Könsorganen sitter inte i könsidentiteten

Jag drömde att jag var jag var lärare, och att jag fick min utredare som elev. Det här var många år in i framtiden, och hon kände inte igen mig. Jag kände igen henne, men outade mig inte.

Hon ville skriva en uppsats om hur transvården både dekonstruerar och rekonstruerar könsmönster. Jag fick läsa hennes första utkast, där hon berättade om en patient hon hade haft. Hon beskrev en person som hade verkat väldigt övertygad om sin manliga könsidentitet, men som egentligen bara var ute efter en kropp med de egenskaper som räknas som manliga – platt bröstkorg, skägg, basröst, kuk – och som socialt sett fungerade bättre av att uppfattas som man än som kvinna. Patienten hade visat sig må mycket bättre psykiskt efter att hormonbehandlingen hade börjat, och av operationerna med. Patienten var säker på sina medicinska behov, och ångrade sig inte en sekund. Ändå var detta en person som var osäker på sin könsidentitet – men som inte lät den osäkerheten ta överhanden. Behovet av en könskorrigering är inte alltid direkt relaterat till en tydlig könsidentitet, var hennes slutsats.

Jag förstod att det var mig hon beskrev, men sedan vaknade jag så fortsättningen fick jag aldrig se.

Idag ska jag träffa utredaren för första gången sedan oktober. Vi ska antagligen prata om den ansökan om tillstånd att genomgå kastrering som jag behöver från Socialstyrelsens rättsliga råd. Efter drygt två år i utredning börjar det bli dags.

Jag tvekar inte inför vilken vård jag behöver, och jag trivs med de kroppsliga förändringarna. Jag mår bra av att uppfattas som en androgyn man. Jag fungerar mycket bättre i en manlig könsroll (även om den inte är så stereotypt maskulin) än vad jag hade vågat hoppas på. Jag har gått från att vakna med frågan “Hur ska jag dö idag?” till “Vad ska jag göra för roliga saker idag?”.

Om någon frågar “Varför vill du byta kön?” är det så jag svarar. Identitetsmässigt är jag osäker – men jag känner en trygghet just i osäkerheten.

Könsidentiteten sitter inte i könsorganen – och avsaknad av en tydlig könsidentitet behöver inte betyda att man inte behöver en könskorrigering.

This entry was posted in Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Könsorganen sitter inte i könsidentiteten

  1. plastbaronen says:

    Intressant inlägg 🙂
    Jag gillar när du skriver sånt som är utmanar tankarna och ens automatiska uppfattning.

  2. Jag satt och funderade en bra stund om jag vågade skicka det här, när jag satt på bussen till Uppsala. Det kändes väldigt utmanande. Nu är jag glad att jag gjorde det 🙂

Leave a Reply to Immanuel Brändemo Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *