Inte ännu ett reportage om mitt spännande liv som transperson

Att komma ut som transperson inför släkt och bekanta är en sak. Att outa sig i lokaltidningarna där man bor en annan. Att outa sig i nationell tv och på DNs förstasida en tredje. Att däremot komma ut i en lokaltidning i den stad man växte upp i – det är så skrämmande att jag egentligen hade lovat mig själv att aldrig någonsin göra det.

Liten ruta på tidningens förstasida: "Immanuel har haft en krokig väg till rätt kön"

Eh. Ja. Det löftet bröt jag, som synes. Mig kan man som bekant inte lita på; det är klart jag tackade ja efter att ha nojat någon dag. Jag måste säga att jag tycker att artikeln blev himla bra, och reportern tillhör definitivt de där som faktiskt har koll. Det var helt klart värt det att utmana mina rädslor.

Uppslag i tidningen: "Immanuels kropp stämde inte med det kön han kände sig som"

Det är alltså drygt en månad sedan intervjun ägde rum – under Pride, på lördagen, timmarna innan paraden började –  men först nu i lördags gick den i tryck, och idag landade ett ex av papperstidningen på min hallmatta. Den finns inte uppe på nätet, men det kanske kommer imorgon. Uppdatering: Nu ligger den ute. Tack Rheias för länken!

Jag måste säga det igen: Jag är väldigt nöjd med artikeln. Det gör en så enormt stor skillnad när man träffar en journalist som verkligen kan något om ämnet, och som dessutom har lite högre ambitioner än att vilja “berätta om ditt spännande liv som transperson”. Läs och lär. Såhär bra kan det bli, fast det “bara” är en sommarvikarie på en lokaltidning som gjort reportaget.

Skillnaden mellan ett medelmåttigt och ett riktigt bra reportage om transfrågor häger inte på vilken tjusig redaktion journalisten kommer från, utan på att hen vet vad hen pratar om.

Tips: Transkompetens för journalister.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Genus, HBTQ, Immanuel i media, Kultur och media, Personligt, Språk, Trans* i media, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

21 Responses to Inte ännu ett reportage om mitt spännande liv som transperson

  1. susitar says:

    Har du fått höra från gamla bekanta att de läst tidningen? Hur har bemötandet varit?

  2. m says:

    Jävlar vilken bra text! Alltså på så många sätt. Välresearchad och välskriven. Bra att ha att skicka till folk som inte vet eller fattar NÅT.

  3. plastbaronen says:

    Ja, det var en bra artikel! 🙂

  4. Susitar: Nej, inga reaktioner från gamla bekanta (om jag inte räknar mamma, som tyckte den var jättebra). De flesta vet ju, tror jag, men det är ändå lite nervöst. 🙂

    M och plastbaronen: Ja 😀

  5. radioblogg says:

    Hej,

    jag ville tacka för en fantastisk blogg som jag följt av och till i drygt ett år nu. Jag får glimtar av en värld som inte är min, jag gläds med dig, och jag försöker hänga med bland regelverk och debatt. Samtidigt vill jag dela med mig av hur det kan vara på den andra sidan en publicering, som på Sveriges radio Västerbotten.

    I går hade jag nytta av din blogg och särskilt transintroduktionen för journalister. Umeå pride knackade på dörren, T var ämnet för torsdagen. Programredaktionen efterlyste och hittade en intervjuperson. En Berörd. Guldstjärna till producenten, eftersom Berörd alltid smäller högre än Företrädare/Expert eller Makthavare. Alexander bokades att komma till studion för liveintervju på morgonen, jag tipsade producenten om din blogg.

    I radions P4 är förutsättningarna för intervjun hårt styrda av tiden, 5 minuter, sen är det dags för en låt och så nästa ämne. Man hinner förhoppningsvis ge publiken en ögonöppnare, en glimt av ett ämne, en företeelse , men knappast ge en fördjupad förståelse. Förstås ska man också ta hänsyn till vilken kunskap och förförståelse den tilltänkta radiopubliken har. Än mer koncentrerat blir det när jag som nyhetsjournalist tar vid. Bra intervjuer återanvänder vi i de lokala nyheterna. Sändningstid 3 minuter, inklusive signaturer, väderprognos och ett eller ett par korta telegram därtill. Mitt uppdrag var att klippa ner intervjun, sammanfatta, programintervjun. 5.39 ska bli 2 minuter inklusive på- och avannons. Det är tur att Alexander uttrycker sig så himla bra 😉

    Lyssna gärna här.

  6. Jag känner Alexander, så jag har hört OM programmet, men inte hunnit lyssna än. Men jag ska. Jag vet att han är fenomenal 😀

  7. Nisso says:

    Håller med, det var en riktigt bra artikel!

  8. Ja det var en bra artikel!
    Förresten, för ett tag sen hade Stockholm City en väldigt liten artikel om en transkvinna. Det som var sjysst med den artikeln var att fokus låg på hennes kamp för att få förbli gift med sin fru, inte behöva skilja sej. Det var heller inget “redan som liten älskade hon rosa och lekte med Barbie”, utan mer sakligt liksom.
    Det kanske börjar förändras, hur man skriver om TS i media.

  9. Ja, det börjar definitivt förändras, och det är något som hänt det senaste halvåret. Skillnaden är enorm.

  10. Susanna says:

    Oj vilken bra++ artikel! Och de använde rätt pronomen på dig gnm hela artikeln, det händer inte ofta. 🙂

  11. Nej, bara det är ju nästan sensationellt (fast jag vet inte om jag haft tur eller om jag är ovanligt tydlig med vad som gäller, men det verkar som om andra råkar ut för det oftare).

  12. radioblogg says:

    Underskatta inte din egen roll i att tidningsartiklar och radiointervjuer blivit bättre! Du och andra bloggare, debattörer och aktivister som berättar, förklarar och lär oss andra se en liten bit av verkligheten ur er synvinkel.

    Jag tror att finns en sorts kunskapströskel i det allmänna medvetandet som måste överkommas, och när man gjort det går allt så mycket lättare. Ju fler artiklar, reportage och nyheter som handlar om transfrågor, desto fler kommer att läsa och höra, förstå, fundera, bilda sig egna uppfattningar. Självklart gäller det även journalisten som kanske har tre eller fyra timmar på sig att sätta sig in i ämnet och hitta en intervjuperson, och lika mycket till för att skriva, redigera ut intervjun. Vi kastar oss från skogsbranschen och virkespriserna till sjukvårdspolitik i glesbygden, via transpolitik och steriliseringskrav till ännu en historia om nån som blir skickad från försäkringskassan till arbetsförmedlingen. Kanske har transfrågor och transpolitik börjat nå den där tröskeln där förkunskapen inte är noll.

    Tänk också på användadet av ord, termer, begrepp som kanske inte bara är felaktiga utan också speglar en attityd jag kanske inte är medveten om att jag visar upp. För mig nya ord som transperson och könskorrigering känns först märkliga, ovana, sen hörs de allt oftare, börjar ligga rätt i munnen, och innan man vet ordet av reagerar man när man hör det gamla begreppet. År tvåtusen eller år tjugohundraett till exempel. Rullstolsbunden/rullstolsburen. Visste du att det finns en mediespråksgrupp som ger rekommendationer som sen slår igenom i de flesta massmedier, förutom att många stora medier har egna språkvårdare? Hör av er till dem ifall ni tycker att vi använder fel begrepp, genus, och kontakta gärna journalister och berätta vad som var bra eller mindre bra, vi vill ju göra ett bra jobb allihopa 😉

  13. Jo, jag är medveten om det. Jag skulle också ha skitsvårt att skriva något om saker jag inte är så insatt i. Jag är rätt säker på att om jag skulle försöka skriva om tex. sport så skulle jag göra tusen misstag.

    Jag tror att jag har mailat den där språkgruppen någon gång, utan att få svar. Annars brukar jag köra med att kommentera antingen artikeln i sig eller med bloggen. Fast jag har svårt att få det att låta tillräckligt konstruktivt ofta. Tex. om en artikel egentligen är bra skriven – men så använder de pronomen och ord (tex. transsexuell om en transvestit och tvärtom) som jag vet eller tror är fel, eller så kanske de outar någons gamla namn som jag är osäker på om det är okej med den personen, eller så kanske de har rotat fram någon gammal bild av personen ur sitt arkiv, som jag inte är säker på att personen godkänt, osv. Så det handlar mycket om att jag inte vet vad personen de intervjuat är okej med. Därför är det lättare när det är “mina” intervjuer 🙂

  14. Kungabloggen says:

    Bra rubrik!
    väldigt snabbt snappad artikel. Det behöves verkligen. Tack.

  15. Moa says:

    Vilken bra artikel! Sjuk kommentar av gamla psykologen, “nej, du har inte transsexuell, du har så stora bröst!”. Hur tänkte hon där?

  16. Jag tror hon blandade ihop transsexuella och intersexuella, helt enkelt.

  17. Lukas Romson says:

    Kul med en så bra artikel! Sträck på dig, du bidrog nog en del till att den blev så bra misstänker jag.

    Jo, jag tycker också att det blir allt vanligare med rätt pronomen. Dels handlar det om en ökad kompetens i journalistkåren tror jag. Men jag undrar om det inte också handlar om att det dyker upp allt fler tyngre transaktivister, som inte accepterar att ställa upp på jamsiga artiklar med lätt nedlåtande, medlidsamma personporträtt. Ju oftare en transperson ställer tydliga krav på den som intervjuar, desto mindre är risken att de tabbar sig nästa gång.

  18. De två hänger väl ihop: Ju tydligare man är med hur det ska se ut, desto lättare är det att få igenom det även i framtiden, tycker jag mig märka. Alltså, när journalister gör research så snappar de nog upp även såna saker litegrann. Jag menar, om de har läst ett dussin artiklar där man konsekvent skriver fel pronomen och pratar om “förvandlingen”, så lär de påverkas av det, men om de har läst artiklar som den här, så lär det underlätta för dem att tänka rätt…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *