Störd och stolt, nakenchock och rasande mot kåtolska kyrkan

Störd och stolt, nakenchock och rasande mot kåtolska kyrkan. Det är det jag ägnat mig åt i utanförbloggliga aktiviteter på sistone; såna där saker som man inte skulle ha fått en chans att göra om man inte hade flängt runt i bloggosfären.

Störd och stolt är jag i intervjun om begreppet AspiequeerQueersmotkapitalism. Jag säger bland annat:

“Som HBTQ-person med psykiska problem har man ofta två garderober att förhålla sig till: Psykfallsgarderoben – den jag kallar tvångströjan – och HBTQ-garderoben. Just det skulle kunna vara fruktansvärt förödande, men jag tror att det också kan vara en styrka. Det är lättare att se samband när man lånar erfarenheter från andra områden, tex. att ta tillbaka ordet ”störd”, eller att prata om att ”komma ut som psykfall”.”

Nakenchockar gör jag på Kroppsbilder, där jag visar mig i bar överkropp – med brösten upptryckta i armhålorna. Allt för att visa att kroppar bara är kroppar, och ser olika ut.

Immanuel med bar överkropp

Och rasar mot Världen Idag och kåtolska kyrkan – som jag faktiskt skrev i första utkastet; en typisk freudiansk felskrivning – gör jag på Svt Debatt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Aspiequeer, Bilder, Funkis, Funkispolitik, Genus, HBTQ, HBTQ-juridik, Immanuel i media, Internet, Kroppstankar, Kultur och media, NPF, NPF i media, Personligt, Politik, Språk, Trans* i media, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

0 Responses to Störd och stolt, nakenchock och rasande mot kåtolska kyrkan

  1. Yamiko says:

    Omg, vad skäggig du blivit. 🙂

  2. svalin says:

    Bra artikel du hade skrivit på SVT Debatt.

  3. Det är sant att homosexualitet i sig inte ses som en synd av kyrkan, men vi måste skilja på frestelser (som vi alla utsätts för) och handlingar. Att bli frestad är aldrig en synd, men om vi ger efter för frestelsen har vi begått en synd.

    Men nu till själva saken, att sexskandalen i katolska kyrkan skulle handla om pedofili.

    Den psykologiska vetenskapen är enad om att attraktion till pojkar eller flickor av samma kön under 14 år inte ska ses som pedofili utan som epedofili. Alltså homosexualitet. Och de flesta övergrepp inom kyrkan har begåtts mot post-pubertala ungdomar.

    Läs gärna mer om detta här:

    http://darenpagatan.blogspot.com/2010/04/sluta-fortrycka-de-homosexuella.html

  4. Elin I. says:

    Gillar alltihop: bild, intervju, artikel, felskrivning. =)

  5. Men alltså… Dåren på Gatan. Du skriver att attraktion till väldigt unga personer av samma kön INTE är pedofili, utan homosexualitet. Skulle det vara en motsättning? Man kan väl vara en homosexuell pedofil?
    Annars skulle man ju med samma logik kunna säga att en person som drägglar över väldigt unga personer av motsatt kön INTE är pedofil, för han är minsann hetero.

    Pedofili har ju med ålder att göra, homo/hetero/bi med vilket kön man föredrar… dessa variabler är ju liksom oberoende av varandra.

  6. Det har varit lite intressanta skriverier i DN på sistone om detta med pedofilskandalerna. De har frågat forskare på området och försökt komma med lite torra fakta. Tydligen så är det inte fler sexövergrepp statistiskt sett bland katolska präster än bland t ex scoutledare, ungdomsidrotts-tränare m fl grupper som jobbar med barn och ungdomar. Det speciella med katolska kyrkan är snarare att det varit så effektiv mörkläggning, och nu kommer allting fram på en gång. Grundproblemet verkar alltså INTE vara att präster ska leva i celibat, utan att det är en så hierarkisk struktur som är så mån om sitt rykte.
    En katolsk kvinna skrev också en insändare i DN och påpekade att det är helt fel att prata om “påtvingat” celibat, för ingen tvingas att bli präst till att börja med. Och om man efter ett tag i yrket känner att man inte vill leva i celibat längre så kan man sluta som präst, vilket det finns rutiner för, händer då och då att folk gör (detta visste jag faktiskt inte).

    Mitt intryck av debatten so far är att folk i allmänhet hakar upp sej på just celibatet eftersom det verkar så “konstigt” och sjukt och normbrytande att välja att inte ha sex, så då drar man slutsatsen att folk som gör det valet sen måste balla ur och bli helt rubbade. Det kanske känns mer obekvämt att diskutera hierarkier, att vara desperat mån om sin organisations rykte osv… för då kanske man skulle tvingas inse att dessa faktorer faktiskt INTE är unika för katolska kyrkan.

    • Det är lite det jag är inne på också, att det framförallt är den kompakta tystnaden inom kyrkan och extrema utsattheten i att inte våga säga emot en präst som är det stora problemet. Att celibatet är orsaken tvivlar jag väldigt starkt på; däremot tror jag att det kan finnas en risk att just omgivningens tysta godkännande kan göra att personer som är benägna att begå övergrepp

      1. söker sig dit

      2. får fler chanser att begå övergrepp eftersom de helt enkelt har “tillgång” till barn och ungdomar

      3. har möjlighet att begå fler och grövre övergrepp under en längre tid utan upptäckt, jämfört med en mer öppen organisation

      4. löper större risk att få jobba kvar även om offren slår larm, vilket gör att möjligheten att begå nya övergrepp på andra unga kvarstår.

      Nu är inte detta något som enbart gäller katolska kyrkan. Det finns exempel från andra kyrkor som tystats ner.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *