“Transpersonens och den sexuella läggningens tid är förbi”

Var och varannan gång jag har skrivit ett inlägg och klistrat in etiketten HBTQ på slutet, så klistrar jag också in homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet. Och sedan kommer det: transpersoner.

Ser ni skillnaden?

Homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet är sexuella läggningar, eller sexualiteter som Arawn tycker att de borde kallas. Att vara transperson handlar inte om sexualitet, utan om könsuttryck och könsidentitet. När folk säger transsexualitet och menar transsexualism är det inte heller en sexualitet utan en diagnos man ställer på personer som behöver en könskorrigering.

Hursomhelst så finns det en till skillnad, inbakad i själva formen på ordet:

  • Heterosexualitet är en egenskap. Heterosexuella är en grupp med det gemensamt att de har heterosexualitet.
  • Transpersoner däremot, är en grupp. Transperson är inte en egenskap. Transperson är en person med någon slags egenskap.

Varje gång jag skriver homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet så bekräftar jag att sexualiteten är en egenskap, inte en person. Det är en egenskap bland andra; inte hela ens identitet. Varje gång jag skriver transperson så bekräftar jag istället att det såkallat könsöverskridande tar över ens identitet.

Så jag kan skriva transidentitet istället, men då räknar jag bara de som själva har en identitet som trans-nånting. Man kan inte säga att någon har en transidentitet utan deras uttryckliga medgivande, även om de så har varit döda i 100 år och levde på den tiden då inget av de moderna orden som beskriver könsidentitet och könsuttryck existerade. Människor kan inte ha en transidentitet om de inte själva väljer att identifiera sig så. Man kan leva ett liv som räknas som könsöverskridande utan att någonsin ha hört ordet transperson, men för att ha en transidentitet måste man identifiera sig som det.

Så jag kan skriva transskap. Det är det bästa jag kan komma på, utöver det ganska klumpiga könsöverskridande identitet eller uttryck, men det är fortfarande inte helt perfekt. Som Arawn skriver:

“det är dags att vi gräver ned transpersonsbegreppet och börjar prata om individer med transerfarenheter eller transidentifierade personer. Vi måste komma ifrån att prata om könsöverskridande identitet och uttryck och istället prata om normer som reglerar alla människors möjlighet att själva definiera sitt kön och uttrycka det. Liksom många normpersoner – såsom vithyade individer eller personer som för tillfället har en full funktionalitet – är många cispersoner (personer som har ett linjärt kön) omedvetna om att de är cispersoner, att de har ett könsuttryck eller en könsidentitet.”

Är det något jag har lärt mig av de cispersoner jag känner så är det att de ofta har erfarenheter som på sätt och vis kan räknas som transerfarenheter, och på sätt och vis inte. Pojkflickan som passerade som pojke ibland, killen som fick bögrykte för att han spelade fiol och inte fotboll, kvinnan som får höra att hon “inte är riktig kvinna” efter att ha opererat bort sin livmoder på grund av cancer och sjuksköterskan som ständigt får förklara att han inte är läkare utan just sjuksköterska har alla erfarenheter av könsnormer, men på olika sätt. En del cispersoner utgår ifrån sina egna erfarenheter när de försöker förstå transpersoners erfarenheter, och det kan bli helt fel – men det kan också bli ganska rätt.

Arawn pratar hellre om linjärt och ickelinjärt kön än om cispersoner och transpersoner, och det gillar jag. Man behöver inte ha en transidentitet för att ha transerfarenheter och man måste inte ha en cisidentitet för att ha ciserfarenheter. Det är förmodligen bara lite lättare för den som sorteras som onormal att se normen som den är.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Genusforskning, HBTQ, Internet, Kultur och media, Psykologi, Regnbågsidoler, Sexism, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

35 Responses to “Transpersonens och den sexuella läggningens tid är förbi”

  1. svalin says:

    Anledningen till att folk säger transexuella är väl att de inte förstår så bra engelska, eller i alla fall inte fattar att ordet “sex” är fletydigt i engelskan. Det betyder ju både kön och att ha sex i ett annat sammanhang.

    • Dr Sigmund Zoid says:

      Jag tror du har rätt med att översättningen av ordet “sex” och dess släktingar “X-sexuell” och “X-sexualism” ställer till det en del.

      Dessutom så blir det ju ännu mer olyckligt att ordet “trans” också utgör en del av “transsexualism” för folk förvirras av sina associationer till det med “transvestit” som är ett av de ord de flesta känner till och här blir det ofta väldigt svårt för folk att inse skillnaden.

    • Jag tror att det är en viss sammanblandning i engelskan också, men det är värre på svenska.

  2. chris says:

    jag jobbar som hårdvaruprogrammerare bland främst män. ofta signerar jag mail med chris, eftersom det är det jag kallas. väldigt ofta tror folk att jag är man eftersom jag mailar i sådana ärenden och skriver under med något som kan tolkas som både mans- och kvinnonamn. är detta en transerfarenhet? snälla bullen, hjälp =)

  3. Love says:

    Fördelen med just transpersoner är väl att det är så kort och klatchigt. Vilket också gör att man missar målet ibland..

    Individer med transerfarenheter eller transidentifierade personer är kanske bättre begrepp eftersom dom inte förutsätter att alla personer med transerfarenheter är transidentifierade.. Samtidigt är det svårt att dra gränsen för vilka man då skulle räkna in som individer med transerfarenheter. Man skulle säkert kunna räkna in varenda människa om man anstränger sig lite. Och då är det ju snarast något allmänmänskligt.

    Transskap.. hmm ja den måste jag nog smaka lite mer på. Rent spontant tycker jag det verkar lite bökigt att använda. Dessutom är ju homosexualitet en iaf hyfsat definierat specifik egenskap medan transskap isf kan betyda 101 olika egenskaper.

    Sånt här kan man verkligen vända och vrida på in i absurdum.

    • Ja, det är det som är problemet, att det finns så många saker man kan kalla för transerfarenheter. Och det är en risk just när folk säger att de vet hur det är att vara transkille för att de var pojkflickor, etc.

  4. dam i tofflor says:

    Att cispersoner ofta har någon slags transerfarenheter håller jag med om. Det är väl en konsekvens av att kategorierna kvinna och man till så stor del (hur stor?) är konstruerade och att de konstrueras olika i olika kulturer och tider, och förstås att de är just kategorier medan människor är individer.

  5. Haha, det här kanske räknas som en “trans-erfarenhet”:
    Jag jobbade i hemtjänsten, och gick hem till en viss tant för första gången. Tanten var väldigt senil och sa alltid rätt ut vad hon tänkte.
    Jag: Hej, jag heter Sofia.
    Tanten: SOFIA? Vad är det för ett namn på en KARL?
    Jag: Jag är ingen karl, jag är en kvinna.
    Tanten (bligar misstänksamt): Jaha – och varför ser du UT som en karl då?
    Jag tyckte iofs bara det var roligt, så det var väl tur att det var just jag som blev utsatt för detta missförstånd. (Immanuel, du kanske skulle börja jobba med senila tanter som saknar filter och säger allting rätt ut? Då kan du få svart på vitt att du ser ut som en karl och slipper fundera.)

    • Åh, jag skrattar när jag läser samtidigt som jag tycker att det är lite trist såklart…

      • Min man har förresten råkat ut för ett ännu konstigare könsmisstag, när han jobbade på dagis. Nån unge frågade “är du tjej eller kille?”. Maken tänkte att barnen skulle få tänka lite själva, så han sa “Ja fundera lite nu… ni ser ju vad lång jag är [1, 87] och ni hör ju vad mörk röst jag har… vad tror ni?”. Barnen tänkte och funderade ett tag, så säger dom “TJEJ!”. Maken bara “Men varför tror ni det?” Barnen svarade “Ja men du har ju långt hår! Och örhängen!”. Maken försökte förklara att detta inte har med kön att göra – att alla människor har hår som växer och blir långt om man inte klipper det, och att man kan göra hål i såväl mäns som kvinnors örsnibbar. Men barnen var väldigt skeptiska… dom kunde inte riktigt tro på att han var man, med långt hår och örhängen.

        • Reb says:

          Just håret brukar vara väldigt avgörande för barn. Jag jobbade ett tag på en lågstadieskola där en av killarna i första klass var ett hårdrockare, med tillhörande stil inklusive långt hår. Hans klasskompisar var säkra på att han skulle bli flicka om hans hår blev längre. Tänk om det vore så lätt…

        • Mellanvärld says:

          När jag var liten trodda jag att kön=hårlängd.

          “…skulle bli flicka om hans hår blev längre. Tänk om det vore så lätt…” håller med där…

        • Med den logiken är den stereotypa bilden av Jesus (långhårig och klädd i klänning) en tjej. En skäggig tjej.

          • Reb says:

            Precis. Tror faktiskt att en av förklaringarna till den helt ofattbara aggression som Ecce Homo utlöste bland vissa kristna var att en queer Jesus faktiskt ligger lite för nära den traditionella Jesusbilden för att det ska kännas riktigt bekvämt…

          • Fast skägg trumfar hårlängd ibland. Maken blev efter ett tag så trött på att diskutera sin könstillhörighet med barnen att han sparade ut lite skägg, och då blev han man iaf.

          • Reb says:

            Ja, det kan jag tänka mig. På dagis kan nog i och för sig personal ha en tendens att lättare könas som kvinnor av barnen, bara i och med att “fröknarna” oftast är kvinnor. Jag jobbade på ett dagis en gång där barnen resonerade sig fram till att jag visserligen såg ut som en kille, men att jag nog måste vara tjej ändå, eftersom jag jobbade där “och ingen kille har nånsin jobbat här”. Lite sorgligt att redan dagisbarn kan se hur könsuppdelad vår arbetsmarknad är…

          • Det är ju bara i linje med hur många vuxna beter sig, som utgår från att en läkare är han och en lågstadielärare är hon…

          • Reb says:

            Sant. Fast det är sorgligt att det är så övertydligt redan för treåringar. Men å andra sidan: Från barns och dårars mun som det heter…

          • Jo, det håller jag med om. Men små barn är bra på att SE det där som vuxna ofta blundar för. Det är positivt.

          • Även vuxna människor brukar förresten utgå ifrån att min äldsta hund är en tik, bara för att han har lång lite lockig päls. As-bisarrt! Ungefär som om fluffiga lockiga hundar förökade sej genom DELNING och inte behövde några hannar…

  6. Devin says:

    “Transidentifierad”. *hmm* I think I like it. 🙂

    Har på senare tid (till viss del på grund av dig och Arawn och er klokhet) funderat mycket på hur jag egentligen vill identifiera mig. “Transvestit” stämmer inte riktigt – jag är ju man och kvinna samtidigt, båda mitt emellan, liksom…. “Transidentifierad med icke-linjärt kön” må vara en mouthful, men det stämmer definitivt bättre in på mig än vad transvestit gör.

  7. Devin says:

    Jag växlar ibland, men oftast är jag båda samtidigt.

  8. Mellanvärld says:

    Vad sägs om “könsavvikning” eller “könsöverskridning”?

    • Det låter väldigt mycket som ett aktivt verb fast det är ett substantiv, och det gillar jag 🙂 Fast samtidigt inser jag hur dubbelt det är, för det insinuerar att det är ett aktivt eller iaf ett medvetet val att “avvika” eller “överskrida”.

      • Mellanvärld says:

        Vad är det som är aktivt med “avvika”?

        • Det beror på hur man läser ordet:

          1. Jag avviker från stigen, från sanningen, från mina dagliga rutiner, från brottsplatsen – en aktiv handling.

          2. Det är svårt att hitta behöriga [yrkeskategori], och svårast är det i glesbygden. Men ort X avviker från trenden för här har man [faktor Z] – inte direkt någon aktiv handling.

  9. Possen: Jag har märkt det. En del verkar tro att cocker spaniels alltid är tikar och rottweilrar (böjning?) alltid är hanhundar…

Leave a Reply