Fettomfördelning på testosteron – från under till ovanpå huden

Efter förra inlägget insåg jag att siffror inte alltid säger så mycket, så jag svängde ihop en enkel teckning över hur min kropp har förändrats av testosteronbehandlingen. Proportionerna är inte skalenliga, men de säger lite om vad som har hänt.Teckning på hur min kropp såg ut 1997, 2009-06-30 och 2010-04-11

När jag gick i gymnasiet vägde jag 67 kg och hade måtten 100-75-100; när jag började med testo hade jag 100-80-100, och nu har jag 89,5-76-91,5. I gymnasiet mätte jag alltså bröstkorgen med behå på, där den var som störst. Numera mäter jag där jag anser att mina bröstvårtor borde sitta (vilket råkar vara precis under där mitt pentagramhalsband hänger, så jag har något att utgå ifrån), och därför var både bröstkorgen och höfterna desamma i somras, trots att jag alltså vägde över åtta kilo mer.

Skillnaden mellan de två första skisserna är att jag framförallt hade lagt på mig lite på magen. Mellan andra och tredje bilden däremot har samtliga mått krympt – och om man jämför den första bilden med den sista så ser det märkligt ut. Eftersom jag väger fyra kilo mer idag än vad jag gjorde 1997 så borde jag inte vara smalare, men det är jag. Trots att jag inte tränar har fettet blivit muskler, och muskler tar mindre plats.

Jag har alltid haft problem med min kroppsbild, och jag har pendlat mycket i vikt: sedan högstadiet har jag varierat mellan 64 och 108 kilo till mina 170 cm. När jag började med testosteron var jag medveten om att jag kanske skulle gå upp i vikt igen, men det skrämde mig inte. Mitt kroppsideal är androgynt, men det är inte nödvändigt att vara smal för att vara androgyn i mina ögon. Jag har inte den kroppsbyggnaden att jag kan se ut som Brett Anderson, Ola Salo eller Martin Rolinski, så jag tänkte att ser jag ut som Peter LeMarc – flintskallig och lite rund men androgyn – så är jag nöjd med det.

För tillfället är jag inte riktigt så tjock som jag hade föreställt mig att jag skulle bli, och inte har jag tappat håret heller. Å andra sidan är min andra pubertet bara nio månader gammal, och hittills är jag hur nöjd som helst – med ett litet undantag. Fettet har satt sig i ansiktet och i håret istället för under huden. Min glädje över finnarna börjar mattas av litegrann.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Könsidentitet, Kroppstankar, Personligt, Puberteten, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Fettomfördelning på testosteron – från under till ovanpå huden

  1. djungelsoda says:

    Oj. Jag förstår att det måste vara jobbigt att vara kille på insidan, om man samtidigt har en kroppsform som på bild nummer ett. =S Själv ser jag ut ungefär som bild nummer tre kroppsmässigt, och skulle definitivt inte må bra av att vara kurvigare… Inte för att jag ogillar kurver, jag älskar kurvor. Men för mig skulle det kännas fruktansvärt fel att se så kvinnlig ut, och då är jag inte ens transsexuell.

    • Jo, fast bilderna är lite fel, för min midja har aldrig varit så markerad och mina bröst har aldrig varit så runda (och suttit så högt…). Så det blev lite överdrivet för att skillnaden skulle vara lättare att se.

      Mitt stora problem nu är brösten, som trots allt hänger och slänger i vägen hela tiden. I övrigt gillar jag min kropp väldigt mycket som den är.

  2. Love says:

    Gillar det du skriver om ditt kroppsideal. Att det finns fler sätt att vara androgyn på än det där slanka. Jag skulle kanske inte vilja bli flintis helst (vem vill det) men lite runt androgyn låter bra. 🙂

  3. Timortinel says:

    Mitt kroppsideal är androgynt, men det är inte nödvändigt att vara smal för att vara androgyn i mina ögon.

    Jag kan bara säga Word!

    Antony Hegarty

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *