Tvångsskilsmässor bryter mot de mänskliga rättigheterna

Tvångssteriliseringarna har äntligen, äntligen kommit upp på den politiska agendan. Partierna har plötsligt tävlat om vem som kan avsky den gamla könstillhörighetslagen – den som krävde just sterilisering som krav för könskorrigering – mest.

Men det finns fler frågor än just sterilisering, fertilitet och rätten till vård. Vi har en könsneutral äktenskapslag i Sverige sedan snart 16 månader, men det finns en grupp som inte får gifta sig – eller rättare sagt: som måste vara ogifta. De som redan är gifta måste skilja sig. Personer som gör en könskorrigering och ansöker om ändrat juridiskt kön får inte vara gifta eller i ett registrerat partnerskap när de kommer till Socialstyrelsens rättsliga råd.

Kravet på att vara ogift är ännu en konsekvens av att könstillhörighetslagen är från 1972. På den tiden var homosexualitet fortfarande sjukdomsklassat, och i propositionen som låg bakom könstillhörighetslagen resonerade Carl Lidbom:

“Det kan med visst fog ifrågasättas om ett [steriliseringskrav] är nödvändigt. Det torde kunna betraktas som praktiskt taget uteslutet att en transsexuell person efter att ha fått ändrad könsregistrering skulle av fri vilja inleda ett sexuellt förhållande med någon som hör till samma officiella kön som han själv.”

Notera den fina formuleringen “av fri vilja”. Det var otänkbart att en person som gjorde en könskorrigering skulle kunna vara homosexuell eller bisexuell. Detta var alltså 1972, i det progressiva och radikala Sverige, som var först i världen med att lagstifta om möjligheten till juridisk könskorrigering. Märk väl att han trots detta ändå föreslog att man för säkerhets skull skulle kräva sterilisering. Det var otroligt viktigt att förhindra det otänkbara: en gravid man.

Såhär 38 år senare lever de gamla idéerna vidare i lagen, som fortfarande kräver att man ska vara ogift och steriliserad. Li Sam, som själv tillhör de som inte får göra en juridisk könskorrigering eftersom hon inte vill skiljas från sin fru, säger till Aftonbladet idag:

“Det strider mot de mänskliga rättigheterna, grundlagen och intentionen med lagen om könsneutrala äktenskap.”

Jag håller helt med – och det gör Socialstyrelsen också. De föreslår i sin rapport att slopa kravet på att vara ogift. Förhoppningsvis kommer nästa regering att ta till sig deras förslag, och få till en ändring så snart som möjligt. Tvångssteriliseringar, krav på skilsmässa, avsaknad av vård för minderåriga, bristande stöd då utredningen snarare upplevs som genuspolis, och en transinkompetent allmänpsykiatri – det är bara några av de saker som måste förändras.

Socialminister Göran Hägglund har undvikit frågorna så mycket han bara kan i tre år, men just nu är det tydligen inne att krama transpersoner och alla riksdagspartier minus KD, men plus F! och PP, är plötsligt väldigt engagerade. Frågan är vilka som egentligen kommer att driva transpolitik om en månad, när valet är över.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Genusforskning, HBTQ, HBTQ-historia, HBTQ-juridik, Könsneutrala äktenskap, Könstillhörighetslagen, Politik, Sexism, Trans* i media, Val 2010 and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Tvångsskilsmässor bryter mot de mänskliga rättigheterna

  1. C. D. Lind says:

    Jag hoppas att vilken sida som än vinner valet gör sitt yttersta för att se till att vi får en ny och bättre könstillhörighetslag utan stenålderskrav. Om den nya regeringen också skulle se till att bristande tillgänglighet för funkisar blir olaglig diskriminering så skulle det räcka väldigt långt för min del.

    Jag må vara fritidspolitiker, men jag gillar verkligen inte valfläsk….

  2. Ja, jag är också skeptisk till valfläsk. Men tillgänglighet och transpolitik (där könstillhörighetslagen bara är en del: hatbrott, hetslagen, vård och stöd etc är ju också viktigt) är de två viktigaste frågorna som jag ser det.

    Om jag haft lite bättre framförhållning skulle jag gjort en enkät om partiernas funkispolitik. Men det kändes så svårt att välja ut frågor, så jag sköt upp det, och nu är det nog för sent…

  3. Devin says:

    Håller med dig. Det finns redan så många som bryr sig om skolan, barn- och äldreomsorgen. Härmed inte sagt att de inte är viktiga frågor, för det är de så klart. Men det finns fler politiskt aktiva med kunskap om dem än vad det finns inom områdena funkis och trans.

  4. Ja, och tex. brukar det perspektivet saknas när man diskuterar saker som egentligen berör de frågorna. Tex. om man diskuterar stödinsatser och SOL, så tänker de flesta på “äldreomsorg”. Om man nämner LSS, så associerar de flesta det till assistans. Det faktum att det finns en massa yngre människor som har insatser enligt SOL, eller som borde ha det, och att det finns mer i LSS än assistans, det verkar glömmas bort gång på gång. Man måste vara väldigt specifik med hur man frågar för att få något vettigt svar om tex. insatser för personer med NPF.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *