
Idag har jag en journalist här på besök. Radio, som tur var. Radio betyder att jag bara behöver städa till anständighetens gräns. Det behöver inte vara snyggt, bara undanplockat. Radio betyder också att ingen kan se mitt vildvuxna skägg, men det gör inte så mycket.
Däremot är jag nervös för hur det kommer att låta när programmet är klart. Jag får ju alltid en sån där “hjälp, vad sa jag egentligen?”-noja efter en intervju eller föreläsning, men den här gången är jag dessutom nyfiken på min röst. Det var ett tag sedan jag spelade in den senast, och jag vet inte hur jag låter nuförtiden. Mycket har hänt på fyra månader.
Jag inser också hur mycket som har hänt när jag berättar samma gamla berättelse om hur mitt liv har sett ut; varje gång ser jag den ur ett nytt perspektiv. Jag fungerar helt annorlunda idag jämfört med för bara ett år sedan. Bättre, framförallt. Mycket bättre.
***
Jag vet inte än när programmet ska sändas, så jag tar det senare.
Läs även andra bloggares åsikter om radio, röst, transition, transsexualism, könskorrigering, puberteten, hormoner, vård, media, komplex, målbrottet, testosteron, mognad
Pingback: De svenska årstiderna är bipolära « trollhare
Pingback: Verklighetens folk är transpersoner – i alla fall i radio « trollhare