De svenska årstiderna är bipolära

Veckan som gick har varit hektisk. Måndag och tisdag var jag hypoman och städade och byggde och pysslade. En gammal lagerhylla och en skohylla förvandlades till en låg bänk som passade perfekt i hallen, och så flätade jag en liten matta att ställa skorna på istället.

Min träbänk i hallen, och speglar på väggenPå tisdagen hämtade jag dessutom ut mina nya glasögon, på onsdagen hängde jag med Dennis hela eftermiddagen och kvällen, på torsdagen hade jag ett viktigt möte och på fredagen mötte jag en journalist och blev intervjuad i flera timmar.

Det har varit väldigt mycket på en gång, och så har det varit i princip hela tiden sedan påsk. Det fungerar någorlunda eftersom ljuset och värmen gör mig manisk och dum. Min hjärna behöver kyla för att fungera optimalt, och min kropp har lätt för att tappa rutinerna – äta, sova, vila, sitta ner och jobba – när det är ljust. Det här är den tiden på året jag löper störst risk att tappa dygnsrytmen, eftersom det aldrig blir riktigt mörkt.

Det är på gott och ont, antar jag. Just nu jobbar jag på att försöka hålla mitt 24-timmarsdygn genom att äta och sova på någorlunda fasta tider och använda persienner flitigt, och jag kan inte låta bli att undra om inte sånt här är avsevärt enklare i ett land där det inte är så stora variationer under året. Om man inte pendlar mellan att ha mörker 20 timmar per dygn och att aldrig ha riktigt mörkt, så kanske det är lättare att hålla rutinerna.

Hela grejen med de här årstidspendlingarna är egentligen väldigt bipolära: Upp och ner, manisk aktivitet och depressiv dvala. Det kommer naturligt när man bor nära nord- eller sydpolen ju. För mig som mer och mer inser mina egna bipolära drag känns det både som en tröst och som en utmaning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in NPF, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to De svenska årstiderna är bipolära

  1. Ylva says:

    Varför är det inte okej att gå i ide på vintern bara sova bort allt det mörka?

  2. provat Melatonin?…äsch det var en torftig och löjlig fråga. Svara inte på den 😉
    Älskar din kommentar ovan. Den är i sanning högst relevant.

  3. Samma här. Funkade noll på mig. åså vill jag ge dig en varm kram. Den har jag längtat efter ett tag. Känner du inte för att kramas just nu…så kan du väl stoppa in den nånstans, så att när du hittar den kanske den blir sådär som när man plötsligt hittar en hundralapp på gatan…;I

  4. korrigering: i sista raden…gatan…;)

  5. Rasmus says:

    Om du nu är bipolär, borde inte du ha en diagnos efter så många år inom psykiatrin? Eller är du bara pop-bipolär: påverkad av årstidernas variation i ljusmängd och lite mer glad och energisk ibland, och mer deppig och trött ibland?
    Ber om ursäkt om jag förolämpar dig, men jag är bipolär vilket är ett rent helvete, och jag börjar bli aningen trött på folks missbruk av begreppet.

    • Jo, det förstår jag, jag är också trött på missbruk av begreppen, men samtidigt tycker jag att det kan finnas en poäng i att använda dem på vissa sätt ibland.

      Formellt sett har jag ingen bipolär diagnos, nej, eftersom jag övertygade min läkare om att det var ADHD “istället”, det som de i mitt förra landsting räknade som “långsam” borderline (dvs jag kunde vara i en akut självmordsbenägen depressiv fas i veckor, men eftersom jag självskadade så var de övertygade om att det var borderline och inget annat). Men jag har hypomana och depressiva perioder, det har vi varit överens om hela tiden.

      För något år sedan var både läkaren och psykologen inne på att jag var bipolär, men då tyckte jag själv att ADHD förklarade mina problem bättre. Så jag tjatade mig till en diagnos och går på Concerta som hjälper till att reglera energinivån men inte påverkar bergochdalbanan i övrigt. Min läkare vill överhuvudtaget vara sparsam med diagnoser, eftersom hon vill se hur mycket som blir bättre av min könskorrigering, så jag kunde inte få båda. Och ADHD stämmer, men det tror jag att bipolär också gör.

      • Rasmus says:

        Tack för svar. Nu förstår jag bättre.
        Borderline har en läkare försökt trycka ner i halsen på mig också, men nu senast jag gjorde screening för det var jag långt ifrån, så nu slipper jag tack och lov det i framtiden. Det är fascinerande hur inkompetenta många inom psykiatrin är, att så fort någon självskadar är det borderline – där kan man verkligen snacka inflation av ett begrepp.

        • Ja, det tar emot att säga det, men borderline har varit en modediagnos. Det har varit väldigt lätt att sortera in personer som självskadar i det, i synnerhet om man är ung och framförallt om man uppfattas som tjej. Jag tror tex. att många av de som får en borderlinediagnos antingen OCKSÅ eller ISTÄLLET har ADHD, men att man missar det för att man är fördomsfull och dömer folk utifrån kön, ålder etc. Och samma med bipolär.

          Sedan tror jag egentligen att diagnoserna som sådana inte är några sanningar. Alltså: Jag känner ibland att om jag fick skriva min egen diagnosmanual så skulle jag lägga in en diagnos som rör sig i gränslandet mellan ADHD, bipolär och borderline, för att för mig personligen upplever jag att de symtomen jag har och har haft som kan klassas in i någon av de diagnoserna egentligen flyter ihop.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *