Jag är bitter av din brist på bitterhet. Jag är ett offer för den offerroll du tvingar på mig.

Minou ringde, och pladdrade på. Hen är verkligen lättpratad, och det är praktiskt när jag knappt får ur mig ett ord. Samtalet gled hursomhelst in på bloggande och integritet, och varför jag raderade nästan alla gamla inlägg när jag valde att sluta vara anonym. Det finns framförallt två skäl till det: Jag vill inte att vissa personer ur mitt förflutna ska känna sig uthängda i onödan, och jag orkar inte ha kvar de inlägg jag skrev när jag mådde som allra sämst.

Den jobbiga känslan är inte så mycket för påminnelsen i sig, som för den ständiga rädslan för syndomtyckande. Jag skäms för att säga det rent ut, men ärligt talat finns det få saker som äcklar och provocerar mig så mycket som när okänt folk omotiverat tycker synd om mig. Jag känner mig sällan så värdelös som när en vilt främmande människa häver ur sig floskler om att jag är värdefull, och jag blir aldrig lika övertygad om min oförmåga att lyckas med någonting alls som när jag överlevt ett peptalk från någon som egentligen inte vet ett piss om mina svårigheter.

Jo, förresten, det finns väl en sak som provocerar mig mer: När folk oprovocerat ger mig beröm för att jag inte är så bitter/hatisk/egoistisk/missunnsam/raljerande/aggressiv som “alla andra” transpersoner/aspergare/psykfall/feminister/vänstermänniskor “alltid” är. Då är det väldigt svårt att låta bli att svara just bittert, raljerande och aggressivt.

Hursomhelst: Om jag skulle ha inlägg från 2006 och 2007 uppe i bloggen där jag beskriver precis hur dåligt jag faktiskt mådde när jag skrev dem, så skulle risken vara överhängande att jag drabbades av ett massivt syndomtyckande lite då och då, och det skulle få mig att må dåligt. Jag vet att folk menar väl, vilket gör det ännu svårare att värja sig, men faktum är att syndomtyckande kan vara otroligt destruktivt.

Allt detta uttryckte jag med väldigt få ord till Minou, som glatt sammanfattade det ännu tydligare:

“Du har gjort dig av med din synd, Immanuel. Så nu tycker inte folk synd om dig längre, utan de tycker om dig istället.”

Synden jag gjort mig av med är alltså de till stor del väldigt omotiverade skuld- och skamkänslor jag gått och burit på i stort sett hela livet. De börjar vittra bort mer och mer, och tackolov gör syndomtycket det också.

Jag har aldrig valt att bli syndomtyckt; faktum är att jag ofta fått hålla mig i skinnet för att inte vältra mig i självömkan över allt syndomtyckande. Numera får jag väldigt sällan höra att jag är bitter, och det gör att jag kan säga det rent ut: Jag ses mycket, mycket hellre som en bitter och egotrippad offerkofta än som en person som förtjänat sitt syndomtycke.

Jag är bitter av din brist på bitterhet. Jag är ett offer för den offerroll du tvingar på mig. Och om de två rollerna är de enda alternativen du ger när du läser av det du tror att jag säger; våga inte anklaga mig för att jag i dina ögon väljer någondera av sidorna – eller för att jag vägrar välja.

***

Ja, jag vet att hela inlägget låter väldigt likt fast tvärtom det där Doktor Glas-citatet som folk verkar googla nästan lika ofta som “[kändisnamn] kissar på sig”. Jag behöver få älta det emellanåt, att för mig kommer det från motsatt håll. Jag vet också att det är ett typexempel på dubbelbestraffning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Genus, HBTQ, Internet, Kultur och media, NPF, NPF i media, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Självkänsla, Skam, Språk, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Jag är bitter av din brist på bitterhet. Jag är ett offer för den offerroll du tvingar på mig.

  1. Anna-Stina says:

    Otroligt bra skrivet, jag tror du uttrycker något som fler kan känna igen sig i, bl a jag. Coolt att du har kommit väldigt långt med dig själv.

  2. Alice says:

    Jag hatar också när folk ska tycka synd om en á la stora medkännande ögon och “stackars dig”. Det är på något sätt förminskande, som om en är ett offer, utsatt, oförmögen. Säg hellre “jag vet, det suger..” och sedan är det klart.

  3. kristiporr says:

    Yes! Du skriver så sjukt bra. Tack ska du ha! Tack!

  4. Tack 🙂 Ja, syndomtycke är fruktansvärt destruktivt ibland. Jag tror jag var rätt gammal när jag insåg att folk inte gjorde sånt med ett medvetet syfte att vara elaka, liksom. För det är så uppenbart negativt i mina ögon.

  5. Det ar val en av dom svaraste grejerna med att komma ut ur… var det tvangstrojan du sa? Komma ut som psycho menar jag. Att man inte vill bli synd-om-tyckt. Det ar det som ar sa skont med att vara filosof. Andra filosofer verkar forst och framst associera ivag till olika epistemologiska o dyl problem som blir aktuella ifall folks perceptioner skiljer sej at, nar man sager att man haft psykoser av och till i manga ar och fortfarande inte ar helt normal… Medan “normala” manniskors forsta tanke ofta ar “oj stackare” typ.

  6. Ja, jag ska erkänna att det är rätt tacksamt att vara i språk-och-litteratur-nörd-facket då med. För det är lättare i ett sånt sammanhang att styra i diskussionen på Foucault och sånt…

  7. dean says:

    Jaaa!
    Nu har jag inte blivit syndomtyckt särskilt mycket i mitt liv, men jag känner väl igen mig ändå. Tyvärr är det så att hjälpsamhet och omtanke kan bli så fruktansvärt fel. Alla som blir oroliga för en när man inte kan dölja att man mår dåligt… man önskar ofta att de kunde rycka på axlarna och låta en själv få leva ut det jobbiga, utan att man ska dras med dåligt samvete för att man får andra att må dåligt. osv.

  8. Ja, på så sätt kan det vara skönt ibland med folk som faktiskt visar att de håller det ifrån sig, på vissa sätt. Alltså, det kan vara skönt att umgås med människor som varken blundar för att man mår dåligt, eller varvar upp sig och blir orolig för en. Det underlättar.

  9. Pingback: Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II « trollhare

  10. Pingback: 14 dagar till operation: Jag har inga behag – jag har besvär « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *