“Men jag är inte folkpartist alltså”

En gång i tiden, fram tills för sådär drygt ett halvår sedan, brukade jag hata att hämta ut tågbiljetter annat än i SJs automater. Om man hämtar ut dem hos ett ATG-ombud brukar det nämligen innebära att de läser upp ens förnamn högt, för att kontrollera att det är rätt biljetter de skriver ut. Det är alltid ens juridiska namn som står på biljetten, så innan jag fick igenom namnändringen var det alltid jobbigt om jag inte hade framförhållning nog att kunna hämta ut biljetterna i automaten i Gävle eller få dem hemskickade.

Nuförtiden är det inga problem, eftersom jag har fått rätt namn även i folkbokföringen och därmed även i SJs register. Så sent som idag hämtade jag ut biljetter med två olika bokningsnummer, och det första var lätt:

“En massa bokstäver, men Immanuel, det stämmer?”

Jag heter T J Immanuel hos SJ, så det var som det brukar. Nästa nummer hade jag däremot inte beställt själv, utan det är för föreläsningenHBT-festivalen i Alingsås. Liberala ungdomsförbundet har gått in och sponsrat min resa, och det var precis det kassörskan läste upp. Jag svarade “ja, det stämmer”, men var nära att tillägga “men jag är inte folkpartist alltså”. I sista sekunden hejdade jag mig; det var pinsamt nog att stå i en kiosk i knallröda Sandviken, bygga min image på att vara radikal – och bli köpt av kramliberaler. Jag behövde inte projicera min egen internaliserade rädsla för att vara smygliberal på resten av världen, så jag höll tyst.

Nej, jag är inte medlem i LUF. Nej, jag är inte liberal som i folkpartist. Jag står alldeles för långt till vänster för det, även om jag inte är medlem i något parti alls numera. Självklart är jag glad att få chansen att föreläsa, och jag har tillochmed vänner som är folkpartister. Det är inte det. Det känns bara lite småroligt att jag ska åka till Alingsås och bland annat förklara vad Göran Hägglund har gjort för fel under de senaste tre åren – och få min tågbiljett betalad av ett borgerligt ungdomsförbund.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Föreläsningar, HBTQ, Könade namn, Könsidentitet, Könstillhörighetslagen, Namnändringen, Personligt, Politik, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

23 Responses to “Men jag är inte folkpartist alltså”

  1. Hi hi Den var toppenbra!!

  2. Mikusagi says:

    😀 😀 😀

  3. Rikkert says:

    Åh nej! Det var precis det där som inte skulle hända – att jag skulle råka skriva som Miku för att Miku lånat min dator :O

    Det var alltså JAG som skrev 😀 😀 😀 !!!

  4. Rasmus says:

    Upplysningsvis anser även luf att Göran Hägglunds sätt att hantera det hela på är riktigt uselt.

  5. MiaM says:

    Igenkänningsfaktor på det där…

    … fast om det går bra att hämta ut biljetter till “folkpartiet” så borde det väl gå lika bra att skriva “Navelskådarnas riksförening, Sandvikens lokalavdelning” eller vad som helst i det där fältet, och hävda att man representerar dem, för att slippa “fel” namn? 🙂

    • Hahaha, man kan ju önska det, men alla biljetter är ju personliga nuförtiden.

      • Rasmus says:

        (Jag förstår inte poängen med personliga biljetter. Om jag köpt en biljett och inte kan åka borde jag få skänka eller sälja den till någon, och den i sin tur få åka på den så länge den tillhör rätt prisgrupp.)

        • Reb says:

          Poängen är att folk förr köpte på sig alla de där 95-kronors biljetterna direkt när de släpptes, och sedan sålde dem vidare på t.ex. Tradera och gjorde stor förtjänst. Vilket fick till följd att SJs idé med ett visst antal billiga biljetter inte fick något genomslag i praktiken.

          Men med det sagt, så gillar jag inte heller de personliga biljetterna. Jag vill inte att SJs databas ska veta exakt vem som reser var och när, helt enkelt. Fånigt, kanske, men jag vill kunna åka tåg utan att det registreras. Och även om jag förstår problemet som SJ försöker lösa med de personliga biljetterna så tycker jag att en bättre lösning hade varit att ha fasta, men relativt låga, priser på ALLA biljetter, då försvinner utrymmet för spekulation. Och dessutom försvinner den där, lätt absurda, situationen att vad man får betala för sin resa blir ett slags lotteri. Jag reser nu och då mellan Skåne och Stockholm, och priset har varierat mellan 200 och 2000 (t.o.r). Det tycker i alla fall jag är en lite för stor variation, som gör reskostnaden lite för oförutsägbar. Prisskillnader beroende på rabatter till vissa grupper är ok, men helt slumpmässiga prisskillnader är inte ok, som jag ser det.

          • Mellanvärld says:

            “Prisskillnader beroende på rabatter till vissa grupper är ok, men helt slumpmässiga prisskillnader är inte ok, som jag ser det.” Word!

      • MiaM says:

        Men man kan skriva ett namn för “hämta ut på ATG” och ett annat på biljetten. ATG-ombudet kan alltså få tro att person A hämtar ut en biljett åt person B, ungefär…

  6. Paranoia says:

    Se det positiva i det.:) Du fick luf att betala för att du, en röding, ska få åka tåg gratis och sprida ditt budskap. Se det som att du blåser dem.

  7. Susanna says:

    Det märkligaste med de här personliga tågbiljetterna är att det står på dem att de “gäller endast ihop med giltig legitimation”, men ingen har någonsin bett om att få se mitt leg när jag har åkt tåg efter att de införde de personliga biljetterna. Däremot har det inträffat att en som har suttit bredvid mig har blivit ombedd att visa sin legitimation medan jag slapp göra det. Jag ska nog be Mia att fråga sina tågmupp-kompisar på nätet om varför de gör på detta viset. 🙂

    • MiaM says:

      Du kan väl fråga själv? 🙂

      (Jag skulle tro att de ber om leg för de biljetter som har förhållandevis låga priser, som alltså skulle kunna vara andrahandsbiljetter).

    • Jag har aldrig visat leg, inte ens när jag åkt på sista minuten som pensionär (men de kanske uppfattade mig som student eller under 26?).

  8. *fniss*

    Kramliberal

    *fniss*

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *