Dagens ord: Genusavund

För två veckor sedan skrev Amanda Brihed ett av de där blogginläggen som får mig att älska henne; om sorgen över att inte få bli förälder. Idag följer hon upp det med ett inlägg på Aftonbladet Debatt om kastreringstvånget för transsexuella och intersexuella:

“Jag får ofta höra att det inte är en rättighet att få barn. Men har staten verkligen rätten att stjäla möjligheten? Att förbjuda? Jag och många tusen med mig sörjer varje dag en möjlighet och ett liv vi blivit bestulna. Jag längtar till dagen då jag också får kalla mig människa, medborgare, kvinna och mamma. Hur många år till måste jag vänta?”

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: För en del transsexuella är det otroligt viktigt att rekonstruera könsorganen, att bygga en fitta av en kuk eller en kuk av en klitta (eller av ett hudrör). För en del transsexuella är det viktigt att få bort de testiklar eller äggstockar som de upplever bara ställer till med besvär. För en del transsexuella är det ingen stor sak att de inte kan bli föräldrar. Men det gäller inte alla.

Jag pratar inte gärna om tvångskastreringar, utan säger hellre kastreringstvång och kastrationskrav. Det är nämligen inte kastreringen som sådan som är problemet, utan tvånget och kravet. Tvånget är inte att bli fastspänd på en brits innan man rullas in till operation, utan tvånget ligger i det försåtliga att få det att framstå som en valmöjlighet när det i själva verket är allt eller inget som gäller. Risken är att folk efter könskorrigeringen grämer sig över att de inte kan få barn*, utan det finns också en risk att de som skulle behöva en könskorrigering men kanske inte kan eller behöver genomgå just de operationer som lagen kräver inte får någon vård alls. Orsaken kan vara allt från att utredaren bedömer att man inte är transsexuell om man inte går med på sterilisering, till att man själv inte ens vågar söka sig till utredningen för att man tror sig veta att det är hopplöst.

Kastreringstvång handlar om mer än att “äta kakan och ha den kvar”, som någon skrev under artikeln – i sig ett märkligt uttryck. De får de att låta som om transpersoner är särskilt priviligerade, som att vi har fått dubbla möjligheter att ta för oss i livet och fritt kan välja att förändra våra kroppar och prova olika könsroller. Jag gillar verkligen den bilden, även om jag ofta känner att den ligger långt ifrån verkligheten.

Förmodligen är det just därför som det finns stelbenta regler om könskorrigeringar, och förmodligen är det just därför det sitter en massa människor och uttrycker sina åsikter om saker som de inte är insatta i, berörda av eller ens har förstått: De är avundsjuka på mina privilegier som transperson.

Det händer att folk säger att jag är en tjej med penisavund. Jag skulle säga att de som säger det lider av genusavund.

*) Det är inte detsamma som att “ångra sitt könsbyte”.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, HBTQ, HBTQ-juridik, Internet, Intersexualism, Könstillhörighetslagen, Kroppspolitik, Kultur och media, Politik, Psykologi, Regnbågsidoler, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

19 Responses to Dagens ord: Genusavund

  1. Moa says:

    Jag var precis inne och läste artikeln och lite av kommentarerna och reagerade precis som du på “man kan inte äta kakan och ha den kvar”. Alltså egentligen, är det inte sådana som jag (och förmodligen människan som skrev kommentaren) som äter kakan och har den kvar varje dag? Jag som trivs i min kvinnokropp. Jag som kan ha den utan att behöva sterilisera mig. Hur tänker folk?

  2. Jag håller med, det är väl att äta kakan och ha den kvar om något? 🙂

    Fast jag gillar verkligen att de utmålar det som något slags privilegierat tillstånd att vara transsexuell. Det är en skön omväxling från de som tycker synd om en för att man “lurats att tro att man kan byta kön” 😉

  3. Det är ju som det jag skrev i din gästbok (tror jag? Eller om det var nån tråd?) om hermafrodit-seriefiguren Rebis… Som har en perfekt och fullkomlig kropp eftersom hen har alla könsorgan samtidigt, ingenting fattas. Nånstans i bakhuvudet verkar många människor ha liknande idéer. Nån som har både fitta och testiklar eller både kuk och äggstockar har orättvist mycket könsorgan helt enkelt.

  4. Japp, jag har varit inne på det ganska länge och blir bara mer och mer övertygad om att det verkligen är så.

  5. svalin says:

    orättvis och dumt är vad det är. Man kan ju alltid adoptera om man är hetero och lever som sambo och är gift, fast för de som inte gör det saknas ju möjligheten.

  6. houdini says:

    “För en del transsexuella är det otroligt viktigt att rekonstruera könsorganen, att bygga en fitta av en kuk eller en kuk av en klitta (eller av ett hudrör). För en del transsexuella är det viktigt att få bort de testiklar eller äggstockar som de upplever bara ställer till med besvär. För en del transsexuella är det ingen stor sak att de inte kan bli föräldrar. Men det gäller inte alla.”

    Viktigt att påpeka är att det ena inte behöver utesluta det andra!
    Jag kan ta mitt eget fall som exempel:

    Jag var hos rättsliga rådet 2006 och fick godkännande till könsbyte om jag inkom med bevis på att jag var steril. Redan då hade jag sparat ägg för att kunna använda i framtiden, det är för mig viktigt att kunna bli förälder!
    Jag ville inte riskera att dessa ägg förstördes då de efter en könskorrigeringsoperation skulle vara min enda möjlighet att få barn.
    Jag har sen dess bara gått och väntat på att jag ska hitta en väg förbi detta gigantiska tröskelverk av förbud och svårigheter mot att transsexuella skaffar barn. Tyvärr har jag inte hittat nån sån än.
    Först hoppades jag på en lagändring, den ligger som bekant någonstans hos socialministern Göran Hägglund och har gjort så under hela mandatperioden.

    Jag VILL förutom att kunna få barn i framtiden, vilket är fullt möjligt med den IVF-teknik som finns idag, även ta bort alla kvinnliga organ i min kropp och operera mig så att jag äntligen kan få den kuk jag går och drömmer om.

    För mig har det hela tiden varit väldigt tydligt att detta är en grov kränkning av mina mänskliga rättigheter.
    Det innebär en medicinsk risk för mig att gå alla dessa år med äggstockar och livmoder i en kropp full av testosteron, för att inte tala om den begränsning av mitt liv som ett felaktigt personnummer och en utdragen vårdprocess utgör. Processen blir utdragen för att jag inte kan göra könskorrigeringsoperationer förrän jag är steril, och en fysisk sterilitet kommer med nuvarande lagstiftning också att kräva att mina sparade ägg förstörs, och därmed min fortplantningsförmåga.
    Trots det är väntan värd det, det är jag fullständigt övertygad om.
    Jag vet att inte alla känner ett behov av att ha (biologiska) barn och det har jag full respekt för. Men det är också något som kan förändras med tiden. Särskilt med tanke på att många är unga när de genomgår könskorrigering, och framtida barn kan verka väldigt avlägset. I Norge förra sommaren var det flera transsexuella som begärde skadestånd för att de steriliserats på samma sätt som i Sverige. De flesta av dem hade varit i 20 årsåldern då de steriliserades.

    Jag är verkligen glad att Amanda Brihed publicerade sin artikel i Aftonbladet och tror att det kan vara en ögonöppnare för många.

  7. houdini says:

    För att förtydliga:
    Jag har inte bytt juridiskt kön, det är det och operationer jag går och väntar på att få göra, utan att behöva förlora möjligheten till framtida barn. Men jag lever fullständigt som man, ingen skulle någonsin tänka att jag var transsexuell. Jag är en kille som alla andra, men jag tvingas leva med kvinnligt personnummer och med en tickande medicinsk risk för att i framtiden kunna bilda familj och för att undvika att mina mänskliga rättigheter kränks genom en tvångssterilisering.

  8. Henna says:

    Intressant!
    Jag visste faktist inte att det var så illa. Jag är inte insatt för fem öre men tycker att det låter extremt förlegat. Pinsamt att jag trodde vi kommit längre…..

    / henna

  9. Mellanvärld says:

    Som har en perfekt och fullkomlig kropp eftersom hen har alla könsorgan samtidigt, ingenting fattas. Nånstans i bakhuvudet verkar många människor ha liknande idéer. Nån som har både fitta och testiklar eller både kuk och äggstockar har orättvist mycket könsorgan helt enkelt.

    Då vet du vad jag skulle göra, om jag fick leka gud för en dag. *ondskefullt skratt*

  10. Houdini: Ja, jag var kanske otydlig där, självklart utesluter inte det ena det andra. Jag ska inte tala för Amanda, men jag har uppfattat det som om det är lite så hon också tänker. Att behöva en viss operation är en sak, att vilja ha förmågan att få barn en annan.

  11. Houdini says:

    Det är din blogg och det är lätt hänt, jag tar inte illa upp ville bara förtydliga för andra som läser (gick kanske inte så bra).
    Jo, det är väl samma situation som hon varit i. Så otroligt onödigt.

  12. Jo, det förstår jag 🙂 Det är svårt ibland att vara tydlig, så jag uppskattar att folk påpekar det 🙂

    Jag är på något sätt väldigt tacksam över att jag är frivilligt barnlös, att det inte är någon grej för mig. För jag har förstått att saknaden över att inte kunna få barn, att inte FÅ få barn, måste vara fruktansvärd för den som faktiskt vill ha barn.

  13. dean says:

    Det där med att äta kakan och ha den kvar är intressant i alla sammanhang där det uttrycket används. Vad är det som säger att det är omoraliskt att vilja två olika saker samtidigt? Hur har vi gemensamt kommit fram till denna slutsats, som man kan drämma till med så fort någon har en annan syn på någonting i livet än den gängse moralen?
    Aja baja, nu får du välja mellan att låta kakan ligga där oäten tills den ruttnar, eller att stoppa i dig den, men då har du slösat bort den enda kaka livet förunnat dig.
    Fan vad snålt.

  14. Håller med fullständigt! Det är roten till beslutsångest: Du får bara en enda kaka, så är det säkert att det är den här du vill ha, och är du säker på att äta den nu? Fy sjutton.

  15. Att säga “du kan inte äta kakan och ha den kvar” i det sammanhang som nu diskuteras innebär ju faktiskt bara att man missförstått ordspråket. Det ordspråket är ju bara relevant i situationer där man MÅSTE välja för att det är OMÖJLIGT att ha båda delarna samtidigt, och då manar ordspråket en att se realistiskt på situationen. Anta t ex att vi måste sluta köra bensinbil eller så smälter polarisarna och det blir översvämning (ja förenklat förstås, men som exempel bara). Om då nån håller på och envisas med att “ja men jag VILL köra en massa bil!” och man säger “jaha, så du accepterar att det blir översvämningar då…” och personen säger “NÄ, jag vill INTE ha översvämningar, men jag VILL köra bil!” – ja det är ju i DET sammanhanget man ska säga “Du, man kan faktiskt inte både äta kakan och ha den kvar, nu får du bestämma dej”.

  16. Jo, det är klart. Men väldigt ofta tycker jag det verkar handla om att man lägger en moralisk snarare än en praktisk aspekt på det. Tex. att man måste “bestämma” vilket kön/vilken läggning man har, eller att man inte “får” ägna sig åt något annat än att ligga och stirra in i väggen om man är sjukskriven, eller att man inte kan älska fler än en person åt gången, eller… ja, du vet.

  17. Och det kanske är för att folk inte klarar av att se skillnad på
    a) ett scenario där man omöjligt kan få båda delarna (t ex mitt tanke-experiment där det var omöjligt att både köra en massa bensin-bil och undvika översvämningar), och där folk därför måste bli realistiska och inse detta innan dom drar katastrof över sej och andra, och
    b) ett scenario där det ÄR möjligt att ha båda delarna men folk tycker inte riktigt det passar sej att göra så.
    Det är ju världens skillnad på a och b, men en del verkar inte riktigt fatta det.

  18. Japp, men det är nästan alltid b som jag tycker mig se. A är väldigt mycket mer sällsynt. Kanske är jag skadad av att ha försökt ha läst normativa trolls syn på allt möjligt HBTQIIARAPBDSM…

  19. Pingback: Transfoba härskartekniker – en guide | trollhare

Leave a Reply