Skägg botar silikonskräck

En diffus rastlöshetskänsla fick mig nästan att börja städa inatt. Jag förstod inte varför, så jag gick och la mig istället. Efter att ha kastat mig fram och tillbaka i sängen i en timme eller så lugnade jag så småningom ner mig. Det var först då jag kom på vad det var. Jag har känt det byggas upp under en tid, men det har varit svårt att sätta fingret på.

Jag är orolig inför besöket hos kirurgen på onsdag. Det är därför jag inte riktigt fixar att koncentrera mig och att slappna av. Min rädsla går egentligen att dela upp i flera olika:

Jag kommer inte att få någon operationstid före sommaren, utan måste vänta tills någon gång i höst. Min hud är så tunn och rynkig efter att ha gått från F-kupa till kanske B eller C, att det kanske inte blir så bra resultat. Jag tappar all känsel i området runt bröstvårtorna. Jag åker på en svårbehandlad infektion, typ multiresistenta mördarbakterier. Jag får väldigt ont i ärren som aldrig går över. Jag får såna komplex över resultatet att jag inte vågar visa mig ute med bar överkropp ändå.

Det är ändå mycket mer rimliga rädslor än de jag målade upp i januari som jag då precis kommit över sedan remissbekräftelsen i november. Rädslan för att bli ihopblandad med en patient som vill ha en bröstförstoring och rädslan för att bli smittad av svininfluensan rakt ner i såret och få ligga i lungmaskin är så gott som bortblåsta. Dels har jag skägg, och dels är jag relativt säker på att jag redan har haft svinis.

Det har gått nästan två år sedan jag började i utredningen, och det känns som en evighet sedan. Så mycket har hänt, men ändå så lite. Testosteronet har gjort helt fantastiska saker, men det har inte trollat bort mina bröst. Det visste jag att det inte skulle göra, och därför har jag också sett fram emot just operationen också.

Om några månader är det sommar igen. Då har det gått åtta år sedan jag bestämde mig för att söka vård första gången. Då vill jag slippa ha binder, med allt vad det innebär: Svetteksem, svamp i armhålan, en ständig stank och värmeslag. Jag vill slippa svepa in min kropp i ett två decimeter brett resårband när det är trettio plusgrader. Eftersom min tid för konsultation är den 31 mars vågar jag inte riktigt lita på att det blir så, att jag hinner opereras innan sommaren.

Det är min rädsla just nu: att få leva med fettvecken ännu en sommar. Det är ingen överdriven rädsla, och jag kan hantera den. Min rädsla för att vakna upp med silikonbröst har jag botat med att låta skägget växa. Skägget är ett skydd mot min största fiende: mina egna nojor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Kirurgi, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Skägg botar silikonskräck

  1. Lotten says:

    Hoppas att du får tid snabbt ocjh att det blir komplikationsfritt.

  2. Kimberly says:

    När jag läste den här rubriken för några timmar sen på Bloglovin lyckades jag få det till “Skägg botar bacillskräck” jag var lite nyfiken på hur det fungerade, nu när jag läste rubriken igen blev jag än mer konfunderad över “ändringen”

    I alla fall, jag hoppas att allt går väl och att läkningen efter går bra!

  3. Pingback: Testosteron kan orsaka välstädad lägenhet « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *