Glada nyheter för lesbiska och icke-lesbiska

Glad nyhet nr. 1: Landstinget i Västernorrland slutar diskriminera tjejpar som vill skaffa barn. Efter RFSUs debattartikel i SvD, där de bland annat pekar ut Västernorrland och några till landsting som tar ut extra avgifter för assisterad befruktning för tjejpar jämfört med olikkönade par, så backar landstinget och tar bort avgifterna.

Glad nyhet nr. 2: När Allehanda skriver om två tjejer i Örnsköldsvik som väntar barn ihop, så skriver de inte att de är “ett lesbiskt par” bara sådär på rutin. Det blir lätt så, precis som två killar som är ihop lätt blir “bögar” och alla sorters transpersoner blir “transsexuella” eller “transor” – oavsett hur de definierar sig. Men nu skriver de alltså:

“Therese har tidigare levt i en heterosexuell relation och har två barn. Hon är bisexuell. Maria är lesbisk. Kontentan är att de inte är något lesbiskt par. De är ett samkönat par. Bara begreppet i sig sprider viss förvirring inom landstinget.

– Vi var de första som vår barnmorska stött på. Vi får väl föregå med gott exempel, konstaterar Therese.”

Jag är trött på att läsa homonormativa reportage – till exempel i den såkallade HBT-tidningen QX som hade ett fotokollage från prideparaden som föreställde “kvinnor” (fast flera av personerna på bilderna inte alls definierar sig så) – och på att höra politiker prata om hur samhället diskriminerar “homosexuella par” för deras “sexualitet”, när de egentligen menar att samhället diskriminerar samkönade par för deras kön.

Därför blir jag minst lika glad över att journalister på små lokaltidningar fixar att skriva rätt i åtminstone en artikel, som över att landstinget slutar diskriminera.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in HBTQ, HBTQ-juridik, Kultur och media, Politik, Relationer, Språk, Val 2010 and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

16 Responses to Glada nyheter för lesbiska och icke-lesbiska

  1. svalin says:

    Kan det inte var en kombination av både sexualitet och kön, då? Heteronormativtetsteorin går väl ut på det. Tjejer ska bli kära i killar, killar i tjejer och så ska man knulla på ett speciellt sätt också.

  2. Jo, fast jag räknade in det i kön. Alltså, om två (mentala, sociala och i viss mån biologiska och juridiska) kvinnor som lever i en monogam romantisk och sexuell relation blir diskriminerade när de söker hjälp att skaffa barn, så är det inte för att de är homo- eller bisexuella, utan för att de är två kvinnor.

    Ett exempel:

    A och B är kvinnor och ihop. A är bisexuell, och B lesbisk. A försöker bli gravid med en killkompis (C) hjälp, men misslyckas, och de söker vård. Läkarna kommer fram till att hon har något tillstånd som gör det svårt att bli gravid på “naturlig” väg, men att det skulle kunna gå om hon fick viss behandling och inseminerades på sjukhus. Oavsett om de väljer att inseminera A eller B, så kommer de att få betala mycket mer än ett olikkönat par.

    A och D är kvinna respektive man, och ihop. Att A är bisexuell anses inte vara relevant, eftersom hon har en manlig partner. Hon får hjälp att bli gravid, och betalar bara patientavgiften.

    A och B är fortfarande ihop, och monogama. Däremot har de bestämt sig för att försöka komma runt systemet med hjälp av C. A och C spelar att de är ihop för att A (och B) ska få ta del av vården utan att betala massor. A får hjälp att bli gravid, och betalar bara patientavgiften.

    Det är ju inte läggningen, utan vilken kombination av kön som personerna upplevs ha, utifrån vilken könsroll de spelar, vilket juridiskt kön de har och vilka könsorgan de har.

  3. Reb says:

    Håller i och för sig med dig om att homonormen är extremt stark ibland.

    Men jag tycker att det där med om vad man kallar ett par (och vad det betyder) beror lite på exakt hur man uttrycker sig och menar. För mig är exempelvis “ett heterosexuellt par” inte två heterosexuella individer som är ihop med varandra, utan två personer i en heterosexuell relation. En eller båda av de som ingår i det heterosexuella paret kan alltså vara bisexuell(a), och, förresten, de kan vara homosexuella också (förekommer ju att homosexuella ingår i heterosexuella parrelationer i ett försök att “bota sig” eller för att vara i garderoben). Heterosexuell syftar på “parskapet”, inte på kontrahenterna (precis som i “heterosexuell relation”).

    Alltså tycker jag att det är skillnad på att tala om insemination för lesbiska par och att tala om insemination för lesbiska kvinnor – i det första fallet beskrivs bara hur svensk lagstiftning och praxis faktiskt ser ut: Insemination är tillåten för kvinna som lever i parförhållande. Eller rättare sagt, insemination är tillåten för par (eftersom båda blir föräldrar om behandlingen lyckas). I teorin ska alla par behandlas lika, men i praktiken särbehandlar vissa landsting lesbiska par (som då alltså inte nödvändigtvis är lesbiska kvinnor, men dock lever i en lesbisk parrelation).

    Däremot är det fel att påstå att Sverige generellt tillåter insemination för lesbiska kvinnor – och förstås lika fel att påstå att vissa landsting särbehandlar lesbiska kvinnor i fertilitetsbehandling. Det är parförhållandet, inte individen, som såväl lagen som vissa landstings praxis handlar om.

    Hårfin skillnad kanske, men jag tycker att det är en skillnad.

  4. Alltså, om jag ska vara ärlig så har jag problem med ord som “heterosexuellt par” eller “heterosexuell relation” i någon annan betydelse än “ett par/en relation där båda individerna är heterosexuella”. För mig är homo/hetero/bi ord som beskriver en persons förmåga att bli attraherad av andra personer. Att använda det för att beskriva en relation ger ordet en helt annan innebörd. Då handlar det helt och hållet om förväntningar och stereotyper, som jag ser det.

    Dvs. om ett par uppfattas som en man och en kvinna, så förväntas de förhålla sig på ett visst sätt till varandra: umgås, ha sex, prata, dela på hushållsarbete etc på ett visst sätt. Detta oavsett deras egentliga könsidentiteter, könsroller och läggning. Det är hur heteronormen slår mot personer som uppfattas som heterosexuella – och om man pratar om det på det sättet kan jag tycka att det är relevant att kalla en relation för heterosexuell. Men det förutsätter ett normkritiskt förhållningssätt för att jag ska tycka att det är ok.

    Dessutom vet jag inte riktigt hur man avgör om en relation är homo- eller hetero? Om tex. den ena parten beskriver relationen som homosexuell och den andra beskriver den som heterosexuell, vem har mest rätt? Eller handlar allt om vilka kön omgivningen uppfattar att man har? Ligger en relations sexualitet i betraktarens öga?

  5. Reb says:

    Fast heterosexuell betyder ju ordagrant olikkönad, och homosexuell betyder samkönad. Sen är det givetvis så att vilka kön de ingående parterna har inte nödvändigtvis är en enkel fråga (går man på juridiskt kön, könsuttryck, könsidentitet eller osv?), men det problemet får man ju om man säger samkönat par respektive olikkönat par också, eftersom det är samma ord.

  6. Jo, men även om den bokstavliga betydelsen är densamma, så är det en skillnad i hur man använder orden. Jag kanske är påverkad av att ha läst rätt många texter där man oreflekterat använder “homosexuella relationer” på nästan samma sätt som homofober säger “homosexuell livsstil”. Dvs. att även om man kanske iaf inte tänker på drogmissbruk, sexmissbruk och prostitution som en del av det, så kan det stå ungefär såhär om någon känd författare/konstnär/samhällskritiker: “Han orsakade viss uppståndelse genom [uppräknande av olika skandaler och anledningar till varför han ansågs vara kontroversiell av sin samtid]. Nutida forskare har avslöjat att han även hade homosexuella relationer.” Jag kanske är fördomsfull, men i min värld är uttrycket “homosexuella relationer” något som är laddat med många fler förväntningar än “samkönade relationer”. Inte nödvändigtvis negativt, men ändå mer stereotypt.

  7. Maldita says:

    Jag ogillar verkligen ordet homosexuell, mest för att jag förknippar det med homofobi. Åke Green, klasskamrater, SD, alla de där.

    Samkönade relationer/giftermål/vad det nu kan vara är ett mycket bättre begrepp än enkönade, som DN börjat använda. Enkönade låter som att enbart en i förhållandet har ett kön, vilket ju kan vara sant men oftast inte är det i sammanhang som två kvinnor som gifter sig.

  8. Reb says:

    Maldita: Ogillar du ordet homosexuell när det används om en persons läggning också? Typ, om någon säger “jag är homosexuell”? Det är lite intressant i så fall.

    Ord för minoriteter som många (eller vissa) har fördomar mot blir alltid färgade av fördomarna, och sen har man två vägar att gå.

    Den ena strategin är ta tillbaka ordet, som när bögar och flator började kalla sig själva för just bögar och flator (det var ju skällsord innan dess). Eller som när engelsktalande queers började kalla sig för just queer (på sätt och vis är det ett problem att queer inte alls har en historia i svenska språket, det gör att det provokativa och kaxiga försvinner lite från det, kanske bättre att göra som finnarna och översätta det med pervo).

    Den andra strategin är att byta ut ordet. Lite som man gjort när man velat bli kallad för det mer kliniska homosexuell, snarare än något av skällsorden (förvisso hade ordet, just genom att vara kliniskt, en viss sjukdomsstämpel från början, men det samma gäller heterosexuell, som också kom till som en klinisk benämning på en sexuell abnormitet – nämligen den att vara mer än klädsamt och lagom sexuellt intresserad av motsatta könet).

    Jag har alltid föredragit strategi ett, även om det givetvis alltid kan diskuteras från fall till fall vad som är effektivast. Orsaken är att jag tänkt just att de negativa konnotationerna så småningom ändå kommer att flytta över på det nya ordet, bättre då att “ta tjuren vid hornen.” Att du associerar det det förment neutrala homosexuell med homofobers användning av det ordet ger mig lite vatten på min kvarn där…

  9. Reb says:

    Maldita: PS: Glömde: Jag föredrar också samkönad framför enkönad! Jag har iofs aldrig uppfattat enkönad som att bara ena parten har kön. Däremot uppfattar jag det som att man understryker en slags brist i det enkönade förhållandet jämfört med det tvåkönade (kan bero på att jag hört alldeles för många uttrycka just åsikten att ett homosexuellt/enkönat/samkönat förhållande aldrig kan bli komplett på samma vis som ett förhållande mellan man och kvinna).

  10. Maldita says:

    Jag tycker att det är väl okej om någon säger “Jag är homosexuell”, men det låter hemskt när man pratar om t ex “de homosexuellas rättigheter” och så där, lite som liksom “de färgades rättigheter” eller så.
    Sedan så kanske det är att jag hänger upp mig på ordet sex i homosexuell, det är tänkt att läsas/användas som HOMOsexuell, men jag ser/tänker homoSEXUELL. Att det liksom bara handlar om sex.
    Jag borde egentligen återta det ordet, men för mig har det fortfarande stämpeln av den mobbning och trakasserier jag fick som tack för att jag kom ut ur garderoben.
    Rektorn, till mig: “Jaa, du är ju den första… sån där vi har på skolan.”
    Klasskamrat: “Homosexualitet är en sjukdom i samhället, vi måste rena Jorden från den. Det bästa du kan göra för mänskligheten är att dö.”
    Annan klasskamrat: “Asså, du vet att alla andra tjejer har snackat skit om dig från typ när du började, va? Men jag tycker att du ska ju få vara som du vill, liksom, inget fel att välja som du gjorde.”

  11. Reb says:

    Maldita: Jo, många tenderar ju att tänka “sex” när de hör homosexuell (mindre när de hör heterosexuell av någon anledning…). Fast om man ska vara petig så betyder det ju inte sex utan kön (homo=samma, från grekiska, och sex=kön, från latin).

    Tråkigt med den behandling du fått när du kom ut : ( Och så är det ju alltid intressant när skolpersonal (av alla människor!) inte kan skilja på homosexuell (ellr “sån där” då…) och ÖPPET homosexuell. Jag vet att RFSLs skolinformatörer blev nekade att komma till en skola i Borås för ett antal år sedan med motiveringen att “Det finns inga såna på den här skolan, så det är överflödigt”. Det är ju liksom så många fel med det svaret att man knappt vet var man ska börja. Dels att förutsätta att heterosexuella cismänniskor inte skulle behöva någon information/kunskap om hbt. Och dels att anta att alla på hela skolan är just heterosexuella cismänniskor bara för att ingen har kommit ut som något annat (och så det för övrigt ganska absurda att tro att det på en hel gymnasieskola verkligen inte skulle finnas någon som var hbt…). Ja, ja…

    Slipper du den där skolan nu, eller går du fortfarande kvar där?

  12. Maldita says:

    Jag går numera på en alldeles fantastisk skola, så jag slipper allt det där. Det känns verkligen skönt.

  13. Reb says:

    Maldita: Bra! ; )

  14. Låter otäckt att det kan gå till så på 2000-talet 🙁

    Men: Om jag får peta ännu mer i språket, så skulle jag säga att “de homosexuella” är ett lite otäckt uttryck just pga “de”. Jag har inga problem med orden homo/hetero/bisexuell som sådana, men när man pratar om “de homosexuella” så är det mer tydligt att man tänker på precis det sätt som ni beskriver: Att det är något konstigt, något… åh, hur säger man på svenska? “other”? Något avvikande. Något som inte finns i ens närmiljö, men som man liksom kan tänka sig finns någonstans långt borta. Något exotiskt och skrämmande.

  15. degbunke says:

    Immanuel, du kan stjäla ett bra ord där, istf “other” – nämligen “eljest”. Ok, nu tror jag inte riktigt att eljest används exakt så som du menar, men det skulle nog kunna användas så också. Eller varför inte det vanligare “udda”? =)

  16. Hm… Ingetdera betyder egentligen det jag menar, men man skulle kunna kidnappa eljest och använda det så. Det är ju ett ovanligt ord, så det är nog lättare att kidnappa än tex. udda 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *