Sjuka resor med rörelsehindrade bussar

Sjukresebussen som går till och från Uppsala är en sån där liten buss som ser ut som en stor van, med fjorton passagerarplatser. Man kliver in där fram vid förarsätet och blir avprickad, och sedan får man huka sig lite när man går och sätter sig om man är lång, eftersom det är lågt i tak. Dessutom är det trångt i gången, och för att komma in i bussen måste man kliva upp två trappsteg. Längst bak finns en hiss och plats för rullstol, men för de som går är antagligen även det svårt om man har problem med att röra sig.

Och detta är alltså den buss som transporterar patienter mellan Sandviken-Gävle och Uppsala. Inte de allra sjukaste, men personer som av olika själ behöver specialistvård. Medianåldern bland passagerarna är antagligen 70 år.

Idag var det en äldre dam (antar jag) som hade svårt att ta sig upp på bussen, på grund av sina knän. Föraren och en annan passagerare fick nästan lyfta ombord henne, för att hon inte kunde gå uppför de två trappstegen.

– Det borde vara mer handikappanpassat! sa hon när hon äntligen satt ner. Jag kan inte annat än att hålla med.

En sjukresebuss som inte är tillgänglig ens för personer med förhållandevis lätt nedsatt rörlighet är Sveriges tillgänglighetsarbete i ett nötskal.

This entry was posted in Funkis and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Sjuka resor med rörelsehindrade bussar

  1. drKotte says:

    Eller hur??

  2. Ulrika says:

    Allt för att spara pengar…
    Västtrafik låter oss taxichaufförer köra människor som nätt opp sitter ihop eftersom det är billigare. Allra helst skall dom naturligtvis åka sån buss som du talar om.

    Vem som tar ansvar om jag skulle råka skada en människa som egentligen borde åkt ambulans är oklart. Jag har, som taxichaufför, ingen som helst utbildning i hur man t.ex. lyfter eller hjälper en gammal benskör tant in i bilen. Vad händer om jag gör fel och bryter hennes arm?

  3. Jo, jag förstår att det är av ekonomiska skäl som de gör så. Undrar hur vanligt det är att folk skadas för att de egentligen borde ha åkt ambulans?

  4. dean says:

    Det är tragikomiskt.
    Brukade låna toan på landskronas lasarett. Dörren där var riktigt tung att öppna, inga större problem för mig, men hur smart är det att installera den tyngsta toadörr man kan hitta på en sjukhustoalett? Ibland blir man så otroligt nyfiken på hur folk tänker.

  5. Såna saker gör mig ibland helt abnormt fascinerad. Som tex. en gång i gymnasiet när jag inventerade offentliga toaletter för en tidningsartikel, och slogs av att “handikapptoan” på sjukhuset hade krokar för att hänga jackor, väskor etc. som satt nästan i ögonhöjd för mig (som gående). Alltså, ungefär på 150-160 cm höjd. Jag blir väldigt nyfiken på hur de tänker sig att en person som sitter i rullstol ska kunna använda dem. Förmodligen utgår de ifrån att om man använder rullstol så behöver man inga krokar.

  6. dean says:

    Håller med dig, fascinerande är ordet. Man borde skriva en bok om det.

  7. Åh, ja. Ser framför mig en sån “coffee table book” med bilder och berättelser om absurd brist på tillgänglighet. Undrar om det skulle sälja?

    Ett annat exempel: Jag var in på en hemsida som säljer hjälpmedel, som vänder sig direkt till brukare snarare än tex. till institutioner. Deras hemsida var byggd helt i flash. Flash är ökänt för att

    1. Inte fungera ihop med diverse hjälpmedel, som skärmläsare
    2. Innebära animationer som gör det svårt för de som har tex. perceptionsproblem, vilket gör att bl.a. jag har det avaktiverat som default.

    Hur tänkte de där, liksom?

  8. dean says:

    Wow, vi har en affärsidé här tror jag! Kanske kan vi få typ eu-bidrag eller liknande för att resa runt och fota och dokumentera 🙂
    Kanske skulle icke införstådda inte vara så stora konsumenter, men man skulle kunna rikta in sig på kommuner, sjukhus mm, försöka sälja in sig som upplysningsmaterial liksom.

  9. Det vore intressant. Tillgänglighet som underhållning 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *