Fantomsmärta utan saknade kroppsdelar

Några dagar efter att jag kommit hem från operationen skulle jag för första gången klia mig på magen. Med vänsterhanden krafsade jag försiktigt ungefär mittemellan naveln och revbenen på höger sida – men det kändes som om jag kliade mig alldeles nedanför höger nyckelben, och huden där reagerade med att bli irriterad.

Jag känner när honungskletet från bröstvårtan rinner till. Även om det oftast bara hinner rinna någon centimeter innan det sugs upp av kompressen, så är det på magen mer än en decimeter längre ner som jag plötsligt förnimmer en varm, lite fuktig känsla.

Flera gånger har det hänt att jag suttit med bar överkropp, och känt ett hårstrå landa på magen – men när jag tittar ner ligger det ett tappat hårstrå på ovansidan av bröstmusklerna istället.

Jag har dragit slutsatsen att mina nerver är lite extra förvirrade efter operationen, och inte tänkt så mycket på det – tills för en stund sedan. Före operationen hade jag ju svårt att använda tangentbordet om jag inte hade binder på mig, eftersom brösten hängde i vägen. Nu använder jag ritplattan istället eftersom den är mer ergonomisk, och till den använder man en slags penna. Det var då jag upptäckte det.

Jag gjorde en rörelse med pennan – och det kändes i bröstvårtan. Inte som att det stack till, utan det kändes precis som om någon petade på bröstvårtan med något kallt och trubbigt. Inte på något annat i närheten, eller på magen, utan bara där. När jag tittade ner såg jag att pennan befann sig precis där min bröstvårta brukade vara.

Då först fattade jag: Jag har fantomsmärtor. Bröstvårtorna brukade ju hänga nere vid magen, och nu när de sitter där de egentligen hör hemma är min kropp förvirrad. Tidigare har jag märkt att kroppens tyngdpunkt har förskjutits längre bakåt och att mina armhålor blivit djupa grottsystem som jag nästan behöver ficklampa för att se in i – och så nu detta. Förvirrande, men framförallt fascinerande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Kirurgi, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Fantomsmärta utan saknade kroppsdelar

  1. LeoB says:

    Intressant. Jag har ingen aning om hur det egentligen kommer sig, men visst, kroppen är nog förvirrad. Kanske kan det vara både kroppsminnen och felkopplade nerver?

    Jag har en egen liten lustig erfarenhet på det här området. När jag först lärde mig kropps-skanning i mindfulness så märkte jag till min förvåning att när jag fokuserade på höger lår började någonting i närheten av mitt högra ögonbryn att darra. Märkligt tänkte jag, håller jag på att bli galen, eller? En del människor spårar ju ur när de mediterar.

    Jag avbröt, men fortsatte nästa dag. Samma sak inträffade, men eftersom jag inte (vad jag visste) blivit galen av det hittills beslöt jag mig för att forstsätta. När jag gjort det här några veckor försvann fenomenet.

    Senare har jag förstått att just mindfulness och kroppsskanning är något som befrämjar stabilitet (om man tar det lugnt i början). Men det är också definitivt relaterat till trauma. Min tentativa slutsats av fenomenet jag märkte är att jag kanske någon gång när jag var liten sprungit på något, ramlat och då slagit i ögonbrynet. Det kanske min kropp upplevde som ett stort hot och la det på minnet så att säga. Själv – kan man säga så? – minns jag inget av det.

  2. Det där är verkligen fascinerande och konstigt!

  3. Pärlbesatt says:

    Hoppas du slipper det jag var med om, nämligen extrem överkänslighet, istället för känselbortfall, som är ganska vanligt. Jag kunde knappt ha kläder på mig och eftersom det var nervsmärta hjälpte inte vanliga värktabletter. :/ Det gick över så småningom, som tur var. Men visst är det fascinerande alltihop! Hade lyckats glömma de vidriga dränagen tills jag läste här igen. Märkligt det också, hur man kan glömma sånt så totalt.

  4. Leo: Intressant. Skulle vilja lära mig mer om sånt. Har alltid velat kunna göra kroppsövningar, men fram tills nu har jag ju liksom inte kunnat.

    Pärlbesatt: Jag har nedsatt känsel på några ställen, men det går oftast över säger de. Jag har en kompress även över den andra vårtan just för att de är väldigt känsliga. Sedan vet jag inte hur mycket det är ovana att inte ha binder, eller hur mycket som är att tejpen stramar och skaver.

  5. Mikaela says:

    Fascinerande!

    Mikusagi

  6. Mellanvärld says:

    Verkar som din hjärna bytt plats på bröst och mage…

    “Nu använder jag ritplattan istället eftersom den är mer ergonomisk”
    skriver du med ritplattan?

  7. Japp, med skärmtangenbordet.

  8. Carma says:

    Jag känner igen det där med fantomsmärtor/fantomkliande.
    Mitt nervsystem var också förvirrat i början.
    Ibland när det kliade eller sved på ett ställe, så försökte nervsystemet tala om för mig att stället satt på en helt annan plats.
    Det roliga var handen av sig själv sökte sig till det “gamla” stället
    för att försöka klia, och det fanns ingenting där! :))
    Det tog nog ett halvår för nervsystemet att helt justera sig till
    hudens “omflyttningar” och att vissa delar är helt borta.
    Det fantastiska är att idag känns det precis som om det alltid har
    sett ut och känts som det gör nu. Det är jättesvårt att ens försöka
    minnas hur det kändes innan operationen.

  9. Ja, precis så! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *