Transgender Day of Rememberance: I tvångssteriliseringarnas tid

Idag är det Transgender Day of Rememberance: En slags allhelgona för transpersoner. En dag att minnas de som inte längre finns; de som blivit mördade i transfoba hatbrott, brukar man lyfta fram – men jag tycker det är minst lika viktigt att uppmärksamma de som kanske inte dör under någon annans hand, utan som själva avslutar sitt liv.

Som jag skrev för ett år sedan:

Hur många transpersoner tar sitt liv? Hur många blir avrättade?

Hur många dör för att de inte får vård, eller för att de inte får rätt vård – vare sig det är en könskorrigering eller något annat de behöver?

Hur många blir mördade av sina familjemedlemmar? Hur många begår självmord efter åratal av mobbing och trakasserier? Hur många fastnar i relationer med människor som utnyttjar dem? Hur många upptäcker att den enda tröst de har är alkohol eller andra droger, och hur många tvingas inse att det enda sätt de kan försörja sig på är genom att sälja sex?

Hur många skräms till tystnad? Hur många försöker att hålla det tillbaka, och spela någon annan än den de egentligen är? Hur många låter skammen äta upp dem inifrån?”

I år vill jag gärna betona: Hur många transpersoner i Sverige lägger livet i malpåse för att de inte orkar slåss för rätten att freda sin egen kropp?

Tvångssterilisering, tvångskastrering, könsstympning – kärt barn har många namn. Det betyder hursomhelst inte bara att folk gör operationer för att de känner sig tvingade, utan minst lika allvarligt är att antagligen ännu fler som skulle behöva vård inte får det, för att de inte lever upp till kraven. För det är en sak att det finns de som inget hellre vill än att göra en operation – men det är en helt annan att de som har nästan samma behov av till exempel hormonbehandling inte kan få det, för att det är allt eller inget som gäller.

Vi lever i tvångssteriliseringarnas tid. Vi lever i en kultur av statligt sanktionerad könsstympning. Det är visserligen långt ifrån hela svaret på varför transpersoner mår sämre än andra, men det faktum att transpersoner lyder under lagar som avskaffades för alla andra grupper för 35 år sedan – det är ett ganska uppenbart tecken på att det är långt kvar.

TIPS: Queers mot kapitalisms TDOR-special. Andra som uppmärksammar dagen: Amanda Brihed, Karin Långström Vinge, Torbjörn Jerlerup.

Tips 2: RFSL Stockholm har transtemadag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, HBTQ, HBTQ-historia, Könstillhörighetslagen, Politik, Sexism and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Transgender Day of Rememberance: I tvångssteriliseringarnas tid

  1. Pingback: Transgender Day of Rememberance: stoppa tvångssteriliseringarna! « Sverige är inte världens navel!

  2. Nobody says:

    Så träffande och bra skrivet!

  3. Alex says:

    Jodå, det är långt kvar, men vi kommer fram till sist. Vi kan bli sinkade men inte stoppade. Och tvångssteriliseringarna? Om inget händer nu i vår är det bara att skrika högre. Demonstrera, överklaga, hjälpa varandra hitta kryphål för att underminera systemet, skaffa massor av samhällsfarliga barn. Vad som helst. Den lagen ska bort, och vi ska få en ursäkt.

    Tack, förresten, för helt underbar blogg!

    /Alex, som firar Transgender day of Revolution and Awesome

  4. Kungabloggen says:

    Lynniga samtal kring befintligheten

    De har transenderat
    -Menar du att de tagit livet av sig för att de är transgenderpersoner?
    -Nej de har offrat sin kropp för att penetrera medvetandet om att du inte vet allt och kan se mycket från annat än dig själv, kunskap är lokal och den roterar

    -Ok…. Jag tror jag förstår.
    Bra, den som tror sig förstått har kokat bort bakterierna i mjölken och steriliserat vasslan för att sedan sätta sig ned och vänta på något som aldrig kommer och sedan ställt frågor utifrån det
    -hur menar du då?
    Konsten att ställa frågor ur obefintliga vinklar är väldigt vägpraktiserad men inte speciellt vig, för den fångar befraktarens perspektiv, det vet väl du som alltid slått oss?

    -Det har jag inte
    Jo, det slår alltid ut i häpnad, som en blomma, vilket ansikte hade du innan dina föräldrar föddes? Vilka rötter kan vinden mellan bladen minnas
    -Mu! Svarade en röst ur det forna mörkret som nu var upplyst. Mu – Koan.

  5. maldita01 says:

    Jag är lite ledsen på mig själv för att jag inte firade.

    Men jag är en transperson som lever, även om det var nära att livet släcktes i måndags. Det är min lilla revolution, när varje dag är en kamp är det svårt att orka göra så mycket.

    Jag har fått min älskade att lyssna på The Ark, han älskar numera The Most Radical Thing To Do och är helt besatt av den. Jag vet numera när jag ska kunna komma ut. Jag har berättat för en god vän.

    Livet leker fan. Jag leker tillbaka, genom att jag sitter här fortfarande. Ibland är det mest trotsande man kan göra att helt enkelt fortsätta leva sitt liv.

  6. Alex: Det är min plan också 😀

    Maldita: <3 <3 <3 Jag vet. Numera är det inte så för mig, men det är bara ett par år sedan. Men det är modigt att leva, och att försöka vara sig själv.

    Och btw, så kom jag på det redan när jag var 16 att den största hämnden mot folk som hatar en är att fortsätta leva. Jag tror det var tack vare den insikten som jag fortfarande finns.

    Var rädd om dig. Du är värd så mycket bättre.

  7. Pingback: En inbjudan till @goranhagglund och hans köksbord | trollhare

  8. Pingback: Rädslan för bristande penisavund | trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *