Min kropp är inte en social konstruktion – men ditt könsbyte är det

OBS! Det här inlägget är inte ett försök att förklara transsexualism generellt eller beskriva “hur transsexuella känner sig”. Jag talar enbart för mig själv.

Jag har fortfarande inte vant mig vid att passera som kille – tackolov. Varje gång jag fattar att det händer blir jag alldeles till mig. Felringningen där jag hade kunnat heta Jörgen. Då och då få höra “han” eller “herrn”. Och så, för en stund sedan, blev jag omnämnd som “en ung man”.

Det är möjligt att jag om fem år kommer att vara så van vid att passera som kille att jag inte ens reflekterar över det längre, men än så länge är det något helt nytt och fantastiskt. För bara ett år sedan var jag väldigt fixerad vid att jag inte passerade som kille. Nuförtiden tänker jag knappt på det, annat än när jag faktiskt får bevis på det ena eller det andra. Vilket som egentligen kom först – att jag började passera som kille, eller att jag började slappna av – är nog omöjligt att säga. Helt klart är att det finns ett samband.

Så länge jag inte kände mig hemma i min kropp försökte jag få andras bekräftelse. Jag ville inte höra att jag var vacker, snygg, sexig, eller faktiskt ens manlig. Det enda jag ville höra var att folk utan att tänka efter kallade mig för “han”. Jag vill fortfarande bli kallad för han – eller hen, det spelar ingen större roll för mig så länge det inte är hon – men jag bryter inte ihop om jag blir tjejad på samma sätt som jag gjorde förr. Det viktigaste är inte om jag passerar som kille, utan om jag klarar av att gå förbi en spegel utan att titta bort.

Alla de som säger att i ett perfekt jämställt och öppet samhälle skulle ingen “vara tvungen” att förändra sin kropp, vad vet de? Naturligtvis är alla transsexuella olika, men jag skulle hellre säga att om vi hade haft ett perfekt samhälle så kanske folk skulle sluta hänga upp sig på att jag behöver förändra min kropp. Om vi hade haft ett perfekt samhälle så kanske folk skulle sluta utgå ifrån att jag “opererar om mig” för att passa in i en mall. I själva verket är det – för mig – precis tvärtom.

För att få en kropp med platt bröstkorg, basröst, skäggväxt, kuk, mindre tydliga höfter, bredare axlar och mer synligt kroppshår – så måste jag passa in i en mall. Det var inte den skavande kvinnliga könsrollen som kom först, utan penisavundet och längtan efter en kropp med en massa egenskaper som jag sedan förstod kodades som manliga. Parallellt växte en insikt om att jag inte kunde vara tjej, för jag kände mig inte som tjej, identifierade mig inte som tjej och hade väldigt lite gemensamt med de tjejer, flickor, kvinnor och tanter jag mötte. Däremot tog det många år innan jag la ihop två och två och förstod att det kunde finnas ett samband mellan kroppen och identiteten. Jag visste ju inte att jag var kille. Det var jag inte heller, men jag håller på att bli det nu.

Jag skulle vilja säga att jag föddes med en själslig könlöshet, men med en inre bild av hur min kropp ska se ut för att jag ska må bra. Att sedan köna den idealkroppen som “manlig” är en social konstruktion. Att sätta diagnosen “Transsexualism” för att kunna ge mig den behandling jag behöver är en vårdadministrativ konstruktion, eftersom det behövs en medicinsk diagnos för att få behandling. Att säga att jag är “född i fel kropp” är en semantisk konstruktion. Jag är inte född i fel kropp. Jag är inte ens född i fel kön. Jag är född med en kropp som har styrts av fel hormoner sedan fostertiden, som har orsakat att jag fötts med fel könsorgan och sedan har utvecklat fel egenskaper under den första puberteten. Men min kropp som sådan är inte fel.

Jag byter inte kön för att jag tar testosteron eller genomgår operationer. Det är inget könsbyte, för jag byter inte ut någon del av min identitet. Jag förändrar min kropp, och ju mer jag uppfattas som man desto mer vänjer jag mig vid att spela en manlig könsroll. Det egentliga könsbytet står däremot människor runtomkring mig för.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, Hormonbehandling, Könsidentitet, Kroppstankar, Personligt, Psykologi, Puberteten, Språk, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

30 Responses to Min kropp är inte en social konstruktion – men ditt könsbyte är det

  1. “Alla de som säger att i ett perfekt jämställt och öppet samhälle skulle ingen ”vara tvungen” att förändra sin kropp, vad vet de? Naturligtvis är alla transsexuella olika, men jag skulle hellre säga att om vi hade haft ett perfekt samhälle så kanske folk skulle sluta hänga upp sig på att jag behöver förändra min kropp. ”

    Det här jättebra och förklarande skrivet.

    Dock kan jag erkänna att jag tidigare också tänkt att i ett jämställt feministiskt drömsamhälle skulle ingen “byta kön”… MEN jag skyller denna uppfattning på den här klysch-bilden av TS som man ofta får sej serverad i mainstream-media – dom intervjuar nån kvinna som säger typ “ja jag lekte med dockor redan som liten, så då kunde jag ju omöjligt vara pojke, för pojkar kan ju INTE leka med dockor”. Ungefär. Efter att ha läst den här bloggen har jag börjat fatta att många kanske pressas att säga typ så för att leva upp till förväntningarna och snabbare få vård… Men iaf, har man läst X antal såna intervjuer är det inte så konstigt om man börjar tänka i banorna att ingen skulle byta kön i ett fint feministiskt samhälle.

    Fast jag ändrade ju iofs uppfattning när jag läst den här och andra TS bloggar. Om man gör det och ÄNDÅ inte fattar så är man ju bara trångsynt.

    • Ja, jag har funderat rätt mycket över det där, varför man förklarar sin TS på det sättet. Jag tror det handlar om att man helt enkelt har lärt sig att det är så transsexuella brukar förklara det. Sedan är det säkert oftast sant, det är inte det jag menar, utan mer: Varför är det just vad man lekte med som liten som anses avgöra ens könsidentitet? Jo, för att omgivningen har trummat in det i en, och det är det man behöver säga för att få vård. Det blir det kodspråk som man behöver behärska för att göra sig förstådd.

  2. christel says:

    Jag har för många år sedan genomgått ett vad du kallar könsbyte.Jag har egentligen genomgått en korrektion av min kropp för att uppnå en harmoni med min hjärnas kön så att jag skulle slippa att
    försöka upprätthålla en roll av en annan människa än den jag är och för att slippa kroppsångesten
    som även den har en biologisk grund.Kön är ingen social konstruktion och genusvetenskap är ingen
    vetenskap utan en ideologi.

    • Christel, jag tror inte att du har läst mitt inlägg ordentligt. Om jag har fattat det rätt har du INTE genomgått det jag kallar könsbyte. Det ordet använder jag nämligen för att förklara den process som cispersoner i omgivningen ofta genomgår när de möter en öppen transsexuell, när de försöker förstå, lära sig att säga rätt namn osv.

      Det jag försöker säga är: För mig handlar min transsexualism inte om kön. Det handlar om att jag har behov av att min kropp ser ut på ett visst sätt för att jag ska må bra. Sedan är det samhället som säger “aha, du vill ha en kuk, en platt bröstkorg, skägg och basröst? Du vill alltså vara man?”. DET är en social konstruktion, att definiera det som “man”. Inte behovet som sådant. Sedan är jag medveten om att det är olika för olika personer, men för mig är det inte självklart att behovet av en fullständig könskorrigering är detsamma som att ha en viss könsidentitet.

  3. Tengil says:

    Cristel: Eh.. Va? Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker. Har du ens läst texten?

  4. Lukas Romson says:

    Imme, det var en utmärkt förklaring!

    Och vad vet det egentligen, alla de som kräks ur sig plattityder om att vi inte borde behöva “stympa våra kroppar” i ett perfekt samhälle och gärna antyder att vi för att uppnå det samhället snabbare ska undvika behandling som vi behöver för att må bra?

    De har aldrig upplevt hur det är att aldrig bli sedd som sig själv, så hur kan de kräva att vi ska göra det offret, för att kämpa för deras visioner?

    Den dagen någon av alla dessa självutnämnda genusexperter gör en “Ehrenberg” (går ut offentligt med att hon är FTM-TS och agerar därefter) och sedan efter en månad återkommer och berättar att hon:
    1) Lyckades bli bemött som man större delen av tiden
    2) inte alls mådde dåligt av att bli bemött som man, när det hände
    3) detta bemötande inte påverkade hennes självbild och självförtroende
    4) hon inte fick oöverkomliga problem att legitimera sig
    den dagen ska jag fundera på att diskutera ämnet “bör transsexuella verkligen anpassa sig till genusnormen, är det inte bättre att vara sig själv utan att ändra kroppen?” seriöst med dem. Inte förr.

    • Jag skulle vilja lägga till

      5. Påbörjade hormonbehandling

      men det faller på att det är oetiskt (och olagligt).

      Norah Vincent gjorde ju något liknande i Self-Made Man, bortsett från att hon inte gick ut med det offentligt, och aldrig utgav sig för att vara ts utan snarare gick stealth, och gjorde det med syftet att undersöka mansroller. Men hennes tankar runt könsidentitet poppar upp litegrann ibland i boken. Det är en intressant studie i cispersoners transerfarenheter.

      Nu blir jag plötsligt väldigt sugen på att faktiskt “utsätta” folk för detta, måste jag säga…

  5. christel says:

    Det jag reagerade på var rubriken.”Min kropp är inte en social konstruktion men ditt könsbyte är det”
    Vad jag försöker säga är att det är hjärnans kön i fallet med transsexuella som är i konflikt med kroppens kön.Det är inte en konflikt med eller ett försök att anpassa sig till samhället som ligger till grund för att transsexuella kvinnor drar upp en kniv och i desperation och förtvivlan skär av sin penis
    på en akutmottagning utan det beror på en neurobiologisk konflikt med hur kroppen ser ut.Det har överhuvudtaget ingenting med att försöka anpassa sig till omgivningen utan är biologiskt tvingande.
    Jag är rent ut sagt så evinnerligt trött på alla dessa genusideologer med påhittade sociala förklaringsmodeller till skillnader mellan könen.Sen reagerar jag också på det som vissa kallar stealth.Sanningen är ju den att den att det flesta människor som genomgått en könskorrektion och när det sen förflutit en 10-15 år helst av allt vill glömma den tid som varit innan könskorrektionen och i många fall mår dåligt av att ta upp det.Många säger ju också att den tid som varit inte längre är en del av mig.

    • Nej, och det har jag inte heller påstått att det är. Det jag menar med “ditt könsbyte” i rubriken syftar på att cissexuellas oförståelse för hur det är att vara transsexuell är en social konstruktion. Deras rädslor och märkliga “förklaringar” till hur de tror att transsexuella tänker och känner är i högsta grad påverkade av den kultur de lever i. Det är de cissexuella som gör ett könsbyte, tex. när de och försöker lära sig att den de har uppfattat som man kommer ut som transsexuell kvinna. “Ditt könsbyte” riktar sig till cissexuella, inte transsexuella, eftersom transsexuella väldigt sällan skulle säga att de gör ett könsbyte.

      F.ö. tror jag att det finns många sätt att vara transsexuell på.

      • Alltså, när dina gamla kompisar går runt och tränar sej på att säga “han” istället för “hon” så måste dom göra nån sorts “könsbyte” av dej i sina tankar… För i DERAS ÖGON så var du först tjej och sen blev du kille.
        Och att dom tänker på det sättet är en social konstruktion.

        *förtydligar*

  6. svalin says:

    Själv tror jag att kön och genus är en social och till viss mån personlig konstruktion för att göra världen mer begriplig och lätt att leva med, det gäller oavsett om man är cisperson eller transperson. Det kanske inte alltid är fel att leva efter det så länge det inte finns snäva normer för hur könen och dess tillhörande genus ska vara, som Christel och andra gör sig skyldig till. Folk behöver mer frihet och inga snäva normer för hur könen och genus ska gestalta sig.

    • Hur menar du? Är Christel med i nåt sorts förtryckargäng som tvingar på folk snäva könsroller?

      Jag håller inte med om att genusvetenskap bara skulle vara ideologi t ex. Men Christels huvudsakliga poäng var ju, som jag uppfattade det, att det är FEL att tro att TS är TS bara pga samhällets könsroller, att TS skulle försvinna om samhället såg ut på ett annat sätt. Och detta var ju faktiskt även Trollhares poäng, även om Christel missförstod honom.

  7. Reb says:

    Skulle tro att Svalin syftar på t.ex. den här formuleringen: “Jag är rent ut sagt så evinnerligt trött på alla dessa genusideologer med påhittade sociala förklaringsmodeller till skillnader mellan könen.”

    Det låter onekligen väldigt mycket som “skillnaderna mellan män och kvinnor är stora och för evigt givna”. Vilket är en förtryckande modell när den hävdas som den enda sanningen.

    Men jag kan ha missförstått både Christel och Svalin för all del. Agerar bara frivillig tolk ; )

  8. Minou says:

    Jag har en liten poäng som jag vill få med:

    Jag vill förklara hur såna som jag tänker!
    Jag tror dels:
    Att alla däggdjur finns av två kön, och för att få det hela att fungera, föder ena sorten ungarna. De ska lockas att ha sex med varann, och i vissa fall leva tillsammans för att garantera artens och ungarnas fortlevnad. Oavsett om de samlever eller inte betyder det att könsskillnader utvecklas naturligt: Den som ska dia ungar måste ha ett något annorlunda beteende än den som inte behöver det. Könsskillnader finns, det är självklart. Och att de styrs av både gener, hormoner (både i moderlivet och i vuxen ålder), och av olika triggers, är ju fastställt rätt väl. Kort sagt: KÖN är inte ett socialt eller psykologiskt påhitt utan en biologisk realitet.

    Men jag tror OCKSÅ på att hos människan har vi skapat en mängd föreställningar om genus: om vad det ska “vara” att vara man respektive kvinna, och hur det ska uttryckas. Med tanke på hur oerhört olika såna uppfattningar sett ut över tid och geografiskt, är det minst lika tydligt att en stor del av dessa uppfattningar bara är gemensamma överenskommelser inom varje samhälle om hur folk ska hålla sina roller:
    Män jämfört med kvinnor, rika jämfört med fattiga, barn jämfört med vuxna: alla förutsätts anpassa sig till ett bestämt mönster. Och ibland rubbas det: fattiga gör plötsligt revolution och vill ha rösträtt eller egendom. Barn får plötsligt rättigheter, eller fråntas dem (man kommer på att de inte var oskrivna blad, utan kan tänka och känna, tex). Kvinnor behövs plötsligt i produktionen för att männen går i krig.
    Kort sagt: Kön är precis som klass och “ras” ett socialt påhitt: en konstruktion. Men vi kallar kön i det här sammanhanget: våra tankar om vad det “bör” betyda, för GENUS.

    Man kan tycka båda delarna. Och därför hör jag till dem som inte vill ha bort könskorrigerande kirurgi: Många TS HAR ett annat biologiskt kön i skallen, precis som Christel förklarar, och som Lukas upplever. Men:
    Om jag inte tillmäter kön någon som helst betydelse, i det perfekta samhället vi talar om, då finns en poäng i det resonemang som förs om en skillnad för transsexuella:

    Lukas skriver:
    “De har aldrig upplevt hur det är att aldrig bli sedd som sig själv”.

    Men om jag inte ser: “svart, medelinkomsttagare, medleålders, man, Jakob” utan bara:
    “Jakob”,. helt utan tolkningar annat än att Jakob är en människa… Då “SER” jag inte dig som dig själv. Du behöver inte känna att jag INTE ser dig som dig själv. Jag skulle inte tänka: “Aha, afrikan… då måste han vara sån här…” eller: “Romska kläder. Aha, då vet jag redan massor om vad han tycker tänker och vill..” Eller: “Åhå, en kvinna, jamen då måste HON vara intresserad av…”

    Jag kan ge dig rätten att få justera din kropp för att du behöver det, men ändå hävda, att om alla vore könsblinda skulle ditt yttre könsuttryck inte vara ett problem för dig, socialt konbstruerat kön skulle försvinna, och alla få vara just sig själva, med det stora överlapp som finns mellan oss. Genitalia etc skulle glömmas bort.

  9. Minou says:

    Åh, missade att ta bort negation.. “Då ”SER” jag inte dig som dig själv.” ska vara tvärtom såklart.
    Som genusblind ser jag dig som Lukas oavsett om du har kvinnokropp eller manskropp.

  10. svalin says:

    Upplysningsvis så finns det forskare som menar, ex Anne fausto Sterling som menar att människor är så olika varandra rent genetiskt att det skulle finnas fem kön istället för två.
    Bara för att man kan föda barn så behöver ju inte det beyda att man är på ett visst sätt, vilket Christel verkar antyda.
    Dessutom ser vi ju vår omvärld utifrån kultur, social koder och historia och har alltid gjort det. Den objektiva forskaren är en myt och kommer alltid vara det. Alla epoker och kulturer har haft sina synsätt, och inget behöver naturgivet vara på ett visst sätt. Det är det jag reagerar på när det gäller Christel.
    Sen tror jag inte att biologi inte spelar roll, men jag tror inte att det är det enda som avgör vilka vi är som personer.
    Jag tror att natur och kultur är sammanblandade när vi ser på världen, och att båda influerar varandra.

    • Men nyss var ju kön bara en social och i viss mån personlig konstruktion? Nu kan man plötsligt säga nånting om kön (att det skulle kunna finnas fem snarare än två) utifrån GENER, dvs biologin…

      Vilka åsikter som är förtryckande och frihetsbegränsande handlar ju om kontext. Om jag t ex är hemma hos Svenne och Britta Banan och får höra av dom och alla deras biologistkompisar att jag minsann är onaturlig och fel eftersom jag inte vill ha barn och inte gillar romantiska komedier – då är det dom som är förtryckarna.
      Men om en TS-kvinna är hemma hos Radikala Rut och alla hennes lika radikala polare och blir itryckt att TS bara är nån sorts inbillning – eftersom kön bara är en konstruktion kan det omöjligt vara så att kroppen har ett kön och hjärnan ett annat, och om hon vill stå vid spisen och kolla på romantiska komedier så är det verkligen ingenting man behöver skära bort kuken för att kunna göra – då är det ju Radikala Rut och gänget som är förtryckarna.

  11. Minou says:

    Dvärghund:
    Gillar det förtydligandet. Åsikterna i sig får folk ha, men när de kräver att andra ska tycka lika eller åtminstone anpassa liv till min åsikt – då är nåt fel, och inte nödvändigtvis åsikten.

    Man kan förtrycka lika bra med goda åsikter som med onda, typ.

    Så: Det kan vara så att debatterna blir onödigt hätska för att båda parter uppfattar det som att den andra försöker förtrycka en själv, så man hamnar i en onödigt stark försvarsposition?

    • Ja så tror jag ofta det är i diskussioner, att man blir arg och försvarar sej, även mot sånt som inte var tänkt som påhopp…

      Jag tycker det verkade som att Christel missförstod Trollhares inlägg, och trodde att Trollhare var en “Rut Radikal” som tyckte att könskorrigering är onödigt för allt är ju ändå bara en social konstruktion blabla… och att Christel “försvarade” sej mot nånting som hon kanske har blivit utsatt för ganska mycket, vad vet jag. Sen kommer Svalin och “försvarar” sej mot Christel…

      Jag var själv väldigt övertygad likhetsfeminist en gång i tiden. Nu tycker jag snarare att det är rätt ointressant hur mycket som är socialt konstruerat och hur mycket som är biologiskt. Det viktiga är att alla ska ges utrymme, valmöjligheter och kunna leva som dom vill. Sen kan det innebära att vara väldigt annorlunda för vissa och väldigt traditionell för andra – eller för den delen att ta hormoner och/eller operera sej för att kunna känna sej hemma i sin kropp.

      • Ehm… Det finns massor som jag skulle vilja säga här, men jag nöjer mig med:

        Jag är osäker på vad Christel menade, men jag tycker att Minou har en poäng. OM vi hade ett samhälle fritt från begränsningar till könsroller, så kanske det SOCIALA könet skulle vara ett icke-problem för transsexuella. Det betyder däremot inte att det KROPPSLIGA könet inte skulle vara det.

        Och även om vi inte tänkte i kön alls, även om vi inte kallade det för kroppsligt kön, utan kroppsliga variationer på samma sätt som en del är blåögda och andra brunögda och andra grönögda och några rödögda – även då skulle en del människor kanske fortfarande ha ett behov av att ändra sin kropp för att den skulle passa in i deras bild av sig själv.

  12. dean says:

    orkar inte riktigt sätta mig in i ovanstående diskussion (även om jag gjorde ett försök), men bra skrivet! vill jag inflika.

  13. Amanda says:

    O_o…Oj, svårare än aritmetik (för en ciskönad…eller kanske inte bara för ciskönade)

  14. Pingback: Att låta livet välja « trollhare

  15. Pingback: Ett kvarts sekel av skäggdrömmar, könsrollspel och penisavund – i bilder « trollhare

  16. Pingback: Hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen? | trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *