Som en riktig karl

Viktiga papper från försäkringsbolag. Viktiga papper till Försäkringskassan. Den nya diagnosmanualen DSM-V som föreslår att skrota diagnosen “Asperger’s disorder” och föra in allt under en och samma “Autism spectrum disorder”. Skillnaden mellan att säga “autister” och “personer med autism”. Sjukreseregler och var i hela friden jag har gjort av de gamla biljetterna. Föreläsningar. Självförtroende och självkänsla. Bostadstillägg och hyreshöjning. Personlighetsstörningar i allmänhet och borderline i synnerhet.

Det var första gången på länge som jag haft en pappersfixardag med boendestödet, och pappersfixande – blankettifyllande, uttolkning av kryptiska brev skrivna på byråkratiska och såna saker – gör att man kan prata mer än om man städar.

M sitter ner på köksstolen i vardagsrummet, och jag står upp efter att ha vimsat runt och letat efter biljetterna. Hon ser mig snett nerifrån, och säger:

– Men alltså, vilket skägg du börjar få!

Hon ler. Jag ler. Hon säger att mitt ansikte har blivit mer fyrkantigt också, eller om det kanske är en synvilla. Är det inte så att kvinnor har mer fett även i ansiktet, att det är det som har försvunnit också? Jag har blivit rakare i kroppen, tycker hon, och höfterna har liksom försvunnit. Sedan ser hon mina håriga armar, och jag berättar att det är ingenting jämfört med hur mina ben ser ut. Jag fortsätter:

– Jag har hår på ryggen också.

– Oh, hjälp! Som en riktig karl!

Hon skrattar. Jag skrattar. Som en riktig karl. M frågar hur det går med känslorna. Jag börjar berätta, men vi blir avbrutna av att hennes jobbtelefon ringer. Hon måste svara, för det är någonting som har hänt.

Det jag skulle ha sagt var annars att jag börjar landa, men också att jag börjar förstå vidden av mina svårigheter mer och mer. Nu när jag känner mig mer hemma i min kropp och börjar våga utsätta mig för sånt jag är rädd för märker jag mer tydligt hur begränsat mitt liv har varit i nästan trettio år, och hur svårt det är att plötsligt passera som normalstörd utan att vara det. Jag är otroligt lättad över att saker och ting äntligen börjar fungera, samtidigt som det är förvirrande att vara så stabil och må så bra och klara så mycket men ändå inte allt som jag önskar att jag klarade. Jag vet inte ens vad som är rimligt att förvänta mig av mig själv, vad jag ska kräva att jag klarar. Jag vet inte hur saker och ting fungerar när de fungerar, för det är jag inte van vid. Jag kommer alltid att ha mina neuropsykiatriska funktionshinder och min transsexualism, men jag är på väg att bli frisk från min psykiska sjukdom.

Telefonen fortsätter ringa, och till slut inser hon att hon måste åka. Någon annan brukare är riktigt illa däran och hon behövs där, på plats. Hon ber om ursäkt gång på gång för att hon måste avbryta, och jag får nästan köra ut henne.

Det är inte jag som är sjuk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Könsidentitet, Personligt, Puberteten, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Som en riktig karl

  1. Mellanvärld says:

    “Jag har hår på ryggen också” är det något speciellt med hår just där?

  2. MiaM says:

    Åh, hmm, jag har nog några gamla biljetter som borde skickats in nyss för att jag ska få reseersättning på dem… bra påminnelse eller nåt 🙂

  3. Asymptomatisk depression sannolikt är mer vanligt förekommande än man tidigare trott.

    Den här artikeln undersöker den nya hypotesen att patienter som mår bra faktiskt är patienter som behöver behandling.

    Asymptomatisk Depression: En dold epidemi och en stor outnyttjad marknad

    Bonkers Institute for Quasi-Äkta Forskning
    http://www.bonkersinstitute.org

    _______

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *