Manlighetsstudier på en höft (eller: Hur ett kamerastativ ersätter bröst)

Vägen hem från biblioteket är ungefär trehundra meter. På den vägen lyckades jag inte ta ett enda avslappnat steg idag. Jag vet nämligen inte hur man går med en bok i handen, och med 752 sidor är The Transgender Studies Reader lite för stor och tung för att passa i väskan.

Förr i tiden släpade jag ofta runt på böcker, skrivhäften och mappar och kalendrar och allt möjligt, men då hade jag höfter. Jag vilade liksom bokens nederkant på höftbenet, och behövde knappt hålla i den alls. Idag går inte det längre, eftersom testosteronet har rätat ut mina kurvor. Jag älskar det, men det gör mig förvirrad när jag inte riktigt vet hur jag ska röra mig.

Just den här boken har mjuka, blanka pärmar och samtidigt är den ganska tung, så måste jag hålla i den ordentligt, men jag har ingen höft att balansera den på och den är för tjock för att jag ska kunna få ett bra grepp med handen. Hur bär personer som inte har utstickande höfter? Ifjol när jag frågade hur man bär en stor låda utan tydliga höfter fick jag svaret:

“Det beror på storleken på lådan och hur man placerar den på magen, ibland hjälper det att luta sig bakåt så att du tillsammans med lådan har en bra jämnvikt.”

Jag mindes det, och försökte att vila boken mot magen. Det kändes jättekonstigt, och inte satt den kvar heller eftersom jag inte ens har särskilt mycket till bilringar längre. Då försökte jag att helt enkelt låta armen hänga längs sidan, men det gjorde det svårt att gå. Till slut drog jag upp armen och tryckte boken mot bröstkorgen. Den höll sig på plats och var inte i vägen när jag gick, men jag kan inte minnas att jag någonsin har sett en enda maskulin person bära en bok eller ett skrivhäfte tryckt mot bröstkorgen.

I och för sig så har jag svårt att minnas bilder av män som bär böcker, men när jag googlade hittade jag bara bilder som den här: En kille som bär böcker i händerna framför sig med stöd av magen, och en tjej som bär dem tryckt mot kroppen. Det förutsätter större händer än vad jag har, tror jag, eller i alla fall bättre balans. Kanske är det en vanesak.

Mina höfter har delvis försvunnit, men jag sörjer inte. De enda de var bra för var ju just för att bära lådor och böcker; några “child-bearing hips” var det definitivt inte tal om. På samma sätt kommer jag inte att sörja mina bröst när de väl försvinner. Det enda jag har använt dem till är som stöd för armarna när jag håller i kameran. Numera har jag ett riktigt stativ, så de behövs inte längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Puberteten, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

16 Responses to Manlighetsstudier på en höft (eller: Hur ett kamerastativ ersätter bröst)

  1. Jag funderar på hur jag själv bär grejer. Jag har ingen mage och inga vidare höfter heller. Jag kanske bara håller med armarna liksom?

  2. Då måste du ha starka armar. Det har inte jag…

  3. kristiporr says:

    Jag försöker se allt slags bärande som träning för armmusklerna. T.ex. när (jag tror att) ingen ser försöker jag bära saker med utsträckta armar. Är nämligen rätt tanig själv men försöker styra upp iaf det där med armar, axlar och bröst muskler.

    Men annars är väl det bästa tipset jag kan komma med att försöka fokusera tankarna på något helt annat med kroppen så brukar det lösa sig automatiskt. T.ex. fokusera allt på blicken eller hur långa steg du tar eller liknande. Fan vilken märklig diskussion känns det som nu…

  4. Bära saker med utsträckta armar? Det skulle inte fungera inomhus iaf, inte hemma hos mig där man måste se sig för så man inte snubblar 😉 Annars gillar jag verkligen idén, det har jag inte tänkt på 😀

  5. Hm, hur svarar man i trådar? Går inte det längre? Jo jag har nog ganska starka armar. Men jag har ju tränat som sjutton också. 😉 Häromdagen bar jag en hel gräsklippare genom Haninge Centrum galleria. Det ni!

  6. Wow, det är kanske något att prova 😀

  7. plastbaronen says:

    Jag brukar nog kroka in dem under armen, tror jag. Böcker alltså.

  8. Ah, hurdå? Liksom, framför eller vid sidan av kroppen? Och i vilken vinkel?

  9. Mellanvärld says:

    Bära saker: usch!

  10. Mellanvärld says:

    Ja, i synnerhet om det är stort eller tungt…

  11. Du känner inte en trygghet i att ha tex. en ryggsäck på ryggen, eller en axelremsväska eller en bok på huvudet heller?

  12. Mellanvärld says:

    Ryggsäck går ju bra; det är just att bära med händer/armar som är problemet.
    “…eller en bok på huvudet” nu tror jag du överskattar mitt balanssinne; den kommer ju bara ramla i backen.

  13. Ah, men du har aldrig ett behov av att gömma dig bakom tex. ett kollegieblock, en pärm eller så? Eller att ursäkta ditt icke-kramande av bekanta med att du har något stort i famnen?

  14. Mellanvärld says:

    Naäe… *undrar hur man gömmer sig bakom en pärm*

  15. Man håller den upprätt och hukar lite bakom den. Den döljer egentligen inte ansiktet, men får iaf mig att känna mig mer “dold”.

Leave a Reply