Vestibulit utan samlagssmärtor (eller: Lyxen med att vara asexuell)

“Det är väl bara att låta bli att ha sex”

“Det finns ju så mycket annat man kan göra än att ha samlag”

“Om du låter bli att tänka så mycket när du har sex så går det nog lättare”

“Dagens tjejer har en sån press på sig att vara sexuellt tillgängliga för unga killar, det är därför de får såna här problem”

Vad svarar man på sånt när man varken är tjej eller sexuell, men ändå har vestibulit? Det kallas för samlagssmärtor, men det ordet i sig är sexnormativt och heteronormativt. Man måste inte vilja ha vaginalsamlag, och man måste inte vilja ha någon form av sex överhuvudtaget, för att tycka att det är ett problem med ett underliv som känns som ett öppet sår mot sandpapper varje gång man går på toa.

Ändå vet jag att det är just därför det är osynliggjort, att det är därför det är så svårt att få rätt hjälp: Vestibulit förväntas handla om unga tjejers sexualitet, kopplat till psyket dessutom. Martin Ezpeleta skriver:

“Vi pratar ändå om tiotusentals tjejer. Men det är kanske det som är grejen: att det handlar om tjejers sexualitet. För när det var männens pittar som inte stod givakt, gick hela forskningskåren ner på knä och använde huvudet.

Att kunna njuta av sin sexualitet verkar vara en rättighet, när det handlar om män. Men en lyx, när det handlar om kvinnor.”

Ikväll handlar Uppdrag Granskning om vestibulitvården. Det ska bli väldigt intressant att se, även om jag lär sitta där med en klump i magen. Jag har redan berättat min egen historia så många gånger att jag inte tänker dra den igen, och dessutom är jag inte ett dugg representativ för de som drabbas av vestibulit. Jag är inte tjej, jag är inte sexuell och jag har ingen pojkvän eller något av det där- som tur är.

Det är lättare att vara en asexuell transkille* med vestibulit än att vara en (hetero)sexuell tjej med samma diagnos. Jag har säkert lika ont som de, och dessutom kanske svårare att förmå mig själv att till exempel använda bedövningskrämer, men jag slipper ha en relation och en sexdrift som hämmas av att jag vill men inte kan ha sex – eftersom jag faktiskt inte vill. Det är en lyx och ett privilegium att inte vilja ha sex, har jag förstått.

*) Eftersom jag förutspår att folk kommer att missförstå är det bra att förtydliga: Jag är en kille som föddes med fitta. Jag är asexuell. Jag har vestibulit. Det är tre olika saker, och jag tror inte att de måste hänga ihop.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Genus, Kroppstankar, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykiatri, Psykologi, Språk, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

17 Responses to Vestibulit utan samlagssmärtor (eller: Lyxen med att vara asexuell)

  1. svalin says:

    Fast delvis har det ju med psyket att göra eller det är det emst centrala skulle jag säga personligen. Kan man inte ha sex känner man sig onormal, sjuk och allmänt värdelös. Man vill ha sex eller kanske känner sig pressad att ha det. man tror att det ska gå över men det blir värre och värre. man får svårt att slappna av och kan då inte ha sex för att man inte är tillräckligt våt. men så kanske man har det i alla fall och helvetet är löst.

  2. Jo, och det har också visat sig att KBT hjälper. Jag ifrågasätter inte att det finns en koppling till psyket, men problemet är ju att allt som räknas som “psykiskt” nedvärderas.

  3. svalin says:

    Precis, det psykiska har en tendens att nedvärderas tyvärr. På en hemsida om vestibulit på nätet finns det exempelvis kommentarer att det bara är att “rycka upp sig” i princip.

  4. Usch, så trist, men det förvånar mig inte. Och det jag har sett (som jag tycker är typiskt för kroppsliga problem som har fått en “psykstämpel”, oavsett om det är transsexualism, vestibulit, epilepsi/icke-epileptiska anfall, eller vad det än är) är att det lätt blir att motreaktionen från en del blir att det absolut inte kan ha med psyket att göra, just för att det inte bara är att “rycka upp sig”. Som om en djup depression eller en manisk fas eller en psykos var något man kunde rycka upp sig ifrån…

    Jag tror ju att kropp och själ hänger ihop, men att vi lever i ett samhälle där de har skilts åt och där kroppen ofta får tolkningsföreträde före själen. Dvs: En smärta som inte syns tydligt utåt uppfattas som psykisk. Om vestibulit hade gett tydliga sår så hade det förmodligen tagits på allvar mer.

  5. Ulrika says:

    “Att kunna njuta av sin sexualitet verkar vara en rättighet, när det handlar om män. Men en lyx, när det handlar om kvinnor.”

    Touché!

  6. pansartrupp says:

    Togs p-piller upp i programmet? Jag gick nämligen omkring i ett och ett halvt år och trodde att jag hade (relativt) lindrig vestibulit, slutade sedan av andra anledningar med p-piller och vips, där var torrhet, smärta och svampsymtom försvunna. Fick bara höra från min barnmorska att jag skulle använda barnolja, trots att sköra slemhinnor – som jag förstått det – är en rätt vanlig biverkning. Funderar lite på om det finns någon koppling med att p-piller anses göra det bekvämt för de penisfödda en eventuellt har vaginalsamlag med (för eh, då “slipper” man ju kondom och kan komma i tösen, gu’ va’ praktiskt) och hur tyst det är kring just sådana biverkningar… Att det skulle vara mer prioriterat att kukfödda har det skönare än att fittfödda har det oskönt, typ. (“så farligt kan det väl inte vara”)

    Sedan tycker jag det är skrämmande hur lång tid det tagit för vestibulit att komma upp i ljuset, när det nu “upptäcktes” för, vadå, 30-40 år sedan?

  7. Jag har inte hunnit se det än, eftersom jag kollar program i efterhand på svtplay, men du kan ju se själv:

    http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning

    P-piller är en sån sak som ofta nämns som kan bidra till vestibulit. Läste nånstans att 75% av de som får symtom får det i samband med att de börjar med p-piller. Visserligen är det väldigt vanligt med p-piller, men det är en väldigt hög siffra ändå…

    P-piller ansågs ju när det kom vara bra för kvinnors frigörelse eftersom de nu äntligen kunde ta kontrollen över sin reproduktion. Istället blev det väl snarare så att möjligheten att ta kontroll förvandlades till ett ansvar. Gamla patriarkala mönster krossar man tydligen inte så lätt :/

  8. svalin says:

    Det är vanligt, eller i alla fall rätt så vanligt att p-piller kan vara en orsak till vestibulit.

  9. Angående det här med psykosomatiska besvär: En person som står mej nära hade väldigt allvarliga fysiska besvär som periodvis krävde inläggning på sjukhus. Alla möjliga läkare letade efter orsaken, men ingen hittade nånting. Nån läkare sa liksom nedlåtande “det är väl psykiskt bara, innerst inne så känner du att…blablabla”. H*n slog ifrån sej som f-n över att bli så nedlåtande tilltalad för väldigt allvarliga problem.
    För några år sen blev det åter en tripp till sjukhus. Läkaren h*n fick träffa då föreslog, väldigt respektfullt och sakligt, att det kanske var psykosomatiska problem som bäst skulle behandlas med psykofarmaka och sen terapi. Och nog sjutton hjälpte psykofarmakan! Men det är sån himla skillnad på att få “psykosomatiskt” föreslaget på ett RESPEKTFULLT sätt, och att få höra det på ett NEDLÅTANDE sätt.

    Över till nåt helt annat: Det här kanske låter dumt, men skulle man kunna bota vestibulit genom att typ… sy ihop fittan, så slemhinnorna inte behöver exponeras för nånting? Det är ju självklart inget alternativ för en tjej, men skulle man kunna göra så på dej?

  10. Jag håller med helt och hållet. Det är en STOR skillnad mellan att vifta bort något med “förklaringen” att “det är nog bara psykiskt (läs: inbillning, ryck upp dig, etc)” och att föreslå det som ett seriöst, respektfullt förslag. Jag tyckte tex. att min läkare på HC ifjol sa många bra saker om mina psykosomatiska problem, som jag verkligen behövde höra. Annars är det tyvärr ofta något de drar till med, och då blir det sällan bra.

    Jag har tänkt den tanken, det har jag. Nu tänker jag att vi får se vad som händer efter att jag har gjort hyston.

  11. dean says:

    Har sett och länkat programmet. Av nån anledning har detta med vestibulit intresserat mig väldigt på sistone, även om jag inte har det själv.
    Ringde till gynekolog idag för att boka tid och bla prata om preventivmedel.
    – Så du vill börja med något hormonellt?, frågade personen i telefonen.
    – Nej absolut inte! utbrast jag.
    Sen fick jag lite svårt att förklara vad jag ville, men jag har bestämt mig för att stå fast vid min ståndpunkt. Inga hormoner. Slå näven i bordet. Efter allt jag hört är mitt förtroende för barnmorskor, gynekologer mfl väldigt lågt (fördomsfullt, javisst), men då är jag beredd på det värsta. Nu ska jag bara läsa på argument om varför jag inte vill ha hormonella preventivmedel.
    Ville bara få skriva av mig lite… 🙂

  12. SisterofNight says:

    Men vet inte människor att p-piller försätter en biologisk kvinnas kropp att tro att den är gravid?!

    Pillren stänger av ägglossningen i Hypofysen i hjärnan, som i sin tur säger till Sköldkörteln att nu är det barn på gång, som i sin tur langar hormoner till äggstockarna och livmodern att “om x månader ska det bli knodd”, äggstockarna skickar sina signaler via systemet till Hypofysen att den fattat läget.

    Livmodern och slidsekretet förändras då för att inta vissa biologiska funktioner.

    Alltså är det en graviditet en kvinna genomgår så länge hon är på pillret.

    Majoriteten av alla kvinnor mår inte tipp topp under en graviditet för att det är en sådan megaomställning i hjärnan och kroppen, hormonellt och på andra sätt.

    Alla kvinnor som blir gravida kan drabbas av en rad saker.

    Första 3 månaderna får på rak arm 90% el mer minst 1 av följande;
    Förvärrande av redan existerande medicinska/psykiatriska problem,
    viktökning, ömma tuttar, större tuttar, illamående, kräkningar, bisarra matsug, slidproblem, pissig sexlust, deppression, ångest, humörproblem, håravfall, hudförändringar, svullen kropp, samlar på sig vätska, personlighetsförändringar, aggressivitet, taskig matlust, ökad matlust, neggig attityd till andra och omvärlden och så vidare.

    Sådant drabbar även kvinnor på p-piller och anses som “lindriga och acceptabla biverkningar”

    Då har vi inte ens gått in på sådant som blodproppar, leversjukdomar mm.

    Ringer en klocka?!

    Om alla biotjejer/kvinnor med Vestibulit på P-piller eller andra hormoner, skulle sluta med dem, skulle det inte förvåna mig om ett sanslöst antal blev bättre el tom friska från sin Vestibulit. Att seriöst överväga att sluta borde vara ett must kan jag tycka eftersom det verkar vara ett fruktansvärt tillstånd.

    Tjejer och kvinnor i Sverige är jättebra på äta hormoner för det är det enda gyn o barnmorskor i regel är inne på och anser duger, alla som tagit upp saken där/fått det pådyvlat, vet vad jag pratar om. De anser att andra alternativ är så “svåra och jobbiga”. Och verkar anse att de gör jorden en jättetjänst.

    Vidare älskar gynekologer att skriva ut hormoner för alla mensproblem som finns eller tom till de som inte ens haft mens. Även om en tjej/kvinna inte vill. Det hindrar forskning på kvinnors hälsa. Orsak först, inte enbara dölja med hormoner tack. Valet ska finnas iaf. Inte som enda alternativ ofta som idag. Gynekologer är hopplöst insnöade på hormoner. Låt de personer som vill ha hormoner få det, vi andra slipper/vill inte ha dem.

    Det anses som självklart att kvinnor ska käka hormoner, acceptera må skit eller bara inbillar sig att de mår skit, en graviditet förutsätts alltid vara en fruktansvärd katastrof och tjejer och kvinnor anses inte kapabla att ta hand om andra preventivmedel.
    Pojkar och män anses heller inte som några som sak ha med saken att göra, mkt märkligt!!!

    Frågan om könssjukdomar och pojkar/män är som rena antiken. Varför vaccineras t ex inte alla pojkar i samma ålder med Gardasil som flickor? Om det nu ska vaccineras?
    Och varför fokuseras det bara på preventivmedel samtidigt som det gnälls högt om könssjukdomar men knappt något görs för att ta tag i ALLA, oavsett kön, ålder mm.

    Oerhört stagnerat område fullt av sunkiga fördomsfulla åsikter. Den snubbe, ja alla, som inte tar till sig hur omfattande hormoner faktiskt påverkar en tjej/kvinna är förlegad.
    Prevmedel för män finns ju redan, principen finns, men ingen vill tillverka det, för män kan få tex lite Acne och det anses som en JÄTTEALLVARLIG biverkan och då vill man inte utsätta män för det. Kvinnor däremot anses gladeligen stå ut med Acne.
    Sprutor anses oxå för jobbigt på män. Men kvinnor är ok att ge sprutor var 3e månad, t ex p-sprutan.

    Det gapas ofta högt från män att många män blir pappor mot sin vilja. Alltså borde väl många faktiskt vara intresserade av att skydda sig på olika sätt. Alla kan titta på t ex Billingsmetoden som prevmedel. Det fungerar utmärkt för många utan biverkningar. Som preventivmetod är Billingsmetodens säkerhet i nivå med p-pillrets.

    Alla som vill ha/behöver hormoner ska få det. Men jobba på alternativ och hjälp de som vill sluta. Att diskutera att sluta om det kan orsaka Vestibulit vore väl jättebra.
    Hoppas alla drabbade orkar. Ni har det tufft. Ge er inte! 🙂

  13. Håller med helt och hållet. Nu är det väl iofs så att det inte alltid räcker med att bara sluta med p-piller (i synnerhet för de som aldrig har tagit några…) men det borde vara ett första steg om man tror att det har med saken att göra.

  14. Sister of night: Jag hade själv mellanblödningar på minipiller, men inga biverkningar alls på kombinationspiller (eller jo, lite fetare hy har jag nog, men då jag har abnormt torr hy från början var det ju bara bra). Jag har hört rätt många tjejer som fått nån form av jobbig biverkning av p-piller och slutat, men vet också skitmånga som äter p-piller utan problem alls. Du skriver att 90% av alla tjejer får mer eller mindre hemska biverkningar av p-piller – tycker det låter extremt överdrivet. Har du öht nån källhänvisning på detta? Nån medicinsk undersökning?

    Visst, man ska upplysa om dom biverkningar som finns med p-piller, och visst, det är sjukt att det inte finns nånting för män, trots att man förmodligen hade kunnat forska fram det ifall inte majoriteten av alla män tydligen börjar noja om impotens och sånt så fort det pratas p-medel för deras kön. Men man behöver ju inte överdriva om hur otroligt fruktansvärda kvinno-p-piller är för den sakens skull…

  15. Jag uppfattade den statistiken som att den handlade om gravida?

  16. Hoppsan, jag kanske missade syftningen där… okej. Dom 90% var gravida, inte p-piller-ätande.

    Men sen står det iaf “Sådant drabbar även kvinnor på p-piller och anses som ”lindriga och acceptabla biverkningar” ”
    VEM är det som påstår att exempelvis depression eller kräkningar skulle vara “lindriga och acceptabla biverkningar” när man äter p-piller? Dom barnmorskor och gynekologer jag pratat med fattade ju att det är jobbigt att få mellanblödningar så man måste ha trosskydd jämt, och att detta är skäl att byta metod. Och det är ju ändå mindre illa än att kräkas eller få depression.

    Om nån barnmorska/gyn säger att det är acceptabelt och inte så farligt att man kräks och får depression så visar ju det att h*n är en j-a dåre och att man bör gå till nån annan.

    Och obs alltså, jag påstår inte att allt är frid och fröjd med p-piller, men tycker ofta att det är såna extrema skräck-scenarion som målas upp när man ska diskutera nackdelarna med dessa preventivmedel…

Leave a Reply