Göran Hägglund och valfrihetens folk, del II: Regnbågsfamiljer – heteronormen 1-0

Jag skrev ett långt inlägg om Göran Hägglund och Kristdemokraternas såkallade familjepolitik, i synnerhet deras fixering vid könsroller och läggning. Först efteråt upptäckte jag den nya studien som presenteras i senaste numret av Pediatrics (pdf), som DN och Nyheter24 skriver om. Den amerikanska forskaren Nanette Gartell har följt lesbiska* mödrar som skaffat barn genom insemination sedan 1980-talet, och undersökt barnens psykiska hälsa. Det visade sig att barnen inte bara mådde lika bra som genomsnittet, utan dessutom var bättre på sociala färdigheter och hade bättre inlärningsförmåga:

“The lower levels of externalizing problem behavior among the NLLFS adolescents may be explained by the disciplinary styles used in lesbian mother households. The NLLFS mothers reported using verbal limit-setting more often with their children. Other studies have found that lesbian mothers use less corporal punishment and less power assertion than heterosexual fathers. Growing up in households with less power assertion and more parental involvement has been shown to be associated with healthier psychological adjustment. Also, adolescent boys who are close to their parents are less likely to engage in delinquent behavior.”

Det är klart: det handlar om klass till stor del. De familjer som har kommit ifråga har varit mammor som har haft både den ekonomiska möjligheten att skaffa barn genom insemination och den sociala tryggheten som gjort det möjligt att leva öppet som lesbisk. Däremot är det en fördel att man har sluppit undan en av standardinvändningarna mot den här sortens forskning: Att det enbart är de familjer som är “lyckade” som söker sig till studien. Eftersom mammorna har följts från befruktningen tills att barnen är sjutton år har det varit ett tydligt genomsnitt av gruppen ‘öppet lesbiska kvinnor i amerikanska storstäder som skaffade barn i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet genom insemination’.

Nu vill jag bara höra Göran Hägglunds kommentar till den studien, eftersom han så sent som idag har sagt att forskningen stöder hans idé att kärnfamiljen med två föräldrar av olika kön alltid är det bästa för barn:

“- Hur kan du vara så säker på att kärnfamiljen är den ideala uppväxtmiljön?

– Man tror ju utifrån psykologisk forskning att det är väldigt bra. Vi eftersträvar att man ska få gemensam vårdnad, vi eftersträvar att det i barns uppväxtmiljöer ska finnas både man och kvinna. Det är klart att det bottnar i att vi tror att det är bra utvecklingspsykologiskt att det sker på det sättet.”

Göran Hägglund, du “tror” att det är “väldigt bra” med kärnfamiljer, som om motsatsen är att tycka att det automatiskt är fel att leva i ett olikkönat tvåsamt förhållande. Men du? Tror gör man i kyrkan.

*) Det stör mig att studien enbart skriver om lesbiska och heterosexuella mammor; att det finns bisexuella mammor verkar de ha missat. Jag antar att de utgår ifrån att bisexuella mammor inte väljer insemination.

Lästips: Skriet från kärnfamiljen och Grannfrun får Hägglund att vurma för familjers självbestämmanderätt. Uppdatering: Nu skriver även AB om det. Märkligt att det bara är vissa familjer som räknas. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, Genusforskning, HBTQ, HBTQ-historia, HBTQ-juridik, Könsneutrala äktenskap, Politik, Relationer, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Göran Hägglund och valfrihetens folk, del II: Regnbågsfamiljer – heteronormen 1-0

  1. Nu har jag inte läst forsknings-artikeln, bara sammanfattningen i DN. Men om man vill undersöka ifall barn mår bättre eller sämre när dom har två föräldrar av samma kön, jämfört med hur dom mår med två föräldrar av motsatt kön, så är det ju irrelevant ifall nån av föräldrarna också kan tända på ett annat kön än deras partner har. Det relevanta är bara hur föräldra-konstellationen ser ut. Så jag misstänker att dom definierat “lesbiskt par” i den här studien som “två kvinnor som är ihop”, inte “två kvinnor som är ihop och som absolut bara tänder på andra kvinnor” – och samma med “heterosexuellt par”.

  2. Japp, det tror jag med. Fast sedan tror jag också som sagt var att de 1. grundar sig på den homonormativa synen som var vanlig då, på 80-talet, och 2. ändå drog slutsatsen att de mammor som är bisexuella i större utsträckning väljer att försöka skaffa barn med en man de känner.

    För det är något som har slagit mig att även idag pratar man om “lesbiskas” rätt till insemination…

  3. Karin says:

    Det finns dessutom en hel del annan forskning där man jämför familjer med föräldrar av samma/olika kön där man kommer fram till att det inte är någon skillnad mellan hur barnen mår. Man gjorde t.ex en noggrann forskningsgenomgång i samband med utredningen Barn i homosexuella familjer. Jag är helt säker på att Hägglund och andra kristdemokrater i ledande ställning känner till det.

    Se t.ex http://www.anrell.nu/homo/fakta/barn.html

  4. Majoy says:

    Glad att jag kikade in här och fick läsa om forskningen du refererar till!! Tack.

    Sedan tror jag tyvärr att när det gäller Hägglund och hans polare så tar de till sig den forskning som bäst passar deras syften…vilket väl denna säkert inte gör…

    Men som tur är så är vi är ju som tur är så många andra som gärna för de här resultaten vidare 🙂

  5. Japp, det tror jag också att de känner till väldigt väl…

  6. Majoy: Ja, jag tror ju att tex. Göran Hägglunds glasögon är lite annorlunda slipade än mina, så han lär väl läsa in andra saker än vad jag gör.

  7. Houdini says:

    Jag har för mig att man vid insemination i USA kan se donatorerns yrke, fritidsintressen, utseende osv. Man får också själv välja vem man vill ska donera. Alltså skulle en liten del av skillnaden mellan barnen i studien kunna bero på det genetiska urvalet, då mammorna antagligen väljer en framstående person som donator hellre än en “misslyckad”. Intelligens och därmed studiebegåvning beror delvis på arvet, frågan är om man ärver social förmåga..?

  8. Det är också en aspekt av det. De borde ha jämfört resultatet med heterosexuella/olikkönade par som skaffat barn genom donatorinsemination, då hade det varit riktigt intressant.

  9. Houdini says:

    Ja, vi får hoppas på en uppföjning. Har du läst ursprungsartikeln?

  10. dam i tofflor says:

    Han har ett märkligt sätt att uttrycka sig, Hägglund: “vi eftersträvar att det i barns uppväxtmiljöer ska finnas både man och kvinna.” borde det inte finnas kvinnor och män, och andra barn för den delen? Det verkar som om han tänker sig att familjerna ska vara väldigt slutna mot omvärlden. Instängd i kärnfamiljen…brrr Det skulle jag inte vilja vara varken som barn eller vuxen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *