Pelle Svanslös, penisavund, pissoarstämning och pojkig passerbarhet

Idag har jag alltså skrivit under ansökan till rättsliga rådet om att få bli kastrerad. Idag har jag fått höra att mitt ansikte har förändrats oerhört mycket. Idag har utredaren sagt “vad kul när man ser en sån skillnad” och syftat både på utseendet och på mitt mående, minst ett par tre gånger på drygt en halvtimme.

Idag har jag också gått på herrtoaletten på Akademiska sjukhuset för första gången. Den allra första gången jag kom dit och såg att toaletterna vid huvudentrén var könsuppdelade valde jag damernas, eftersom jag inte passerade och var extra livrädd just den dagen att få höra någon säga åt mig eller så. Senare upptäckte jag att det inte långt därifrån finns “lösa” toaletter, såna där enskilda dörrar i en vanlig korridor, som inte är könsindelade, så efter det gick jag alltid på dem.

Idag däremot, när jag har vant mig vid att passera som man större delen av tiden, styrde jag självklart stegen mot herrarnas. Jag betedde mig som jag lärt mig: Att inte se någon i ansiktet, att röra mig snabbt och självsäkert och gå raka vägen till båsen. Eftersom jag brukar försöka utnyttja de okönade toaletterna när de finns, så det var nog första gången som jag gick på en herrtoalett efter att jag börjat passera som kille. Därför var det också första gången som jag kunde slappna av litegrann. Jag läste klottret på väggarna, och fascinerades av kombinationen avsaknad av teckningstalang och usla anatomikunskaper. De tecknade fittorna såg mest ut som reservoarpennor.

Tankarna vandrade och jag mindes det klotter som fyllde damernas på stadsbiblioteket i Falun innan de byggde om. Det grova språket som jag antar att tonårstjejer i Falun använde fick de diskreta “Vill du se mig runka?” på den här herrtoaletten att blekna i jämförelse. När jag berättade för mitt ex att det stod “Jag vill slicka ditt läckra rövhål inatt när du nyss har skitit” på tjejtoan så hävdade han att det kunde ingen tjej ha skrivit. Som alla vet är tjejer pryda. Typ.

Jag har ansökt om att bli kastrerad och få mitt juridiska kön ändrat till man. Jag har reclaimat min svans i Pelle Svanslös hemstad. Jag har gått på just den herrtoaletten jag inte vågade gå på den där vårdagen för två år sedan. Och precis som de gamla toalettdörrarna på stadsbiblioteket i Falun blev skrotade när de byggde om entrén, så skrotar jag delar av mitt gamla liv. De dörrarna borde ha bevarats för eftervärlden och räknats in i världsarvet på samma sätt som slagghögarna vid gruvan. Mina gamla dörrar var mest i vägen, däremot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Hormonbehandling, Kirurgi, Könsidentitet, Kroppstankar, Personligt, Puberteten, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Pelle Svanslös, penisavund, pissoarstämning och pojkig passerbarhet

  1. ronjaorca says:

    Heja! =D
    Grattis ^^

  2. Pingback: Ska transfober få gå på offentliga toaletter? « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *