Jagad av fjollhästar med fallosar i pannan

Lördag kväll. Antar att normala människor antingen festar, slappar eller sover, eller jobbar. Själv sitter jag och planerar bröstkorgsoperationen. Arton dagar kvar. Jag försöker minnas alla tips jag hört genom åren:

Se till att du får med dig rejäla smärtstillande mediciner därifrån. Se till så du får informationen du behöver nedskriven. Ha med dig någon du litar på som stöd. Skaffa en kompressionsväst att bära den första tiden. Tänk på att du inte kommer kunna bära något tungt i början. Ställ ner saker du tror du kommer att behöva från de högsta hyllorna så du inte behöver sträcka dig. Meditera. Visualisera läkning. Ät C- och E-vitaminer, men undvik Alvedon och Ipren i en vecka innan. Fråga om du inte förstår. Peta inte upp bandaget i onödan. Följ instruktionerna du fått från mottagningen istället för att lyssna för mycket på andra.

Den senaste veckan har jag gått helt upp i jobb och har inte haft tid att känna efter. Delvis är det medvetet, eftersom jag vet att det tar alldeles för mycket energi att drunkna i oro. Jag vet vad jag vill, och det här är det jag behöver. Ändå drömmer jag märkliga drömmar om att jag springer över regnbågen, jagad av arga enhörningar som ser ut som fjolliga My little ponies, och om att jag träffar Karin Boye och blir kär i henne, och om en massa andra märkliga saker.

Enhörningar representerar styrka, renhet, kukar och Jesus. En gång i tiden trodde jag inte att enhörningar fanns, men sedan upptäckte jag att jag var en själv. Karin Boye har alltid fått representera mitt flatkomplex och ett visst kärleksobjekt från evigheter sedan. Om jag skulle försöka analysera mina drömmar har jag alltså problem med att acceptera delar av min identitet, och kanske i synnerhet delar av mitt förflutna. Kanske är det mitt penisavund, min kroppsfobi och mitt neurotiska förhållningssätt till kvinnlighet som kommer upp till ytan nu. Helt klart har det något med könsidentitet och sexualitet att göra att jag flyr längs en regnbåge undan fjollhästar med fallosar i pannan, och dessutom att jag blir kär i en flatikon – men vad betyder det?

Jag springer så fort jag kan för att komma undan de vassa tänderna som hugger efter mig. Vilka är de? Vad vill de mig? Från vilket hörn av mitt undermedvetna kommer de, och hur länge har de gömt sig där? Vad betyder det att alla andra verkar vilja jaga enhörningar, medan jag istället blir jagad av enhörningar?

Jag antar att det bara finns ett sätt att ta reda på vad de arga enhörningarna vill: att stanna upp och fråga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Kirurgi, Könsidentitet, Kroppstankar, Personligt, Psykologi, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Jagad av fjollhästar med fallosar i pannan

  1. Rikkert says:

    Varför extra vitaminer?

  2. E-vitaminet påskyndar läkningen. C… vet jag inte. Kanske samma där.

  3. Rikkert says:

    Åh… Jag fick bara frågan om jag åt några kosttillskott, t.ex. omega3/6-olja, för i så fall skulle jag låta bli det 1-2 veckor innan (och t.ex. Ipren och Magnecyl, som ökar blödningsbenägenheten) – så jag lät bli alla piller helt enkelt…

  4. Intressant. En av sidorna föreslog nämligen att man skulle äta extra mycket Omega 3, men jag kör som du. På Concertan står det att man ska undvika det samma dag som operationen, men jag ska fråga för säkerhets skull.

  5. vegangeekgirl says:

    Alvedon borde funka att ta vid behov inför en operation albyl, magnecyl, treo och andra tabletter som innehåller acetylsalicylsyra bör däremot undvikas eftersom det ökar blödningsrisken precis som ibuprofen.
    Hoppas allt går bra!

  6. Åh, justja. Jag är verkligen inte van vid smärtstillande, så jag har usel koll på såna.

  7. Kimberly says:

    Förresten jag kom och tänka på en sak i och med att du inte är så van vid smärtstillande och så. Efter operationen var inte rädd för att be om smärtstillande även om du inte har uront och tänker att du kan vänta en stund. Det är mycket lättare att få en bra smärtlindring om man inte väntar tills man har vrålont.

  8. Det lärde min boendestödjare mig när vi båda hade tandvärk i vintras, men det hade jag glömt, så tack för tipset 🙂

  9. Pingback: En vecka till operation: Jag tror på ett liv innan 30 « trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *