Till andra sidan

Dröm:

Jag står på en perrong på stationen i Uppsala och försöker komma på hur man tar sig över till andra sidan spåret, till den mittersta perrongen. De håller på att bygga om, och allt är kaos. Det finns ingen tunnel under rälsen, och ingen bro. Inte heller finns det någon utmarkerad övergång med bommar, som det har funnits förut. Tvärtom har man byggt ett högt staket för att hindra folk från att ta sig över rälsen.

Jag funderar över om jag borde klättra över staketet, men när jag tittar upp inser jag hur farligt det är. Bortsett från risken att bli överkörd så ser det ut som om det är omöjligt att undgå att bli grillad på kuppen. Det står gigantiska kraftverksstolpar längs spåret, med strömförande ledningar som hänger väldigt nära staketet. Det är verkligen som om de inte vill att man ska ta sig över till andra sidan. Jag ser mig om i hopp om att det ska finnas någon annan med samma problem, men alla verkar så nöjda med den sida där de står.

Tåg kommer och går. På perrongen där jag står går det sydgående tåg. De flesta ska till Stockholm. På perrongen längst bort står det ett tåg inne som ska till Kiruna. Den mellersta perrongen är däremot vikt åt de tåg som går kortare sträckor norrut: Gävle, Borlänge, Tierp.

Jag ser människor kliva på och av stockholmståget, och jag vet att jag måste över, för jag ska med ett tåg i den andra riktningen. Till slut hittar jag en person som ser ut att jobba där, och frågar henom om hur man kommer till mittenperrongen. Hen skakar på huvudet.

– Det går inte.

– Va? Varför inte?

– Det går inga tåg där.

Samtidigt som hen säger det sveper det ut en dubbeldäckare mot Gävle från just den perrongen. Ändå upprepar hen:

– Det går inga tåg där.

– Men hur tar jag mig till andra sidan?

– Det finns en bro, men den är några kilometer bort och bara för bilar.

– Men hur tar man sig till perrongen i mitten då?

Hen rycker på axlarna och skyndar iväg. Jag funderar över om jag kan förflytta mig med tankekraft, för det verkar vara det enda sättet. Då tittar jag ner i en blomkruka som jag trodde var en askkopp, och upptäcker att det är en låda för kvarglömda saker. Det finns en massa småmynt och papperslappar och cykelnycklar där, och en mobiltelefon. Den ser ut precis som min, så jag plockar upp den. Ett nytt sms.

“Brunnen bakom stationshuset. Se till att ingen ser dig, och berätta det aldrig för någon. Stegen håller bara för femtio personer om året.”

Tolkning:

“Trans” betyder genom, över eller bortom”, enligt Wikipedia. Det är ingen tillfällighet att det är just Uppsala jag drömmer om. Dels för att de har byggt om stationen i åratal och dels för att det är där – faktiskt i ett hus man ser från perrongen – som jag går i utredning.

Jag börjar bli väldigt trött på att få höra att man “inte kan byta kön”. Jag börjar bli ännu tröttare på alla dessa hemligheter och sekter och pakter bland personer som egentligen ska åt samma håll, kanske bara olika långt på vägen.

Var det något jag hatade under tiden jag väntade på vård var det alla dessa råd om att bita ihop och kämpa. Jag hatade det för att jag visste att det var sant, att man måste slåss så jävla hårt för att komma någonstans. Man måste hålla koll på allt själv, och kan inte utgå ifrån att någon som har som jobb att veta faktiskt vet något alls.

Det finns inget som säger att man måste åka hela vägen till Kiruna för att vara i Norrland, och att de som bara ska till Sandviken inte har samma rätt att åka med norrlandståget. Det finns inte heller något som säger att man måste kunna klättra på stegar i en trång mörk tunnel för att kunna åka tåg. Det är en inbyggd otillgänglighet som inte är bra för någon – men som är allra sämst för de som använder rullstol, som inte har balans och motorik nog, som är svaga i armar och ben, som har höjdskräck och klaustrofobi och dåligt mörkerseende.

Att inte komma med tåget handlar inte om att inte vilja tillräckligt. Det handlar ofta om tur, hårt arbete och kontakter – och om att inte ha några andra problem utöver att man står på fel perrong. Själv har jag tagit mig väldigt långt ändå, men det har tagit åtta år att komma så långt som till operationskön.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Könsidentitet, Psykologi, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

29 Responses to Till andra sidan

  1. Mellanvärld says:

    Får mig att tänka på den där bussdrömmen…

      • Mellanvärld says:

        Tänkte även på en av mina egna…

          • Mellanvärld says:

            drömde typ att jag var 2 personer som inte fick åka med samma buss…

          • Du var två personer? Intressant, det har jag aldrig drömt. Däremot att jag har förvandlats, men det är ju inte samma sak.

          • Mellanvärld says:

            Vet inte riktigt hur jag ska tolka den biten, kanske att min identitet känns som en sammansmältning av två personer?
            (förvandlingar har jag också drömt om…)

          • Det skulle kunna vara så, ja. Eller att du känner dig splittrad?

          • Mellanvärld says:

            Det faktum att båda var av olika kön kanske säger något…

          • Åhå… Då tror jag att det kanske kan vara både splittring och olika sidor av ens person?

          • Dr Sigmund Zoid says:

            Ganska intressant med två personer som en själv. Att andra i en dröm byter identitet är vanligt – jag gissar att det antagligen har att göra med att två eller flera personer i ens liv delar vissa stereotypa/metaforiska drag.

            Jag har själv, om än inte bytt identitet, så har jag bytt “roll” i drömmar – och “roll” ligger nära identitet eftersom det är hur man uppfattar sig själv. Två olika identitet hos en själv, samtidigt, när man drömmer blir ganska intressant. Ska nog fundera på det lite 😉 Jag tror att ni båda är inne på något med sammansmältning eller splittrad…

          • Jag drömmer ibland att jag både är huvudpersonen i en film, och samtidigt nån i publiken som kollar på filmen. Men det kanske representerar å ena sidan en mer oreflekterad och handlingskraftig sida hos en själv (huvudpersonen i filmen), å andra sidan en mer analyserande och självmedveten sida (publiken).
            Det är av nån anledning alltid skräckfilm förresten, typ japansk spökfilm, men det är ändå inte speciellt otäcka drömmar.

            Äh, jag får väl köpa den där boken som Dr Sigmund tipsar om. 😀

          • Dr Sigmund Zoid says:

            @Dvärghundspossen – där fanns ingen “svara” länk på din post i FF.
            Dualismen deltagare vs observatör (som t ex med i en film och tittar på filmen) har jag också råkat ut för. Det är inte alltid en skräcklis men jag tror där är något med att man deltar vs får observera som tredje part som ens hjärna försöker förmedla till en. Exakt vad är nog individuellt, men jag har haft samma uppsättning i vissa drömmar.

            Köp inte boken nödvändigtvis, låna den på biblioteket – jag känner att jag borde läsa igenom den en gång till innan jag egentligen rekommenderar folk att läsa den 😉 [jag minns att där var en del partier som jag mest “ignorerade”, men dock så som Immanuel nämnt, så är det svårt att hitta bra drömböcker och den vill jag minnas var bland de bättre]

  2. Dr Sigmund Zoid says:

    Dina drömmar, och analyserna av dem, är så underbara och (troligen(!?), endast drömmaren kan egentligen tolka en dröm ordentligt) klarsynta. Jag tror att din psykobanalytiska förmåga av dina drömmar är lite extraordinär (jag brukar läsa dem med stort intresse även om jag inte kommenterar på dem).

  3. Hela det där med “trans” och “till andra sidan” slog mej direkt när jag började läsa dröm-beskrivningen, innan jag kom till din tolkning ens.

    Dina drömmar är så vackert symboliska jämt… själv tycker jag mest jag drömmer riktigt knäppa grejer. Jag drömmer t ex ofta om fordon, att jag fått nåt bättre fordon än bilen. En gång t ex så drömde jag om en bil som också funkade som båt om man körde ner den i vattnet. Långt senare såg jag den kassa filmen “Indiana Jones och kristalldödskallen”, och då fanns det med ett sånt fordon i filmen.

    Du drömmer varseldrömmar om döden – jag drömmer ett varsel om senaste Indiana Jones-uppföljaren. Olika falla ödets lotter. *S*

    • Det händer att jag drömmer sånt jag med, men då kommer det alltid in något märkligt i drömmen, som känns typiskt jag. Om jag drömde om Indiana Jones amfibiebil så skulle jag definitivt få det till en transtolkning av det. Liksom, hallå, en bil som visar sig vara en båt? Och en hjälte som är en nörd, akademiker och otroligt maskulin? Det går att läsa in mycket i den drömmen 😉

      • Haha, ja så kan man ju tolka det. Det kanske är nåt gränsöverskridande över att ha ett fordon som kan förvandlas till olika grejer, och gå på både land och vatten.

        Jag kollade tillbaks bland mina drömmar i bloggen och jag har ju också drömt flera gånger om att jag blir jättestor och stark, haha. Hade en dröm för några månader sen om att jag, med viljekraft, kunde förvandla mej till superhjälten “Thunder”, som var typ två meter lång och gigantiskt muskulös, och sen sprang jag runt och bekämpade brott tillsammans med min man, som i drömmen var min sidekick (men en liten pojk-sidekick, typ som Batmans Robin). Där behöver man kanske inte ens anstränga sina tolknings-mekanismer för att det hela ska verka lite… eh… queert.

        • Drömmar är ofta väldigt queera. Det ingår liksom att de ska vara laddade med symbolik. Jag tycker tex. att det är talande att de flesta personer jag möter i drömmen är könlösa, verkligen omöjliga att köna, men så finns det alltid vissa speciella personer som har en tydlig könsidentitet.

  4. Dr Sigmund Zoid says:

    …och dagens boktips för folk som har tid över (~380 sidor).

    Robert Moss: Drömmen som redskap, [En andlig vägledning för vardagen]

    Fanns som pocket för några år sedan men finns säkert på bibliotek också. Immanuel behöver inte läsa den – han har redan koll på vad den förmedlar. Var länge sedan jag läste den men vill minnas att jag gillade den.

    • Åh 😀 Jag skulle gärna läsa, om jag kände att det var seriöst och om jag hade tid 🙂

      • Dr Sigmund Zoid says:

        (Jag betraktar den som en av de mer seriösa jag läst. Kan kanske upplevas som lite “new age” av en del, men som jag minns det så är det primärt från hans egen erfarenhet och en del från hans kontakt med Australiska schamaner. Inget Freudianskt-dröm-lexikon trams i alla fall.)

        • Det brukar annars – tyvärr – vara just newagegrejer som är oseriösa, men det beror mest på att det skrivs så mycket sånt. Plus att många s.k. vetenskapliga böcker egentligen är kvalificerat ordbajs.

          • Dr Sigmund Zoid says:

            Jag tror jag ska läsa om den, kanske återkommer med närmre recension. Den är inte newage på det sättet som jag är något allergisk mot, men jag vill minnas att vissa bitar upplevde jag som mer “flummiga” och talade mindre till mig. Vad jag gillade var dock att den just inte gjorde anspråk på att vara vetenskaplig. Just “vetenskaplig” drömtolkning inom psykologin är enligt mig ofta, även utanför de kretsar som är Freudskadade, ofta just kvalificerat ordbajs. Vissa inriktningar inom psykologin håller t ex än idag fortfarande fast vid att drömmar egentligen alltid bara är “brus” i hjärnan vilket jag har svårt att acceptera.

            De newage aspekter som Moss lägger in är eventuella andliga värden och eventuella möjliga prekognitiva funktion hos drömmar – vilket man kan välja att tro på eller inte (närmaste beskrivningen jag kan komma på är ett släktskap med Jungs kollektiva omedvetna).

            …jag ska nog läsa om boken, det var länge sedan 😉

          • Öht tycker jag att det mesta som rör sömn och dröm är väldigt flummigt skrivet. Eller så är jag helt abnorm.

          • Elin I. says:

            Det finns en bok som är skriven av Montague Ullman och heter “Använd dina drömmar”. Den är relativt ickeflummig (möjligen ska man betona “relativt” här) och ganska common-sense, vad jag kan minnas. Den har i varje fall inte några fasta drömsymboler, vilket väl känns som ett minimikrav för icke-flummiga drömböcker. Faktum är att författaren säkert (=har jag för mig) uttryckligen kritiserar sådana drömtolkningsskolor.

            Jag läste och gillade den när jag gick i gymnasiet, vilket förvisso är några år sedan, men jag tror att den håller förhållandevis bra. Den finns antagligen på ditt lokala statsbibliotek. Fast i och för sig kanske den också hör till avd. “Immanuel behöver inte läsa den, han har redan den graden av koll”. 🙂

          • Dr Sigmund Zoid says:

            Jag har den boken också och den är mindre flummig än Drömmen som redskap och jag gillade den också. När jag tänker på det så är den nog nästan bättre att börja med…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *