Ansökan om frivillig tvångskastrering, del II: Kyskhetslöfte

Förra måndagen var jag ju till utredaren igen. Det har gått över två år sedan jag påbörjade könskorrigeringen, och nästan ett år sedan jag började med testosteron, så vi bestämde att det var dags att skicka in papperna till RR: Socialstyrelsens rättsliga råd. Det är de som beslutar ifall jag får genomgå kastrering, och ifall jag får ändra juridiskt kön.

Jag fick fylla i en ansökningsblankett, som hon ska skicka in tillsammans med det intyg hon ska skriva ihop. Utöver ansökningsblankett och läkarutlåtande behövdes ett personbevis, och eftersom min skrivare är full med kaninhår (!) var jag tvungen att beställa det som snigelpost. Det tog några dagar, men idag damp det ner i hallen.

Personbevis och kuvertet det kom i

Nu är jag ännu ett steg närmare min frivilliga tvångskastrering. Frivillig som i att jag vill det även om jag inte var tvungen rent juridiskt, och som i att lagen egentligen “bara” kräver sterilitet*. Tvångskastrering som i att jag måste genomgå någon operation som gör mig permanent steril för att få ändrat juridiskt kön, och som i att kirurgen och kirurgsköterskan hävdade att det inte räcker med att enbart skära av äggledarna (sterilisering)  utan att jag i praktiken måste operera bort äggstockar (kastrering) och livmoder för att få fastställelse – och för att överhuvudtaget få fortsätta med testosteron.

På personbeviset står bland annat att jag svensk medborgare och ogift. Eftersom det är några av de andra kraven för att få ändrad könstillhörighet, så behöver RR få veta det. Vi har en könsneutral äktenskapslag sedan över ett år, men vi har ingen äktenskapsneutral könstillhörighetslag. Som transsexuell måste man vara ogift när man ansöker om fastställelse, men det står en fritt att till exempel skilja sig och sedan gifta om sig med samma person efteråt.

Man måste alltså vara ogift, och man får inte ha möjlighet att skaffa biologiska barn efter könskorrigeringen**; Så ser den lagen som finns idag ut. Egentligen är de papper jag skrev under förra måndagen ett slags kyskhetslöfte. Eller, alltså, de kan ju inte hindra mig från att ha sex – bara från att bilda familj.

*) Det finns de som har fått igenom fastställelse med “bara” sterilisering, och lagen som den ser ut idag kräver egentligen bara att man harundergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga”, men enligt en del har sterilisering visat sig vara för osäker för att man ska kunna räkna det som att “sakna fortplantningsförmåga”. Hur man ska tolka den lagtexten håller Socialstyrelsen på att utreda.

**) Det är fortfarande inte tillåtet att frysa ner ägg eller spermier, även om många försöker få till en ändring där.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, HBTQ, HBTQ-juridik, Kirurgi, Könsneutrala äktenskap, Könstillhörighetslagen, Reproduktiva rättigheter, Transbilder, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Ansökan om frivillig tvångskastrering, del II: Kyskhetslöfte

  1. Amanda says:

    Blev överraskad över att de kräver att man är ogift. Även om det som du skriver går att kringgå genom att gifta sig igen direkt efteråt, så tänker jag att den paragrafen ställt till extra krångel för flera personer som genomgått könskorrigering. Oerhört onödigt!

  2. Det är för att lagen ursprungligen är från 1972, och det har bara funnits könsneutrala äktenskap i Sverige i drygt ett år. Så man har inte hunnit med att ändra det eftersom man inväntar Socialstyrelsens utredning (eftersom lagförslaget från 2007 inte går att få igenom, så uselt underbyggt som det var).

    Men jag håller med, det är väldigt onödigt. Jag vet ett par som vägrar skilja sig:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/li-tvingas-skilja-sig-for-att-fa-byta-kon_3058655.svd

    Och jag vet ett annat par som skilde sig, och sedan ingick partnerskap (detta var förra vårvintern, innan äktenskapslagen blev könsneutral).

  3. Pingback: Europa är en enda stor lekstuga, men en farlig sådan | Jens O.

  4. Lejonel says:

    Jag är (än så länge) gift transkille och jag tycker det är lika förnedrande och omänskligt att kräva skilsmässa som att kräva sterilitet. Om vi ska skilja oss ska det ju vara vårt eget val, inte ett tvång från staten! Tycker det är skam på torra land att Hägglund tjatat om att “bevara äktenskapet” i samband med den könsneutrala-äktenskapsdebatten, samtidigt som han inte bryr sig om att människor blir PÅTVINGADE skilsmässa av staten.

    Plågan kommer dessutom i två delar: den känslomässiga och den juridiska.

    Den känslomässiga:
    Bröllopsdagen var en enormt stor dag för oss, och äktenskapet hade just ett stort symbolvärde. Att gifta sig är inget man gör lättvindigt eller som “en kul grej”. Inte vi i alla fall. Om vi går skilda vägar under den tuffa process som könskorrigering är, ska det vara vårt beslut också – inte någon annans.

    Den juridiska:
    En del säger “men det är ju bara att gifta sig igen sen”. Nej, det är inte så “bara”! Först måste man hålla på med ännu mer blanketter och avgifter (man börjar bli van som ts-patient) för att ansöka om skilsmässan.
    Sedan finns det ju ett tidsglapp på x antal månader från det att skilsmässan gått igenom och tills man fått sitt nya juridiska kön och personnummer. Det är alltså en betydande tid som man TVINGAS vara ogift. Skillnaden mellan gift/ogift visar sig har betydelse när det handlar om barn, arv, beskattning och efterlevandeersättningar/pension. Om man har barn tillsammans eller den ena partnern avlider under den här påtvingade tiden som ogift, kan det alltså ha förödande konsekvenser också juridiskt.

    Så detta är ingen bagatell det heller…..

  5. Håller med. Det är inte så bara, definitivt inte. Jag hoppas att du förstår att jag inte menade det så. Jag tycker det är helt absurt att två personer måste skilja sig fast ingen av dem vill.

    Vet du? Jag postade precis ett inlägg med ett citat som gjorde mig lite störtkär i F! (och jag var inte alls övertygad F!-anhängare innan), apropå just skilsmässokravet:

    http://trollhare.wordpress.com/2010/06/29/feministiskt-initiativ-familjepolitik-bortom-karnfamiljsnormen/

    “Civilstånd har inget samband med könsidentitet. Vi kan aldrig stödja en patriarkal ordning att en partner kan ha en påverkande roll om en annans liv.”

  6. Pingback: Att ångra ett könsbyte « trollhare

  7. Pingback: Är du rädd om dina pungkulor Fredrik? « Sverige är inte världens navel!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *