Victoria och Daniel och det inte så könsneutrala äktenskapet

“Om kronprinsessan Victoria och Daniel Westling framhärdar i sitt önskemål om att kronprinsessan ska överlämnas av sin pappa kungen bidrar de därmed aktivt och med kraft till att erodera denna ordning, och skjuta i sank det många präster i Svenska kyrkan arbetar med: att bevara vigseln som ett uttryck för jämbördighet mellan könen.”

Okej, att bruden ska ledas in i kyrkan av sin pappa är ingen urgammal tradition i Sverige. Det var inte heller de vita brudklänningarna på 1800-talet, men idag är det som om det aldrig har varit tal om annat. Ska man ifrågasätta att en brud blir “överlämnad” av sin pappa borde man också ifrågasätta att den vita färgen symboliserar brudens oskuld, att riskornen symboliserar fruktsamhet och – såklart – att kyrkan och prästen betyder att det är en kristen tradition. Om man inte är kristen, eller om man inte tycker att oskuld innan och barn efter vigseln är viktiga, så borde man ifrågasätta varför man ska gifta sig på det viset.

Om man nu tycker att det är en bra idé att ens pappa räcker över ens oskuld som någon slags affärsuppgörelse till ens blivande man, så får man väl göra det. Om man vill spela rollen som handelsvara, så varsågod. Alla har vi våra fetischer. Men det gäller isåfall att man vet vad det är man gör.

Bra bloggat: Rabiatfeminism, Karin Långström Vinge.Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Internet, Könsneutrala äktenskap, Kultur och media, Politik, Relationer, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

34 Responses to Victoria och Daniel och det inte så könsneutrala äktenskapet

  1. Mellanvärld says:

    “att bruden ska ledas in i kyrkan av sin pappa är ingen urgammal tradition i Sverige”
    Det är väl en ferengisk… ehum… amerikansk tradition?
    Har inte förstått vitsen med att gifta sig i kyrkan.

    • Reb says:

      Ja, det är definitivt en tradition i USA, eventuellt är det en engelsk tradition från början (är inte 100% säker), men i Sverige är den ganska ny. Men, visst folk ska få utforma sina bröllop som de vill. Mitt aber är bara att förutom den allt annat än jämlika kvinnosyn som det bruket förmedlar så tycker jag att dess intåg i Sverige är ett deprimerande exempel (ett av många, dessvärre) på att alltför många svenskar har svårt att skilja på Hollywoodproduktioner och sitt eget liv. De har sett på film att det är det traditionella sättet att göra det, och tror då att det är en tradition även i deras egen närmiljö.

      Ungefär som att mångas bild av rättssystemet är helt kalkerad på amerikanska rättegångsfilmer: Att de t.ex. tror att vi har en jury i svenska rättegångar, eller, som i de tidningsartiklar jag just nu skriver uppsats om, som talar om “häktningsdomare”, trots att särskilda häktningsdomare är ytterst ovanliga i Sverige (har förekommit på prov på ett par orter), även om man ser dem ofta i just amerikanska filmer…

      Det gör ju samhällsdebatten en aning förvirrad också när så många debatterar amerikanska filmer i tron att det är svensk samtid de talar om…

      Oh, well, don’t get me started… Eller, ok, det var redan för sent…

      • Ja, det där med att man inte har en jury i Sverige vet jag att en del har missat. Jag vet att även innan den där rättegången mot barnläkaren så fanns det ganska många som trodde att om man blivit felbehandlad i vården så skulle man stämma sjukhuset, att det liksom var praxis att stämma och dra inför rätta, istället för att anmäla till HSAN.

        • Reb says:

          Ja, det där med att stämma läkare för felbehandling (eller missuppfattningen att det är det som är vägen att gå, alltså) är ju ännu en av de där “Jag har sett det på film från Hollywood så det måste vara så här också”…

          Sen att det naturligtvis inte är så lätt för folk i allmänhet att veta vad som är vad när inte ens journalister kan undvika att hollywoodifiera den svenska verkligheten är ju en annan sak. Men trist är det i vilket fall som helst.

          • Ja, jag tycker att det är väldigt intressant hur den amerikanska kulturen liksom… blivit en egen liten bubbla i Sverige. Att den ständigt finns där.

          • SLJ says:

            Inte bara amerikansk kultur tror jag, även om den hegemonin består, utan också sådant som svenska filmpräster t ex har verkligen rotat sig djupt i folkets världsbild. Det märkte jag när jag hade kurser med vuxna i kristen tro, och de satt bekymrade och diskuterade Bergmans onde sekelskiftesbiskop eller Kay Pollacks hopkok till kyrkoherde i tron om att detta var den kyrka de var på väg in i. Och då kan man ju förstå om man känner sig lite bekymrad över vart ens ben bär en (Svenska kyrkan har sina problem men helvetespredikanter är inte ett av dem).

            Konstens gestaltning påverkar samhället enormt och det finns en stor omedvetenhet om det. Men inom mitt forskningsområde, filmljudestetik, så har det skrivits en del om hur t ex hotet från fågelinfluensan regisserades fram i media, eller hur dokumentärer och tillochmed sport redigeras för att öka det dramatiska värdet. Och det må väl vara hänt, men det är ju därför som kulturstudier är så viktiga. Och antagligen därför som reaktionära krafter gör vad de kan för att ge oss så lite utrymme som möjligt.

          • Ja, på samma sätt som folk lätt får för sig att transpersoner alltid har paljettklänningar och rosa peruker…

  2. Det är precis som Reb säger, många verkar tro att brudöverlämning är en gammal svensk tradition bara för att man sett det på TV.

    När det gäller färger och vad dom symboliserar… tja, det varierar ju ganska mycket från land till land vilken färg som står för vad. Även om vitt från början stod för oskuld när man började ha brudklänningar i den färgen så känner jag att färgen numera liksom tappat sin ursprungliga betydelse. Många har ju andra färger numera, även på kyrkobröllop… och den vita färgen, som från början symboliserade oskuld, symboliserar nu för tiden inte så mycket mer än “jag tyckte jag passade bättre i vitt än champagne eller silver” typ.

    Brudöverlämningen tycker jag inte riktigt kan jämföras med en färg. Jag kan inte riktigt se hur man skulle kunna göra nån annan tolkning än att pappan ger bort sin dotter till en annan karl. Iofs, om man ÄR amerikan eller engelsk så kan man kanske argumentera att det nu för tiden bara betyder “jag vill ha tradition och göra som vi alltid gjort vid vigslar i det här landet”, men detta kan ju inte överföras på svenskar.

    Äh, det här blev inte precis nån knivskarp analys… Jag får väl sammanfatta min ståndpunkt i att jag har svårt för brudöverlämningar på ett sätt som jag inte har svårt för vita klänningar.

    • Jo, visst. Det finns en punkt där en symbol upphör att stå för det ursprungliga; det är bara att titta på hur många hedniska traditioner som kristendomen har snappat upp och gjort till sina. Det är mest Jehovas Vittnen, Livets Ord och Mormonerna som hävdar att julen inte hör till kristendomen, tex. I och med att även brudar som har fött barn eller varit gifta tidigare (=de är med stor sannolikhet inte oskulder) numera bär vitt så är inte kopplingen lika stark.

      Men det jag undrar är om det i de kulturer där det ÄR tradition att “lämna över” bruden fortfarande har den betydelsen? Jag har dålig insyn i bröllopstraditioner överlag, så jag vet inte.

  3. dean says:

    Äsch, du glömmer att det bara är de som inte är normala som behöver idka självkritik och tänka innan de handlar 😛

  4. Mikaela says:

    Men hallå, kronprinsessan är ju den som “är något”, inte Daniel. Daniel borde bli överlämnad till Victoria, ju!

  5. LejoneliPrickigaBrallor says:

    Jag tror till och med att det där med att vit brudklänning ska symbolisera brudens oskuld är en efterkonstruktion….. Det finns nämligen en hel del exempel på kungligas och adelns bröllop från 1600- och 1700-talen, där BÅDE brud och brudgum bär helvita kläder (gärna garnerat med gnistrande silverbroderier). Så då borde man väl velat framhålla bägges oskuld?

    Visst har vitt en betydelse som renhetens färg i den kristna liturgin, men vitt var också själva essensen av det gudomliga ljuset, fullkomningen, så därför tyckte Europas furstehov särskilt mycket om vitt vid ceremoniella högtider som kröning och bröllop. Särskilt den kunglige brudgummen skulle lysa i vitt.

    Sedan vandrade förebilden som vanligt nedåt i hierarkin: adeln tog det till sig, sedan ofrälset… den vita brudgumsdräkten försvann sedan mot slutet av 1700-talet.

    // historienörden

    • Fast de blev populära i överklassen i och med Victorias (den äldres!) bröllop, efter vad jag förstått, och det var då det blev den där kopplingen till oskuld, om jag fattat det rätt.

  6. Susanna says:

    Om man vill ha lite variation kan man ju ha på sig en brun klänning när man gifter sig, som min mamma hade på 70-talet när hon gifte sig för andra gången. Men jag fattar att det kan kännas lite konstigt att ha på sig vit klänning i kyrkan när man är gravid med sitt andra barn och det första barnet är med som tärna på bröllopet. 🙂

  7. Leah says:

    I den kultur där det är tradition med brudöverlämningar som jag har erfarenhet av har jag intrycket att folk är medvetna om den traditionella betydelsen, men ser det mest som en del av ceremonin, inte som något som är tänkt att avspegla ett faktiskt förhållande (typ som när kungen öppnar riksdagen eller nåt)

  8. Susanna says:

    Ungefär så ja. När min mamma gifte sig första gången (i slutet av 60-talet) så var allt enligt dåtidens “vett och etikett”, på bröllopskortet är min mormor, morfar, farmor och farfar med, och alla tanter var helt klädda i vitt och alla gubbar hade svart kostym på sig på bilden, utom min pappa som var klädd i frack. Jag tror att min mamma med sin bruna klänning ville markera att “nu gifter jag om mig, nu ska det inte vara sådär stelt och trist som det var förra gången, jag ska ha på mig precis vad jag vill för alla vet redan att jag inte är oskuld för fem öre så varför ska jag låtsas och ha på mig en vit klänning liksom”. Eller nåt sånt. Nu vet jag inte om hon tänkte så, jag bara gissar, jag kanske ska ta och fråga henne om det nån dag. 🙂

  9. Susanna says:

    Det jag skrev nyss skulle ha kommit direkt under Trollhares inlägg, men eftersom jag är lite trött så tänkte jag inte på att klicka på “svara”. 🙂

    • Susanna says:

      Nej jag är inte “lite” trött, jag är extremt trött, det var därför jag skrev “Trollhare” fast jag tänkte skriva Immanuel nyss. God natt.

  10. Thomasine says:

    Det var ett väldigt tjat om att far ledsagar sin dotter uppför altargången är en anglosaxisk/amerikansk tradition, att den har dykt upp i och med amerikanska serier och därför förkastlig, undertryckande och antifeministisk.

    Låt mig påpeka att i våra grannländer Norge och Danmark är denna sed den normala och ingen sätter den isamband med varken hederskultur, nedvärdering av kvinnan eller anti-feminism. Det är ytterst sällan man går in kyrkan tillsammans och när det sker, har det vanligen en trist bakgrund som att fadern inte är i livet eller inte vill/kan/passar och annan manlig släkting inte finns att tillgå.

    Vad är det som säger att bara för att ett par går inn tillsammans så bevisar man att detta äktenskap är frivilligt och utan påtryckningar, fritt från hederskultur och här är en brud som har valt alldeles själv och aldrig kommer att utsättas för våld, psykiskt eller fysiskt, utnyttjas eller undertryckas av mannen?

    • Okej, jag visste inte att detta var tradition i Norge och Danmark också. Gissningsvis så är dock dom flesta svenskar som nu tar upp detta mer inspirerade av amerikanska än av norska bröllop (med tanke på vad mycket folk inspireras av TV generellt, samtidigt som ändå ganska liten andel av den svenska befolkningen har varit på norskt eller danskt bröllop).

      F ö läser du in en massa påståenden i tråden som inte finns. Ingen har påstått att en enskild kvinna och en enskild man som gifter sej automatiskt får ett förtryckande äktenskap om man har en viss vigselordning men automatiskt får ett jämlikt äktenskap om man har en annan vigselordning. Däremot så symboliserar ju ändå brudöverlämningen att bruden flyttas över från en förmyndare till en annan. Jag vill inte spela upp en ritual som har den innebörden, även fast jag självklart inte skulle BLI omyndigförklarad på riktigt eller automatiskt förtryckt bara för att jag gjorde det.

      Sen finns det ju diverse unkna föreställningar om äktenskap som fortfarande hänger kvar till viss del… t ex att kvinnan ses som passiv och den som ska “bli gift”, medan mannen är den aktiva parten som ska hitta nån att fria till och gifta sej med. Det där hänger kvar i en hel del tidningar, böcker, filmer osv, och såna tankar kan kanske förstärkas om brudöverlämning “slår igenom”. Bara för att en viss ritual inte har makten att förvandla enskilda människors liv i vare sej förtryckande eller o-förtryckande riktning, så innebär det ju inte att det har NOLL effekt på människors tankeliv ifall en viss ritual är allmänt förekommande.

    • Dvärghundspossen säger det jag hade tänkt mig. Thomasine, du bygger halmdockor.

  11. Galaxa says:

    “Låt mig påpeka att i våra grannländer Norge och Danmark är denna sed den normala och ingen sätter den isamband med varken hederskultur, nedvärdering av kvinnan eller anti-feminism.” Fast det gör jag! Att norrmännen och danskarna inte gör det, gör inte det hela bättre. Och med tanke på danskars (generalisering grov) inställning till vad små piger och drenger ska göra och vad de ska ha på sig (enligt mina erfarenheter från dagismiljöer i Köpenhamn) så är brudöverlämning helt i linje med den anti-jämställdhetsanda som råder i Danmark. Norge har jag ingen erfarenhet av vad gäller just detta.

  12. LucyMoran says:

    Väldigt bra inlägg, som vanligt, Immanuel! Jag håller med er där uppe att det känns ganska gammeldags med överlämning av bruden, och att folk i Sverige inte vet att det är en amerikansk/brittisk tradition.

    När jag hörde talas om “överlämningarna” i filmer när jag var lite kommer jag ihåg att jag tyckte det var väldigt konstigt att pappan har går bredvid bruden fram till altaret. Perverst nästintill. Vad har han där att göra? Jag hade nog innan dess bara tänkt mig att bruden och brudgummen gick fram tillsammans. Därför verkade det ju lite perverst att gå tillsammans med sin pappa…….

    Men nu börjar jag fundera på en annan sak. Innan allt det här med papporna, var det vanligast i Sverige att bruden och brudgummen går fram tillsammans eller att bruden går själv fram om möter brudgummen vid altaret?

    Det du sa är så rätt, överlämningarna gör verkligen att bruden känns som en handelsvara!

    På tal om överamerikaniserat samhälle och stämningar och annat, nåt annat som jag heller inte kommer till Sverige är allt underhållet som betalas till olika parter efter en skilsmässa. Snacka om att inte vara jämställda, ifall nästan alltid männen måste betala hutlösa summor till kvinnorna bara för att de TIDIGARE varit gifta eller har barn ihop. Nej, sånt hoppas jag aldrig kommer hit.

    Men i alla fall, om kungen lämnar över Victoria – då är det ju tyvärr ett starkt tecken på att vi verkligen är alldeles för amerikaniserade och att den saken bara kommer bli värre med tiden.

    • Jag har läst i en etikettbok från 60-talet om att man går in tillsammans, men även då följt av ett påpekande om att överlämningsseden “är inte svensk”. Så det är möjligt att hollywoodinfluenserna redan poppade upp då.

    • Reb says:

      Jag tror det där med underhåll till frun i USA beror på traditionen med hemmafruar – underhållet vid skilsmässa blir då en slags avgångsvederlag, eftersom hon så att säga blir avskedad från jobbet som fru. En annan sak som är kopplad till det där med “jobbet som fru” är att om hon kan sägas ha bidragit till hans karriär (genom att representera och så vidare) så anses en viss andel av de inkomster han kommer få från den position som hon varit med att skaffa åt honom höra till avgångsvederlaget så att säga. När man faktiskt har kvinnor som har som jobb att stötta och serva sin man tycker jag att det är bättre att de har rätt till underhåll än att mannen har rätt att bara slänga ut dem på gatan när han vill byta upp till en nyare modell… Inget av det är ett jämlikt system, men det ena är definitivt värre än det andra.

      Sen tycker jag oavsett om man har hemmafrusystem eller inte att underhåll till barn, som vi har även i Sverige, är en helt annan sak, och en som inte har med jämställdhet att göra. Ingen skilsmässa eller separation kan avsluta ett föräldraskap, har du barn så har du barn oavsett hur mycket du begär skilsmässa från den andra föräldern. Därför tycker jag att det är rimligt att försörjningsskyldigheten gentemot de barn man har kvarstår oavsett civilstånd.

      • Jag håller med, och visst är det lite så med änkepensionerna i Sverige? Den kvinna vars man dött (numera gäller det bara de som gift sig innan 1990) får änkepension, just för att de annars ofta har haft väldigt låga egna inkomster.

  13. Pingback: När Kronprins Victor gifte sig med Daniela « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *