“Jag umgås inte med normala människor. De är för konstiga för mig”

Brottstycken ur ett högljutt och förvirrat telefonsamtal med Erika, där jag höll en lång monolog om neuronormativitet:

“Du pratar inte alls konstigt, men normal är du inte. Jag umgås inte med normala människor. De är för konstiga för mig, och inte konstiga på ett bra sätt.”

“Alltså, jag står här vid grönsakerna och plockar tomater och vi pratar magsjuka och IBS. Det här är inte internet. Jag kan inte säga saker IRL som jag skulle skriva om på nätet. Jag måste tänka på det.”

“Jag har gjort konstiga saker tidigare, som jag har nojat mig över länge. Och då menar jag KONSTIGA konstiga. Inte olagliga, inte oetiska, men… du fattar, om tillochmed JAG kallar det för konstigt, och inte som en komplimang, så är det konstigt på riktigt. För jag är ju inte normal någonstans, som tur är.”

“Det är som det där testet som ingår i Aspergerutredningen, jag vet inte om du fick göra det du med? Det där papperet med olika situationer som man skulle bedöma om det var ett “normalt beteende”, och senare skrev de in i min journal att jag visar “tolerans för avvikande beteende”. Som en del av min diagnos. Mina sociala svårigheter bedöms alltså utifrån att jag inte kan döma människor. För hur skulle jag kunna avgöra om personen ifråga gör fel? Om de hade frågat om JAG skulle bete mig som personerna i exemplen så skulle jag såklart svara nej hela tiden, men jag skulle inte egentligen kunna säga vad som är rätt beteende. Det är väl just därför jag har svårt att förstå folk: jag dömer inte.”

Halva Willys måste ha hört mitt svamlande, men det bjuder jag på.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Aspiequeer, Funkis, Internet, NPF, Personligt, Psykiatri, Psykologi, Självkänsla, Skam, Social fobi, Social inkompetens and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to “Jag umgås inte med normala människor. De är för konstiga för mig”

  1. Alltså, vad är det för ett konstigt test man får göra för att fastställa Aspberger egentligen? Verkar ju skitkonstigt det där, att det skulle vara en del av en neuropsykiatrisk avvikelse att vara tolerant mot folk…

    När jag först kom till psykvården för tolv år sen så läste min mamma nån artikel om Aspberger. “Det här kanske du har”, sa hon, “det låter ju precis som du”. Jaha. Sen sa jag det till min psykiater. “Nä nä dina symptom beror på att du haft psykoser länge, då får man också vissa autist-aktiga symptom” sa psykdoktorn. Jag förklarade att min mamma (ganska omotiverat egentligen, hon har ju liksom ingen utbildning på området, hade bara läst en artikel) blivit helsäker på att jag hade Aspberger. Jaja, tyckte psykdoktorn, vi gör väl en undersökning då och kollar att din hjärna fungerar normalt på det stora hela. Sen fick jag göra EEG, och det var typ “normalt”. Sen var det bekräftat att jag inte hade nån hjärnskada el dyl.

    Långt efteråt har jag fattat att man ju egentligen inte utreder Aspberger med EEG. Men kompetensen kanske inte var så stor i psykiatrin i allmänhet för tolv år sen, och sen var ju inte psykdoktorn intresserad av att utreda det där ordentligt heller egentligen, för han var ju redan säker på att jag inte hade nån form av autism-störning, bara liknande symptom pga många år med on-off-schizofreni. Och jag misstänker att han faktiskt hade rätt där. Men jag blir lite nyfiken på hur man utreder det på riktigt.

  2. Det är såklart inte det enda testet de gjorde. Det var en hel del självskattningstester, och WAIS (IQ-test), och så min anamnes (min berättelse, mina journaler från BVC/skolhälsovården och en telefonintervju med min pappa).

    EEG vet jag att man använder om man misstänker epilepsi och liknande, och det är visserligen vanligare med ep bland autister än bland genomsnittet, men det är ju knappast ett sätt att ställa en aspergerdiagnos. Jag har f.ö. också gjort ett EEG, ifjol då jag trodde att jag hade ep, och det var också “normalt”…

  3. pb says:

    Jag tycker personligen det är ett superfint drag att inte vara dömande. Önskar jag själv kunde låta bli att se ALLT jämt och väldigt ofta också för mig själv tänka Meen guuud, har de ingen självkritik, Oh heliga Guds moder vad fult, eller Håll reda på era jäää*la ungar osv.

    Som tur är det är det inte bara sånt jag tycker är fult eller dumt jag lägger märke till, jag ser allt möjligt vackert och tilltalande också, och “dömer” eller bedömer det (Shit, vilka BEN, eller Ph vilka överarmar, jag vill tillbaks till gymmet NU, eller Wow, vilken hylla! Vilken böljegång eller Vilken sanslös färg, vad fint osv)…

    Och jag kan inte ens skylla på att vara NT… 😉

    Ibland – ofta- skulle det vara såååå skönt att vara mindre uppmärksam och skita i saker också.

  4. Alltså, jag dömer folk, det gör jag. Fast på ett annat sätt 😉 Jag kan tex. se när någon behandlar någon annan orättvist (men sällan när det är mot mig), men det där med att liksom döma ut “onormalt” beteende, det gör jag enbart mot mig själv. Och där blir allt jag gör onormalt tills någon annan har förklarat det vara normalt.

    Men sedan kan jag såklart bli otroligt stressad av tex. när folk för oväsen. Det är en annan sak än att döma dem för det. Säg att mina grannar spelar musik högt när jag vill sova: Jag kommer liksom inte på att det finns en aktiv handling bakom det störande momentet, och därför kommer jag inte heller på att jag tex. skulle kunna be dem sänka eller så. För mig är det “oväsen” inte “grannar som för oväsen”.

  5. Elysia says:

    Jag skulle nog inte kommit att tänka på att det var fel att prata om magsjuka i mataffären. Däremot tycker jag att det är jobbigt om folk diskuterar avföring när jag sitter och äter och jag försöker avhålla mig själv från att göra det. Av någon anledning har jag lättare att distansera mig från när jag själv pratar om äckliga saker än när någon annan gör det.

    Tyvärr, dömer jag vissa beteenden som egentligen inte är så farliga. Fast jag kan vara kompis med någon även om jag tycker de gör en del knäppa saker. De får ju stå ut med mina egenheter, som inte enbart är charmiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *