HBT handlar inte (bara) om homosexualitet

“En del heterosexuella ger ibland uttryck för behov av att visa sin tolerans inför ickeheterosexuella. Det kan röra sig om allt från uttalanden som ”Jag har många homosexuella vänner” till att gå i prideparaden en gång om året och säga vackra ord om tolerans och mångfald inför mikrofoner och tv-kameror. De som gör detta tillhör framförallt en speciell sorts heterosexuella som kallas politiker eller kändisar, men även gemene hetero kan visa prov på denna drift genom att till exempel till synes oprovocerat säga att de inte är homofober.”

Så skrev jag för drygt ett år sedan, när jag vädrade mina fördomar om heterosexuella. Av någon anledning är det detta som jag kommer att tänka på när jag läser Nyamko Sabunis artikel på Newsmill. Det är valår, och jag räknar med att tiden fram till Pride kommer politiker från alla partier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att tävla om det såkallade HBT-folkets gunst.

Inför detta kan jag passa på att upplysa om vad man bör och inte bör göra som politiker:

  1. Korrekturläs dina inlägg innan du publicerar dem.
  2. Skriv inte “homo- bi- och transsexuella” som en uttolkning av HBT.

Som transperson och transaktivist är det väldigt svårt att ta Nyamko Sabuni på allvar när hon redan i första stycket får till det där vanliga misstaget:

“Perioden när ett barn blir tonåring och till att bli en ung vuxen är spännande för de flesta. Det är också en tid när vi är mer sårbara för andras fördomar, förutfattade meningar, trakasserier och mobbning. Särskilt utsatta är unga homo- bi eller transexuella (hbt) ungdomar.”

Vi tar det igen:

HBT står för Homosexuella, Bisexuella och Transpersoner. Det står inte för ”Homo-, Bi- och Transsexuella”.

Spelar det egentligen någon roll? Är det inte budskapet som räknas? Jovisst, men det säger något om hur mycket insyn man har i frågan – och om vilka man egentligen räknar med. Sabuni pratar till exempel om vad man ska göra för att underlätta för HBT-ungdomar:

“Ett sätt att stärka unga hbt-personer är att främja trygga mötesplatser där ingen blir ifrågasatt på grund av sin sexuella läggning.”

“Ett första steg är att se till att fritidspersonal har kunskap om hbt-personers livssituation. På så sätt kan existerande lokala mötesplatser för ungdomar tydligare inkludera unga homosexuella, bisexuella och transpersoner i sin verksamhet. Regeringen ger därför idag i uppdrag till Ungdomsstyrelsen att utforma metodmaterial angående mötesplatser för hbt-ungdomar.”

Där har hon lyckats få in rätt uttolkning av begreppet, men ändå inte, eftersom det först bara står “sexuell läggning”. Att vara transperson har inget med sexuell läggning att göra, utan med könsidentitet och könsuttryck. Transpersoner och transperspektiv blir ofta lätt bortglömda, och egentligen handlar det om något mycket större än att uttyda förkortningen HBT på fel sätt.

Jag tycker om begreppet HBT, avsevärt mycket bättre än när folk till exempel säger “de homosexuella”. Problemet är när man egentligen bara byter ut ett ord, utan att reflektera över innebörden. Jag kan nämligen – med risk för att bli tjatig – nämna några av de saker som alliansregeringen inte anser sig ha hunnit med på de här åren vid makten: Man har inte tagit itu med namnlagen; även om vi lyckades ändra praxis så att vuxna får välja förnamn utan att ta hänsyn till sitt juridiska kön, så gäller det inte minderåriga. Inte heller har man kommit någonstans med lagen om ändrad könstillhörighet, fast det har gått två och ett halvt år sedan remisstiden gick ut – och socialminister Göran Hägglund lyckas med konsten att säga absolut ingenting när han äntligen uttalar sig om varför.

Det finns en anledning till varför HBT är tre bokstäver: Alla HBT-personer är inte homosexuella. Alla är inte ens homosexuella eller bisexuella. Det finns heterosexuella och asexuella och personer som inte kan eller vill sätta någon sådan etikett på sin läggning inom HBT-gruppen också. Det finns män och kvinnor, och personer som är både män och kvinnor, personer som är ingetdera, personer som är osäkra på vilket kön de har och personer som är säkra på vilket kön de har men vars omgivning är osäkra eller helt enkelt oförstående eller rentav ovilliga att acceptera det.

Det finns heterosexuella kukfödda killar som ingår i HBT för att de brukar gå i klänning och sminka sig, och som blir trakasserade för det. Det finns heterosexuella fittfödda tjejer som inte ingår i HBT men som behöver få ett HBT-kompetent bemötande när de försöker förstå hur de ska hantera att den killen de är handlöst förälskade i är fittfödd. Det finns heterosexuella kukfödda tjejer som brottas med rädslan för att bli utsatt för hatbrott om de flirtar med killar, antingen för att de inte passerar som tjejer, eller så just för att de passerar som tjejer och sedan blir outade. Det finns heterosexuella fittfödda killar som får höra “jävla lebb!” var och varannan dag, men som inte vågar säga till någon vuxen eftersom det innebär att de måste komma ut. Och så vidare. Allt detta missar man – eller missförstår – om man sätter ett likhetstecken mellan HBT och icke-heterosexualitet.

Om man tar begreppet HBT på allvar så måste man även räkna in fler dimensioner än sexuell läggning. I mina ögon är det den förmågan som skiljer de som tar HBT-frågor på allvar från de som bara tänker sig att jobba för kukfödda maskulina bögars och fittfödda feminina flators rättigheter.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Allt du inte visste att du inte visste om trans, Barn och genus, Genus, Genusforskning, HBTQ, Internet, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to HBT handlar inte (bara) om homosexualitet

  1. svalin says:

    Vissa heterosexuella, eller snarare de flesta har ju den atttityden “Jag tycker att de är okej att vara homosexuell fast jag är heterosexuell”. Det låter vid första anblicken bra och tolerant, fast analyserara man uttalandet så är det man säger att heterosexualitet är bättre än att vara homo, eller bi och att heterosexualitet är normen.
    En annan intressant grej när heterosexuella pratar tolerant om HBT-personer – eller snarare homosexualitet för att de flesta inte vet vad bisexuella och transpersoner är för något, eller helt enkelt osynliggör det – så måste de påfallande ofta påpeka att de minsann är heterosexuella. Varför? Är det skämmigt att vara homo/HBT?

  2. Reb says:

    Det är ju i och för sig, tycker jag, särskilt när folk säger något diskriminerande/fördomsfullt/etc som de känner ett stort behov av att berätta att de “har många homosexuella vänner”.Och i synnerhet om de blir konfronterade med att de uttryckt en intolerant åsikt: “Nejdå, jag är inte alls intolerant, jag har många homosexuella vänner” (eller “många vänner som är invandrare” eller något annat). Om jag inte minns fel försökte exv. Elisabeth Sandlund (chefredaktör på Dagen) använda det i radiodebatten om annonsstoppet (fast hon sa inte att hon hade homosexuella vänner, utan att hon kände homosexuella). Och Carl-Henric Jaktlund (också på Dagen) tog upp det i kommentarstråden till en bloggpost han skrev om Kalibers granskning av ungdomsförbund som får bidrag (här: http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/2010/06/kaliber-om-ungdomsforbund#kommentarer nummer fyra uppifrån i kommentarstråden). Etc.

    Min reaktion på det blir liksom,”Ehh… och?” Om en åsikt man uttrycker är homofobisk alt. heterosexistisk så är den väl det oavsett om man alltid och endast umgås med homosexuella?

    @Svalin: Jag håller med. Fast till försvar för de heterosexuella som påpekar att de är just heterosexuella när de uttrycker något tolerant kring hbt så kan man ju säga att det ofta är rätt mycket “guilt by association” när det gäller just det. Exempelvis vet jag att förre ärkebiskopen, KG Hammar, har sagt i en intervju att efter att han stödde utställningen Ecce Homo i domkyrkan, så tyckte många som inte kände till hans familjeliv att det var fruktansvärt att vi har en ärkebiskop som är bög, och många som kände till hans familjeliv tyckte synd om hans fru som var gift med en bög… Om man nu är heterosexuell kan man ju vilja undgå sådana missförstånd, utan att man egentligen tycker att det skulle vara fel om man var homo- bi- eller trans. Det är liksom ett av de få lägen då man faktiskt kan vara tvungen att komma ut som hetero,..

  3. Reb says:

    PS. Ovanstående kommentar handlade egentligen mest om ditt inledande citat, det där med “många homosexuella vänner”. När det gäller det där med att säga hbt och mena homo, som bloggposten egentligen handlar om…, så är det väldigt tröttsamt! Det är i och för sig bra att hbt-begreppet kommit till, men om det är homosexuella man menar så är det bättre att man säger det än att man säger hbt-personer. Att bara använda uttrycket hbt blir varken biinklusivt eller transinklusivt per automatik.

  4. Jo, jag håller med dig Reb, om det där med att påpeka att man är hetero. Det är så olika i olika situationer. Det kan ju också vara något man säger av respekt, ungefär som om man menar:

    “Jag är heterosexuell, så jag har inte förstahandserfarenhet av hur det är att konstant få min partner reducerad till “vän” och vår relation osynliggjord/har inte insyn i HBT-politik/vet inte hur tjejer har sex med varandra/känner inte till alla begrepp/har aldrig besökt Pride/etc, så om jag har missförstått något så ber jag om ursäkt, men…”

    Fast för en del kan det nog också vara ett sätt att helt enkelt slippa få homofoba personangrepp, och sedan tror jag faktiskt att det för några är för att de är rädda att det skulle göra det svårt att få tjejer/killar om de får en homostämpel.

    Sedan har vi ju den där homonormen utöver det, som säger att det är antingen eller, den är också väldigt irriterande. Tex. just att folk drar slutsatsen att “det är synd om KG Hammars fru, som är gift med en bög”. Inte nog med att folk utgår ifrån att ALLA som står upp för HBT-rättigheter förväntas tala i egen sak, de förväntas dessutom vara just homosexuella. Om man däremot står upp för specifika transrättigheter och INTE tydligt outar sig själv, så förväntas man INTE tala i egen sak. Däremot förväntas man vara homosexuell.

    Intressant nog får en del det att låta som att det första är negativt för ATT man talar i egen sak (man är känslomässigt engagerad, alltså är man inte trovärdig) och det andra är negativt för att man INTE talar i egen sak (man har inte den personliga erfarenheten, alltså är man inte trovärdig). Dubbelbestraffning…

  5. Veronika says:

    Svalin: Det där handlar väl lite om att ta sig tolkningsföreträde. Typ “Jag har rätt att godkänna din sexualitet medan ingen någonsin skulle komma på tanken att ens ifrågasätta min – allra minst jag själv”. Så säger man så där och så känner man sig tolerant och duktig. Typ.

  6. Reb says:

    @Immanuel Ja, bisexuella/bisexualitet är ju väldigt osynliggjort i största allmänhet, men kanske ännu mer i de konservativt/fundamentalistiska kretsarna (dit hörde nog merparten av de som dels var emot Ecce Homo och dels bekymrade sig för antingen att Svenska kyrkan hade en bög som ärkebiskop, eller bekymrade sig för hans “stackars” fru). Ordet bisexuell förekommer nästan aldrig i diskussioner där, och de (mycket fåtal) gånger jag har hört att man diskuterat något som skulle kunna kallas bisexualitet (utan att nödvändigtvis använda ordet) har det handlat om antingen att man skulle kunna tänka sig att i själavården göra skillnad mellan de som har en 100%-ig homosexuell dragning, och de som också kan dras till det egna könet (och där kan tänka sig att okeja homosexuellt samliv som en slags b-lösning, nödvändigt ont liksom, för den första gruppen, men vill fortsätta att uppmana de andra till att uteslutande leva heterosexuellt), eller om att man hävdar att det faktum att väldigt många människor kan tända på/ha ett fungerande sexliv också med någon av samma kön gör det nödvändigt att fortsätta vara benhårt mot allt tillåtande av homosexualitet (underförstått: annars skulle alla som har minsta lilla bisexuell tendens i sig leva homosexuellt hellre än heterosexuellt….). Det är ju också talande att Dagen översätter “hbtq” med “utlevd homosexualitet” (såväl bi, som trans och queer i övrigt är liksom helt osynligt för dem i den sammansättningen).

    Och, dubbel bestraffning, jepp. Intressant att det fungerar tvärtom för heterosexuella: De kan trovärdigt uttala sig om heterosexualitet eftersom de är just heterosexuella OCH uttala sig trovärdigt om hbt-personer eftersom de är “objektiva”…

  7. Reb says:

    @Veronika: Visst är det intressant det där att vissa har en automatisk rätt att “godkänna” andra. En farbror här i stan, som jag brukar prata med på bussen och så, sa en gång (som ett tillägg till “tjena grabben”, som han alltid brukar hälsa med) att någon berättat för honom att jag “egentligen” inte var en grabb, men att det “inte gjorde nåt” “eftersom jag är så trevlig”. Ehh. Men om jag nu inte hade varit så himla trevlig så hade det “gjort nåt” att jag är trans? OK, jag vet att han menade väl, men det speglar ju väldigt tydligt det där tolkningsföreträdet som heterosexuella cispersoner automatiskt har.

  8. Reb says:

    @Immanuel: Missade att få med min slutkläm där ser jag… Bi-osynligheten i kristna fundamentalistiska sammanhang tror jag beror på att de särskilt tidigare definierat homosexualitet mer som en oförmåga till heterosexualitet än som en egen sexualitet i sig, och bisexuella är ju inte på det sättet oförmögna att leva med någon av motsatt kön.

  9. Ja, det tror jag också (apropå det sista). Jag undrar ibland om det inte kan vara så att många av de som anser sig “botade” från homosexualitet egentligen är bi, och att det liksom behövs ett svartvitt förklaringsmönster för att kunna dölja den möjligheten. Dvs: Man skriver om sin egen historia i efterhand, och får det att låta som att man gått från homo till hetero, när man kanske i själva verket är bi och helt enkelt tvingat sig att enbart “låta sig falla för” ett visst kön.

  10. Pingback: Transfett som valfläsk – eller en hållbar HBT-politik « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *