Den lärde talar till galningarna, den vise lyssnar på dem

Det finns tre frågor som rör psykiatrin som alltid orsakar någon slags debatt så fort de kommer på tal: ADHD, ECT och LPT. ECT står för elektrokonvulsiv behandling, det som kallas “elchocker”, och LPT är en förkortning för Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Nu senast är det en rapport som visar att antalet behandlingar med ECT har ökat markant de senaste tio åren, samtidigt som patienterna inte får tillräckligt med information om biverkningarna, som i sin tur är dåligt kartlagda. För vissa är ECT en utmärkt behandlingsmetod, som betyder skillnaden mellan liv och död, medan det för en del har gett svåra biverkningar som minnesförlust. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det finns två sidor av myntet.

Tindra bloggar bra:

“Precis som det anges i artiklarna i så måste patienten förstå vad det är som sker och inte sällan har de inte heller kontaktpersoner som tillvaratar deras intressen. Fråga de som fått hibernal och använt hibernalhatt de vet vad detta handlar om

Jag som oftast är motståndare till ytterligare register pga den personliga integriteten känner faktiskt att i det här fallet är det motiverat. Samt att jag hoppas att de med psykiska funktionshinder inte blir ett slagträ i valkampanjen 2010.

Det väljarsegmentet har blivit svikna allt för ofta. De om några är offer för det som ofta omnämns som inlåsningsmekanismer i andra politiska sammanhang.  I synnerhet då välmenande politiker säger sig vilja bryta utanförskapet för de utsatta grupperna som sällan har ngn röst.

Gör skillnad och släpp fram dem med den autentiska rösten som har erfarenhet av problematiken när viktiga beslut ska fattas.”

Jag tycker hon sammanfattar det hela på ett bra sätt. Politiker som åker runt och grillar valfläsk vid köksbord besöker gärna noga utvalda ålderdomshem och skolor som passar deras image, men inte verksamheter som riktar sig till personer med psykiska problem. Det är väldigt inne att prata OM psykiskt funktionshindrade, och i vissa fall TILL oss, men sällan MED.

Det är därför internet behövs. Här samlas människor med erfarenheter de inte kunnat dela med sig av tidigare, och här kan även de tysta göra sig hörda. Thérèse, Lisa och Rebecca har också delat med sig av sina tankar om ECT, väldigt nyanserat och kunnigt.

Som ett exempel på motsatsen kan man ta den ökända scientologen Peter U Larssons senaste projekt – elchocker.se – där han sprider en ensidig bild av “elchocker” som något alltigenom negativt och av psykiatrin som fundamentalt misslyckad och illasinnad. Det är ett typexempel på när man struntar totalt i att arbeta för att förbättra för de som själva är berörda, och enbart driver sina egna frågor. Scientologernas såkallade Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) har nämligen som yttersta mål att avskaffa psykiatrin helt och hållet.

Låt Peter U Larssons och KMRs ensidiga propaganda vara ett skräckexempel, och fall inte för frestelsen att diskutera psykiatrin och psykisk sjukdom som om de enda som kunde tänkas delta i samtalet alla är personer utan egen erfarenhet som patient. Sluta skuldbelägga människor för att de är sjukskrivna eller arbetslösa, och satsa mer på att förbättra vården.

En undersökning visar att var fjärde student på Uppsala universitet mår psykiskt dåligt. Hur många av dem som har såpass svåra problem att de behöver professionell hjälp framgår inte, men ändå. Tänk om politikerna kunde förstå att personer med psykiska problem är väljare de med.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, Internet, Kultur och media, Politik, Psykiatri, Psykologi, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Den lärde talar till galningarna, den vise lyssnar på dem

  1. Skwee says:

    Jag har inte läst om Peter U Larssons bloggat om den senaste artikeln om ECT men han är säkert överlycklig över att få mer vatten på sin kran. Det är självklart att psykiatrin bör diskuteras och utvärderas, de är ju inga gudar som får allting att funkar för alla alltid och på första försöket, men att totalt utdöma den är ju ännu värre. En av anledningarna till att jag är med i Chanology är Scientologernas syn på psykvården. Jag känner flera personer, mig själv inräknad, som blivit hjälpta av psykiatrin och som troligen skulle varit döda idag om de inte fått hjälp eller om Scientologerna huggit klorna i dem.

    Visst, många med mildare depressioner blir säkert piggare av promenader och sånt som Herr Larsson rekommenderar, men alla som är inom psykvården är inte så “lyckligt” lottade att de har ork att ta sig ur sängen för att promenera varje dag. Det går inte att klumpa ihop alla som finns inom psykvården och ge dem en universallösning. Det påminner lite om nuvarande regeringens utförsäkringar: “Du bara inbillar dig bara att du är sjuk, lilla vän. Mind of matter!”

    Personligen är jag skeptisk till ECT, mest för att mitt minne redan är så taskigt att jag inte vill tänka på hur det skulle gå med det efter behandlingen, men jag tror att det finns folk som har provat allt och som ECT kan funka på. Det behövs utvärderingar och fakta så att inte förståsigpåare som herr Larsson får mer propaganda om att psykiatrin är djävulen. I slutändan kan ju faktiskt psykiatrin som är en vetenskap ändra på sig och erkänna sina misstag medan Scientologin som är en absolut sanning inte kan det.

  2. Per says:

    Jag tror att Tindras farhågor är obefogade. Psykiatrin är alldeles för illa däran och det finns inget parti som har visat minsta lilla vilja att ändra på det, så kloka politiker tar inte i den med tång. Ett bra politiskt slagträ ska inte förpliktiga den som använt det i valrörelsen att spendera hutlösa summor pengar om han blir invald.

    • Tja, nu är det faktiskt så att man HAR redan använt det som slagträ tidigare, så det är inget nytt:

      http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2492&artikel=769246&date=2006-01-01

      • LeoB says:

        Hm, hör väl inte riktigt hit, men jag observerar en sak i artikeln på SR du länkar till. Helena Silverhielm på Socialstyrelsen säger att det finns en stor patientgrupp, nämligen psykotiska och maniska personer, som inte efterfrågar vård.

        Vad jag har kunnat se är kanske tvärtom. Den här gruppen (varför kallar man dem patienter om de inte får vård?) vill ofta ha vård. De vill bara inte ha det som psykiatrin erbjuder, nämligen neuroleptika under tvång. Många av dem är nämligen medvetna om åtminstone en del av de permanenta skador som neuroleptika/antipsykotiska mediciner ger. (Det är oftast det enda som erbjuds dem. Tillsammans med KBT som ska göra att de tar medicinerna.)

        Dessutom misstänker dessa patienter att läkarna inte berättar allt de vet om biverkningarna. Jag vet inte om det är befogat att tro att läkarna inte berättar allt de vet om biverkningarna. Däremot berättar de med all säkerhet oftast inte vad de mer framstående forskarna vet.

        Läkarna har nämligen oftast ingen aning såvitt jag kunnat se. Och det är ett jätteproblem. Vem informerar läkarna? Vem informerar Socialstyrelsen?

        • Dr Sigmund Zoid says:

          Jag vet inte så mycket om antipsykotisk medicin men jag läste en bok, som i o f s var skriven av en Engelsman och gällde förhållandena i UK – och tyvärr så kommer jag inte ihåg hur gammal den var men den hade inte så många år på nacken. Det var dock ingen munter läsning.

          Han sökte hjälp och ville ha hjälp men det blev mycket ‘förvaring’ snarare än vård han fick. Dessutom så hade de antipsykotiska medicinerna som gick att tillgå då ickereversibla biverkningar. Han hade tillbringat många år som patient och när han skrev boken var han på bättringsvägen, men just att de ‘atypiska antipsykotika’ medicinerna inte hade slagit igenom när han började medicinera det hade kostat honom mycket lidande. En central bit han avhandlade var vad som är att betrakta som sjukt respektive friskt. En del av de tankegångar som han beskrev tyckte jag dessutom inte var så långsökta – men hans läkare/psykologer visade föga öppenhet för hans något mera kreativa associationsnivå.

          Lite krasst och brutalt och efter att ha sprungit förbi några exempel på det nog så att den obekväma sanningen är att vissa psykotiska, eller oftare maniska eller hypomaniska personer tyvärr kanske ibland måste vårdas mot deras vilja – men hur det görs är nog något man kan diskutera.

          Även svårt deprimerade patienter kan också behöva vårdas mot deras vilja (och om jag får välja bara ett enda råd att ge till vårdpersonal så är det ‘för h*lvete!’ anteckna noga ner HUR en förvirrad patient hamnade på sjukhuset. Ingen annan frågeställning har jag hör så många patienter fråga efter och önskat ha svar på! Fem rader i en journal kan inte vara så tidskrävande att få till.)

          • LeoB says:

            Två kommentarer om neuroleptika, nyare och äldre:

            – Den äldre variant av neuroleptika som man oftast menar är Haldol. Den används fortfarande i Sverige för nya patienter trots att Cochrane rekommenderar att man inte gör det pga av biverkningarna (både de irreversibla du nämner, vilka är kända sedan länge, men märkligt nog okända av t ex många sjuksköterskor inom psykiatrin, och de dödsfall som har rapporterats).

            – De nyare varianterna av neuroleptika/antipsykotiska (t ex Zyprexa) verkar också enligt den nyare forskningen ge permanenta hjärnskador. Se mina andra kommentarer. Dessa hjärnskador sitter precis där man menar man tidigare hävdat att man inte kunnat se några skador, dvs i den del av hjärnan som vi tänker med, som gör oss till människor. Främst verkar frontal-loberna drabbas, vilket inte är så konstigt eftersom det är där neuroleptika främst ska verka.

            Det är inte belagt för all nyare antipsykotisk medicin att de ger hjärnskador, men försök som gjorts med en del visar på det. Jag lutar åt att de gör det. Det behövs mer forskning, oberoende sådan. Det finns utan tvekan kritiska forskare som är villiga att göra sådan forskning (det är neurobiologer och neuropsykologer som kan göra den).

            Det finns såvitt jag vet ingen forskning (t ex på apor) där man försökt se om en viss neuroleptika ger hjärnskador, men inte lyckats hitta några. (Om jag minns rätt finns det några misstolkade försök med råttor.)

            Att jag inte är ensam om att oroas av detta visas t ex av uppropet i marsnumret of American Journal of Psychiatry förra året. Uppropet, gjort av framträdande forskare, menar att man måste hitta nya behandlingsmetoder. De säger inte rent ut där att neuroleptika ger hjärnskador, men åtminstone någon av dem har sagt det rent ut. Och några har misslyckats med att bevisa att de inte ger hjärnskador.

          • Det här gör att jag omedelbart vill se till att få ut mina journaler från tiden jag låg inne, så att jag vet vilka mediciner de egentligen stoppade i mig. Zyprexa vet jag att jag provade, iaf, men det var många olika. Nu vet jag inte om mina hjärnskador blev permanenta eftersom jag fungerar rätt bra idag, men det tog nog två år efter att jag slutat med Seroquel, den sista jag provade, som jag kände att jag fungerade någorlunda, tex. att jag kunde läsa en hel tidningsartikel igen.

          • Mellanvärld says:

            Det lät inte trevligt. 🙁

          • Nej, det var det inte heller…

          • MiaM says:

            Ouuuh, “får” man inte ha “fel” associationskedjor?

            Det är nog tur att jag för mycket länge sedan har fattat att mina aspiga ordlekassociationer bara passar att köra för folk som själva verkar aspiga, annars undrar jag vad psyk skulle fått för sig att göra med mig :S

            Det här är väl för övrigt klassikern att avgöra vad som är sjukt och vad som är en variation. Är synestesi en sjukdom eller en variation?

          • Japp, det är så på vissa ställen att allt tolkas som sjukligt 🙁

        • Det du berättar låter väldigt mycket som jag själv, med det undantaget att jag med stor sannolikhet inte var psykotisk, och med det undantaget att det snarare var inläggning som skulle få mig att ta neuroleptikan. Så jag känner igen det du beskriver, absolut – inklusive problemet med läkare som inte verkar fatta ett dugg.

  3. Linn says:

    Väl skrivet, som så många gånger förr.

    Jag antar att du är okej med att jag delar dina inlägg på FB med jämna mellanrum? 🙂

  4. Michael says:

    Psykvård.

    Är precis vad det heter.

    Vård till patienter av psykfolk.

    99% av av dom psykiska sjukdomar kommer från.

    Brist på kärlek.
    Brist på förståelse.
    Falsk kunskap och konflikt.

  5. Hubbardianen says:

    Som scientolog vill jag inflika att det går att vara nyanserad vad gäller psykiatrin och inse att det mesta kan betraktas nyanserat på en gråskala, inklusive den scientologiska läran själv.

    Besök gärna min blogg.

  6. Dr Sigmund Zoid says:

    Mina kommentarer om min egen ect-behandling (vänligen bortse från min mattevurpa – det ska vara 20 behandlingar totalt 4*3/vecka + 3*1/vecka + 5*varannan vecka, felet kommer nog inte från min ect-behandling utan bara från att jag suger på matte 😉 )

    http://adhd-npf.com/elchocker-ect-och-depression/#comment-1969

  7. LeoB says:

    Det här med information till de som får ECT är svårt. Det är enligt lag obligatoriskt att informera patienten om biverkningarna, men jag tror att det ytterst sällan görs. Det gäller tyvärr både ECT och läkemedel.

    Samtidigt pekar allt mer på att biverkningarna kan vara mycket värre än man trott, både för ECT och läkemedel. (Om neuroleptika vet vi en hel del, speciellt efter de senaste årens forskning. Och det pågår i vart fall något/några projekt om SSRI som enligt förhandsinformationen visar på allvarliga långsiktiga biverkningar – men jag har inte sett någon dokumentation från dessa ännu.)

    Men hur i all världen gör man då för att bevisa att patienten informerats efteråt? Och hur bevisar patienten (som kanske inte minns pga behandlingen) att h*n inte blivit informerad.

    Jag skulle gärna se något slags dokumentation. Videoinspelning, ett dokument undertecknat av patienten eller anhöriga. Jag skulle vilja att något sådant blev fastställt i lag. Med tanke på att det är ytterst utsatta patienter i många fall så tror jag att detta måste till.

    Ett ytterligare problem är att det bara är de biverkningar som Socialstyrelsen godkänner som man behöver informera om. Det finns inom det här området forskning som Socialstyrelsen efter flera år inte har beaktat. Det finns dessutom inga tecken på att man ens har uppmärksammat den. (Jämför t ex Cullbergs varning i Läkartidningen. Om någon har tid kolla också närmare de svarande yngre forskarnas svar. Vad jag kan se läste de aldrig rapporterna Cullberg refererade till. Kanske har de något nytt att bidra med dock, har inte hunnit läsa de rapporter de refererar till. Å andra sidan kan jag lägga till en hel del till det Cullberg tog upp.)

    Intresset inom de politiska partierna för de här frågorna (det krävs lagstiftning, tror jag) är ganska svagt. Ännu. Men det finns.

  8. LeoB says:

    Glömde nämna de uppenbara sakerna om ECT:

    – Det finns inget biverkningsregister, varken i Sverige eller någon annanstans.

    – Det finns ingen regelbunden kontroll (motsvarande “bilbesiktning”) av utrustningen. Kontrollen görs av tillverkarna. (Detta är vad Socialstyrelsen har sagt i varje fall.)

    – Patienterna vill ofta inte anmäla felbehandlingar eftersom de är rädda att bli stigmatiserade.

    • Är det inte också så att eftersom man ofta ger ECT till personer som mår extremt dåligt, så är det ibland svårt att få dem att ta in information öht? Extrem ångest och djup depression gör även intelligenta människor tillfälligt korkade.

      • LeoB says:

        Jovisst. Det är därför jag föreslår video-dokumentation.

        Vi går in i andra tillstånd, kanske främst vid panik-relaterade problem. Tänkande och omdöme stängs av.

        Det är naturligtvis en väldigt svår situation för vården. Troligen skulle det vara enklare om man inom vården förstod hur vårdgivarna påverkas av mötet med dessa människor. Kunskapen fanns (delvis) tidigare, många psykoanalytiker och duktiga psykodynamiskt inriktade terapeuter har påpekat problemet. Tyvärr motar man bort denna kunskap idag. Den anses inte vetenskaplig. (Vilket däremot ebarmligt dåliga peer-reviewed artiklar anses vara.)

        Det finns idag också människor med djupare kunskaper om meditation och mindfulness som har påpekat problemet. Kanske kan det komma in i vården igen den vägen.

        Sen finns det också neurobiologiskt inriktade forskare (alltså inte de som sysslar med medicin-utveckling) som kan hjälpa till.

        Kanske är det mindre kränkande för de som idag jobbar inom vården, jag vet inte. Vad jag vet är att man tyvärr gör allvarliga misstag pga att man inte har kunskap kring det här.

        • Ja, det är så synd. Ibland känns det nästan som om jag vill bli psykolog, eller psykiater, bara för att få forska på det…

          • LeoB says:

            Jamen gör det då… 😉

            Äsch, jag menar det är ju en möjlighet, men jag vet inte vad du vill.

            Det finns faktiskt en massa lovande och roliga saker att titta på där också. Saker som jag tror kan ersätta den här behandlingen i de allra flesta fall. Men det finns definitivt andra vägar att närma sig dem också än att bli psykolog eller psykiater.

            Psykologerna får väldigt, väldigt lite forskningspengar jämfört med psykiaterna-läkemedelsforskarna. De intressanta sakerna i det här sammanhanget är dock psykologiska-neurobiologiska. Det är ganska stora avstånd mellan de här grupperna för närvarande. Framförallt tycker jag det verkar som den första gruppen p-l ha dålig koll på vad den andra gruppen har forskat fram och vad de har för erfarenheter. Annars skulle inte världsledande forskare på den sidan ställa sig upp och säga att det inte finns någon annan behandling än neuroleptika idag. Det är nämligen inte sant.

          • Problemet är att det finns ett dussin olika favoriter som “alternativa karriärvägar” som kommit till just genom att jag blir frustrerad över att det inte finns tillräckligt gjort redan på området. Men om jag inte fixar den karriär som är plan A, B eller C så kan jag ju alltid försöka mig på psykologprogrammet, om jag hade haft CSN-veckor kvar, alltså.

          • LeoB says:

            Psykolog-programmet är ju en utbildning där erfarenhet av livet är till nytta. Och en del som läser där jobbar vid sidan av. De kan ha läst en del psykologi innan, eller så bara satsar de all tid de har över för att de verkligen vill läsa psykologi.

          • Jo, fast jag har blivit lite avskräckt av vissa jag känner som pluggar till psykolog och fått skit för att de har egna erfarenheter som patient.

      • Dr Sigmund Zoid says:

        Jag ska snart inte spama bloggen mer snart, men…
        @LeoB
        – Att det inte finns ett biverkningsregister är såklart oacceptabelt
        – Om det är så att den mekaniska utrustningen inte kontrolleras av andra än leverantörerna är inte ok. Jag TROR att jag fick unilateral ECT på min ickedominanta hjärnhalva – men jag vet faktiskt inte det säkert. Informationen om hur många behandlingar som var planerade fick jag ringa upp och fråga, det var också lite dåligt informationsflöde enligt mig. Sköterskan som administrerade avdelningen var dock mycket tillmötesgående om mina frågor eftersom jag fick fråga om vad som stod plannerat i mina journaler.
        – Om patienter är rädda för att vara ‘besvärliga’ kan jag inte svara på. Jag är rädd för att vara besvärlig men jag spelar gärna dum för att få svar på mina frågor.
        @Immanuel
        – Svar JA! Jag blev supertrög och hade en koncentrationsförmåga som överträffades av Homer Simpson med hästlängder.
        – Jag la in mig frivilligt för att jag efter alla tänkbara pretto-regler om motion (tror jag kommenterade om det på någon av dina sidor) osv drabbades av ett psykologiskt bakslag där jag fann mig dricka öl i två dagar och tänkte, nä – detta duger inte. Jag har mumsat vad piller jag ska enligt alla konstens regler och levt som en renlevnadsmänniska så jag ‘ringde-en-kompis’ och lyckades träffa en bra psyk-läkare på akuten (efter att ha avverkat många verkliga stolpskott) och hon var helt med på ‘blink-blink’ jag är jättesjälvmordsbenägen och lyckades få fram en plats på en avdelning omgående.
        – Läkaren där var väl inte den bästa men han erbjöd mig ect omgående vilket jag är mkt tacksam för.
        – Som patient blev jag ofta misstagen för personal – men mitt minne var helt slut.
        – Jag läste en massa böcker, men jag kom inte precis ihåg från en sida till en annan vad jag läst – men att läsa var det enda som hade tillräckligt högt tempo för att jag skulle kunna distrahera mig. Arsla TV går ju såååå långsamt. Jag kunde inte sitta still så länge.
        – Så JA, är man i tillräckligt dåligt skick så blir man osmart. Bara tanken på att lyckas sitta och fokusera sig under ett >10 minuter långt samtal finns bara inte. Jag hade behövt rökpaus var 3:de minut. KBT/ACT/Mindfulness-långa-stärkande-promenader fungerar om man är i tillräckligt bra skick. …men annars är det mest Urban-trams! Tre veckor efter min sista ect så slutade jag sova ordentligt, efter att ha varit mkt nöjd över att jag sovit utan hjälp i flera veckor, men när min mkt charmiga psykolog började lägga in psykologiska aspekter i varför jag vaknade efter 2 h så blev jag lite trött. Min varannanveckas-ect som brukade hålla mig flytande i ca 10 dagar hade det gått 3 veckor sedan – och jag har svårt att se vad jag drömde eller tänkte i mina drömmar som gjorde att jag just då blev tvungen att gå tillbaka till 2*25mg Proppisar varje kväll.

        Mår man dåligt – blir man lätt väldigt dum och oemotaglig för terapi också.

  9. Pingback: Partierna diskriminerar väljare « trollhare

  10. Jisses!

    Jag protesterar mot elchocker sedan över tio år tillbaka pga att jag personligen känner folk som har blivit skadade av dem.

    Mängder av människor har också kontaktat mig och berättat om sina skador efter ECT.

    Dessa vittnesmål har djupt berört mig och jag känner att det är deras talan jag för.

    Hundratals timmar har jag lagt ner på att stödja och hjälpa dessa människor.

    Jag har fått artiklar publicerade i alla stora svenska tidningar. Mina hemsidor har tusentals besökare varje dag. Har varit i kontakt med regering, riksdag och Socialstyrelsen ang. problemet med ECT. Möte med dem finns nu inplanerade.

    Ingen av er vet vem jag är. Ni vet heller inte vad KMR eller Scientologi är.

    Vad bryr ni er om de som har fått skador av ECT? Vad är era syften?

    Ni kanske tror att ni vet en väldig massa.

    Ibland krävs det emellertid att man själv tittar efter och tänker självständigt. Åsikter, fördomar och skvaller är inte alltid pålitliga.

    Det krävs att man bryter grupptrycket och själv tänker och tittar efter. Det krävs en del mod!

    Jag tycker heller inte om våld, tortyr, krig, mobbing, diskriminering eller droger. Det måste innebära att ni älskar dessa saker, eller?

    Innebär detta att ni handlar inte i judiska affärer?

    Ni kanske inte sitter bredvid en arab eller färgad på bussen.

    Smutskastning och diskriminering kommer in när argumenten och förståndet tryter.

    Mänskliga rättigheter är grunden i varje samhälle och mänsklig relation.

    Välkomna att skriva till mig så kan vi debattera elchockerna!

    Hälsn,
    Peter

    • Jag bryr mig väldigt mycket om de som har fått skador av ECT. Jag bryr mig också väldigt mycket om de som har fått skador av att följa de råd som du har gett, och de som blivit skadade, ibland dödade, pga att de har gått på den antipsykiatriska skräckpropaganda som KMR sprider.

      Nej, jag vet inte så mycket om dig som person, för jag är ingen stalker. Däremot har jag sett dina olika bloggar komma och gå. Jag har sett hur du slutade blogga på Aftonbladet, kanske var det för att dina inlägg hela tiden verkade bli bortplockade av moderatorn? eller för att du fick för många kritiska kommentarer? Jag vet inte. Jag vet inte heller om du är beredd att lyssna på och stötta personer som blivit hjälpta av ECT, då det inte passar dina syften.

      Jag vet däremot mer om KMR och scientologikyrkan än genomsnittet, men eftersom hela poängen med scientologi är att hålla de egentliga förhållandena dolda för omvärlden, så är det svårt att ta reda på särskilt mycket. Dina klyschor om mänskliga rättigheter betackar jag mig för.

    • Victoria says:

      Hej Peter Larsson.
      Jag blev frisk av ECT.
      Bara fem. Fick totala minnesförluster, gick nästan vilse i min lägenhet och hade svårt att hitta alla ord i två år efteråt.
      Men över tio års månatliga depressionsskov bara försvann. Hade haft hundratals djupa depressioner som riskerat mitt liv innan, så illa var det.
      Nu kan jag vara mamma igen. Min hjärna blev nollställd och jag fick börja om. Inget jag kan ångra trots mina problem efteråt, eftersom jag antagligen hade varit en grönsak idag utan.
      Idag är jag frisk.
      Visst är mer forskning om hur ECT fungerar nödvändigt. Men inget är bara svart eller vitt.
      Är du det?

    • Skwee says:

      Till Peter: Jag har inget emot dig som person Peter. Jag tror att du menar väl i grund och botten och att du inte har någon aning om vad din organisation faktiskt gör. Jag tycker synd om er alla inom kyrkan, mitt hjärta brister för er skull. (Jag säger det här i början eftersom jag inte vet om du kommer att läsa ut hela min kommentar, jag bryr mig faktiskt om folk.)

      Varför måste allt vara svart och vitt i din värld? Om vi inte håller med om en sak så måste vi tycka precis tvärtom om *allt* du tycker. Detta är en typisk scientologifint, gott folk: herr Larsson vill inte att vi ska diskutera hans religion så han vänder på steken och anklagar oss för att vara onda. Det är en av L Ron Hubbards tekniker kallad Always attack, never defend och används ofta när folk påstår obehagliga saker.

      Jag känner väl till vad Scientologi och KMR är, jag har läst på i flera år om metoder, tekniker och behandlingar och även talat med era medlemmar som inte säger mycket. Jag har läst allt jag kommit över, ur alla perspektiv. Personliga upplevelser betyder allt inom Scientologin eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för att metoderna inom Dianetik och auditering faktiskt fungerar.

      Som du kanske läste tidigare så höll jag med dig om att promenader kan fungera för lättare nedstämdhet, men sällan fungerar mot sjukdomar som faktiskt är kroniska. Det går inte att bota en psykotisk person med vitaminer och/eller Instrospection Rundown, vilket bland annat fallen med Lisa McPherson (http://www.lisamcpherson.org/) och Jeremy Perkins (http://PerkinsTragedy.org) visar. Scientologi och psykisk sjukdom är inte kompatibla.

      “Det krävs att man bryter grupptrycket och själv tänker och tittar efter. Det krävs en del mod!” Right back at ya, jag önskar att du någon dag hittar modet att våga ifrågasätta vad som händer omkring dig och inte bara upprepar vad kyrkan sagt till dig. Lycka till.

      (http://www.tampabay.com/specials/2009/reports/project/)

  11. Mellanvärld says:

    “Jag tycker heller inte om våld, tortyr, krig, mobbing, diskriminering eller droger. Det måste innebära att ni älskar dessa saker, eller?”
    Menar du att åsikter om detta skulle vara kopplat till åsikter om ECT?
    http://www.fallacyfiles.org/redherrf.html

  12. Pingback: Scientologisk definition av mänskliga rättigheter: Att inte få vård « trollhare

  13. Hanna says:

    Jag vill också skriva här som någon som stått bredvid en medmänniska som blivit fullkomligt förändrad av en depression, som någon som höll på att gå bitar av att se någon jag älskade må så dåligt. ECT var det som utgjorde vändningen. Det var inte hela svaret, och jag vet att ECT inte är helt oproblematiskt, men jag vill inte tänka på var den människan hade varit om det inte varit för ECT behandlingen.

    ECT behöver diskuteras och undersökas, men om det ska vara någon vits med det ska det ske på ett nyanserat sätt och med argument och metoder som är möjliga att debattera och pröva.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *