback berörde ihåliga TV-hjärtan
    Under kvällspasset kom det in en fråga flera gånger i rad (jag jobbar på 118 800). Frågan löd: “Vad betyder hollow?”. Detta var precis efter Peter Jöbacks uppträdande med låten Hollow i Melodifestivalen. Till en början tänkte jag inte så mycket på det, men sedan slog det mig att det säger ju fruktansvärt mycket om tiden vi lever i just nu. Människor sitter och känner sig ihåliga framför TV:n, så ihåliga att dem inte ens vet vad ihålig heter på engelska, det gör i sin tur att dem får nån slags existentiell minikris och textar mig. Vad gör jag då? Jo, jag kan ju inte göra så mycket mer än att bara svara på vad det betyder och det hela blir ju ganska tragiskt. Men. Jag blir glad att det finns människor som ändå vill försöka förstå varför de känner sig ihåliga på insidan. Det är ju en enorm startsträcka för många att ens börja denna resa och det känns fint att jag kanske fått hjälpa till med starten. Eller hur.

    • Oj, att folk inte ens vet vad “ihålig” heter på engelska, det gör mig (som anglofil och f.d. engelsklärarwannabe) lite förvånad.

      Jo, jag börjar förstå mina föräldrars aversion mot tv-tittande ibland. Men tv är inte dumifierande och isolerande i sig självt, det är snarare en slags självmedicinering tror jag.

      • Mellanvärld says:

        Mamma undrade vad hollow var, pappa blandade visst ihop det med hallowed; blev förvånad över detta.

      • Martin says:

        Nej, om man kollar på TV:n med en stor distans och alltid sorterar informationen i ett dåligt fack, och ett bra fack så är ett måttligt TV intag inga problem för nån.

        • Nej, jag vet. Det beror på hur man kollar, och på vad och hur mycket, såklart. Jag tycker att överdrivet tv-tittande borde tas med i beräkningarna när man tex. utreder om en person är deprimerad eller inte. Men nu är vi OT 🙂

  4. Susanna says:

    Ja, Salem är ju så underbart aspig, både när han rör sig och när han pratar. Jag har inte sett hnm sjunga i TV tidigare, fram tills Melodifestivalen som sändes ikväll har jag bara hört hnm prata i radio ett flertal gånger och jag tycker alltid att han snubblar på orden och stressar lite, samtidigt som han har en ganska entonig röst och låter en aning “tjejig” också. Allt detta tycker jag är trevliga egenskaper att ha kanske jag ska tillägga.

    • Ja,det var mycket det som fick mig att falla för honom. Han är en såndär person som man å ena sidan tycker är en fantastisk artist och å andra sidan önskar man att han inte var det så att man fick ha honom ifred. Han ser dessutom alltid så nördigt blyg ut, och alla känner väl till min nördfetisch vid det här laget…

  5. Mikusagi says:

    Åh vad träffande angående Jöback!

  6. SisterofNight says:

    Hollow är nog mer betydelsen tom i låten?

    Salem Al Fakir har jag sett i en del intervjuer med sin brorsa och de är superfnissiga och kan vara snabbpratiga ihop, som två ADHD-ungar/vuxna/förälskat/gift par som känner varandra bra o gillar varandra.
    Hela syskonskaran spelar musik/sjunger, det talar för ADHD mer än Asperger tycker jag.
    Deras pappa var med i ett avsnitt av “Halv åtta hos mig” med ett gäng andra föräldrar till kända personer och han var lite skönt egen, lite fnissig och med humor.
    Jag förknippar nog sådana saker och egenskaper med ADHD mer än Asperger faktiskt.
    Asperger är t ex inte vad jag tänker på när det gäller humor, kunna spela/sjunga med andra, fnissa mkt, synka rejält med andra som ett gift par i t ex prat o gester.

    Men sure, generaliseringar är spännande att ägna sig åt spec eftersom jag ju har både AS o ADHD haha 🙂

  7. ida och emma says:

    Hej eric!
    I love dina låtar. ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
    önskar ida och emma.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *