Internet som en mänsklig rättighet – eller som ett hjälpmedel IRL

Vad gör alla ouppkopplade människor hela dagarna? När jag twittrade “Undrar ibland över vad folk som inte är ständigt uppkopplade har för liv” igår fick jag olika bud: Läser böcker, tittar på tv, umgås med människor IRL, dagdrömmer, jobbar… Jag gör allt det där på nätet redan, så jag hade glömt att det finns de som gör det offline också.

Mitt liv kretsar runt datorn, och kräver en någorlunda snabb och stabil uppkoppling för att fungera. Avsaknad av uppkoppling är ett funktionshinder för mig, men jag försöker att inte oroa mig i onödan. Jag vet inte hur många gånger jag fått förklara för folk IRL att det faktiskt inte handlar om verklighetsflykt, utan att det för mig ÄR verkligheten – och att det är en förutsättning för att få livet att fungera.

Emil Isberg ifrågasätter om internet är en mänsklig rättighet, och vill hellre kalla det för ett hjälpmedel:

“För mig är Internet ett hjälpmedel för att skapa ett mer informativt och socialt liv än man annars kanske inte skulle ha haft. Allt begränsning av Internet är alltså att försämra den hjälpen. Att ta bort Internet från någon ska likaställas med att ta bort rullstolen från en person som inte kan gå anser jag. Jovisst man har fortfarande möjligheten att uttrycka sin åsikt och leva, men man är mycket begränsad i sin rörlighet och i sitt informationsintag.”

Om man ska vara noga så är definitionen av “hjälpmedel” enligt byråkratin att en produkt inte finns tillgänglig för allmänheten genom öppen handel. Det är därför man på många håll till exempel kan få en handdator eller mobiltelefon (Handi) med mycket enkla funktioner utskriven, men ingen “vanlig” handdator eller mobil. Att det sedan fungerar som ett hjälpmedel är naturligtvis en annan sak.

För ja, det gör det. Utan datorn och bredbandet skulle mitt liv vara så oändligt mycket mer kaos. Dels har internet betytt skillnaden mellan nästintill total isolering och ett rikt socialt liv trots min Asperger och trots min sociala fobi, och dels har internet gett mig en möjlighet att få ordning på mitt liv. Har man som jag uselt arbetsminne, koncentrationsproblem och en annorlunda perception kan internet vara en enorm skillnad.

Veckoschemat i Thunderbird Lightning, med färgkoder för olika aktiviteter

Thunderbird Lightning

Jag har visserligen övergett den nätbaserade Googlekalendern till förmån för Lightning, som fungerar även i nedkopplat läge då den är en del av den nedladdade emailklienten Thunderbird, men det är när jag är uppkopplad som jag fungerar som bäst ändå. "Tea time!" Tea Timer-ikonen längst ner i hörnet på  webbläsaren

Till exempel har jag börjat använda ett tillägg till Firefox som heter Tea Timer, som helt enkelt är en slags äggklocka. Den är visserligen gjord för att hålla koll på när teet är färdigt, men det går att ställa in den på vilken tid man vill.

Teatimers alternativ: Green tea (3 min), Black tea (4 min) White tea (6 min), Rooibos (8 min), Oolong tea (5 min), French Press Coffee (4 min) eller eget alternativ

När tiden är ute poppar det helt enkelt upp ett litet fönster som förklarar att teet är klart, oavsett om man ställt in den på två sekunder eller en timme. Det nya fönstret lägger sig överst i webbläsaren, och drar uppmärksamheten till sig. Jag använder Tea Timer när jag lagar mat, när jag kör en tvättmaskin, och alla andra gånger jag behöver bli påmind om något efter en viss tid. Den går så snabbt att ställa in, så det fungerar väldigt bra.
Det lilla fönstret "Your tea is ready!" hoppar upp när tiden är ute

Visst finns det påminnelsefunktioner i mobiltelefonen också, men den är inte lika effektiv. När jag pluggar till exempel, så går jag ofta in i hyperfokus, och då stänger jag av öronen. Jag märker inte om mina vänner smsar, även om telefonen ligger bredvid mig och plingar så högt att jag hoppar till. Det går liksom inte in i min hjärna fast jag studsar upp i luften. Därför behöver jag se påminnelsen, och inte bara höra.

Jag fungerar som bäst när jag är uppkopplad eftersom jag kan följa impulserna att ta reda på vad jag vill veta omedelbart och därför lär mig massor, eftersom jag aldrig behöver känna mig så fruktansvärt avskärmad och missförstådd som jag gör IRL, eftersom jag njuter av att kunna kommunicera någorlunda obehindrat och på nästan samma villkor som alla andra, eftersom jag så sällan blir läst som tjej, eftersom jag kan prata med mina vänner, eftersom jag kan studera mitt specialintresse – människor – utan att vara tvungen att stirra i smyg bakom solglasögon – och eftersom jag helt enkelt är som gjord för att leva online.

Just nu säger Lightning åt mig att jag ska städa kontoret, och om jag inte hade fått den påminnelsen hade det aldrig blivit av. Internet och datorer ger mig ett bättre liv även bortom skärmen. Jag skulle säga att för mig och många andra med olika svårigheter är internet ett nödvändigt redskap för att uppnå mänskliga rättigheter: Makten över mitt eget liv.

***

Lästips: Internet och psykisk ohälsa. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Funkis, Internet, NPF, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Social fobi, Social inkompetens, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Internet som en mänsklig rättighet – eller som ett hjälpmedel IRL

  1. Ulrika says:

    Att jämställa Internet med en rullstol är som den gamla klyschan “som att jämföra päron och äpplen”. Internet tillför så oerhört många fler dimensioner till en människas liv än vad en rullstol gör för en person som inte kan gå.

  2. Devin says:

    Visst kan datorn vara ett hjälpmedel! Och det borde införas mer subventioner för datorinköp, kan jag tycka.

    Även om jag har en rullstol (som faktiskt går att köpa på öppna marknaden, men du får naturligtvis betala rätt mycket) som gör att jag kan ta mig ut för det mesta, så skulle jag inte klara mig utan dator och internetuppkoppling. Eller, jo, det skulle jag, men det är inget liv. Särskilt inte om jag inte tar mig ut.

    • Ja, det kan jag också tänka ibland. Dels för att det nästan är ett krav för både studier och arbetssökande, och dels för att det är en livlina för väldigt många människor.

  3. dam i tofflor says:

    Hm…ja, och så vore det fint att få glasögonen man inte klarar sig utan som hjälpmedel.

  4. Kaia says:

    Åh, nu skriver du sådär klokt igen.

    Jag vet inte heller hur jag skulle klara mig utan både dator, internet och ipod, de förstnämnda för att få någon slags kontakt med omvärlden och den sistnämnda för att orka gå ut överhuvudtaget. Vilket egentligen låter som motsatser, men de passar ihop på något vis…

    • Ja, det finns en anledning till varför jag har en walkmanmobil och rejäla hörlurar… Det värsta under den tiden min tandvärk var som jobbigast i vintras var egentligen att jag i perioder var så öm i käkarna att jag inte kunde ha på mig hörlurar. Det var värre än att inte kunna sova, faktiskt.

  5. dean says:

    Tea time! 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *