Tala ur skägget!

Devins ord sätter fingret på det jag tänkte för bara en liten stund sedan:

Jag reagerar alltid likadant när jag läser hur du funderar huruvida du passerar som kille eller inte – jag tänker “varför skulle han inte göra det? Han ÄR ju kille!”

Jag blir alltid så glad när jag får bekräftelse på att jag passerar. Så sent som idag var det en busschaufför som förklarade biljettsystemet först för mig och sedan för min mamma, som kommit för att möta mig. Föraren sa “han” om mig, gång på gång. Utan att tveka.

Jag har inte vant mig; inte ett dugg. Det är fortfarande lika fantastiskt varje gång. Samtidigt minns jag tyvärr hur otroligt jobbigt det var att inte passera, att ständigt bli felkönad. Det var extremt ovanligt att folk ens verkade se att jag kunde vara någonting mittemellan: Det var som om alla tveklöst uppfattade mig som tjej tills de hux flux uppfattade mig som kille. Det var förmodligen skägget som gjorde den största skillnaden, för det var någon månad efter att jag slutat raka mig som jag började passera.

Jag måste vänja mig vid att passera som kille, och vid att bli sedd som kille även av personer som vet om att jag är transsexuell men som tidigare har haft svårt att se mig som kille fast de har försökt. Jag måste lära mig att sluta vara så himla rädd, när jag inte ens riktigt vet vad det är jag är rädd för – men jag måste också sluta “skylla” på mitt skägg, som om min manlighet står och faller med den. Någon gång ska jag träna på att tala ur skägget, men just nu är det väldigt skönt att kunna gömma sig bakom det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Tala ur skägget!

  1. Jag tycker du har manliga axlar och armar!

  2. Oj, tack 🙂 Jag satt och tänkte på det idag, att mina underarmar och händer har förändrats. Men axlarna? Det har jag nog inte märkt 🙂

  3. louie says:

    åh du är en sån INSPIRATION!! (det har gått så långt att jag drömmer om dig om nätterna.)
    för mig har du alltid passerat som icke-tjej, på ett sätt som har öppnat upp mitt sinne helt makalöst.

    jag lyssnade på en radiointervju du var med i för ett tag sen, och din röst är ju helt fantastisk. jag kan inte tvivla en sekund på att du är man.

  4. Sen kan jag tänka mej också att man blir lite överkänslig när det gäller könande ifall man är TS. Det var nån TS-tjej (minns inte namnet) som kommenterar här ibland, och skrev om det där med att passera som kvinna. Hon skrev iaf att många TS-tjejer verkar ha som mål att vara så feminina att dom absolut aldrig nånsin blir felkönade. Men hon skrev att vadå, det måste väl hända dom flesta cis-tjejer nån enstaka gång att nån tar fel?

    Jag vet en cis-tjej som en gång fick höra när hon kom ut från toa “Hörru, det här är faktiskt DAMtoaletten!”, och hon fick säga “du, jag ÄR tjej” och personen bara “oj sorry”. En tjejkompis till mej blev för många år sen felkönad i slalombacken (det var en tjej med riktig timglasfigur, liten midja och jättebröst, men allt detta doldes ju av den tjocka termodressen), av ett gäng tjejer som snackade om vad snygg “han” var. Jag blev raggad på på krogen en gång av en tjej som trodde att jag var en het kille i smink. Senast fick jag höra från ett barn “titta vad fort han cyklar!” (och då har jag ändå långt hår).

    Såna där grejer händer ju (nu blir det tjej-exempel här eftersom jag är tjej, men gäller väl lika bra åt båda hållen). Jag tycker det är kul att bli felkönad eftersom jag gärna vill se androgyn ut och tar såna där kommentarer som ett kvitto på att jag gör det, dom flesta tar det snarare som en förolämpning eftersom dom vill se feminina ut – men det är ändå sånt som dom flesta råkar ut för nån gång.

    Jag kan tänka mej att man som TS lätt gör alltför stor affär av ifall man nån enstaka gång skulle bli felkönad även efter hormonbehandling och eventuella operationer.

  5. Louie: Tack 🙂 Just rösten har jag fortfarande lite komplex över, så det tackar jag för 🙂

    dp: Ja, det tänker jag med. Jag känner många ciskillar som blivit lästa som tjejer, och då inte bara för klädernas skull. Men ffa när de var barn då. Och en del cistjejer som blivit lästa som killar. De flesta jag har hört berätta om det har förklarat det med något i deras yttre: kläderna (tex. färgerna) eller frisyren. Någon enstaka har sagt att det nog var för att hon är lång.

    Däremot är det tydligt att de som berättar om det är de som inte tar illa vid sig. Det finns säkert även fittfödda cistjejer och kukfödda ciskillar som verkligen tar illa upp om de blir felkönade. Tex. så tror jag att om man verkligen har komplex för att man har en antydan till mustasch som tjej, eller om man har komplex över att ha gynekomasti som kille, så är det förmodligen lätt att hänga upp sig på att felkönandet måste bero på det, och därmed få samma sorts hangups som en transperson kan få.

  6. Edward says:

    Efter ca fyra månader med min nuvarande partner, har jag fortfarande inte vant mig vid att jag, så självklart för honom, är hans pojkvän.
    Att han på internet refererar till mig som han/ mannen i hans liv/ et cetera, är en grej, men att han säger pojkvän när vi är ute på stan eller på ICA känns konstigt. Jag passerar generellt inte på sommaren, för jag bryr mig inte om att dölja bysten, och när han säger något sånt så kommer jag på mig själv med att flacka med blicken för att se så ingen hörde. Jag är rädd att vi ska hamna i bråk.

    Förra veckan var jag ute på krogen med en mångårig nära vän. Vi behövde båda tömma våra blåsor och tog sällskap till toaletterna. Han gick in på pissoaren och jag väntade på att en toalett skulle bli ledig. Han gjorde en gest in mot pissoarerna och tyckte att jag väl inte behövde vänta, “det finns ju tre”.
    Det slog mig först när jag kommit tillbaka till vårt bord efter uträttat ärende, att den här kompisen “glömde bort” att jag inte kan använda en pissoar.

  7. Åh, det där känner jag igen. Jag kollade alltid efter ifall folk reagerade när jag blev rättkönad när jag inte passerade. Dumt, men jag gjorde som ren reflex av någon anledning.

  8. pärlbesatt says:

    Och jag upprepar att jag alltid sett dig eller tagit dig för kille, hur du än sett än (fast jag bara sett dig på bild då..).

    Det är en bild på en scen där du är panelmedlem, på Pride om jag minns rätt och det måste det ju vara, där du har inåtpekande tår eller en benställning som är mer “tjejig” än “killig” och jag minns att jag blev perplex när jag såg bilden. 😀

  9. Åh, jag vet. Det låter säkert dumt, men det är ett medvetet drag att testa att sitta med benen i kors. Det brukade jag inte göra så mycket förr heller, men så fick jag veta att det var “kvinnligt”. Och mycket riktigt: I tex. Dalarna/Sandviken/Jämtland sitter män extremt sällan så. Men i södra Sverige gör de det. Så jag tänkte att jag testar och ser om något händer…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *