Transfett som valfläsk – eller en hållbar HBT-politik

Jag förutspådde tidigare idag att politiker kommer att tävla om att tvångskrama HBT-personer inför valet i höst. Nu inser jag att det redan är på gång.

Amanda Brihed lyckades med det som ingen annan verkade klara av: Att faktiskt få socialminister Göran Hägglund att uttala sig om hur det går med den nya könstillhörighetslagen. Hur skulle det bli med kastreringstvånget? Och ska man få spara ägg och spermier innan man gör en könskorrigering? Inte för att jag blev så mycket klokare av hans debattartikel, men det ska Amanda ha cred för. En transaktivist och folkpartist i samma person, det var väl det som krävdes för att få honom att ta bladet från munnen. Amanda Brihed är fantastisk på många sätt.

Samtidigt ser jag definitivt att det är ett problem med en borgerlig regering. De senaste fyra åren har det suttit en kristdemokrat som socialminister, men även om Hägglund blev utbytt mot en folkpartist i höst så skulle jag inte räkna det som en seger – inte ens om den folkpartisten hette Amanda Brihed. Alltså: Amanda är min vän, och så sent som i våras sa jag att det är synd att hon är folkpartist för då kan jag inte rösta på henne. Jag har också sagt att hon är den enda borgaren jag litar på, och det står jag fast vid. Det här är inte riktat mot henne, inte alls. Det är riktat mot den regering som samarbetar med Kristdemokraterna och låter dem få inflytande över bland annat HBT-frågor.

Ett av de stora problemen med borgerlig HBT-politik är att oavsett hur bra förslag och åsikter som enskilda företrädare för till exempel Folkpartiet kan ha, så faller allt på Kristdemokraterna. De är som ett skavsår och häftplåster på samma gång. I fyra år har Göran Hägglund varit socialminister, och i två och ett halvt år har han haft som sin arbetsuppgift att få ihop en proposition utifrån det lagförslag som lades fram för över tre år sedan – eller åtminstone bestämma sig för att riva upp förslaget på något sätt och utreda frågan vidare. Inget av det har blivit av. Kanske borde jag vara glad, eftersom Kristdemokraterna förmodligen inte skulle få till ett förslag som jag gillade ändå.

Hursomhelst så har det blivit partipolitik av könstillhörighetslagen. Det började på QX, då Lukas Romson i egenskap av KIMs ordförande gick ut och kritiserade Öppna Moderaters debattartikel om att “förenkla” för transpersoner. Den här gången får Lukas sällskap av Anders Selin, som representanter för HBT-socialdemokraterna. De börjar med att vända sig till Amanda:

“Till Amanda Brihed vill vi rikta följande: Så länge ditt parti samarbetar med Kristdemokraterna är ni lika mycket ansvariga som de är för att inget händer på detta område.”

Och fortsätter:

“Många är vi som förfasar oss över att tvångssteriliseringarna fortfarande pågår. Ändå tiger regeringen. Orsaken är Kristdemokraterna som inte kan acceptera fertila transsexuella. Och det är skälet till varför socialminister Hägglund redan 2007 gömde undan utredningen om könstillhörighetslagen långt ner i skrivbordslådan. Regeringen Reinfeldt, där Folkpartiet ingår, offrar transexuellas mänskliga rättigheter för att Kristdemokraterna – alliansens minsta parti som gjort det till sitt signum att driva en såväl kvinnofientlig som hbt-fientlig politik – ska känna sig nöjda.

Tvångssteriliseringarna är en vedervärdig, medeltida kvarleva som kommer att leva kvar så länge vi har en regering där Kristdemokraterna ingår. Sveriges transsexuella behöver en rödgrön regering!”

Detta tydliga ställningstagande får Lisa Olsson att reagera:

“Hur skulle vi någonsin, tillsammans, kunna kämpa för en god sak när så många anser att det är viktigare att kasta paj på varandra än att tillsammans arbeta för en god sak?”

Jag har frågat mig själv det väldigt många gånger sedan jag började som transaktivist för drygt tre år sedan, i många olika sammanhang. Varje gång kommer jag fram till en och samma slutsats: Transpersoner är ingen homogen grupp. Folk har olika åsikter, olika värderingar, olika perspektiv, olika behov, olika moraliska rättesnören och så vidare. Om man skulle försöka att samla alla och försöka få alla transpersoner – och de transsexuella och före detta transsexuella som aldrig skulle vilja räknas in i begreppet transpersoner –  att tycka samma sak så skulle man inte komma någonstans.

Istället tycker jag att det är bra att det finns krafter även på den blå sidan som verkar för transrättigheter, och att det finns en bredd. Jag ser ingenstans att det skulle vara pajkastning att påpeka att Folkpartiet samarbetar med Kristdemokraterna, men jag vet hur otroligt enkelt det skulle vara att få debatten att spåra ur till just pajkastning. Folk måste få tycka olika och ha olika åsikter, och uttrycka dem. Det finns ingen enad transrörelse; jag tror aldrig att det har funnits någon. Nackdelen är att det är svårt att få saker gjorda när folk alltid tycker så olika, men fördelen är att det faktiskt är ett tecken på att det är högt i tak.

För snart ett halvår sedan skrev jag inlägget “Kan könsorganen på Göran Hägglunds skrivbord få regeringen på fall?”. Som partipolitiskt obunden någonstans i den rödgröna röran hoppas jag att svaret är “ja”. Som transaktivist tycker jag att det är fantastiskt att se att politiker bre på med valfläsket även för transpersoner. Däremot vill jag ha en hållbar HBT-politik, som faktiskt ger något även efter den 19 september – och då räcker det inte med vackra ord från folkpartister. Tyvärr. När en kristdemokrat får en klump transfett – i form av lagförslagets floskler – i sina händer och inte ens klarar av att forma den till valfläsk, då borde varningsklockor ringa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, HBTQ-juridik, Internet, Intersexualism, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Regnbågsidoler, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

17 Responses to Transfett som valfläsk – eller en hållbar HBT-politik

  1. Lisa Olsson says:

    Jag har aldrig påstått, eller ens antytt att transpolitiken borde bli heterogen. Det enda jag har påstått är att i sakfrågor där olika aktörer faktiskt har samma åsikt så borde de sammarbeta för en förbättring istället för att markera sin politiska eller ideologiska ståndpunkt.
    Det är min poäng, du behöver inte övertolka den.

    En gång i tiden hade S kunnat sammarbete med FP och andra i en sådan här fråga och därmed kört över KD. Men nu är det viktigare att markera sin partipolitiska – eller snarare blockpolitiska – ståndpunkt än att sammarbete i frågor där man faktiskt i sak är överens.

  2. Lukas Romson says:

    Lisa, när jag agerar som fristående transaktivist inom bland annat KIM samarbetar jag faktiskt med folk från nästan alla partier (SD och KD har dock hittills inte hänt). Fråga för all del Martin Andreasson om du inte tror mig. Och fråga de liberaler som är aktiva inom KIM och FPE-S, vi kommer bra överens. Så länge det inte är valrörelse brukar det gå bra att komma överens hbt-politiker emellan, åtminstone om vi ser till S, V, C, Fp, och Mp, är min erfarenhet. Det är bra tycker jag.

    Men i brinnande valrörelse är verkligheten annorlunda. Alla partier går till val på sina egna åsikter, ingen annans. Alla partier vill ha röster, inga vill att ett parti som inte kommer släppa in en i regeringen ska få röster. Då blir det självklart att ingen partianknuten samarbetar med ett parti man har emot sig i valet. Inte om man tillhör ett riksdagsparti, man förväntas vara lojal. Du kommer inte få se någon folkpartist heller göra gemensamma utspel ihop med någon tydligt partianknuten från den rödgröna sidan, och det handlar lika mycket om dem som om oss. Så ser villkoren ut i en valrörelse.

    Men det lugnar ned sig efteråt, se det som en tröst! 🙂

  3. Nej, och jag har inte påstått att du påstår det heller. Men: Jag tror att ifall S skulle ha kunnat samarbeta med Fp förut och inte nu, så beror det nog framförallt på att Fp har förändrats extremt mycket. Det beror väldigt mycket på vilken gren som styr partiet. Det är inte såna som Amanda som sitter i regeringen, direkt. Fp har jobbat på att förändra sin image och bli mer och mer högervridna, som parti. Alliansens strategi vid förra valet var att visa upp en enad front och hålla tyst om “besvärliga” frågor där man inte är överens. Därför tycker jag att det är rimligt att prata om vad en röst på ett borgerligt parti faktiskt innebär. Om det inte hade varit valår så hade det antagligen sett annorlunda ut.

  4. MiaM says:

    En intressant fråga är om det legat någon transvänlig tanke bakom att förhala behandlingen av könstillhörighetslagen? När man tänker efter så har trots allt “debattklimatet” förändrats en del på ett par år, varpå det idag antagligen är politiskt lättare att rösta fram en (ur transperspektiv) bra lag än vad det var för ett par år sen…

  5. Tant Johanna says:

    På sätt och vis är det precis samma rangordnade stödlistor och “blocksympatier” som i all politik..
    Titta bara på oss själva…. Inom HBT förväntas generellt att bin, flator och “T” skall ställa upp mangrant så fort något handlar om Homosexuella män, skulle en fråga vara viktig för “T” är det extremt klent med backup från “H” och “B”…….

    Även Transsexuella ånjuter en topp-placering inom sin grupp, deras frågor ses helt enkelt som “viktigare” av dem själva inom “T”……Du ser helt enkelt ingen Transsexuell ens reflektera över transvestiters rättigheter, eller fundera över lagstiftning som skyddar drugor från hatbrott.. medan “transor” och andra förväntas ställa upp och kämpa för TS i alla väder.
    Faktum är att Trollhare är den enda FtM TS jag stött på som ibland frångår denna generella rangordning och ens nämner transvestiter ibland..
    🙂

  6. Blomma Bladsdotter says:

    Ja, för några år sen blev det ju ramaskri i medierna när Feministiskt Initiativ ville ha en könsneutral namnlag… I det klimatet tror jag det hade varit betydligt svårare att komma med radikala lagförslag kring könstillhörighet. Jag tror att många av de dokumentärer som gått de senaste åren sakta men säkert bearbetat människors uppfattning om transpersoners och transsexuellas existens. Dessutom börjar “vi” bli så pass många i samhället att de flesta känner någon könskorrigerad eller könsöverskridande person på ett eller annat sätt – en halvnära släkting, en kollega, någon kompis kompis… Vi har blivit “människor” i många fler människors ögon, och då inser man också att vi ha behov som behöver respekteras.

    Jag tänker också att det kanske tillomed kan vara för “vår” skull att lagen inte klubbats igenom. Är man inte insatt i frågan blir man faktiskt inte klok om man läser alla remissyttringar. VEM har rätt i alla dessa ordkrig om definitionsprivilegiet? Vems förtryck ska man ta som verkligt förtryck, och vems uttalade förtryck är egentligen ett förtryck av någon annan? Eller existerar det parallella sanningar? Hur lagstiftar man då så att alla blir nöjda? Det är ju hur svårt som helst. Jag, som själv genomgått en könskorrigering och var med och bildade projecTS (som senare blev KIM – då var jag emellertid inte med längre), vet inte ens vad jag tycker i detalj om alla paradoxer. Jag kan faktiskt tro Göran Hägglund när han säger att han vill invänta Socialstyrelsens utredning för att få mer på fötterna. Kanske man också ska invänta Signe Brémers fantastiska forskning på området, liksom Cecilia Dhejnes. Sen kommer nog dessa tre utredningar i alla FALL säga emot varandra på ett sätt som säkert speglar de olika remissyttringarna.

  7. Mia: Intressant tanke! Ja, det har definitivt förändrats, precis som Romson & Selin skrev. Det har hänt mycket på bara några år.

    Johanna: Ja, tyvärr är det så, och jag är medveten om att jag är väldigt ts-normativ, eller iaf väldigt ofta “könsidentitetsnormativ”. Och jag försöker verkligen att få med “icke-ts”-t-frågor, men det är inte så lätt. Dels för att jag ärligt talat har svårt att lyfta näsan över min egen horisont, och dels för att jag ofta känner att jag inte kan tillräckligt mycket om de lagar som inte har med vården att göra. Diskriminering, hatbrott, hets mot folkgrupp etc. berör ju alla t-grupperingar, även om det juridiska skyddet har skilt sig åt, men jag har pinsamt dålig koll där. Namnlagen var ju en sak, den lärde jag mig utan och innan, men efter det har jag liksom tappat bort mig. Har du några förslag på vad jag kan göra, vad jag borde skriva mer om?

  8. Blomma: Jag har själv funderat lite över det. Jag tror, som det är nu, att det är bra att vänta in Socialstyrelsen (och Bremer och Dhejne hade jag inte tänkt på, men nu när du säger det: Absolut!), men var det tanken för tre år sedan? Det tror jag inte.

  9. Lukas Romson says:

    Det kan omöjligt ha varit tanken när man begravda betänkandet, inte från Hägglunds sida. Socialstyrelsen utredning var inte påtänkt 2007 och Cecilia Dejhnes forskningsprojekt var väl knappt startat?

    Hade betänkandet blivit lag hade vi nog haft en lag som tillät äkenskap och nedfrysning av könsceller, men krävde kastrering och var lika problematisk som dagens på en mängd punkter. Och det hade varit lönlöst att försöka få den ändrad igen, riksdagen ändrar inte lagar som nyligen ändrats, det tar minst 5-10 år innan det anses aktuellt igen.

    Så på sätt och vis är det bra att inget hände med betänkandet. Men hade det varit av omtanke om transsexuella Kd begravde den skulle de ha tillsatt en kompletterande utredning redan hösten 2007. Nu blev det en sån via SoS utredning istället. En utredning som SoS själva initierat, på patientinitiativ.

    Och problemet idag är inte steriliserings/kastreringkravet, ingen politiker med självbevarelsedrift skulle lyfta det kravet, inte ens om de stod bakom det (vilket förmodligen bara Kd gör). Därför är det egentligen tokigt att fokusera så mycket på den frågan, den skymmer andra viktiga frågor kring könstillhörighetslagen.

    Som att det är viktigt att försöka få till stånd en rätt för minderåriga att byta juridiskt kön och få operationer exempelvis. Den frågan är inte alls lika självklar för politikerna, lyckas inte KIM och andra där kommer minderåriga fortfarande inte få byta ens juridiskt kön när vi väl har en ny lag.

  10. Jag ser kastreringskravet som ett yttersta bevis för hur otroligt mycket som har blivit fel i utredningen. Samtidigt är det en realitet: Den lag som finns idag kräver sterilitet, det nya förslaget kräver kastrering. Det är väl vad jag vill minnas också därför som det inte har varit självklart att veta om “vi” ska försöka få igenom lagen med vissa ändringar eller om det borde göras om och ta ännu längre tid.

    Jag försöker att lyfta fram de andra delarna också – som vården för minderåriga, och fastställelse, men också tex. äktenskap och intyg och sånt – men det är mer komplext. När det gäller vård resp. juridisk ändring för minderåriga kan man tex. diskutera om det är vettigt att kräva att man helt enkelt skiljer den medicinska och den juridiska biten åt. Dvs, om man inte kräver att folk ska genomgå operationer för att få fastställelse, och därmed inte hindrar folk från att få operationer för att de inte kan få fastställelse förrän de är myndiga, och inte hindrar folk från att få fastställelse för att de inte kan få operationer förrän de är myndiga – då har man kommit en bit på vägen. Så ser jag på saken, men jag vet att det finns många som tycker att andra strategier är bättre.

    Sedan är det även en praktisk fråga, eftersom det egentligen bara finns ett enda utredningsteam som vänder sig till minderåriga. Så tillgången till vård för minderåriga är inte bara en juridisk fråga, utan lika mycket en praktisk.

  11. MiaM says:

    Lukas:
    Helt sant att det omöjligt kan varit tanken precis då 2007, men det går å andra sidan inte att veta huruvida man längre fram haft den tanken.

    Jag har alltid satt likhetstecken mellan kastrerings/steriliseringskrav och kirurgikrav i debatten.

    Finns det någon aktör över huvud taget som propagerat för kirurgikrav, dock ej sterilisering/kastrering? Jag hoppas verkligen att det inte finns någon sådan aktör.

    Om man sätter likhetstecken med slopat kasterings/steriliseringskrav och slopat kirurgikrav så har jag svårt att se några argument mot att tillåta minderåriga att byta juridiskt kön. Däremot finns såklart ändå diskussionen om kirurgi och andra behandlingar av minderåriga kvar.

  12. Jag är inne på samma spår, vad gäller just kravet på operationer för fastställelse. Men det räcker såklart inte, för man måste också se till så att minderåriga som behöver kirurgi kan få den.

  13. Lukas Romson says:

    KIM driver att byte av juridiskt kön och möjlighet att få könskorrigerande behandling ska var två separata processer, som regleras i olika lagar.
    Det är nog inte lika tydligt uttalat från andra men jag fått känslan av att fler är inne på samma linje, både i trans- och hbt-communityt.

    Jag håller med, det finns egentligen inga hållbara argument för att inte låta minderåriga åtminstone få byta juridiskt kön. Och där har vi ju Grön Ungdom, MUF, UngVänster och SSU med oss numera sen sommaren 2009.

    Mia: Det gick ju drygt två år mellan att betänkande släpptes och SoS utredning tillsattes. Om “inväntandet” var orsaken från sept 2009, så måste det funnits en annan orsak innan dess. Frågan är vad denna orsak var, och om den hade något med omtanke om transsexuella att göra. Det har Hägglund inte nämnt något om.

  14. Lukas Romson says:

    Imme:
    Numera finns det faktiskt tre team som vänder sig till minderåriga!!:)
    Astrid Lindgren i Sthlm, Lunds Sexologiska mottagning och Lundströmsmottagningen i Alingsås tar emot minderåriga patienter. Fast Lundströmsmottagningen tar bara emot de som fyllt sexton vad jag vet.

    Så det går framåt. Men det är definitivt ett område som behöver förbättras rejält, och det behöver göras fort. Vi har fn mycket långa vårdköer för att minderåriga ska få komma till utredning, det är väldigt allvarligt.

    Frågan om att få nya intyg är egentligen inget som går att reglera i könstillhörighetslagen. Det kräver ändringar i andra lagar. Men det är viktigt och behöver ordnas det också.

  15. Åh, just ja. Lundström visste jag, men inte Lund. Det hade jag missat. Hursomhelst så behövs det verkligen förbättras som du säger. Det är svårt nog att få vård som vuxen, och som minderårig verkar det vara ännu värre.

    Intyg är en sån sak som de tog upp i utredningen, och det var därför jag nämnde det. Visst ingår det inte i den här specifika lagen, men det gör inte heller deras förslag att helt avskaffa kastreringslagen.

  16. Pingback: Tvångssteriliseringar i folkhem och på verklighetens köksbord « trollhare

  17. Pingback: Marcus Birro, del III: Jag kräks också på gullandet med transpersoner « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *