De kallar oss galna – jag kallar dem psykofober

“En aspergermänniska på rätt plats är guld värd. Hon eller han ger tydliga, raka och ärliga svar, kan jobba vidare med en fråga tills den är löst och är inte särskilt oroad av grupptryck inom organisationen. Jag tror att det finns en mening med att den autistiska hjärnan fungerar lite annorlunda. Vi tänker i andra banor och kan hitta lösningar på extrema tekniska problem.”

Serena om Asperger i Aftonbladet. Läs också Cecilia om bipolär sjukdom, Pontus om depression, Khai om schizofreni och Martina om depression, ADHD och posttraumatisk stress.

Eller, det stämmer inte riktigt att det är diagnoserna det handlar om – för det häftiga är att artiklarna börjar gå ifrån standardmallen. Det är inte ett försök att tvinga på den som blivit intervjuad en roll som offer, som passiv, som sjuk – utan intervjuerna kretsar mycket runt omgivningens reaktioner och fördomar.

Efter att Aftonbladet i åratal har gjort blunder efter blunder för att sprida fördomar om psykisk ohälsa – till exempel rotat i den såkallade “nya lasermannens” självdiagnosticerade Asperger, slår de plötsligt på stort med rubrikerna “de kallar oss galna”, och “5 vanliga myter om psykisk sjukdom”. Sånt gillar jag, men jag hoppas att de också tänker ta till sig av kritiken.

Jag försöker att inte döma och vara fördomsfull, men jag har en inbyggd skepsis mot kvällstidningars sätt att tala om psykisk ohälsa. Kanske borde jag skriva mig en egen lista över de fördomar jag själv kämpar för att hålla tillbaka. Jag vet ju att psykofobi – rädslan för “psykiskt sjuka”, för psykisk sjukdom, för att själv vara eller bli psykiskt sjuk, för att träffa en psykiskt sjuk, och så vidare – sällan tar sig så extrema uttryck som man lätt kan tro när man surfar runt och stöter på troll.

OBS! Jag kallar dem för troll oavsett om de har namn och bildbyline i en tidning, eller om de tillhör copy-paste-trollen som sprider sin dynga genom att klistra in den som kommentar under tidningsartiklar, i forum och i bloggar.

Vanliga fördomar om psykofobi (rädsla för psykisk sjukdom)

1. Myten: Psykfobi tyder på svaghet.

Falskt! Att inte vara rädd för att “bli galen” eller att inte vara rädd för “galningar” gör mig inte till en supermänniska. Bara mindre rädd.

2. Myten: En psykofob person kan aldrig bli frisk.

Falskt! Med undantag för internettroll (dit jag alltså räknar en och annan journalist) så går det ofta att behandla psykofobi framgångsrikt med beteendeterapi, alltså att man utsätts för insikten om att psykisk ohälsa finns överallt. En av de svåraste, men samtidigt en av de mest effektiva behandlingsmetoderna, är att någon i deras omgivning som de beundrar kommer ut som psykfall i någon form.

3. Myten: Psykofobi är ingen riktig sjukdom

Sant och falskt. Det är ingen diagnos som går att hitta i DSM-IV eller ICD-10. Å andra sidan är det uppenbarligen ett väldigt besvärligt funktionshinder om man undviker människor bara för att de inte är exakt som en själv – eller för att de är alldeles för lika en själv på sätt man inte vill erkänna.

4. Myten: En psykofob person varken vill eller kan jobba.

Mest falskt. De flesta med psykofobi är inte internettroll, utan har s.k. vanliga liv. Troll är däremot de psykofober som syns och hörs mest, då de förmodligen tillbringar hela dagarna med att leka upprörd skattebetalare och hetsa mot sjukskrivna, ifrågasätta folks känslor på ett nedlåtande sätt och förkunna att den som inte arbetar inte heller ska äta. Vad trollen försörjer sig på – i de fall då de inte uppenbarligen är journalister – är oklart. Men de flesta psykofober har förmodligen jobb, och framförallt är det få av dem som skulle gå med på att de har psykofobi överhuvudtaget.

5. Myten: En psykofob person är mindre begåvad.

Nog kan det verka så av trollen att döma, men man måste komma ihåg att det är en minoritet av alla med psykofoba drag som begår trollande på nätet – och att även troll egentligen kan ha oanade begåvningar bortom drivorna av logiska felslut. Bilden av psykofoben som någon slags främmande objekt, som någon som står utanför samhället och kvävs av bitterhet över att vara utestängd från slutenvården och över att inte få ta del av det de tror är en lyxtillvaro som sjukskriven – den är överdriven.

De flesta som lider av psykofobi har ingen sjukdomsinsikt, men med rätt stöd kan de integreras i samhället, lära sig att hantera sina problem och fungera som vem som helst.

Lästips om internettroll: En underbar serie.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Internet, Kultur och media, NPF, NPF i media, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Psykologi and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to De kallar oss galna – jag kallar dem psykofober

  1. Mellanvärld says:

    …om man undviker människor bara för att de inte är exakt som en själv

    De vill väl leva i sin bubbla, där de kan projicera sina egna moti på andra…

  2. maldita01 says:

    Roligt och träffsäkert skrivet, som vanligt. Jag gillar’t!

    Jag hoppas du inte fryser ihjäl, här är det kallt som bara den (isande vindar). Drick en kopp te eller nåt vetja! *ger en kopp virtuellt te*

  3. Vad bra skrivet. 😀

  4. Fryser? Jag har inte frusit än iaf, mer än i duschrummet i Vadstena imorse,..

  5. Moa says:

    jag kände verkligen ÄNTLIGEN när jag såg den artikelserien. hoppas bara att de skriver om de pressetiska reglerna också så man slipper se PSYKSJUK i var och varannan artikel om mördare och allt.

  6. Ja, verkligen. Det vore hög tid för det…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *