Calleth Ark, Cometh I

Sommaren 2003 var sista gången jag var på en musikfestival. Jag har inte sagt “senaste”, utan just “sista”, eftersom jag var övertygad om att det aldrig skulle bli av igen. Det året bodde jag i Falun och stod vid djurrättsgruppens bokbord på Peace & Love i Borlänge. Jag har tre minnen från de dagarna: Att jag pratade med en massa fantastiska människor, att en fältarbetare trodde att jag var full när jag (som aldrig hade druckit en droppe alkohol i hela mitt liv) var uttorkad och trött – och The Ark.

Innan Peace & Love 2003 gillade jag The Ark. Efter det blev jag besatt, och det är jag fortfarande. Åren som följde har jag inte jättemånga minnen av, men jag märker det idag på vartenda ord jag skriver, varenda tanke jag tänker, att de är präglade av mitt sätt att förhålla mig till orden i låtarna jag lyssnat på så många gånger att jag ibland är nära att tro att det var The Ark som skrev Bibeln.

I min "Störd och stolt"-tröja

Störd och stolt!

Jag har nyss strukit min “Störd och stolt!”-tröja, så att jag äntligen kan tvätta den. Tröjan har legat sedan Pride och väntat på det där damprycket som får mig att göra saker. Den texten hade jag aldrig kommit på om det inte hade varit för The Ark.

Jag har precis skrivit ordet “dampryck”. Jag har hittat på begreppet aspiequeer och ordnat panelsamtal på Pride två år i rad där vi diskuterat alla tänkbara aspekter av vad som händer där kön och galenskap möts. Jag har läst Crip theory, och jag har bloggat hur många inlägg som helst om psyknormer, neuronormen och ordet “normal”. Det hade jag aldrig gjort om det inte hade varit för The Ark.

Och jag har överlevt. Jag har legat apatisk i en landstingssäng på psyket, dreglat och stirrat in i väggen flera i veckor i sträck. Jag var knappt medveten om omvärlden, så borta jag var på tunga mediciner, men i min lilla vita mp3-spelare gick It Takes a Fool to Remain Sane, Calleth You Cometh I och Tell Me this Night Is Over på repeat. Jag hjärntvättade mig själv, och började leta vägar ut ur mörkret. I mitt fall hette vägen könskorrigering. Vad jag ville visste jag redan, och det modet som fattades fick jag av vänner och från musiken. Jag började förstå att det inte är så konstigt att man blir galen om alla insisterar på att man är tjej, när man vet att man inte är det.

It Takes a Fool på youtube

Jag missade när The Ark spelade på Peace & Love 2007, eftersom jag precis hade ramlat ner i en extra djup grop när jag insett att jag antagligen aldrig skulle få någon könskorrigering så länge jag bodde i Dalarna. Jag deppade ihop först över insikten, flyttade, fick min remiss och började leva. Men jag missade The Ark, och det har jag grämt mig för i tre år – men inte nu längre.

Sex år har gått sedan jag såg The Ark på Peace & Love; sex år som har förändrat mitt liv. Den 2/7 spelar de på Peace & Love igen. Den 26/4 släpps deras nya album In Full Regalia. Det råkar vara samma dag som jag har gått på testosteron i 300 dagar.

Calleth på Youtube

En ny chans. Livet är fullt av såna, fast det visste jag inte 2003. Idag har jag kommit så mycket längre än vad jag – och psykfolket – hade kunnat drömma om. Allt började med fyra ord: Calleth You Cometh I.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Aspiequeer, Bilder, Funkis, Funkispolitik, Genus, Genusforskning, HBTQ, HBTQ-historia, Internet, Könsidentitet, Kultur och media, NPF, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykiatri, Psykologi, Regnbågsidoler, Skam, Social fobi, Språk, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

32 Responses to Calleth Ark, Cometh I

  1. hallor says:

    jag mådde faktiskt lite dåligt av att se listan med turnédatumen. det var liksom inte ett enda som jag kände var självklart för min del. Det kändes som att det bara var festivaler och norra sverige. Vilken spelning jag än bestämmer mig för så kommer det att bli ett jätteprojekt. hur jag förr fixade åtta konserter per aktivt turné-år är bortom mitt förstånd…

  2. Nu har inte jag jättebra koll på vart du bor, men ALLA spelningarna är ju inte på festivaler. Själv funderar jag på om jag kanske skulle gå på den i Varberg också, det är nog en helt annan känsla. P & L känns självklart för mig. Yran… nej, den fobiträningen är jag inte redo för, och jag gissar att det krockar med Pride.

    Jag ska erkänna att jag är livrädd för att jag kommer att fega ur i år igen. Visserligen har jag varit på Pride tre år i rad nu, och i somras tom. in i parken, men det är en lite annan sak. Vi kanske skulle starta en pakt och peppa varandra?

    • hallor says:

      jag bor i Blekinge these days, i Karlskrona. Sveriges blindtarm. Det är i princip bara grejer i Skåne och Småland som känns görbara för min del. Eller ja, upp till Östergötland (bodde där förr) och typ Stockholm (har varit där rätt mycket) går också, men då blir det superdyrt med en gång.

      mm yes pakt vore kanske inte helt fel.

      har faktiskt varit sugen på P&L ett par år, men det har alltid känts så långt bort! vilket är ganska konstigt eftersom jag nästan utan att tänka har åkt till både London och Helsingfors för mina fandoms.

      • Ah, Karlskrona. Däromkring har jag varit en del. Det ÄR märkligt att det kan ligga så avsides när det inte ser så ut på kartan…

        Borlänge ÄR längre bort än London, eftersom det är miljö som… tja, hur ska jag säga? Borlänge är mer en främmande miljö för mig än vad London är, för i Borlänge är folk så överdrivet normala. Och det är ett par timmar extra på tåget jämfört med Stockholm också, söderifrån. Men P & L är – som jag sett det – ett avbrott från det.

      • dean says:

        I år skall P&L tydligen ha en lugnare campingdel, måste jag bara få inflika! För dem som inte peppar på att supa och slänga använda kondomer omkring sig och riva andras tält och annat kul som folk brukar göra på festivaler.

  3. Mellanvärld says:

    “Calleth You Cometh I”
    borde det inte vara “Callest thou come I”? (calleth & cometh är ju i tredje person)

  4. Mellanvärld says:

    Hur kan en musikgrupp ha sånt stort inflytande? *begriper ikke*
    (och blotar du till arken?)

  5. dam i tofflor says:

    Pepparpakt 🙂

  6. Susanna says:

    Jag såg The Ark live i Arvika 2005, det känns som en hel evighet sen. Nu för tiden är jag inte riktigt lika fanatisk när det gäller The Ark som jag var när deras första skiva kom, vilket känns lite synd, jag kanske har blivit för gammal för att ha riktiga idoler, vad vet jag? Jag hoppas inte att det är så, jag älskar ju fortfarande The Order bortom all vett och sans och tröttnar aldrig på att höra “Blue Monday”. Jag ser iaf fram emot The Arks nya skiva med spänning! Hoppas de får lika många hits som de brukar. 🙂

  7. Freddie says:

    Har precis ägnat mig åt att kolla dessa turnédatum själv, och blir således på ännu bättre humör när jag läser om nån som gör samma sak, och att The Ark betyder så mycket för dig med. Skulle något Angelhead vara samma person utan The Ark? Jag tror inte det, de förändrar så mycket! Jag skulle kanske inte alls våga mig själv, och de betyder så himla mycket för en. P&L, here I come! 😀 😀

  8. Freddie says:

    Exakt, det är det som gör dem så fantastiska! 😀

  9. Mati says:

    Världen behöver fler ark-ister ;D Aww, nu blev jag påmind att jag inte sett dem live på åratal.. 🙁

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *