Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II

När man talar om trollen står de på twitter. Jag råkar nämna Marcus Birro i förbifarten när jag länkar till det inlägg jag skrev riktat mot honom ifjol, och sedan får jag – genom Aspieliv – upp ögonen för att han återigen går runt och klagar på hur media uppmärksammar Pride och transpersoner, denna gång på twitter:

PRIDE har blivit en sorts medial, aggresiv religion. “Den som inte är med, är emot.” Hägglund är landets modigaste politiker.

Jag kan iskallt räkna upp tiotalet grupperingar som har det svårare, tuffare, och ovärdigare än de transsexuella. Och som ingen talar för.

Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka. Där har ni tio stycken.

Så jag frågade:

“Om man är fattig, sjukskriven, handikappad och psykiskt sjuk pga omgivningens transfobi, är man immun mot ditt syndomtycke då?”

Jag räknar mig visserligen inte till fattiga längre; det har jag inte gjort sedan jag fick aktivitetsersättningen beviljad för fyra år sedan, eller egentligen inte sedan jag fick socialbidraget beviljat ungefär ett halvår innan dess. Att leva på luft och nåder från en manipulativ sambo är inte att rekommendera, så att äntligen få egna pengar var en enorm rikedom.

Jag är visserligen inte sjukskriven, men sjukpensionerad, och blir utförsäkrad om mindre än en månad då jag ska börja jobba efter sex års frånvaro. Jag har ett antal diagnoser som gör att jag kvalificerar som både handikappad och psykiskt sjuk – och faktiskt även som utvecklingsstörd. Aspergers syndrom sorterar som bekant under “genomgripande utvecklingsstörningar” i ICD-10, trots att aspies i genomsnitt har högre IQ än befolkningen i stort.

Fast det är inte min transsexualism som har begåvat mig med Asperger – men däremot är det förmodligen till stor del transfobi som har försett mig med utbrändhet och social fobi. När jag kollapsade hösten 2004 var det två år efter att jag sökt till könsutredningen första gången. Jag hade vid den tidpunkten kunnat vara lika långt in i processen som jag är nu – dvs. nästan färdig – och därmed mått mycket bättre, och därmed kanske undvikit att gå in i väggen – om jag bara hade fått hjälp när jag bad om det. Men transfobin hos min första, andra och tredje terapeut, och hos min dåvarande sambo, och till viss del även hos mig själv, hindrade mig från att få den vård jag behövde. Det gjorde mig psykiskt sjuk, och mitt liv hängde på en spindeltråd i flera år; ett öde jag delar med många transpersoner (pdf).

Det här säger jag inte för att tycka synd om mig själv, eller för att jag vill bli tyckt synd om. Det finns i mina ögon inget mer destruktivt än att bli utsatt för syndomtycke, som jag anser vara en härskarteknik. Jag säger det för att slå hål på Marcus Birros retorik om att det skulle finnas någon slags motsättning. Det gör det inte, tvärtom. Birros barnen-i-afrika-argument är bland det mest ihåliga jag sett.

Mitt liv är väldigt bra numera, och det är inte alls synd om mig – eftersom jag får den vård jag behöver, för närvarande slipper omges av transfob vård- och omsorgspersonal, lyckades bryta mig ur de destruktiva relationer jag har haft, omger mig med stöttande, underbara människor, får heta de namn jag trivs med och slipper bli utsatt för hatbrott och diskriminering till vardags. Det följer också mallen för hur transpersoner mår: De som behöver en könskorrigering och faktiskt får göra en mår oftast mycket bättre efteråt.

Jag är ju inte rom, så det kan jag inte uttala mig om. Enligt somliga är jag en knarkare då jag tar min lagliga ADHD-medicin, förskriven enligt konstens alla regler, men det tycker jag inte räknas. Hora? Nej, riktigt så långt kom jag aldrig. Inte för att jag inte övervägde det på fullaste allvar, precis som många andra transpersoner som är desperata efter pengar, närhet och nya sätt att självskada på. Det var alltid något som kom i vägen. Jag hade väl tur, helt enkelt.

Frågan är om allt detta gör att jag är tillräckligt störd och eländig för att få ha en åsikt om transpolitik, eller om jag måste börja knarka och supa först – för någon frånskild far kan jag ju inte bli, eftersom staten än så länge kräver mina äggstockar på ett fat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Aspiequeer, Funkis, Genus, HBTQ, Hormonbehandling, Internet, Intersexualism, Kroppspolitik, Kroppstankar, Namnändringen, NPF, Personligt, Psykiatri, Psykologi, Puberteten, Relationer, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Självkänsla, Skam, Social fobi, Språk, Stockholm Pride, Trans* i media, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

57 Responses to Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II

  1. Pingback: Ja, det var svar på tal, Trollhare! >> Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II « trollhare « Mia Ankarvall

  2. Pingback: Tweets that mention Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II « trollhare -- Topsy.com

  3. Men va f-n… Inte nog med att han rackar ner på transsexuella. Han skiter ju uppenbarligen i alla fattiga, psykfall, sjukskrivna, horor etc som INTE är intresserade av att bli syndomtyckta av Marcus Birro och klappade på huvudet. Vad är det som säger att ens liv är för j-igt bara för att man hör till nån av dom kategorierna? Jag har varit fattig och jag har varit sjukskriven, psykfall är jag väl mer eller mindre permanent, även om jag inte behöver vård längre. Jag tror inte att det nödvändigtvis är eller har varit mer synd om mej än Marcus Birro.

  4. Nobody says:

    Som sagt… transsexuella är ju också människor och kan höra till de där kategorierna – OCKSÅ. Men det vore ju käckt om transsexuella varken kunde vara fattiga, sjuka eller handikappade…

  5. WysiWyg says:

    Epic Win från Immanuel där! Eller “pwned”. Eller något. 😉

  6. dp: Ja, det med. Det där med syndomtycke är väldigt problematiskt. Även om jag varit cisperson hade jag känt ett visst obehag av att bli syndomtyckt av Birro.

    Nobody: Japp, och jag tror det är det Birro utgår ifrån.

    Wysiwig: Tackar 😉

  7. Rosie says:

    Mycket bra inlägg! ( jahapp då är jag en “knarkare” jag med ADHD/ADD medecin !, bland många andra mediciner för att funktionera dagligen!)

  8. svalin says:

    Det finns ju ingen motsättning i att vilja förbättra för transpersoner och till exempelvis romer. Man behöver fakitiskt inte välja för det går ju att förbättra för båda grupperna.

  9. Svalin: Ja, precis. Det är ett tankefel. Jag kan inte förstå på vilket sätt det skulle finnas någon som helst motsättning.

  10. Necronomica says:

    Marcus Birro står för en form av Göteborgsk “redighet” som jag har svårt att förstå mig på, även om jag själv råkar vara född i Göteborg själv.

    Birros taktik är att iklä sig rollen som underdog och slå ur underläge med en diskursmoral hämtad direkt ur Jantelagen.

    Ingen av de grupperingar som M.Birro räknar upp tvångsterilseras eller förvägras föräldrarskap.
    Sen är Birros empati, ett utlopp för ett förringande och förakt, hur iskallt han räknar upp de grupper som har det värre än de transexuella.

    Iskallt är nyckel ordet i allt detta. Marcus Birro reaktion är iskall och empatilöst då han raljerar och spelar ut utsatta grupper emot varandra i haltande liknelser.

    Ingen talar för oss transexuella och våra rättigheter mer än vi själva.
    Allt Birro gjort är att gapa i pressen emellanåt. Mycket snack men liten verkstad, hette det visst!

  11. Aspieliv says:

    Mellanvärd gav en bra kommentar innan. “som om detta skulle ett skäl att ignorera problemen”.

    Att ställa grupper mot varandra i vem som har det värst i vårt samhälle leder ingen vart!

    Dessutom har Birro helt fel i att ingen talar för de grupperna han räknar upp. Har för mig att så gott som alla av de grupperna har sina intresseorganisationer och talespersoner.

  12. dean says:

    Birro har goda chanser att vinna priset som sämsta argumentatör i Sverige. Visst finns det många duktiga troll som förtjänar att vinna, med de flesta håller ju sig tyvärr anonyma, dock inte vår “modiga” Birro.

  13. Lottie says:

    Underbart Immanuel! Jätteskönt att veta att jag inte är ensam om att tycka illa om Marcus Birro. Du har helt rätt i allt du skriver i detta inlägg. Faktum är att han var orsaken till att jag började blogga för snart tre år sedan, jag var så arg på det han skrev att jag behövde ett eget forum. 🙂 Kanske borde jag vara lite tacksam…men näe! Dessutom bor vi i samma stad, så jag ser honom då och då. 🙂

  14. Necronomica: Jag är medveten om att det finns väldigt mycket diskriminering mot flera av de grupperna, och jag vet inte om det går att jämföra. Men förr i tiden tvångssteriliserade man romer, fattiga, psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, fattiga, sexuellt “lösaktiga” kvinnor osv. Den enda grupp man tvångssteriliserar (permanent) numera är transpersoner.

    Aspieliv: Japp, och inget hindrar att man som transaktivist också slåss mot orättvisor av annat slag.

    dean: Indeed!

    Lottie: Haha, ilska kan leda till många konstruktiva saker ju! 🙂

  15. Äh, var tvungen att blogga om pucko-Birro jag också.

  16. Pingback: Queer – Offentligt brev om offentligt brev till Birro till Trollhare | Hur svårt kan det vara?

  17. Du hittar mitt relativt långrandiga svar på bloggen.

  18. Lejonel says:

    Spontant undrar jag ju hur många transsexuella samt personer ur hans “tycka-synd-om-kortlek” som Marcus Birro känner……. sitter han sedan och gör poängsystem hemma och jämför, månne?

  19. dam i tofflor says:

    Jag kvalar in i tre av kategorierna ovan, sen nästan två år tillbaks. Innan dess var det två. Nu är det nästan så jag måste börja twittra eller blogga fast jag inte har lust med det. Kanske får ta och kolla upp den där Birro och börja bemöta. Han behöver uppfostran:

    Använd mig inte till att slå i skallen på någon som kämpar för sitt människovärde! Jag står inte till förfogande.

    Vem är det förresten som ska föra min talan. Tror Birro kanske att han skulle göra det bättre än jag själv? Snacka om att se ner på sina medmänniskor!

    Och om bara den som har det allra värst får kämpa för förbättring blir vi alla tvungna att vara passiva. Vem skulle förresten utse den som har rätt att yttra sig?

    Helt klart har de ogenomtänkta och inskränkta ialla fall någon som talar för dem. Kan ju vara tryggt att veta.

  20. dam i tofflor says:

    Snyggt svar av dig, Immanuel! glömde skriva det.

  21. Therese says:

    Det är bra att det finns en blogg som din, du tar upp viktiga saker och skriver om sådant som jag inte hade en aning om innan.
    Du står på dig och det är härligt att se dig ge svar på tal, intelligenta svar!
    Tack för att du driver den här bloggen så öppet och ärligt, den behövs 🙂

  22. Dam i tofflor: “Använd mig inte till att slå i skallen på någon som kämpar för sitt människovärde! Jag står inte till förfogande. ”
    Exakt så känner jag också.

  23. dam i tofflor: Precis så känner jag med. Utan att göra några andra jämförelser så känner jag ungefär som jag gör när tex. SD tvångskramar HBT-rörelsen med ena armen för att elda på islamofobi, och tvångskramar fundamentalistiska kristna med andra armen för att elda på homo- och transfobi.

    Johnny: Japp, argumentationsfelen radar upp sig. Fantastiskt att man lyckas med så mycket på så få ord.

  24. pärlbesatt says:

    Ser framför mig en t-shirt med alla de där kategorier och så en ruta som kan kryssas i efteråt. Jag skulle kunna kryssa i ett gäng också… 😉

    Puss på dig.

  25. Argumentationsfel… Retorik. Börjar vi inte kliva iväg ordentligt från sakfrågan nu? Och vore inte det synd om man nu brydde sig om själva sakfrågan?

    140 tecken är lite att uttrycka sig på. Omöjligt att föra en vattentät argumentation på det. Så är det i alla fall för mig. Birro sticker alltid ut hakan för att skapa debatt och uppmärksamhet. Det är det som de flesta kulturpersonligheter gör.

    Ni som inte tycker att det är synd om er eller att ni drabbats av någon orättvisa och inte vill att NÅGON företräder er. Fine! Det är ingen som tvingar er att ingå i någon organisation. Men tror ni att det kanske finns någon ANNAN som skulle behöva lite stöd, lite hjälp att hävda sin rätt. För ni kan väl inte mena att bara för att ni utgör en liten del av vissa av de grupper Birro förmodligen på måfå nämnde så representerar ni automatiskt alla i grupperna och därmed kunna göra anspråk på att vara Birros slagträ?

    Som jag ser det så spirade dock Pride-rörelsen ur modiga människor som vågade stå upp för sig själva men framför allt också gjorde det möjligt för alla andra som lidit i alla år i garderoben. HELT UTAN att se ner på någon så känner jag med alla dessa människor och tycker synd om dem för att de tvingats lida och “förlorat” så många år av “sig själv”. Pride har bidragit till att göra HBT legio. Det har förändrat normen och det är otroligt stort, inte minst för att det gått så fort. Det är en seger och de som vill fortsätta kämpa för HBT-rättigheter, by all means, fortsätt! Men kan vi inte sluta oss till att det skett en enorm politisk och normativ förbättring för HBT-personer i Sverige? Om så är fallet och andra grupper har det lika illa eller värre som/än för 20 år sen, ja, då är det väl inte helt taget ur det blå att man kämpar för dem som har det sämre eller sämst relativt just de grupper som Pride representerar? Är det inte ganska rationellt att rikta sina resurser och sin engergi till de som har det allra sämst ställt ur ett rättviseperspektiv?

    Ibland undrar man om det börjar bli obekvämt att det faktiskt blivit bättre, att vissa saknar den där enande kämpaglöden som kanske inte längre behövs i samma utsträckning. Den behövs fortfarande, men nu kanske bättre på andra mer eftersatta områden. Men som sagt, vi har alla vår egen prioriteringsordning. Jag är inte insatt i frågan men tvångssterilisering hör inte hemma i något civiliserat samhälle punkt slut.

  26. Du säger själv att du inte är så insatt i frågan. Det som skrivits om transrättigheter på sistone är att man förhoppningsvis i framtiden kommer att slippa steriliseras om man inte vill vid en könskorrigering. Det har tagit många, många år av hårt arbete att komma så långt som att Socialstyrelsen själva tycker att lagen är fel, och det har först de senaste veckorna blivit uppmärksammat i media att transpersoner tvångssteriliseras.

    Det är den uppmärksamheten som Birro argumenterar mot. Det är det som han anser är att stjäla utrymme från andra grupper. Att i åratal försöka uppmärksamma övergrepp som pågått i decennier för att kanske, förhoppningsvis, efter valet få ett stopp för det – det är alltså fel. Fast det är DET ENDA sättet som har visat sig kunna fungera för att stoppa övergreppen.

    Sedan tänker jag inte kommentera din märkliga koppling till att andra grupper behöver stöd och uppmärksamhet. Det är INGEN som har påstått att det inte behövs. Det Birro och du gör är att måla upp någon slags motsättning som inte finns. Jag vet inte hur många timmar jag lägger ner per dag att jobba med funkisfrågor, men jag ser inga som helst problem med att kombinera de två ämnena. Faktum är att jag knappt kan skriva om HBT utan funkisperspektiv, och tvärtom.

    F.ö. är det roligt att du utgår ifrån att vi som skrivit här inte vill “ha hjälp att hävda vår rätt”, när det är precis det vi gör, som funkisar och psykfall. Vi hävdar vår rätt att SLIPPA att någon annan kommer och talar över våra huvuden vad vi borde tycka.

  27. “F.ö. är det roligt att du utgår ifrån att vi som skrivit här inte vill ”ha hjälp att hävda vår rätt”, när det är precis det vi gör, som funkisar och psykfall. Vi hävdar vår rätt att SLIPPA att någon annan kommer och talar över våra huvuden vad vi borde tycka.”

    Du skriver det ju själv: många verkar inte vilja “ha HJÄLP att hävda sin rätt” eftersom ni klarar det alldeles utmärkt själva. Jag säger klart och tydligt slipp! Det ÄR ingen som tvingar er men det KANSKE kan finnas andra individer som inte delar just era åsikter. Det kanske finns andra psykiskt sjuka, fattiga eller vad man än må vara är drabbad av som skulle behöva och vilja ha hjälp att hävda sin rätt. Har jag fel där?

    Stickspår: varför säger du att du inte ska kommentera något som du sedan ägnar ett stycke åt att kommentera?

    Det går utmärkt att kombinera olika kamper precis som du säger. Jag säger det igen. Vi har alla våra egna prioriteringsordningar. Min grund är att jag vill att resurserna ska koncentreras där det behövs bäst och med det säger jag INTE att någon tvångssterilisering över huvud taget ska förekomma i vårt samhälle. Det står också klart och tydligt. Där är jag på “din sida”.

    Jag använder begreppet prioriteringsordningar eftersom politikerna som stiftar våra lagar MÅSTE prioritera vad de ska lägga sin politiska kraft på. Även “vanliga” människor har prioriteringsordningar. Du med. Och av den anledningen har media också prioriteringsordningar. Allt kan inte stå med i samma tidning (ganska banalt). Därför går det inte att bortse ifrån att olika frågor konkurrerar med varandra. Olika grupper konkurrerar om uppmärksamhet eftersom det, som du mycket riktigt skriver, är det enda som ibland verkar kunna påverka skeenden i en viss riktning. När medias eller politikernas prioriteringar inte stämmer överens med ens egen så blir man upprörd. Inte svårare än så. Birro har rätt i att denna fråga HAR stulit utrymme från andra svaga grupper under en kort period. Därför tycker inte jag att barnen-i-Afrika-argumentet inte alls är så ihåligt (och det är den centrala poängen). Sen kan man tycka att det välförtjänt eller ej. Birro tyckte det inte. Själv tycker jag att man ska uppmärksamma de övergrepp du nämner.

    JAG har inte pratat om tvångssterilisering och inte Birro heller direkt i de tweets du lägger ut. Jag talar i mitt inlägg om Pride och HBT-frågor generellt. Det är dessa jag resonerat utifrån och tycker börjar bli tillräckligt accepterade för att släppa fram andra. Inget annat. Vill påstå att jag är ganska tydlig med det också.

    Grattis till framgången när det gäller borttagande av tvångssterilisering vid könskorrigering!

  28. Men Birro nämner specifikt transsexuella. Du pratar om Pride och HBT: Birro pratar transsexuella. Det gör det väldigt specifikt. De frågor som varit aktuella, som rör transsexuella, är just tvångssteriliseringar.

    Men jag lägger ner. Du verkar inte fatta poängen.

  29. Pingback: Bimbo Boy - Den rosa bloggen: Homo, bi och vad?

  30. Ida Jonskog says:

    Ofattbart bra skrivet, Birro behöver stiga in i något mörkt hörn och skämmas tycker jag!

  31. Nobody says:

    Jag lärde mig för en väldans massa år sedan att “den du tycker synd om kan inte skada dig”. Så nog har du rätt i att “syndomtycke” kan användas som en slags maktutövning, eller härskarteknik, som du säger.

  32. Ja, absolut. Och etiketten säger att syndomtycke ska tas emot med tacksamhet, det är det som är grejen.

  33. dam i tofflor says:

    Thomas Jacobson, du skriver: -“Ni som inte tycker att det är synd om er eller att ni drabbats av någon orättvisa och inte vill att NÅGON företräder er. Fine! Det är ingen som tvingar er att ingå i någon organisation. Men tror ni att det kanske finns någon ANNAN som skulle behöva lite stöd, lite hjälp att hävda sin rätt. För ni kan väl inte mena att bara för att ni utgör en liten del av vissa av de grupper Birro förmodligen på måfå nämnde så representerar ni automatiskt alla i grupperna och därmed kunna göra anspråk på att vara Birros slagträ?”

    Men Birro försöker inte hävda någons rätt. Han argumenterar mot Pride genom att försöka stödja sig på ett antal människor som inte utsett honom till sin företrädare.

  34. Johnny! Lite osäker men jag tror faktiskt att vi är ganska överens.

    Du har rätt i att alla de som har det bäst bör i en demokrati vara med och rikta sina resurser så att ojämlikheten inte blir för stor och vi har ett någorlunda värdigt samhälle. I avtagande grad borde sedan individer som har det sämre ställt vara med och bidra. (Givetvis teoretiskt och praktiskt omöjligt att avgöra, men man kan ändå ha det som ett riktmärke).

    Det har tagit enormt lång tid. Jag tycker alla som vill ska fortsätta bevaka HBT-frågor. Precis som de som vill, ska fortsätta bevaka andra rättvise- och integritetsfrågor.

    1. Enligt min mening så FINNS det en gräns för hur långt rättvisa och jämlikhet ska gå. När ojämlikheten är så gott som utplånad kan jag dock tycka att det blir lite löjligt (här ingår givetvis inte saker som sterilisering). Påstår inte att vi är där i varken HBT- eller kvinnofrågor men man har kommit en bra bit på vägen och då kan jag tycka att de gemensamma politiska och mediala (inte tvunget INDINVIDUELLA) resurserna bör riktas till de grupper som har det sämst.

    Vem ska avgöra vilka de är? Ska man gå på hur stora grupperna är eller på hur gravt problemet är? Relevanta frågor utan uppenbara svar. Men just nu är det väl så kallad demokrati och yttrandefriheten som är medlen. Alla områden och grupper konkurrerar om politisk och medial uppmärksamhet men det är väl av förklarliga skäl minoriteter som har minst möjlighet att få den. (Precis som du säger så är det framför allt majoriteteten som kväver minoriteterna och stjäl onödig uppmärksamhet ifrån de som verkligen skulle behöva den. Vi kan kalla dem för Svensson-problem eller lyxproblem).

    2. Vill dock vidhålla att resurserna är begränsade på så väl det individuella som på det samhälleliga och mediala planet. Det är kallt men jag påstår att det är verkligheten. Jag tycker du ger en bra bild av det själv i slutet av din kommentar. Man räcker inte till för att försvara alla grupper och utkämpa alla kamper. Man tvingas prioritera och välja dem. Du har en prioriteringsordning och en bevekelsegrund. Jag har en annan och Birro har ytterligare en annan. Vilken som blir majoritetens eller den avgörande står skrivet i stjärnorna men att de får has och uttryckas och stötas och blötas i debatt tycker jag är självklart. På detta sätt skapas konkurrens.

    Du har rätt i att det behövs ett initiativ, en konkret problemformulering och helst ett förslag på lösning för att komma igenom bruset och fram till politiska beslut. Givetvis är det inte alltid de egna som hjälper. Då hade inget någonsin förbättrats för svaga grupper. Det är ju inte de egna som sitter på redaktionerna eller i riksdagen. Pride-rörelsen har lyckats beundransvärt bra på alla dessa områden och penetrera den annars så kvävande bekväma majoritetens agenda.

  35. Fortsätter på Dam i Tofflors kommentar: Som varandes gammalt psykfall så tycker jag visst att jag har haft det j-igt jobbigt på många sätt. Men bara för att man haft det jobbigt och tycker det finns saker att kämpa för när det gäller ens egen grupp, så kanske man FORTFARANDE inte vill användas som slagträ i en debatt. Det är skillnad på att engagera sej för en grupp i samhället, och att bara använda den gruppen som slagträ. Och FORTFARANDE kanske man inte vill sätta sej och jämföra sin egen sitaution med TS-personers och säga att “jag har det VÄRRE än vad ni har”.

  36. “Men bara för att man haft det jobbigt och tycker det finns saker att kämpa för när det gäller ens egen grupp, så kanske man FORTFARANDE inte vill användas som slagträ i en debatt. Det är skillnad på att engagera sej för en grupp i samhället, och att bara använda den gruppen som slagträ. Och FORTFARANDE kanske man inte vill sätta sej och jämföra sin egen sitaution med TS-personers och säga att ”jag har det VÄRRE än vad ni har”.”

    +1. Det är f.ö. en lysande härskarteknik att ägna sig åt att söndra och härska, dvs. att försöka ställa olika grupper mot varandra. Som om romer, fattiga, funkisar och sexarbetare automatiskt skulle få det bättre om media inte uppmärksammade tvångssteriliseringar.

  37. Bimbo Boy says:

    Personangrepp är alltid fel, men att folk ifrågasätter honom när han uttrycker sig som han gör får han tolerera: http://blogg.passagen.se/marcusbirro/entry/pride_är_pravda

  38. Paul Stjernberg says:

    Skulle vilja hävda att Marcus Birro i detta fall utgår från ett paternalistiskt vänsterperspektiv där det viktiga inte är lika rättigheter utan vilken samhällsgrupp som det råkar vara mest synd om.

  39. Vad grundar du det på?

  40. Instämmer med “dean”. Sen tror jag Birros största problem, är Birro. Syndomtyckande existerar inte i min värld, för det leder absolut ingenstans. Det funkar enbart stangerande, eller destruktivt. Dock är min inre övertygelse att Birros ego är hans värsta fiende.

  41. Litet tillägg: Slutsats: Låt Birro leka i sin egen sandlåda. Personligen undrar jag om inte en viss författare Ranelid skulle gilla att bygga sandkakor i densamma. Låt dem hållas. Barn är barn. Så länge som de inte är våra barn, behöver vi inte ta ansvar för hur skitiga de blir. Vi behöver heller inte ombesörja skitsnacket i lådan, eller låta oss utsättas när dyngkakorna kommer vinande emot oss.

  42. Jag gjorde ett litet inlägg om det här med att tycka synd om, förresten: http://dpossen.blogspot.com/2010/08/there-but-for-grace-of-god-go-i.html Det FINNS ju ett trevligt empatiskt sätt att tycka-synd-om på, men det handlar väl om ifall man kan identifiera sej med andra människor eller inte.

  43. Jag skulle uppskatta om vi lät bli personangrepp här. Birro som person är inte viktig nog att diskutera, men hans debatteknik.

  44. Dvärghundspossen:

    “ett empatiskt sätt att tycka-synd-om”, skriver du…

    Att känna empati, har ingenting med “tycka-synd-om” att göra. Empati är medkänsla. Det andra handlar möjligtvis om medlidande. Medlidande tillför ingenting, som jag ser det. Att två människor mår skit, istället för en, det finns inget positivt och utvecklande i det.

    Dessutom är det här syndomtyckandet, i mina ögon en slags kränkning.

    Det är detsamma som att omfamna omöjligheten. Att göra någon till offer istället för att kanske kunna bidra till att se en eventuell styrka, som också kan finnas där, men som måste bli just synliggjord för att kunna leda till förbättring av ett tillstånd som gör ont.

  45. Immanuel: Ja, du har rätt i det. Det här är din sida. Jag reagerade impulsivt. Sorry…

  46. Pingback: Sida kunde inte hittas « trollhare

  47. Pingback: Marcus Birro, del III: Jag kräks också på gullandet med transpersoner « trollhare

  48. “Att känna empati, har ingenting med ”tycka-synd-om” att göra. Empati är medkänsla. Det andra handlar möjligtvis om medlidande. Medlidande tillför ingenting, som jag ser det. Att två människor mår skit, istället för en, det finns inget positivt och utvecklande i det.”

    Känns som att vi har en terminologisk oenighet här. Alltså, jag bryr mej inte om exakt hur man använder olika ord, det är inte själva orden som är viktiga. Säg såhär istället då, med din terminologi: Det finns empati/medkänsla och det är bra, det finns tycka-synd-om och det är dåligt. Och skillnaden däremellan ligger i att i det första fallet så sätter man sej in i nån annans situation, och har en känsla av att det lika gärna hade kunnat vara man själv om ödet velat annorlunda (typ). I det andra fallet så känner man ungefär att “stackars människa som inte är lika bra som jag”.

    Jag tycker själva orden man använder (medlidande, tycka-synd-om etc) är ointressanta, men det är intressant att diskutera vad det är som gör att det i vissa fall kan vara sjysst att säga nåt i stil med “f-n vad jobbigt du har” om en persons situation, i andra fall vara nedlåtande.

  49. Åh, det här är intressant. Som språknörd gillar jag diskussioner om definitioner, men vi skippar det och går direkt in på det psykologiska:

    I mina ögon handlar skillnaden om både medvetet/öppet syfte, och undermedvetet/dolt syfte. Alltså: Den klassiska “klaga inte, tänk på barnen i Afrika!” har ju ett syfte som inte är att gagna barnen i Afrika, utan att göra de som förmodas ha det bättre skuldmedvetna och tystare. Marcus Birro talar inte TILL “Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka” och säger att det är synd om dem. Han talar egentligen inte ens FÖR de grupperna, utan han använder dem som ett retoriskt verktyg för att komma till sin poäng: Pride.

  50. Jag tänker att “använda nån som slagträ” hamnar i ytterligare en kategori. Det kan man göra utan att ha några speciella känslor för gruppen, varken empati i positiv bemärkelse eller tycka-synd-om i nedlåtande bemärkelse.

    Det här tycka-synd-om nedlåtande är nog också nånting som det är extra lätt att falla in i när det gäller psykiska i motsats till fysiska problem (spånar bara helt allmänt nu, utan direkt koppling till Birro-frågan). Just beroende på att psyket är mer kopplat till jaget, så det är lättare att föreställa sej själv i nån annans situation och hur det skulle kännas att vara där om det handlar om ett benbrott än om det handlar om depression t ex…

  51. Ja, det tror jag definitivt att det ligger något i. Fast om man tar just depression som exempel så är det minst ett lika stort problem att personer som inte har haft någon egentlig depression (åtminstone inte av måttlig eller svår grad) anser sig veta precis hur det är ändå (dvs. att man är trött, ledsen, orkeslös och ligger i sängen och gråter, men att det bara är att rycka upp sig och tänka positivt så blir man frisk på momangen), för att de överför sina egna erfarenheter av att vara “deppig” på alla andra.

    När det gäller andra psykiska problem än det som ryms i föreställningsbilden av just ordet “depression” är det mer som du säger att många som inte har egna erfarenheter åtminstone är medvetna om att det är svårt att sätta sig in i hur det är att ha en psykos, att skada sig själv eller att dissociera så kraftigt att man får epilepsiliknande anfall.

  52. “Ja, det tror jag definitivt att det ligger något i. Fast om man tar just depression som exempel så är det minst ett lika stort problem att personer som inte har haft någon egentlig depression (åtminstone inte av måttlig eller svår grad) anser sig veta precis hur det är ändå (dvs. att man är trött, ledsen, orkeslös och ligger i sängen och gråter, men att det bara är att rycka upp sig och tänka positivt så blir man frisk på momangen), för att de överför sina egna erfarenheter av att vara ”deppig” på alla andra.”

    Jo, men just för att dom tror att depression är samma sak som att vara lite nere, så tror dom att dom själva omöjligt skulle kunna bli deprimerade i betydelsen vara oförmögen att arbeta osv. Dom vet ju att dom själva kan gå till jobbet när dom känner sej hängiga. Alltså tror dom inte att dom haft TUR som aldrig drabbats av en klinisk depression. Dom tror istället att människor som är så duktiga som dom aldrig hamnar i den sitsen, för duktiga personer som dom själva kan ju ta sej i kragen.

    Så på det viset så kan dom inte se sej själva i den andra personens situation. Det finns inte på deras karta att dom själva skulle kunna vara deprimerade på det SÄTTET, för dom tror man kan välja att låta bli, välja att rycka upp sej istället.

  53. Ah, jo. Det är ju så det fungerar. Det är stor skillnad mellan att “deppa” och att ha en depression. I engelskan går det ju annars troll i sånt: Man säger “flu” fast man bara har en lätt förkylning, och “migraine” om vanlig huvudvärk.

  54. Pingback: Angående Pride och Marcus Birro « Ett skålpund kött

  55. Pingback: Alla barn är planerade « nya flickrummet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *