Ingen förebild, men en massa efterbilder – 74 dagar post-op

Det har inte blivit så mycket fotande de senaste månaderna. Dels har jag inte haft så mycket energi, och dels har jag haft svårt att röra armarna så högt som man behöver för att hålla i kameran – som dessutom är väldigt tung. Men några bilder har jag lyckats få till; de har bara inte hittat in i bloggen förut.

Immanuel i sjukhussängen, med bandage på överkroppen

Några timmar efter operationen

Det har gått över tio veckor sedan min bröstkorgsrekonstruktion, och mitt liv har förändrats enormt mycket under den här tiden. Nästan uteslutande till det bättre.

Immanuel med bar överkropp och tejpade ärr

55 dagar efter operationen

För även om jag har haft ångest över att inte alltid kunna få i mig mat och vatten, över den infektion som jag fruktade och som sedan mycket riktigt visade sig, över riskerna för olika komplikationer, över smärtan, över isoleringen under den tid då jag inte kunde skriva och därmed var utestängd från 99% av hela mitt sociala liv, över frustrationen att inte kunna göra de saker som jag verkligen ville och behövde – även om jag har haft ångest, och även om jag ångrat en hel del av de saker jag gjort innan och efter operationen, så har jag inte för en sekund ångrat själva ingreppet.

Nyopererad. Naiv. Jag kände mig stark, och mådde så himla bra – så jag gjorde kanske vissa saker som jag borde låtit bli.

Om det är något jag verkligen borde ha tänkt på när jag förberedde mig, så var det att se till så det fanns någon hos mig den första tiden efter operationen. Jag läste senare att man inte bör lämnas ensam de första 48 timmarna efter narkos, för då kan man fortfarande få komplikationer. Dessutom ska man vara försiktig med att använda armarna i början.

Imanuel med stort bandage över bröstkorgen

Två dagar efter operationen

Själv blev jag utskriven dagen efter operationen. Jag hade visserligen sällskap av min boendestödjare på vägen hem, men sedan var jag ensam i tre dygn. Dålig idé, fast det fattade jag först någon vecka senare.

Immanuel med tejpade ärr och bröstvårtor

15 dagar efter operationen

Två veckor efter operationen. Hade precis blivit av med bandage nummer två. Känner mig lättad, och trots att det i mina ögon såg väldigt märkligt ut, så blev jag lugnad av sköterskans ord om att det såg bra ut.

De små vita bandagen, och att tejpa på bröstvårtorna, var däremot en usel idé, visade det sig. Jag litade på distriktssköterskan som inte visste riktigt hur man skulle göra. Nu har jag lärt mig en ganska dyrköpt läxa.

Bandagen slet jag av dagen efter, men tejpen satt som berget i två veckor. Jag kunde ju inte hålla rent när det satt tejp rakt över såren, och huden blev blå ibland när tejpen stramade. Varken hygieniskt eller bra för läkningen. Infektionen kom som ett brev på posten.

Immanuel i linne

44 dagar efter operationen

Sex veckor postop, drygt en vecka efter att äntligen ha blivit av med tejpen och några dagar efter att jag sluppit den eländiga svarta klumpen som satt på bröstvårtan. Nyss påbörjad andra antibiotikakur. Äntligen börjar det kännas som om kroppen får en chans att läka. Fortfarande väldigt stel, men inte alls som förut.

Men det jag såg mest på den här bilden var hur otroligt mager jag var (för att vara jag), och hur mina armmuskler gått och gömt sig.

Immanuel med bar överkropp och synliga, men relativt läkta ärr

73 dagar efter operationen

Och så nu. Bilden är tagen igår, drygt 10 veckor efter operationen. Jag har inte en trådstump kvar av stygnen; det är så gott som läkt. Några ställen spricker fortfarande lätt upp när jag duschar, men inte alls mycket och det verkar inte infekterat. Det enda jag egentligen har problem med nu är de där hundöronen i armhålorna. Utseendemässigt bryr jag mig inte, men det känns väldigt obehagligt när kläderna fastnar i de små utstickande hudflikarna.

Whiteboardtavla med datum skrivna på olika höjder

För en månad sedan nådde jag knappt upp till nederkanten av tavlan. Ca 35cm högre upp nu.

Men jag ska inte klaga. Jag tycker själv att det ser väldigt bra ut, och det är bara när jag har collegetröja eller jacka på mig som jag har ont nuförtiden. Jag är rörlig och stark, och har bröstvårtorna kvar. Jag lever, och jag är väldigt nöjd med min kropp – bara det är rätt häftigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Kirurgi, Transbilder, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

14 Responses to Ingen förebild, men en massa efterbilder – 74 dagar post-op

  1. Houdini says:

    Det ser jättebra ut!

  2. drKotte says:

    Tjusigt! Imponerande att de kan ta så mkt och ändå göra ett vettigt resultat på en op. Ska du göra någon korrigering?

  3. Linda says:

    “Jag lever, och jag är väldigt nöjd med min kropp…” En glädje att höra! Det ser riktigt bra ut och det är härligt att höra att du fått lön för allt slit.

  4. Vad härligt att det ändå har läkt! Och “hundöronen” kan man säkert ganska enkelt operera bort längre fram om man skulle vilja det.

  5. Reb says:

    Ser väldigt bra ut! Fina trådlösa efterbilder. Grattis!

    Och de där armmusklerna får du tillbaka snart (om de inte redan är tillbaka), brukar ju bli så när man är tillfälligt mindre kapabel att använda nån del av kroppen.

    Kan tänka mig att du skaffat dig kompenserande muskler på andra platser också (de perioder jag har gått på/med kryckor har verkligen gjort underverk för mina överarmar och axlar…).

  6. Tofflan says:

    Snyggt! Hoppas det fixar sig med de irriterande hudflikarna!

  7. maldita01 says:

    Det ser fint ut, det gör det! De där hudflikarna låter dock grymt irriterande…
    Du kommer vara den snyggaste på stranden 2011, och nu kan du gå till gymmet och biffa upp dig! En annan är ju hänvisad att gå och gömma sig i damernas, då man är så fjollig att de inte ens ser att man är kille…
    Jag tycker du ser ut som Jesus på den sista bilden, du har det där lite inåtvända, hemlighetsfulla leendet som Jesus brukar ha på bilder. Och så håret, skägget och ärren (jag associerar till såret i bröstkorgen, av spjutet eller hur det var).

    Nu hoppas jag att du undviker snökaoset, håller dig varm och ickeförkyld och annat sådant!

  8. Om jag ska korrigera något, så lär det vara just hundöronen. Men jag vill hellre hitta något sätt att leva med dem på, så jag försöker komma på hur.

    Jo, armmusklerna är definitivt på väg tillbaka, tack vare jobbet. Att släpa runt en dramaten full med böcker i snön gör underverk 😉

  9. LeoH says:

    Rapporten gör mig glad!

  10. Valentin says:

    Åh vad härligt! Vad snygg! Underbart!

  11. Andrea says:

    Du är verkligen jättesnygg! Det var du förut också, men ännu mer nu.

  12. Tyckmyckna says:

    På den sista bilden ser du lycklig ut. 🙂

  13. Jag blir glad av komplimanger, men ännu gladare över att folk är glada för min skull. Så tack! 😀

  14. Pingback: Torrboll och trans-amason – 5½ månad postop i bilder | trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *