I de blindas rike är den enögde inte kung – utan en dåligt integrerad synvandrare

Pappa är här över natten, på väg från ett jobb till ett annat. När han ringde igår sa jag att jag inte skulle passa upp honom, och så blev det. Jag varken kan eller får lyfta eller bära, och även om det gått framåt de senaste dagarna så tog det tex. tio minuter imorse att ta på sig en tröja – och det var ändå en collegetröja med dragkedja. Bröstmusklerna ömmar hela tiden, och de flesta armrörelser gör att de når hela skalan från “diffust obehagligt” till “nästan outhärdligt”. I förmiddags hjälpte M mig att sätta igång en tvättmaskin, och sedan fick den stå i ett par timmar. När pappa kom ikväll fick han lägga över den blöta tvätten i torktumlaren.

Det låter säkert fullkomligt logiskt, eftersom jag är nyopererad, men det kändes väldigt ovant. Min pappa är ju delvis förlamad och kan bara använda en arm, så det brukar ju snarare vara tvärtom. Två personer som tillsammans har en användbar arm – om det inte vore för att jag aldrig har gillat det uttrycket så är det väl ungefär det de menar med “I de blindas rike är den enögda kung”.

Varför jag inte gillar det uttrycket? Jo, för att det är synnormativt. Till att börja med; det urgamla uttrycket utgår ifrån att det inte finns olika sorters synnedsättningar i olika svårighetsgrader – utom då att vara enögd. Jag gissar att de menar att den enögde har s.k. normal syn på det öga hen har, och är uppvuxen som seende i ett samhälle där seende är normen, så hen aldrig har lärt sig punktskrift. Dessutom utgår jag ifrån att personen inte är autistisk.

I de blindas rike är normen däremot att inte se. Visserligen kan det vara praktiskt med någon som ser i vissa situationer, men förmodligen skulle samhället ändå vara uppbyggt på helt annat sätt än det vi har idag. Folkpartiet skulle till exempel gå till val på att alla måste kunna läsa punktskrift för annars är man dåligt integrerad.

Seende som kom dit skulle efter en tid bli väldigt stressade av att aldrig kunna få sitt bekräftelsebehov tillfredsställt då de inte får ögonkontakt med den de pratar med, och eftersom blinda (kanske i synnerhet de som fötts blinda och aldrig har träffat en seende och lever i ett blindnormativt samhälle) inte kommunicerar med ansiktsmimik och kroppsspråk på samma sätt, så skulle de seende från en synnormativ kultur få kommunikationsproblem. Seende personer med Asperger eller högfungerande autism skulle kanske däremot ha större chans att bli välintegrerade medborgare än seende icke-autister, då de ofta inte behöver använda kroppsspråk eller söka ögonkontakt för att kommunicera effektivt.

En enögd, seende sedan födseln och från en synnormativ kultur och dessutom ickeautist, skulle däremot snarare vara en analfabet som talar med brytning och inte har tagit seden dit hen kommer tillräckligt mycket, om hen så sticker ut sitt enda öga, för hen kommer att vara synvandrare för all framtid.

När pappa fått igång min torktumlare bjöd jag honom på den vetelängd jag fått av M igår, och när jag skar upp det frågade han varför. Bitarna var ju färdigskurna, bara inte helt igenom. Man kunde ju bryta loss dem, sa han. Jag berättade hur jag kvällen innan, på min 30-årsdag, hade ägnat en halvtimme åt att försöka veckla ut den hoprullade öppningen på påsen, och sedan försiktigt klippt upp papperspåsen kanske fem cm, så jag kunde komma åt fikabrödet. Vid det laget var jag så slutkörd att jag inte ens kunde lyfta kniven och än mindre skära, så jag tog en gaffel och högg upp en linje som till slut frilade en liten bit. Pappa frågade varför jag inte bara ätit den som den är.

Jag stirrade på honom som om han hade frågat varför jag inte sprungit maraton. För drygt en vecka sedan hade jag inte haft några som helst problem med att hantera en vetelängd. Igår kunde jag enbart hålla i påsen om jag bar den tryckt mot kroppen, och bara i några sekunder, så att hålla i den för att äta fanns liksom inte. Idag kunde jag ställa fram hela påsen på bordet och skära upp brödet. Men igår var ändå en bra dag jämfört i måndags kväll, då jag hade svårt att få i mig medicinen; när jag gett upp försöken att lyfta ett tomt glas för att fylla det med vatten hade dosen innan hunnit sluta verka, fastän jag börjat i god tid. Jag var så stel att jag knappt fick upp handen till munnen när jag svalde pillren utan vatten. Allting är relativt.

I de blindas rike är inte den enögde kung, men sex dagar efter min operation har min “enarmade” pappa en välfungerande arm mer än mig – och efter nästan en vecka så kan jag konstatera att livet är bra mycket lättare nu än innan operationen. När jag satt ensam på min 30-årsdags kväll, utslagen på en pinnstol utanför köksdörren och grät av smärta i en paus halvvägs genom påsklippandet, så konstaterade jag att jag var lycklig och att jag hade en helt fantastisk födelsedag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Aspiequeer, Funkis, Funkispolitik, Kirurgi, NPF, Psykologi, Språk, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

15 Responses to I de blindas rike är den enögde inte kung – utan en dåligt integrerad synvandrare

  1. Exter says:

    Har du läst H. G. Wells novell på temat? The country of the blind.

  2. karibien says:

    Grattis! Dubbelgrattis!

    Men jag hoppas smärtan lägger sig snart

  3. Veronika says:

    Vad skönt att det går framåt. Hoppas smärtan försvinner helt snart.

  4. MarySaintMary says:

    Jag har också tänkt på att det där uttrycket är dumt. Har tänkt på det i egenskap av hörande i ett rum fullt av döva osv. Självklart är det majoriteten som sätter upp normer…

  5. Mellanvärld says:

    …eller utsättas för “mutantförföljelse”.

  6. Reb says:

    Lysande formulering!

    Björklunds mässande om att man måste kunna se varandra i en undervisningssituation är också ganska synnormativt. Milt talat… Även om det är den omedvetna sidan av det, och den medvetna mer handlar om svensknormativitet/västnormativitet.

  7. Hannibal says:

    “Man har också ögonen till att höra – sa en gammal bikfader som blivit döv – och i de blindas rike är den konung som har de längsta öronen.” /Nietche

  8. Reb, har tänkt samma sak när det dragits upp i burka-debatten…

    Annars står det intressant om fenomenet i Oliver Sacks “en antropolog på Mars”. Det finns nåt visst synfel som gör folk i princip blinda, men som varit möjligt att operera så man får synen tillbaka ända sen typ 1800-talet. Det är dock ett väldigt ovanligt synfel, så även om man länge haft möjligheterna att operera så har det varit väldigt, väldigt sällsynt att nån haft just detta fel till att börja med och sen fått operationen.

    För ett tag sen sammanställde en läkare allt han kunde hitta om alla såna operationer som gjorts. Det tragiska är att dom flesta blir helt handikappade AV operationen. Man är anpassad till att vara blind, det funkar bra så, och så rätt som det är så får man ett nytt sinne som öser in intryck i hjärnan som man inte har hjärnfunktioner nog för att hantera (en person som varit blind sen barndomen utvecklar hjärnan annorlunda, eftersom h*n använder sinnena annorlunda och upplever världen annorlunda). Tillvaron går från välfungerande till totalt uppfuckad. Det nya sinnet sabbar ens gamla förståelse och hantering av världen, men tillför inget nytt av värde.

    Det är så lätt att tänka att man bara TILLFÖR ytterligare ett sinne, att vi helt enkelt har nånting som blinda saknar… men så enkelt är det inte. Dom har en massa som vi saknar också.

  9. Tofflan says:

    Skickar dig många stärkande kramar! En dag i taget, du blir starkare för var dag!

  10. Devin says:

    Jag må kunna läsa svartskrift, men i mitt och M:s förhållande är det definitivt hon som har bäst “syn” – jag ser ju inte alltid det jag ser (dvs hjärnan registrerar inte alltid vad ögonen ser). Hon har dessutom bäst minne av oss två. Och jag är definitivt en synvandrare som är i det närmaste analfabet (jag kan skilja på ett punktdokument och en strukturtapet, men inte skilja på e och i, till exempel).

    Jag har alltid tyckt att det borde heta att “in the kingdom of the blind, hte blind is king” – allt annat blir ju högst ologiskt….

  11. Minou says:

    Käre Trollhare,
    Du har missat något viktigt inom monarkibegreppet.
    Man blir kung genom att
    a) födas till det genom att ha en kunglig förälder, och vara förstfödd av det kön som anses ha arvsrätt till tronen

    Sedär ett dilemma: Vad om vår nuvarande kronprinsessa fötts som intersexuell? Hon föddes som icke-trontagare, vad om lagen inte ändrats, brodern blivit kronprins, och man sedan insett att Viktoria hade en x och en y-kromosom? Tror att debatten då kunnat bli nog så intensiv som nu med en del idrottare..

    b) Man slår helt sonika ihjäl tillräckligt många meningsmotståndare för att själv kunna utropa sig till kung.

    Med dagens vapenarsenal skulle antagligen ett gäng seende kunna ta över kronan genom att meja ner ett tillräckligt… Oops. Sånt får man nog inte skriva nej.

    Jag menar bara att de stackars seende kanske inte väljer att acceptera offerrollen i sitt avvikande. De kanske väljer att ta strid, och kräva rätten att bli accepterade med sin olikhet eftersom alla människor har samma värde. Och kräver att monarkin görs endast formell och att regeringsmakten delas demokratiskt!

  12. I ett land fullt av arslen, är den helt normaltrevlige kung: http://dpossen.blogspot.com/2010/09/i-en-varld-full-av-arslen.html 😀

  13. livsglimtar says:

    Här kommer jag glidande lite skamsen har inte varit in till dig på 200 inlägg såg jag.
    Men du överlever med all säkerhet det eller hur.
    Får börja med att Hurra för Dig som fyller 30 år.

    Operationssår vet jag precis hur de känns i brösthöjd efter inplantat som jag i 30-års åldern trodde mig behöva, idag skulle jag ha struntat i det. Jag vet precis hur smärtsamt det är … varje lite rörelse upptäcker man utgår från bröstmuskeln helt vidrigt.
    Sen har jag opererats för lite andra saker och sist fick jag njuren som petades in i ljumsken, minst 20 cm ärr, aj som fan rent ut sagt.

    Men allt läker och går över tur är väl det.

    Men så din hjärna sprutar ur sig tankar om livet och lite till … jag tänker på de enögda. Jag har upptäckt att man blir väldigt enögd om man mår dåligt för länge … vilken upptäckt va? Avancerat tänkande från min sida eller hur :)Så mycket mer kommer det inte ur mig ikväll är rätt trött faktiskt och på väg mot sängen och deckaren som jag vill läsa klart.
    Stor bamsekram på dig och så strör jag lite smärtstillande stjärnpulver över dig och hoppas du snart mår bättre.

  14. Pingback: Handlöst tänkande – 17 dagar utan manboobs « trollhare

  15. Greven Leonard says:

    I de enögdes rike har den tvåögde bättre djupseende.

Leave a Reply to Dvärghundspossen Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *