Handlös handlingskraft

Planen är perfekt. Jag måste ta kontrollen över min kropp, och lära mig att ta hand om mig själv. I sex veckor har jag ömsom kämpat idiotiskt hårt, och ömsom underkastat mig andras uppassning. Så jag har börjat träna.

Igår tvingade jag mig att krångla på mig en t-shirt; första gången jag fått på mig något plagg som man drar över huvudet. Tackolov har jag ett antal väldigt stora skjortor. Dessutom köpte jag Lactacyd på apoteket, för det är bra att tvätta ärren med. Det fanns inte mindre flaskor än en halvliter, så jag fick kämpa för att få hem den – men det gick.

Idag har jag tränat helt andra saker: Jag har duschat själv, stirrat mina geggiga sår-på-väg-att bli-ärr i vitögat och tvättat dem utan att svimma. När jag har duschat ensam tidigare har jag inte vågat blöta upp något i närheten av såren; dels just för att jag är rädd att svimma och dels för att jag haft så svårt att röra mig att om jag ramlar så har jag inte kunnat ta emot mig med händerna.

Det sista upptäckte jag förra torsdagen, då jag föreläst i Sundbyberg och satt på tunnelbanan med Mikusagi. En gammal person klev på, och jag reste mig liksom utan att tänka mig för och erbjöd min plats, trots att jag verkligen behövde sitta. Hen tackade nej, men precis när jag skulle sätta mig igen satte tåget igång med en knyck, och jag for bokstavligt talat handlöst framåt. Som tur var lyckades jag parera med fötterna, men det var nära att jag farit i golvet – utan att ens kunna röra armarna.

Men det där jobbar jag på nu: att bli mer rörlig, att bygga upp musklerna igen – och att kunna sköta min egen hygien. Målet är att klara mig hyfsat själv först på äventyret i Stockholm med Rättsliga Rådet på tisdag, och sedan åtminstone så mycket som det går på nästa föreläsningsturné. Om tio dagar ska jag vara i Köping och föreläsa två dagar i rad, och sedan Örebro och Flen. Jag kommer förhoppningsvis att vara starkare än vad jag är nu, men jag räknar ändå med att inte vara helt återställd och kanske behöva hjälp med tex. väskan.

*tittar mig omkring med hundögon och kopplar på min autistiska charm*

Det är mycket som händer nu. De senaste två månaderna har jag hunnit börja på ett riktigt jobb, genomgå en operation, hålla tre föreläsningar i tre olika städer, skriva in “bröstvårta” som eget ord i T9 eftersom jag använder det ordet i vart och vartannat sms, åka taxi till stationen oftare än jag går till affären, förbruka ungefär 200 kompresser, två rullar kirurgtejp, tillräckligt mycket panodil för att kunna bygga ett fort av tomma kartonger och en hälsocentral (som jag bytt bort). Och justja, jag fyllde visst 30 också.

Jag är dessutom inne på min andra antibiotikakur, och den här gången står det inte att jag ska ta den i tio dagar – utan 239 timmar. Jag kommer alltså att bli frisk en timme snabbare den här gången. Vi får hoppas att det stämmer, för då är jag frisk till Köping.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

This entry was posted in Föreläsningar, Kirurgi, Kroppstankar, Personligt, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Handlös handlingskraft

  1. Ha ha ha Du har verkligen självironihumor. Jag vet att det ordet inte finns men nu har jag upptäckt det. Önskar dej lycka till och jag tycker du har varit helt fantastiskt positiv i det negativa. Fast det blir ju positivt till slut.
    Okej!
    Ta i oooordentligt nu grabben!!!
    Kram/Monica.

  2. Carma says:

    Du är verkligen en kämpe, Immanuel.
    Hoppas att det läker bra nu då.
    Jag undrar lite hur det kom sig att du kunde göra
    bröstkorgsoperationen innan besöket hos RR.
    Brukar väl vara tvärtom?

  3. Monica: Tack 🙂 Det känns ändå väldigt bra, så då är det inte så svårt att vara positiv 🙂

  4. Carma: Nej, jag fick nog snarare göra den ovanligt tätt inpå RR, dvs. senare än många andra. Man behöver inte ha någon myndighets tillstånd för att göra det, som medingrepp i könsorganen, och till skillnad från transtjejers bröstförstoringar (som sker efter rr) räknas vinsten med att vänta (att kroppen förändras i rätt riktning pga hormoner) som mycket mindre än riskerna (det psykiska lidandet).

    I Stockholm får man tydligen remiss till hormoner och kirurg samtidigt, men det ser lite olika ut, en del utredare vill vänta längre med op. Och jag fick ju remiss till kirurgen i oktober ifjol och till hormonläkaren i februari samma år. Sedan var det köandet och borttappandeav remissen som tog tid. Men jag har inte hört talas om någon som gjort övre op efter RR.

  5. Savox says:

    Vet inte var man ska lämna länktips o dyl, men klistrar det här.

    http://www.belfasttelegraph.co.uk/news/local-national/uk/transsexual-lifts-scrabble-crown-14991850.html

    Visserligen väntat av irländarna, men ändå. 🙁

  6. Uj… Intressant, faktiskt. En arbetslös transperson som vinner scrabble-mästerskap. Ok, trans-skapet är väldigt irrelevant för artikeln i sig, men just det där med att vara begåvad men arbetslös – det känns tyvärr väldigt “typiskt transpersoner”

  7. Savox says:

    Det jag tänkte på är att hen (jag vet inte vilket pronomen som är det rätta så jag tar det säkra före det osäkra) utmålas som sjuk (“has not recieved treatment for his condition”) och som en “man som vill vara kvinna” och det måste nödvändigtvis påpekas att hen bar rosa peruk och typ rosa lackkorsett, jämte det konsekventa fel(?)könandet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *