Min definition av rasism

Egentligen ska man skilja på handling och person, jag vet. Jag brukar inte gilla att prata om till exempel rasister, utan hellre om rasism. Jag har nämligen inte träffat någon som har kallat sig rasist (inte med den innebörden man tänker sig, i alla fall), men ändå hört en hel del rasistiska kommentarer från folk som anser sig vara “toleranta” och “vidsynta” och så. Dessutom så är rasism ett samhällsproblem och inte ett individproblem.

Men med det sagt så har jag en definition av hur en typisk slentrianrasist (inte direkt smygrasist, och inte heller en som går runt med hakkors och rakad skalle) beter sig:

“Om man har som vana att säga “jag är inte rasist, men…” eller “…fast det får man väl inte säga, för då blir man anklagad för att vara rasist” så är man rasist”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Politik, Psykologi, Språk and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

16 Responses to Min definition av rasism

  1. Ray says:

    Så sant 🙂

  2. Susanna says:

    Word! (som du brukar säga). 🙂

  3. Det där gäller väl förresten ganska mycket? Om en person måste påpeka hela tiden att h*n är det och det, eller INTE är det och det, så stämmer det inte. Om man VERKLIGEN är det ena eller det andra så märker folk det, och man behöver inte tjata om det hela tiden.

    • Japp, det fungerar åt alla håll. Egentligen – för att dra en helt annan parallell – så tycker jag det är lite samma sak när folk säger “jag är inte feminist, men…”. Det de säger då ÄR förmodligen något som bygger på feministiska åsikter, de kan bara inte se sig själva som det. Fast nu är feminism något som är i grunden gott och som har blivit svartmålat, men det är inte rasism…

      • Precis! Eller som när en snubbe var arg på mej i min blogg, och skrev att jag inte kunde förstå honom för jag var alldeles för VANLIG och MAINSTREAM medan han var UDDA och SPECIELL. Jag bara “suck, tönt”. Sen gick en tjej in och skrev till snubben att det faktum att han satt och trumpetade ut vad udda och speciell han var, var ett säkert tecken på att han inte var det. Och att det gäller överlag, måste man själv säga att man är nånting (eller inte är nånting) så stämmer det förmodligen inte.
        Det blev lite aha-upplevelse när jag läste hennes inlägg, det är ju så himla sant.

        • Japp, eller som människor som behöver påpeka att de är ödmjuka och vidsynta och inte alls har något emot homosexuella/invandrare/ungdomar/skåningar/transpersoner…

  4. Minou says:

    Men.
    Om vi nu ska undvika rasism ska vi undvika att dra förhastade slutsatser om sånt som skiljer väldigt mycket mellan kulturer!!

    Att ständigt påpeka vad man är eller inte är betyder olika saker i olika kulturer.

    Själv kommer jag på mig med att bli rätt irriterad på de två i min krets som självberömmer mest. De är inte födda i Sverige: en i mellanöstern, en i södra Afrika.

    Afrikanen är den jag träffar oftast. Han berättar, VARJE gång vi ses, hur bra och älskad han är, inte bara att han själv tycker det, utan att andra tycker det. Och det innebär inte automatiskt att han INTE är bra, men inte heller att han är särskilt dålig..

    Jag kan säga: Det är bra att du..
    Och han svarar: Ja, det är därför alla tycker om mig så mycket, mina kompisar säger: “….”

    Vi pratar om att städa: Han har jobbat i en städfirma tidigare: “Min chef, han var jätteledsen, och sa: Varför ska du sluta, ingen städar så bra som du, för jag jobbar med HJÄRTAT.”

    Jag kan inte riktigt hantera det de gånger han berättar hur BRA han är på att plantera blommor medan han förstör mina skott, och så. Jag blir lite extra arg, just för att han liksom i förväg talar om att kritik inte är OK: Han är ju så bra!

    Men: som jag skrev: Jag tror inte det ÄR självskryt. Jag tror det är ett sätt att förhålla sig till sig själv och andras utsagor som vi själva, i skandinavien, har lite för lite av.
    Vi minns folks kritik, inte deras lovord. Vi citerar inte alltför ofta andras beröm av oss.

    Så: jag tror inte det är en generell regel. För det mesta stämmer det. Men oftast handlar det om att man antingen själv missförstått vad tex rasism eller feminism betyder, andra gånger om feghet. Och jag har även tänkt på, hur ofta folk lägger över sina egna åsikter eller farhågor på mig istället för att själva stå för det.

    Intressant, hursomhelst!

    Nu undrar jag en sak:
    Avenue Q har en låt med texten “everyone’s a little bit racist”
    Den är BRA. Den visar på att vi alla har fördomar, och det är viktigt att man själv är medveten om det, och går i musikalens anda så långt att de ju hävdar att rasister är vi alla…

    Är det ett problem att göra så? Skulle vi behöva fler ord?
    För det ÄR skillnad på att vara rasist och tycka att folkmord är rätt och vi vill bli av med alla av fel hudfärg, om så utvisning eller mord ska till, och att vara sur på Tyskar för att de tar alla solstolar. Eller tycka att svenska ungdomar inte borde få komma till vår semesterort och supa, spy ner och slå sönder inredning. Svenskar GÖR sånt. Att tycka extra illa om svenskar om man bor i en sån ort i Alperna där “de” regelbundet ramlar in, utan föräldrar, är faktiskt lite OK tycker jag. Fastän jag VET att det finns trevliga svenskar också..
    Den typen av “rasister”, som anser att de flesta svenskar de möter är egoistiska snobbar – nog är det skillnad på dem och en nynacist som tycker judeutrotning var helt OK, eller en Tutsi som själv slog ihjäl åtta grannar med machete?
    Jag kan föreställa mig en “alpinsk” barägare säga, och MENA det:
    Jag är ju ingen rasist, men Svenskar borde stanna hemma och slå sönder sina egna barer och ge f*n i våra…

  5. Jodå, visst är det så. Visst finns det grader i det, och visst är vi alla rasister (mina fördomar om svenskar ska jag nog inte berätta…). Fast det kallas inte rasism, utan stereotyper och schablonbilder och att vara fördomsfull. Det är liksom snäppet under.

  6. Minou says:

    Två länkar om detta:
    Avenue Q:

    Eriksson säger så träffande: Det är så skönt med tyskar, för de FÅR man tycka illa om…
    Jag letar efter den, för den säger viktiga saker om rasism som är OK och rasism som inte är OK. Vem bestämmer vilka och vad vi “får” ha fördomar om?
    Man får som sagt driva med tyskar:

    Är vi rasister om vi skrattar åt det här?

    Man kan ha en allvarlig sketch, som i sig vill problematisera racismen, som gör det genom att driva med tyskerna..

    Och ibland är folk bara osmakliga i sitt tyskhat. Lyckligtvis reagerar andra
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3131107.ab

    • Det handlar väl ffa om vilka grupper man “får” tycka illa om till vilken gräns? Jag som uppfattas som svensk kan ju tex. säga saker om svenskar som jag inte skulle ha kommit undan med om jag varit “invandrare”. Och jag kan säga saker om norrmän eller britter som jag vet att de inte skulle låta lika oskyldiga om jag sagt dem om turkar eller ryssar.

  7. Minou says:

    Ah.
    Men Immanuel, är det inte det de menar då, de som säger:
    “Jag är inte rasist, men…”

    De kanske har rätt, och menar just:

    Jag är inte en riktig rasist utan en rätt fördomsfull person och jag har med mig massa stereotyper om folk, och vet om det, och just nu vill jag klaga lite på [fyll i lämplig grupp, helst minoritet]”

    Det är det jag menar, att det FINNS olika snäpp. Jag kan vilja markera att:
    Jag vill gnälla lite över min sambo, men jag gillar honom / henne rätt bra, men jag orkar bara inte MED hur hen..[fyll i lämpligt irritationsskapande beteende]

    Man kan behöva betona att man faktiskt gillar sambon och vill fortsätta leva med den, och ändå känner behov av att klaga.

    Att säga: “Jag älskar ju Mats, MEN..” betyder inte: Jag vill att Mats ska dö.
    Kan det inte vara så en DEL av de som nu enligt din definition är rasister menar?

    Jag älskar att ha ett mångkulturellt Sverige, MEN:
    För att få föra upp ett viktigt problem till diskussion men markera att man INTE vill slänga ut alla invandrare?

    Jag skriver inte detta för att propagera för att det skulla vara rätt, mer för att jau faktiskt undrar. För jag är själv sån att jag OFTA sitter med folk och diskuterar BARA problemen i deras relationer, för att det är dem folk behöver dels tips om hur de ska lösa dem, dels få prata av sig frustration över. Och nästan ALLA de känner behovet av att då och då under eller efter samtalet klargöra:
    Det här är ju inte HELA bilden, vi har det ju bra, vi älskar varann.

    Om jag då skulle diskutera problem generellt med Romer (att för få barn med romskt ursprung får gå klart skolan) eller med Somalier (när vi oroas över att flickor förs till föräldrars ursprungsland för att könsstympas), då vore det ju nästan omöjligt att INTE ta med grupperingen i diskussionen. Och då. pga den rasism som finns, vill jag nog faktiskt få säga just:
    “Jag är inte rasist. Bara så att ni vet. Jag älskar vårt mångkulturella land. MEN….”

    • Fast ofta är det ju själva indelningen i sig som är problemet. Jag tänker på alla gånger jag hört folk säga “Jag är inte rasist, men…” för att dra in någons etnicitet i diskussionen: Busschauffören som inte lät dem åka gratis, killarna som kanske eventuellt var de som stal deras cykel, personen som kanske var den som tryckte ner toalettdörrshandtaget fast det borde synts att det var låst, så att handväskan som hängde på dörrhandtaget på insidan ramlade i golvet (ok, den har jag fått återberättad för mig så det är andrahandsuppgifter, men det var… märkligt: Den som varit på toa frågade senare en person som stod utanför toaletterna och jobbade om hon visste vem det var. När den som jobbade där sa nej blev svaret “Jag är inte rasist, alltså, men det var den där n***rn va?” och pekade in i rummet bredvid, där det fanns ett halvdussin personer).

      Jag tycker inte att man behöver säga “jag är inte rasist” för att kunna diskutera tex. könsstympning eller något sånt. Det har iaf jag aldrig gjort (och märkligt nog blir jag ändå bara anklagad för att vara PK hela tiden…). Det borde vara underförstått.

  8. Pingback: Då är jag väl rasist, då. « plastbaronen 4.0

  9. Pingback: Summering av första omgången | Fotbolls-VM i Sydafrika 2010

  10. Pingback: Läget inför sista omgången | Fotbolls-VM i Sydafrika 2010

Leave a Reply to Immanuel Brändemo Cancel reply