Att blogga mot normen

På lördag är det Feministiskt forum (pdf) i Stockholm, och jag är inbjuden att sitta med i en paneldebatt. Jag och Amanda Svalin, Karin Olsson och Liza Hermeline Andersson ska prata om “Att blogga mot normen”. Jag har aldrig träffat någon av dem tidigare, men pratat med Karin på Skype eftersom hen intervjuade mig för artikeln om psykradikalism, så det ska bli väldigt spännande.

Som en uppvärmning skriver Svalin om det värsta och bästa med internet, och om varför bloggosfären är mer av en fristad än många forum:

“För påfallande många verkar nätet vara något laglöst land där man anses kunna göra lite som man vill utan att behöva tänka sig för eller ens ha en förståelse för att man faktiskt kan såra andra människor. Men nätollare anser ju sig ha just den rätten.

Newsmills ”våra läsare vet mer än vi” är en fin tanke där alla ska och kan delta, men har samtidigt utvecklats till en sida med återkommande hat mot invandrare, muslimer, HBT-personer och kvinnor i både artiklar men framför allt i kommentatorsfälten som aldrig tycks modereras. Ibland har de haft hur bra och intressanta artiklar som helst, men påfallande ofta dyker skiten upp. Har dem inte ens ett minimikrav på hur man ska bete sig? Tydligen inte.”

Fördelen med bloggar jämfört med forum är att som bloggare har man möjlighet att bestämma själv vilka kommentarer som ska tillåtas, och man kan plocka bort kommentarer som till exempel innehåller påhopp eller som inte har med ämnet att göra. Jag skulle aldrig stå ut med att skriva det jag skriver i bloggen på en sida som Newsmill, eftersom jag vet att kommentarerna till 99% skulle bestå av insinuationer om min könsidentitet, min läggning och min feministiska övertygelse.

Efter X antal såkallade diskussioner med människor som envist hävdar sin åsikt har jag lärt mig att inte ta åt mig. Någon skriver att en viss känd transperson borde avrättas för att ha ljugit om sin könstillhörighet. Jag klickar på väntar på moderering, så att den inte syns. Den kommentaren var inte riktad mot mig personligen, utan mot någon annan, men den ligger kvar i mitt medvetande.

Jag lär mig undan för undan att inte ta åt mig av det hat som strömmar till ibland på nätet. Frågan är om jag samtidigt lär mig att blunda, när jag knappt reflekterar över vad en person som anser att transpersoner bör dödas kan tänkas få för sig när hen möter en transperson IRL. Frågan är hur det påverkar min bild av mig själv som transperson när jag läser såna kommentarer, och hur det påverkar min bild av cispersoners bilder av transpersoner att ständigt läsa transfoba kommentarer skrivna av personer som antagligen inte har en aning om att den som sitter och modererar kommentarerna faktiskt själv är transperson.

De kommentarerna handlar nästan alltid om De Andra: Transorna, transpersonerna, de som bytt kön, de som är omopererade, de som är hermafroditer och de som lurar folk med sin könsidentitet och de som inte kan lura någon för att det minsann syns lång väg och de som skriker ut sin “läggning” hela tiden för att de inte lurar folk med sin könsidentitet. De som är beklagansvärda offer för könsroller och de som trotsar naturlagar. De kommentarerna handlar om mig, som transperson, men ändå inte. För transpersoner förväntas aldrig finnas på riktigt.

Det är så mycket lättare att kräkas ur sig sitt hat på nätet än att göra detsamma öga mot öga. På sätt och vis är det en liten tröst, även om det suger.

***

Panelsamtalet Att blogga mot normen är en del av Feministiskt forum, som håller hus på ABF-huset i Stockholm (Sveavägen 41) lördag 24/4. Samtalet börjar 11:15.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Föreläsningar, Genus, HBTQ, Internet, Könsidentitet, Kultur och media, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Sexism, Språk, Trans* i media, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

14 Responses to Att blogga mot normen

  1. Anna says:

    För många många år sedan var jag aktiv på Passagens forum. Sen kom Passagen i blåsväder i media på grund av allt hat som östes ut där; mot… tja, mot i princip ALLA som inte var vita, heterosexuella medelklassvenskar. Passagen började moderera bättre (nåja…) och stängde igen vissa forum helt.

    “Spyklanen” därinne skapade då ett eget forum “för yttrandefriheten”; Exilen. Jag och en man som jag då hade lite smått mailkontakt med följde med och fortsatte att säga emot alla rasister, homofober osv. Till slut _orkade_ jag bara inte längre. Jag blev uppretad, arg, men framförallt besviken och LEDSEN av allt som spyddes ut. Och då _behövde_ jag inte “ta åt mig” _personligen_ eftersom jag själv är just vit heterosexuell medelklassvensk.
    Och ändå….

    Nåväl; HEDER åt dig och andra som fortsätter orka trots alla verbala spyor som slängs ut! Jag bugar ödmjukt och ska *bannemig* fortsätta orka i de små sammanhang IRL eller på andra (mer välvilliga) forum där jag befinner mig av och till. Du är en kanonbra lärare för mig; jag lär mig mer och mer hela tiden! TACK!

  2. Det var exakt det här som jag hade i bakhuvudet när jag skrev inlägget om juridiskt ansvar för ett tag sedan.

    http://miaankarvall.wordpress.com/2010/03/29/juridiskt-ansvar-over-egna-ord-kraver-kontroll-over-teknik/

    • Åh, bra skrivet. Jag funderar ibland på om man inte ska se Newsmill som en slags trollcentral, där de medvetet väljer lågvattenmärke efter lågvattenmärke, som en bloggflamer som drar folk till sin egen blogg genom att skriva makalösa påhopp på andra, eller för den delen som vissa krönikörer gör som bygger sitt namn på att spy galla. Skit säljer ju.

  3. svalin says:

    Tack för att du länkade till min artikel.
    Ses på lördag.

  4. litensak says:

    Så hemskt elakt att Feministiskt Forum är samtidigt som jag ska på årsmöte med Unga Hörselskadade 🙁

    Men, lycka till!

  5. Moa says:

    Jättebra skrivet. I höstas gjorde jag och två killar i klassen ett granskningsarbete om artikelkommentarer. Där hittar man mycket skit .
    Och ett väldigt överanvändande av uttrycket politiskt korrekt. Någonstans läste jag att man är PK om man pratar med någon som är svart utan att i varje mening tala om för honom hur neger han är och att det gör honom till en sämre människa. Samma grej kan väl appliceras på alla HBT-personer/etniska minoriteter osv :p

    • Det låter otroligt talande, måste jag säga. Det är precis det jag också ser. PK är 1. Något väldigt fult, och 2. något som innebär att man inte ständigt kommenterar människors utseende, och den etnicitet, religion, könstillhörighet och läggning man tror att någon har. Märkligt nog är det däremot PK om man skulle kommentera den etnicitet, religion, könstillhörighet och läggning man tror att någon har, om det handlar om att personen är vit västeuropé, (pseudo)kristen, cisman och heterosexuell.

  6. Pingback: ”Du kanske inte är arton än?” « trollhare

  7. Rosa says:

    Tack för inbjudan. Uppskattar att jag fått den. Har ännu inte bestämt hur jag ska göra. Har levt utanför verkligheten ett tag och i ett väntans väntrum (otur med jobb) så det känns nästan som om det kan bli för mycket på en gång. Låter knäppt men så är det. Det går snabbt att hamna i ide. Bor annars inte långt ifrån ABF-huset så jag skulle hinna innan jag tar tag i lördagen. Låter som om det skulle kunna bli en intresssant timme. Hur ska allt hinnas med kan man ju undra. Funderar ett tag till. Lycka till…….

  8. Pingback: Det finns bara ett sätt att fånga en tjej idag, och det är genom att vara bög! « trollhare

Leave a Reply to Immanuel Brändemo Cancel reply