RIP Lesbiska glasögon

Tre dagar efter att jag bloggat om mina lesbiska glasögon dör de. Sådär tragiskt och dramatiskt, mitt framför ögonen på mig. Glasögonbågar i plast tål visst inte att ramla nerför en endaste stentrappa.

Donk! Kras! Donk! Donk! Klirr! Klirr!

Den annars ganska tjocka plastbågen gick av redan när bågarna studsade mot stengolvet på första trappavsatsen. Jag hittade nämligen den ena delen där, och den andra på våningen under. Ett av glasen satt kvar och verkar bara lite repat, men det andra har försvunnit. Av klirret att döma måste det ha ramlat ner mellan spjälorna i trappräcket och ända ner till källaren. Jag kunde inte hitta det, hursomhelst.

Jag har levt i flera år med tejpade glasögon, sedan långt innan Harry Potter gjorde det trendigt. De första bågarna jag hade följde mig genom nian, gymnasiet och flera år efter det, och blev ständigt mosade av allt från rumpor till handbollar. Jag är inte främmande för att laga bågar med frystejp, eller för att också bära med mig en sån rulle var jag än går ifall bågarna skulle behöva tejpas om på nytt. Den här gången tror jag däremot tyvärr att det inte hade gått att ens limma ihop eländet, även om jag hade hittat glaset. Tur i oturen att solen skiner, så det fungerar någorlunda att ha solglasögon även inomhus.

Skäggig och finnig Immanuel i glasögon

December 2009

Jag var 21 år när jag valde dem, och ganska desperat. Jag hade fullt upp i skolan men kunde inte kunde plugga utan glasögon – ändå gick jag runt och kollade noga, och valde de mest androgyna bågarna jag kunde hitta. Först efter ett tag förstod jag att de var kvinnligt könade. Det slöt jag mig till efter en markant ökning av antalet kommentarer om min förväntade lesbiskitet, och i min journal från könsutredningen står det svart på vitt:

”mindre könsneutrala glasögon”

Jag vill minnas att ungefär samtidigt som jag valde dem så gick det en reklam på tv: Köp två bågar till priset av en. Filmen visar en medelålders affärsman, väldigt strikt klädd, som står i hissen. Han rättar till slipsen och kostymen, och är tydligen väldigt mån om att göra ett bra intryck. Några andra kliver in i hissen, och ler lite konstigt mot honom. Då ser han sig i spegeln och upptäcker att han har glömt att byta glasögon; de han bär ser ut lite som Dame Ednas bågar. Snabbt sliter han av sig dem och kastar ner dem i portföljen där man skymtar en paljettklänning och en peruk, och tar istället på sig ett par tråkiga glasögon.

Jag älskade den reklamen så svältfödd på synliga transpersoner som jag var, men ändå valde jag aldrig några Dame Edna-bågar. Jag fingrade bara lite förtjust på några såna när jag letade i lådan med de billigaste bågarna. Känner jag mig själv rätt lär det inte bli några såna den här gången heller – men det blir i alla fall inga fler lesbiska glasögon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Genus, Könsidentitet, Trans* i media, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

23 Responses to RIP Lesbiska glasögon

  1. Rikkert says:

    Jag bävar för den dag jag ska läsa min journal… Jag tycker inte om att bli jättearg…

    • Jag har inte läst något efter den anteckningen för drygt ett år sedan, för det var då jag var tvungen att begära ut dem för en försäkringsgrej. Men jag tänker be om att få ut resten också sedan när jag börjar bli klar. Jag tycker att det är intressant att läsa mina journaler, även om det är jobbigt ibland. Det säger så otroligt mycket om de som har skrivit den, tycker jag.

  2. C. D. Lind says:

    *sörjer de lesbiska glasögonen*

    • På nåt sätt var jag väl redo att gå vidare, även om jag hade hoppats att jag skulle få en chans att ta farväl…

      • C. D. Lind says:

        Brukar det inte vara så att man aldrig får den där sista chansen? Just för att man aldrig riktigt vet när den sista chansen är.

        • Jag skulle säga att om man har tejpat glasögonen i åratal för att hålla skruven på plats, och sedan till slut konstatera att gängorna är helt blankslitna men man trycker dit skruven ändå och tejpar nio varv istället för sex – då är det lite att förbereda sig på avskedet.

  3. drK says:

    Hehe, det kanske var Försynen som tyckte att du hade haft lesbiska brillor tillräckligt länge, nu var det dags att… ja vad? *vill se de nya*

    • Ja, kanske det 😀

      De nya ska ha tjocka, stora, svarta, fyrkantigare bågar, tänker jag mig, även om ett par strassbågar à la Dame Edna vore kul… i tio minuter 😉

  4. Louise Pettersson says:

    Plasten blir skör efter så många år. Det är bara att se det som en bonus att de höll så länge. Tyvärr! Det är alltid bäst om de håller medan man håller på att prova ut nya eftersom man lätt blir lite desperat om man inte har några och därför kanske inte kan ta all tid man behöver för att tänka.

  5. Mellanvärld says:

    Detta var verkligen en tragikomisk händelse; men vad fick dem till att ramla?

    • Jag bytte från dem till solglasögonen när jag gick ut från lägenheten, och sedan skulle jag lägga ner dem i fodralet, som jag skulle lägga i väskan, samtidigt som jag gick ner för trappen. De här bågarna är mycket mindre än solglasögonen, så jag brukar alltid hålla i fodralet (ett sånt där som är öppet i kortsidan) hårt när det är de vanliga bågarna i. Men jag höll tydligen inte tillräckligt hårt, för de for ur…

  6. Mikaela says:

    Åh den reklamen gillade jag!

    Mikusagi

  7. Rasmus says:

    Visst är det förvirrande det här med hur folk kodläser glasögon, kläder och frisyrer?
    För fyra, fem år sedan klippte jag håret riktigt kort, typ snagg – och fick “komplimangen” att jag såg ut som “en riktig dam”. Har knappt kommit över det än. Jag hade bara fattat att kort hår = pojke och långt hår = flicka, men då insåg jag att det finns massor med nyanser jag helt förbisett…
    (Nu har jag hur som helst långt hår igen, eftersom det får mitt ansikte att se mindre feminint ut.)

    Men åter till glasögon, varför inte köpa med metallbågar i stället? Om du vill att de ska hålla länge, alltså. Fast det är svårt att hitta tjocka, svarta metallbågar kan jag tänka mig – rent bortsett från att de kanske blir mycket tyngre också.

  8. degbunke says:

    Testa linser? Det är det bästa jag gjort i mitt liv. Fixade dem när jag var 31-32 efter att ha haft tjocka brillor sen jag var fyra. Nu har jag haft linser i några år och det är så jäkla skönt att slippa immiga glas, nedhasade brillor på näsan, förvridet ansiktsutseende genom glasen osv osv. =)

    Det jag personligen stör mig på med mina glasögon är att de förändrar hela ansiktet till nåt som – i mitt fall – definitivt inte är en förbättring, och det är skönt att få se ut som jag egentligen gör, nu när jag har linser.

    • Nej, jag skulle inte vilja ha linser. Jag får ögonlockskramp bara av tanken, så petig som jag är med mina ögon 😉 Men sedan tycker jag att glasögon i sig är snygga, om de är rätt. De ger ansiktet karaktär.

  9. Pingback: Från lesbiska glasögon till öron som framkallar queera bågar « trollhare

  10. Pingback: Glasklar manlighet « trollhare

  11. Pingback: Jag ses hellre som galen än som kvinna « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *