Pride-summering onsdag 28/7: “In order to get rights as a sane person, I have to say I’m insane”

Att blogga mot normen

Onsdagen började med panelsamtalet Att blogga mot normen, som leddes av Hanna, och där jag, Amanda, och Lisa satt i panelen. Vi pratade om varför vi bloggar, om bloggen som ett verktyg för normkritik, om hur man hanterar troll och påhopp och sånt. Mer om det finns på Makthavare och Stockholm Pride.

DNs förstasida med mig och Fredrik på stor bild, och rubriken "Krav på stopp för tvångssterilisering"

Efter bloggpanelen fick jag äntligen se dagens DN, och det visade sig att Fredrik och jag var på förstasidan. Jag blev helt överväldigad, och resten av veckan fick jag höra det lite då och då att det var så bra att vi pratade om tvångssteriliseringar. Det kändes häftigt, mest för att frågan äntligen tas på allvar och får den uppmärksamhet den behöver för att man ska få till någon förändring.

Crip <3 trans = ?

Senare på eftermiddagen gick jag på ett panelsamtal om trans och funkis. Fej Skantz, Christine Bylund och Josephine Krieg pratade mycket om fördomar: Synen på synliga transpersoner och synen på personer med synliga funktionsnedsättningar har många likheter. Det ger status att passera som funktionell, respektive som man eller kvinna, och i båda fallen anses man vara “modig” om man överhuvudtaget visar sig bland folk. Dessutom förväntas man liksom inte riktigt ha en sexualitet, och OM man uppenbarligen har en sexualitet så anses ens partners vara antingen fina människor som accepterar en “trots” att man är som man är, eller så anses de vara perversa för att de tänder på kroppar som avviker från normen.

Fej, Christine och Josephine på scenen

En av de bästa sakerna jag tog med mig därifrån var ett citat av Fej:

“It’s more important to be normal than to be able to do what you want to do”

Alltså: Det är viktigare att verka normal, att framstå som så “frisk” och “vanlig” som möjligt, än att faktiskt göra det som ger en de bästa möjligheterna att leva ett bra liv. De exempel som kom upp var hur omgivningen byter attityd mot en person beroende på om hen använder rullstol eller till exempel rollator eller käpp. Det är nämligen högre handikappoäng i en rullstol, så då blir man lättare bemött som en rullstol och mer sällan som en individ – och detta ska alltså vägas mot att om man använder rullstol så kan man få mer kraft och möjligheter att faktiskt göra saker som man inte klarar om man försöker klara sig utan. När det gäller transpersoner kan det till exempel handla om att det är lättare att bli accepterad om man spelar en könsroll på “rätt” sätt, oavsett om man är bekväm med den eller inte, eller genomgå sterilisering bara för att man förväntas göra det som en del av sin könskorrigering, även om man själv hade klarat sig utan det.

Ett annat bra citat var Josephine, apropå transvården som kräver att man får en psykiatrisk diagnos för att få kroppslig vård, eller i vissa fall bara för att få ändra juridiskt kön:

“In order to get rights as a sane person, I have to say I’m insane”

Det tog jag med mig i bakhuvudet när det sedan blev dags för min egen föreläsning:

Angår det dig vad jag har mellan benen?

Sist på onsdagen höll jag min föreläsning om tvångskastreringar och rädslan för gravida män, i ett av de mindre rummen på Pride House. Det blev tydligen så hårt tryck att de fick avvisa ganska många människor som inte fick plats. Jag hade lite otur med tekniken, eftersom det visade sig att jag inte kunde koppla ihop Minous dator med kanonen, så jag kunde inte visa bilderna jag hade tänkt. Trots det tyckte jag att det gick rätt bra, och jag hamnade på en liten bild och blev citerad i QX också:

“I transfrågor har de politiska vindarna börjat vända under de senaste åren. Den saken framgick i Pride House både på tisdagens panelsamtal om huruvida vi behöver ett tredje juridiskt kön, och onsdagens föreläsning ”Angår det dig vad jag har mellan benen?”. I den senare ställde föreläsaren Immanuel Brändemo den retoriska frågan: Var sitter könet? Frågan, fortsätter han, är faktiskt inte lika intressant som frågan: vem är det som bestämmer vilket kön man har?”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Föreläsningar, Funkis, Funkispolitik, Genus, Genusforskning, HBTQ, Immanuel i media, Internet, Intersexualism, Könstillhörighetslagen, Kroppspolitik, Kultur och media, NPF, Överlevnadshandbok, Personligt, Politik, Psykiatri, Psykologi, Relationer, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Språk, Stockholm Pride, Trans* i media, Val 2010 and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Pride-summering onsdag 28/7: “In order to get rights as a sane person, I have to say I’m insane”

  1. C. D. Lind says:

    Crip <3 trans = ? krockade med en av FHOBIT:s föreläsningar, vilket jag är jätteledsen för. Hade jättegärna varit där och lyssnat.

  2. Ja, det är jättesynd, för jag hade velat gå på båda ju.

  3. Pingback: Pride-summering lördag 31/7: Sju tusen meter paradpromenad « trollhare

  4. Hubba Bubba says:

    “Var sitter könet? Frågan, fortsätter han, är faktiskt inte lika intressant som frågan: vem är det som bestämmer vilket kön man har?”

    De som behöver veta… Frågan beror på kontext, om man inte bor i ett vacuum. Avstår vi från att avgöra kön utifrån fysiska attribut som frånvaron eller närvaron av tredje öra eller dylikt, så rör det sig om perceptioner… Och varje perception har störst värde och är mest giltig för den som äger den. Ingen och alla bestämmer vilket kön du har. Det enda du kan göra är att manipulera (t.ex. försöka ge någon dåligt samvete för att de inte uppfattat dig på det sätt du helst skulle velat… som ovan känsloargument). Ja, jag är allvarlig. Det finns transpersoner jag inte hyser några tvivel om att de är sina kön… och sen finns det dem som jag inte med bästa vilja kan uppfatta som det kön de önskar vara. Jag kan använda det pronomen de önskar höra och spela med för att undvika konflikt… men det är och förblir ett spel, och det varken förändrar eller ogiltiggör min egentliga perception av dem.

  5. Och du ger dig själv tolkningsföreträde när du kallar det för “manipulation” och “ett spel”, eftersom DU inte kan se en person som ett visst kön. Det är DIN tolkning. Den är inte allmängiltig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *