Det finns ett resten av livet att ta sprutorna för

Dags att spruta, igen. För femte gången ska jag gå till distriktsköterskan och få min testosteronspruta. Över ett år har gått sedan första gången, och jag börjar väl långsamt få in någon slags rutin. Idag ska jag inte ens ta blodprover innan, eftersom jag tydligen har kommit upp i bra värden och ligger på en jämn nivå.

Det börjar gå upp för mig att jag ska ta de här sprutorna för resten av livet. Rättare sagt: Det börjar gå upp för mig att det finns ett resten av livet att ta sprutorna för.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Hormonbehandling, Puberteten, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Det finns ett resten av livet att ta sprutorna för

  1. Hallor says:

    Jag har alltid undrat, vad händer om man slutar ta dem?

  2. Det beror på om man har äggstockar etc. kvar. Har man det så kickar de igång igen efter ett tag, och börjar producera östrogen och sånt. Det betyder tex. att man kan börja få ägglossning och mens igen, och tex. fettfördelningen, muskelmassan etc. kan gå tillbaka till att likna lite mer hur man såg ut innan. Men man skulle inte få tex. en ljusare röst igen, eftersom målbrottet är irreversibelt.

    Om man däremot inte har några äggstockar så betyder det att kroppen står utan könshormoner helt. Exakt vad det skulle innebära vet jag inte, men det är helt klart inte bra.

  3. Edward says:

    Det som händer är att man gradvis förändras tillbaka.
    På “gradvis” skrev jag fel två gånger, och skrev gravid, vilket också kan ske, till en viss punkt.

    Vad som sker om man slutar ta hormonerna efter steriliseringen, är jag dock osäker på.

  4. Ja, vissa saker går gradvis tillbaka, och vissa inte. Det är väl ungefär som de förändringar som en transtjej kan förvänta sig av hormonbehandling, i stort sett, plus fertilitetsbiten då.

  5. plastbaronen says:

    Jag har hört att transsexuella män som upphör med hormoner (efter operation, alltså) kan få problem med benskörhet. Det är det enda jag känner till i den vägen.

    Men med tanke på att eunucker och kastrater har funnits förr i tiden och det verkar som att de kunde bli lika gamla som alla andra, tror jag inte det är farligt att vara utan könshormoner. Men det är bara min gissning.

  6. Benskörhet och depression, har jag hört, men jag vet inte.

  7. Djur kastreras ju ofta, utan att man tillför några extra könshormoner… Det som händer är att risken för vissa sjukdomar ökar litegrann medan risken för andra sjukdomar minskar eller försvinner, och på det hela taget tenderar kastrater snarare att vara mer långlivade än dom som har könshormonerna kvar. Så det låter faktiskt himla konstigt att det skulle vara farligt för människor? Okej, benskörhet kanske är nånting som människor helt enkelt har lättare för att få än dom flesta andra arter, och där vet man ju att hormoner påverkar på olika sätt. Men annars gissar jag att den stora nackdelen vore att man kanske fick lite konstigt utseende med tiden, ifall man gick runt med knappt några könshormoner alls i kroppen (skriver “knappt”, för vad jag har förstått produceras små mängder könshormon även på andra ställen i kroppen än i själva könskörtlarna).

  8. Det är sant. Det har jag inte ens tänkt på, faktiskt. Och då har jag ändå själv tagit kaniner till veterinären för kastrering…

  9. Pingback: Spegel, spegel på väggen där, säg vem som nojigast i landet är « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *