Varför kan inte heterosexuella bestämma sig för om de gillar killar eller tjejer?

“Dersom norske foreldre ikke protesterer og stopper snik-homofiseringen av barnehagene, vil snart det neste «likestillingsprosjektet» bli lansert: Bøker og undervisning om voksne som lever i biseksuelle trekantforhold og der barna vokser opp med tre foreldre. Homokampen hittil er bare første fase i kampen for å skape et samfunn kjennetegnet av samlivsmessig anarki, der alt skal være like naturlig, normalt og bra. I denne sammenheng er det instruktivt å legge merke til LLH’s nye navn: Landsforeningen for lesbiske, homofile, bifile og transpersoner.”

Tänk, jag trodde att jag förstod norska. Jag borde väl göra det, i synnerhet eftersom jag haft en norsk partner. Jag trodde att biseksuell betydde bisexuell; att man blir attraherad av personer oavsett kön. Jag visste inte att det betydde att man levde i ett trekantsförhållande. Jag visste inte heller att det leder till “samlivsmessig anarki”. Nåja. Det är väl lite den norska motsvarigheten till Världen Idag jag hamnade på, så jag förstår att citatet är lika representativt för norrmän som Åke Green är representativ för svenskar.

Jag måste säga att jag gillar den högerkristna definitionen: Bisexuell betyder att man har två partners samtidigt. Isåfall byter folk läggning när de går in och ut ur förhållanden hela tiden, och det går även att vara trisexuell, quadrosexuell och så vidare. Det svåra är väl kanske de som inte definierar sina relationer som “ihop” eller “inte ihop”, för det går inte att applicera på relationanarki. Dessutom är då alla som inte är i något förhållande asexuella, och det blir också lite märkligt. Hursomhelst måste det betyda att det som på svenska kallas homosexualitet och heterosexualitet räknas som en och samma sexuella läggning, eftersom det handlar om att man är ihop med en enda person.

Själv överväger jag att börja kalla mig för bisexuell igen, fast enligt en annan definition: Jag gillar män, och jag gillar personer med andra könsidentiteter än en fast identitet som antingen man eller kvinna. Jag är bara osäker på om det verkligen går att klumpa ihop alla varkeneller i ett enda kön; annars är jag ju inte bisexuell.

Å andra sidan är själva indelningen i läggning efter könsmatchning (vilket kön man själv har i förhållande till vilka kön de man attraheras av har) en dålig idé överhuvudtaget. Jag har lite svårt att fatta heterosexuell kan betyda både att man gillar enbart killar och att man gillar enbart tjejer. En person som kallar sig för heterosexuell gillar Brad Pitt, och en annan som också påstår sig vara heterosexuell gillar Angelina Jolie. Liksom, hallååå, kan ni bestämma er någon gång?! Hur är det tänkt att vi i homosexlobbyn och den vänsterfeministiska bögdiktaturen ska kunna tolerera er heteros när ni inte ens själva är överens om vad ni ska kalla er?

Nej, jag vet. Alla heterosexuella går inte runt och manifesterar sin heterosexualitet och förväntar sig att andra ska förstå vad det är de menar. Jag känner många som brukar kallas för heterosexuella men som inte alls tycker att begreppet heterosexuell är så lyckat, och jag känner väldigt få som uttryckligen kallar sig själva för heterosexuella. Jag är inte heterofob, men det finns en märklig tendens att låta heterosexualitet stå odefinierat av hänsyn till de berörda, när det i själva verket riskerar att göra människor otroligt förvirrade.

Om man nu är självutnämnt heterosexuell (eller homosexuell), och samtidigt klagar på att bisexuella inte kan bestämma sig, så kanske man ska fundera över hur diffus och odefinierad ens egen läggning faktiskt är.

***

Ja, jag är ironisk, om det behövs påpekas. F.ö. tycker jag att androfil, gynofil, antropofil och androgynofil är bra ord. De definierar läggning utan att blanda in den egna könsidentiteten: Androfiler gillar män, gynofiler gillar kvinnor, antropofiler gillar människor, androgynofiler gillar androgyna människor.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, Internet, Relationer, Sexism, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

29 Responses to Varför kan inte heterosexuella bestämma sig för om de gillar killar eller tjejer?

  1. C. D. Lind says:

    Jag fick just, med hjälp av ditt blogginlägg, reda på att min partner är androgynofil. Vilken tur för mig! ;-p

  2. Camilla says:

    Är inte helt säker på att jag skulle vilja definiera mig som antropofil då de första sökresultaten som kommer upp på google är:
    “infektioner | sjukdomar i hårbotten” och
    “dermatofyter | svampinfektioner ”
    hehe. Men jag gillar idén med att dela in efter vilken slags människor man faktiskt gillar utan att behöva lägga till vad man själv är! =)

  3. svalin says:

    fast jag skulle inte säga att androfil betyder att man tänder på män, utan att man tänder på manlighet. Gynofil betyder att man tänder på kvinnlighet. De som brukar använda orden säger att de gör det för att sexualiteten är förenklad och könsbunden.

  4. MiaM says:

    Varför kan inte kristna präster bestämma sig om de ska leva i celibat eller inte?

    (Tänk på barnen…)

  5. Mr Disco says:

    Brukar också kalla mig androfil om någon frågar. Det är ju egentligen extremt rörigt med uttryck som både ska definiera ens eget kön OCH könet man attraheras av. Saknar ett ord för att vara androgyn och attraheras till bisexuella män. Androgynbifil?

  6. Christian says:

    Betyder det att om jag varken attraheras av män eller kvinnor så är jag a-fil? =)

  7. Klara says:

    Jag har länge funderat på det där om bisexualitet, som jag faktiskt tror vi är lite mans, men det är ju min åsikt, jag talar inte för någon annan. Jag räknar mig som bisexuell(egentligen bara sexuell) och frågorna kring det handlar undantagslöst om att jag skulle vara polygamist, eller att jag i ett förhållande med en kille och förväntas ha trekant med en tjej och så vidare och så vidare i all oändlighet. Sjukt irriterande.

    • Urk, jag har också hört en del sånt på den tiden jag var mer uttalat bisexuell (idag brukar jag vägra att “välja” mellan homo och bi eftersom ingetdera passar). En del personer hade verkligen den inställningen att visst, bögar och flator kunde ju vilja leva med en och samma person resten av livet och vara nästan normala, men att vara bisexuell var att vara översexuell och notoriskt “otrogen”.

      Jag vet inte om det händer idag, har inte sett så mycket av det, men för typ 10-15 år sedan var det inte helt ovanligt att tjejer skrev till “hjärtespalter” och frågade vad de skulle göra för att deras pojkvän hade kommit ut som bisexuell. Inte för att de hade sagt att de ville ha ett öppet förhållande, varit otrogna eller så, utan just för att “han har varit ihop med killar före mig, hjälp!”.

    • Jag tror också att det är få människor som är stenhårt programmerade att enbart kunna tända på ett visst kön. Dels har vi ju den gamla sexspalts-idén att heteros ibland kan ha nån “fas” då dom “experimenterar” lite… okej, men är man verkligen totalt fullständigt hundra procent hetero då? Jag kände också en kille för en massa år sen som såvitt alla visste var bög med stort B – sen kom det fram så småningom att han hade haft ett sexuellt förhållande med sin “tjej-bästis” som redan hade en pojkvän. Men hon var typ den enda tjej han nånsin varit intresserad av.
      Jag tror sånt där är vanligare än folk i allmänhet tror… Alltså, det finns ju helt klart människor som allra oftast faller för och tänder på det ena eller andra könet, men den här bilden av att dom flesta skulle vara så stenhårt inriktade på det ena eller andra och liksom totalt oförmögna till motsatsen tror jag är väldigt överdriven.

      • Ja, och det får mig att undra: Det ingår liksom i många komma-ut-berättelser att man har provat på att vara (ihop) med personer av “motsatt” kön, och inte bara som en “täckmantel” utan för att man faktiskt tycker väldigt mycket om den personen. Sedan kommer man ut som bög eller flata, och det tidigare förhållandet blir automatiskt “ogiltigförklarat”. Men är det verkligen alltid så enkelt?

  8. djungelsoda says:

    Jag tycker det där med sexualitetsfacken börjar kännas nåt förbannat besvärligt, haha. Som exempel, jag har länge kategoriserat mig som bisexuell. Numera säger jag väl oftast queer om nån frågar, ifall det är nån jag tror vet vad det betyder (eller om jag orkar förklara det).

    Men – säg att jag bara hade fallit för personer av det ena könet. Jag själv definierar mig ju som intergender, varken man eller kvinna – eller både och. HUR skulle jag då rimligtvis kunna vara hetero, eller homosexuell? 😛 Det är ju svårt att vara sätta en stämpel som bygger på att man attraheras av sitt eget eller det motsatta könet om det inte FINNS något motsatt kön, tänker jag… ^^; Är jag homosexuell om jag enbart attraheras av andra intergenderpersoner?

    Äh – För krånligt för mig. (Och här har vi anledningen till att jag gillar begreppet “queer” 😛 haha)

    • Det är precis samma tankar som jag har. På den tiden jag identifierade mig själv som könlös men aldrig hade mött någon annan med liknande identitet, så kallade jag mig bisexuell eftersom det var det ord av de tre jag kände till som INTE definierade läggning utifrån ens eget kön.

      Men idag då? Om jag identifierar mig som man och attraheras av män och av intergenders, är jag bisexuell då? Om jag är man och gillar bara intergenders, är jag hetero då? Om jag är intergender och bara gillar andra intergenders, är jag verkligen homo då, intergender är väl inte EN könsidentitet?

  9. Edward says:

    En annan problematik är när man är i det läget att man ibland passerar som kille, ibland som tjej. Jag föredrar män, och påstår gärna att jag är androfil. Mycket för att jag kan inte vara säker på vad personen som frågar förutsätter att jag har för kön. Jag vill ju inte säga homo, mena bög, men bli tagen för lesbian. Inte för att jag har något emot flator, min första flickvän var en, men jag är det inte själv.

  10. Mr Disco says:

    Wow, tack för den länken!

    Apropå Androgynbifil: Alltså jag var lite rörig, jag försökte BÅDE säga att det är omöjligt att ha ett ord som både definierar det/de könen man gillar och det könet man är – sedan vände jag och sa att jag ändå saknar ett sådan ord som skulle passa mig. Men Androgynbifil funkar inte riktigt, det låter mer som du säger, att man gillar androgyna bi-män, vilket iofs stämmer på mig.
    Men det är mycket mer logiskt att endast definiera VEM man gillar – som om inte det skulle vara tillräckligt komplicerat!

  11. Pingback: Varför kan inte homosexuella bestämma sig för om de gillar killar eller tjejer? « trollhare

  12. Elaihr says:

    Jag tycker inte riktigt om att kalla mig heterosexuell faktiskt, jag antar att eftersom jag är tjej så betyder det “blir kär i och tänder på killar”, men jag skulle snarare säga att jag blir kär i och tänder på personer med vissa egenskaper. Sen har det råkat bli så att jag bara varit tillsammans med killar/män, men det känns inte som att jag kan säga att jag är “hetero”, för hade min pojkvän varit en tjej så tror jag att jag hade velat vara med honom ändå, och hade han visat sig vara transsexuell och “bytt kön” till kvinna så hade jag stannat kvar ändå. Känner inget behov av att definiera mig som det ena eller det andra, vem har bestämt att man måste göra det? :/

    • Ja, så vet jag ganska många som tänker, även om det för de flesta finns vissa gränser om man börjar gräva i det (tex. könsorgan). Det är av samma anledning som jag har svårt att kalla mig homosexuell. Jag börjar alltid krångla när folk ber mig specificera min läggning…

      • Elaihr says:

        Precis, jag avskyr till exempel när jag får frågor som ska besvaras med hjälp av att kryssa i rutor, och då behöver det inte ens handla om något så invecklat som läggning… Att specifiera något över huvud taget är ganska krångligt för det mesta.

        • Ja, det är ofta jag vill skriva till en liten förklaring, nu när jag börjar fatta vad det är folk frågar efter. Tidigare var det “enkelt” eftersom jag alltid tolkade det bokstavligt. Tex. om de frågade om jag var rädd att tappa kontrollen sa jag nej, eftersom jag inte upplevde att jag hade någon kontroll alls…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *