Att ångra ett könsbyte

I eftermiddags spelade jag in ett litet klipp om att ångra könsbyten. Det är inte på något sätt riktad mot någon särskild, allra minst mot Amanda Brihed, och det tror jag att hon förstår. Jag känner verkligen med henne, och med andra som sitter fast i helvetesvalet mellan att vara sig själva och att bilda familj, eller som har gjort ett val och fått ta konsekvenserna, hur omänskliga de än är. Man ska absolut ta det på allvar. Däremot vet jag att det tyvärr, bland folk som är dåligt insatta i vad transsexualism är, finns en hel del fördomar – och en av de vanligaste är att “alla” som “byter kön” senare “ångrar sig”.

Ja, det händer att folk inser att de valde fel väg, och att läkarna ställer fel diagnos. En svensk avhandling visar att 3,8% av de som gjort en könskorrigering har ångrat sig och bytt könsroll än en gång. Utöver det tillkommer det en del personer som kanske är missnöjda med behandlingens resultat – och såklart, som för Amanda: Att ångra att man inte fick möjligheten att bli förälder. Att ångra att man följde lagen och inte hade råd och möjlighet att åka utomlands för att i smyg frysa ner ägg eller spermier. Det är inte detsamma som att “ångra sitt könsbyte”. Det är att ångra att man utsattes för en omänsklig valsituation där det kanske i slutändan stod mellan att avsluta sitt liv och att avstå från att sätta nya liv till världen.

Med det sagt presenterar jag: Att ångra ett könsbyte.

Filmen på Youtube

Idag har Socialstyrelsen förhoppningsvis slagit spiken i kistan för tvångssteriliseringar. Jag är otroligt glad över det, och stolt över att veta att de den här gången lyssnade på vad de som är personligen berörda faktiskt själva har att säga. Och ja, jag är tacksam över att Sverige är på väg in i 2000-talet.

För egen del fick jag idag äntligen tummen ur och postade mitt personbevis som råkat bli kvar i väskan några dagar. Det är till min egna ansökan om frivillig tvångskastrering. För mig personligen är det nämligen något jag behöver göra; för andra är det något de inte behöver. Folk är helt enkelt väldigt olika.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, Genusforskning, HBTQ, HBTQ-historia, Intersexualism, Könstillhörighetslagen, Kultur och media, Politik, Psykiatri, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Trans* i media, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

27 Responses to Att ångra ett könsbyte

  1. Blomma Bladsdotter says:

    ÅH, så charmig du är! 🙂 Jag gillar när du kommer till en sån där härlig insikt och börjar le! 🙂 Och ibland påminner du lite om Ola Salo, när du rynkar på ögonbrynen. Och när du plötsligt zoomar in och ändrar till ett dramatiskt röstläge för att sen gå över till ett mjukt påminner du lite om Jonas Gardell (teatraliskt sett, men inte utseendemässigt)! 🙂

    KRAM!

  2. Malin says:

    Vad bra du berättar! Så klokt och informativt och samtidigt underhållande. 🙂 Man lockas till att lyssna.

  3. Blomma: Haha, va? Rynkar ögonbrynen? Det hade jag missat. Jag visste inte ens att Ola Salo rynkar ögonbrynen på ett särskilt sätt, och det borde jag ha lagt märke till… Men jag erkänner att jag inte kan låta bli att härma Jonas Gardell. Jag har tom. försökt att låta bli, men det går inte! 😉 Men tack!!! 😀

    Malin: Tackar 😀

  4. Joel says:

    Hej Immanuel!

    Tänkte bara säga att jag inte förstått problemet med steriliserings eller kastrerings kravet.
    Jag har gått på utredningen i lite drygt ett år och testosteron i tre veckor men jag vill absolut inte ha kvar livmodern. Jag ser det inte som ett tvång eller övergrepp på nåt sätt utan bara hjälp att bli av med de kroppsdelarna som inte borde tillhöra mig.
    Sen kan man tycka att det är extremt konstigt att man inte får spara celler och få hjälp att stoppa in de i nån annan som kan tänka sig att föda ens barn.

    Men det har väl egentligen inget med steriliseringskravet att göra?

    Aja kände bara för att göra ett inlägg här.

    Grattis att du lyckats komma så långt trots andra människors tvivlan!

    Hälsningar
    Joel

  5. Reb says:

    Joel: Immanuel kan säkert ge dig ett bättre och mer utförligt svar, men ett kort från mig är att problemet är just att det är ett krav och inte en möjlighet. Och människor är olika.

    Jämför med en hypotetisk situation där alla med behov av insulinbehandling var tvungna enligt lag att genomgå en njurransplantation, oavsett om den operationen var nödvändig för patienten. Det är jättebra att det finns transplantationer, de har räddat många liv, men det vore absurt att kräva att människor som inte behöver dem gör dem.

  6. Jag tycker Reb förklarar det utmärkt. Folk har olika behov även om de har samma diagnos. Jag förstår att du vill bli av med livmodern, Joel, och det vill jag med. Men det är inte alla transsexuella som känner det behovet. En del personer har inga besvär från livmoder och äggstockar, och känner inte heller att de mår särskilt dåligt av att veta att de finns där. Andra har jättestora problem med det.

    Fast egentligen är det inte livmodern som det handlar om, utan äggstockarna. Det är det som definieras som kastrering. Livmodern brukar man visserligen också ta ut samtidigt, men det är äggstockarna som lagen hänger upp sig på.

    Sedan hänger det ihop, kravet på sterilisering och förbudet mot att spara ägg och spermier. De besluten grundar sig nämligen på att man velat förhindra att transsexuella skaffar barn. När lagen skrevs 1972 hade ingen forskare lyckats med provrörsbefruktning, men många år senare beslöt RR (och fick medhåll i domstol) att tolka lagtexten “i den ursprungliga andan” eller vad de skrev, och menade att det handlade om att förhindra att transsexuella skaffade biologiska barn. Så då blev det där med att “sakna fortplantningsförmåga” definierat utifrån att man även inte hade sparat ägg eller spermier.

  7. Maldita says:

    Jag såg just din film. Den var skitbra! Man borde lägga ihop såna små kortfilmer, från olika transpersoner om deras erfarenheter, hur transitionen gick, osv. till en lång film och visa i alla skolor. Du berättade levande och uttrycksfullt, och gjorde saker som för mig kan vara lite krångliga (jag har inte stenkoll på alla olika begrepp, men jag försöker att fixa det) lätta att förstå. Det var roligt när du ändrade rösten och sådär. 🙂

    För övrigt så ser du ut som en sån där “skön snubbe” som jobbar med ungdomar, du borde starta ett ungdomscafé eller så. Fast det påståendet är ju enbart grundat i utseendet, förstås.

    Ta inte illa upp om jag råkat skriva konstiga kommentarer till dig. Jag menar inget ont.

  8. Hahaha, jag tänkte samma sak igår, faktiskt. Alltså, att jag ser ut som en typisk “ungdomsledare” på något alternativt ställe 😉

    Någon gång borde jag bli mer ambitiös med mitt vloggande. Hittills har det fallit på att överföringen till datorn, redigeringen och sedan uppladdningen tar sån tid. Alltså, för att åstadkomma de här nio minuterna har jag klippt bort över en timmes pladder om allt möjligt. Om jag visste vad jag skulle prata om innan jag slog på kameran så kanske det skulle bli lättare 😉

  9. Elijas says:

    Jag tänker att vissa som “ångrar sig” eller ångrar vissa delar av behandlingen, gör det just för att de blivit tvingade/känt sig tvingade från början?
    Vissa utredare är livrädda att patienterna ska ångra sig, men om de inte var så stelbenta kanske det inte ens skulle behöva bli så, i flera av fallen…
    (Jag tror och hoppas på att socialstyrelsens nya riktlinjer kommer förbättra situationen enormt mycket)

  10. Ja, det tror jag med. Man måste ta med att

    1. FÖRR, för ett par decennier sedan, så fanns det de experter som trodde att “könsbyte” kunde vara en lösning om man var homosexuell, transvestit etc., så att man kunde bli en heterosexuell cisvestit. Idag vet man att det inte är så.

    2. Det finns säkert många som trivs väldigt bra och inte ångrar de flesta effekterna av behandlingen, men som känt sig tvingad att göra vissa saker för att liksom passera nålsögat. Som att ge upp möjligheten att bli förälder. Om det hade varit tillåtet att spara ägg och spermier sedan säg tio år tillbaka hade situationen sett annorlunda ut.

    Jag vill att man avdramatiserar könskorrigeringar, och det genom att inte sätta gränser som att det är “allt eller inget” som gäller.

  11. Jag tycker att du är Modig!

    Det kanske inte är så många som vågar göra ett könsbyte. Dels kanske för att man inte vet hur samhället kommer att reagera och kanske framför allt på hur den egna familjen kommer att reagera. Jag vet om en tjej här i Uppsala som har gjort ett könsbyte och jag tycker att hon är SÅ modig. Tyvärr så har hon blivit nerslagen flera gånger av killar när dom har kommit på att HON är en kille från början. Hon har dock ett Ess i rockärmen när det gäller karlar… När man är ute med henne och de är någon kille som blir intresserad och hon inte vill ha något med den killen att göra. Man går fram till den killen och säger “Du, den där tjejen därborta som du har kollat in… Det är egentligen en kille” Då piper dom iväg Väldigt fort och Anna som hon heter bara står och garvar.

  12. Modig och modig… Jag vet inte om jag är det. Jag har aldrig varit särskilt rädd för att bli dömd av människor, och man kan bara vara modig om man är rädd 😉 Men tack ändå. Jag tycker det låter som att hennes strategi liknar min egen:

    http://trollhare.wordpress.com/2009/02/03/du-vill-inte-ha-sex-med-mig-men-tack-for-att-du-fragar/

  13. elin says:

    Kul att jag hittade dig såhär helt random klockan 07:06 en sömnlös natt. Jag ska fortsätta att läsa din blogg så nu hamnar du som bokmärke.

  14. Pingback: Post-op, pre-depp, pro-happiness « trollhare

  15. Houdini says:

    Såg det här först nu. Så sjukt bra! Snyggt redigerat också, jag tänkte inte alls på att det var ihopklippt. Go Trollhare!

  16. Elias says:

    Jag såg en dokumentär på SVT igår som hette Ångrarna som handlade om två biologiskt födda män, som opererat sig till kvinnor, för att sedan ha ångrat sig och gått tillbaka till, visserligen två helt olika typer av mansroller, men ändå en mansroll.

    Den var väldigt bra, ingen sensationsjournalistik, men dom kunde ha vägt upp det med fakta om transsexualitet, för alla är inte lika “smart” som jag som kan analysera innehållet.

    Det som var intressant med de två livsöden som visades, var att ingen av dom egentligen ville vara kvinnor, eller att ingen av dom faktiskt VAR kvinnor. Dom var män, och fortsatte att vara det efter operationen. Anledningen att dom opererat sig var egentligen att dom inte stod ut med sin mansroll, att andra tyckte att dom var för feminina eller bögiga för att vara män.

    På sätt och vis är det lite sorgligt att sjukvården inte upptäckte det i tid, jag vet inte. Men det var intressant att lyssna på deras resonemang, speciellt eftersom dom hade så olika syn på könsroller.

  17. Christel says:

    Sen när blev en människas behov av att få samstämmighet mellan det neurobiologiska könet och kroppens kön en könsrollsfråga?Det är ju bara idioter inom psykiatrin,genusvetare och liknande stollar som diskuterar så här.

  18. Christel: Det har varit en könsrollsfråga sedan innan man började med könskorrigeringar. Det är fortfarande en könsrollsfråga. För det finns fortfarande människor som TROR att man gör en könskorrigering av sociala skäl. Precis som det fortfarande finns de som tror att man måste spela en viss könsroll “tillräckligt övertygande” för att “få” göra en könskorrigering.

  19. Christel says:

    Ja men snälla du…vem vi människor är av olika kön är i väldigt många avseenden grundat i fastlagda tillstånd i neurobiologisk mening.Kvinnor eller mäns könsroller är i väldigt många avseenden fullständigt naturliga då de är
    grundade i neurobiologi.En människa som genomgår ett könsbyte gör det av den anledningen att vederbörandes neurobiologiska kön inte är samstämmigt
    med kroppens kön.Transsexualism är ett intersexuellt tillstånd där hjärnan “talar” om att kroppens konstitution är felaktig och detta i kombination med
    att den sociala omgivningen placerar vederbörande i en roll….ett socialt sammanhang där vederbörande inte hör hemma.Dessa båda faktorer leder i många fall till att vederbörande hamnar i en kombination av ett utmattningsdepressivt tillstånd och kroppsrelaterad ångest.Alla individer som genomgår ett könsbyte utgör levande bevis om att kön INTE är socialt konstruerat.

    Dagens problem i de flesta av världens länder förutom Frankrike och Cuba
    klassifiserar fortfarande detta som en fråga som berör psykiatrins ansvarsområde vilket för följden att man fokuserar på helt felaktig del av kroppen dvs huvudet när det som i själva verket initierar dessa människors
    många gånger förtvivlade tillstånd är hjärnans verktyg dvs kroppen.Genom att verktyget är felaktigt så blir hormonbalansen felaktig vilken är av en oerhörd betydelse för välmåendet och med välmåendet så menar jag hjärnans välmående.Väger man dessutom in verktygets felaktiga konstitution
    i kroppslig mening som skapar en konflikt initierad av hjärnan och vad den sociala omgivningen tycker så innebär detta i många fall ett obehag av sådan omfattning för den drabbade att risken i en hel del fall är omfattande för att vederbörande avslutar sitt liv på egen hand i de fall vård inte finns tillgänglig och med vård menas hormonbalans och kirurgiska förändringar,absolut inte
    psykiatrisk vård.Det är psykiatrin som skapar de flesta problemen i stor konkurrens med genusstollar och inte minst transportpersons stollar.
    Att genomgå ett könsbyte innebär att lämna en roll där hormonbalans och kirurgi är avgörande faktorer för att uppnå ett naturligt tillstånd.

    Det handlar om ett litet fåtal människor som frågan om fortplantning efter
    ett könsbyte är aktuell för.Den stora majoriteten skulle aldrig kunna tänka sig att bli biologisk förälder i ett kön de inte tillhör och i egentlig mening aldrig tillhört.

  20. Jag fattar inte mycket av det du säger, mest beroende på att jag är osäker på hur du definierar bl.a. “kön” och “naturlig”. Dessutom skulle jag vilja se vad du har för underlag för dina påståenden, i synnerhet det om att bli biologisk förälder. Finns det statistik på det, och i så fall, vad är din poäng? Kom till saken någon gång.

  21. Christel says:

    En kort förklaring…Jag definierar kön utifrån det neurobiologiska könet,dvs “hjärnans kön” Den mänskliga kroppen är hjärnans verktyg med fortplantningsfunktion.En människa är en biologisk maskin med en lång rad
    fastlagda neurobiologiska tillstånd och en plasmisk funktion.

    Med naturlig menar jag när kroppens konstitution “fysik” är i harmoni med
    neurobiologin i meningen fastlagda tillstånd och med fysik menar jag det yttre tillståndet.Körtlar,kromosomer,mm saknar betydelse för välmående.

    Den enda människor som genomgått ett könsbyte som i ett partnerförhållande till att börja med skulle kunna ha någon som helst nytta
    av en fortplantningsfunktion baserat på det tidigare felaktiga verktyget är homosexuella och homosexuella utgör en mycket liten grupp vilket även en
    vanligtvis substanslös,högljudd,politisk intresseorganisation som ILGA kan informera dig om.Den stora majoriteten av människor som genomgått ett könsbyte tillhör de för att använda ditt uttryckssätt ca i reella tal 97% av världens befolkning som är 0% homosexuella.

  22. Reb says:

    Fast du Christel, Thomas Beatie är väl knappast homosexuell, och han har ju uppenbarligen haft nytta av det du kallar “en fortplantningsfunktion baserat på det tidigare felaktiga verktyget”.

  23. Christel says:

    Enstaka stollar finns det säkert….män som vill bli mamma där spermadonatorn
    finns utanför parförhållandet där barnet när det föds med största sannolikhet
    inte får vetskap om vem den biologiska fadern är.Omtänksamt om barnet…nej knappast.Jag måste tillstå att jag inte har någon som helst aning om vem någon vid namn Thomas Beatie är. Min kille heter Thomas och är frånskild med tre
    döttrar i sitt tidigare äktenskap….någon annan Thomas känner jag inte.

  24. Christel:

    Så det är bara homosexuella som vill ha biologiska barn?! Märklig indelning. Varken Thomas eller Amanda är homosexuella, f.ö. Och (även om jag vet att namn kan vara svåra att komma ihåg) har du aldrig hört talas om Thomas Beatie så är det snudd på sensation.

    Fast du behöver inte anstränga dig för att svara, för varenda gång du har kommenterat har du bara kommit med den ena teorin mer osammanhängande än den andra, en massa hejdlösa påståenden som du aldrig bryr dig om att belägga, samt personangrepp.

    Jag kan ge ett exempel:

    Du säger:

    “Kvinnor eller mäns könsroller är i väldigt många avseenden fullständigt naturliga då de är grundade i neurobiologi”

    Varpå jag ber dig definiera “naturlig”. Och du svarar:

    “Med naturlig menar jag när kroppens konstitution ”fysik” är i harmoni med neurobiologin i meningen fastlagda tillstånd och med fysik menar jag det yttre tillståndet. Körtlar, kromosomer,mm saknar betydelse för välmående.”

    Om jag ska tro dina egna ord, så menar du alltså detta:

    “Kvinnor eller mäns könsroller är detsamma som att deras kroppars yttre könskarakteristika stämmer överens med deras könsidentitet”

    Jag tror att du är väldigt ensam om den definitionen, eftersom man brukar säga att könsroller handlar om beteenden och inte om kroppsdelar. Dina argument är helt osammanhängande.

    Du hittar på egna definitioner, precis som förut då du påstod att “transpersoner”-begreppet är en en genusvetenskaplig RFSL-konspiration för att sprida fördomar om transsexuella (eller hur det nu var, du la inte ner den gången bara för att du blev överbevisad av vad prestigefyllda engelska ordböcker sa om “gender”, iaf):

    http://trollhare.wordpress.com/2010/04/12/patientforeningen-benjamin-vardar-sin-transfobi/comment-page-2/#comment-46398

    Det är bara ett exempel på hur osammanhängade, irrationellt och irrelevant ditt sätt att argumentera är. Så jag slår på modereringen av dina kommentarer nu. Jag kommer i fortsättningen att släppa fram kommentarer från dig, och liknande ip-nummer, om de har någon substans och relevans. Men jag har inget som helst intresse av att låta min blogg gå samma öde till mötes som många ts-forum. Det här är inget jävla trollställe där du kan kräkas ur dig konspirationsteorier och bitterhet.

  25. Anna says:

    Bra sagt!
    Men man måste ändå tänka på dem som är väldigt vilse och kanske inte kan identifiera sig någonstans. Om de opererar sig kan de ju vara en rejäl miss om de fortfarande inte hittar sig själva. Könet i sig kanske inte är svaret på allas missnöje med sitt jag? Eller? Såg precis ett program på kanal 2 som handlade om två personer som gjorde en sån operation men på helt fel grunder. Så om någon satt sig in i deras tankar och funderingar och accepterat deras åsikter så kanske de hade sluppit att ångra sig? En var homosexuell och ville till vilket pris som helst bli accepterad att få leva med en kille och den andra uppfattade jag försökte på något sätt att ändra sig själv för att tro att han skulle leva ett bättre liv… Slippa bli nekad av kvinnor, vara en själv. (svår förstått satt nog djupare än så) )
    Så jag tror nog att man ska ta och inte döma någon från något håll i detta. Förstår givetvis att du känner dig kränkt med alla undersökningar som verkade ha tytt på att hitta någon psykisk skada, men tänk då på att du just i det ögonblicket tabubelägger alla som har det. Psykisk ohälsa är inget att skämmas för på något sätt, kan drabba alla.
    Lycka till i din omvandling till ditt rätta jag. Hej!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *